En av de viktigaste parametrarna vid konjunkturbedömningar är hur den privata konsumtionen utvecklas. I USA är privatkonsumtionens betydelse för ekonomin extra stor, där omkring två tredjedelar av BNP (det samlade värdet av landets varor och tjänster) kan hänföras till privat konsumtion. Inte att undra på att konsumenternas beteende följs med feberaktig spänning av världens konjunkturbedömare.
Men måttet på privatkonsumtionen är bara en liten del av all den statistik som sköljer över marknaden varje månad och som får världens börser att reagera blixtsnabbt, uppåt eller nedåt. En lekman har det inte lätt att hänga med alla gånger, särskilt som statistiken har en tendens att vara motsägelsefull när ekonomin befinner sig i ett brytningsskede.
All statistik är dock inte lika viktig. En stor del bekräftar bara vad marknaden redan vet och har därmed mindre betydelse för börsens aktörer, som i första hand intresserar sig för tidiga trendsignaler. Det är i första hand dessa som det gäller att hålla ögonen på och lära sig tolka.
För att förstå statistiken måste den sättas in i sitt sammanhang. Ett klassiskt konjunkturförlopp följer i stort sett samma mönster, med stigande efterfrågan, ökad konsumtion och produktion samt därefter en investeringsfas. För att få en stabil högkonjunktur måste alla dessa pusselbitar falla på plats.
Ett problem i den nuvarande lågkonjunkturen är till exempel att många företag investerade kraftigt i slutet av högkonjunkturen och nu måste dras med en hög belåning och stor ledig kapacitet. Det krävs därför en stark och varaktig efterfrågeökning för att företagen ska kunna närma sig kapacitetstaket och känna sig motiverade för att investera på nytt. Det är detta tidsglapp som delvis förklarar den ängslan som satt sin prägel på börsen under vintermånaderna; konjunkturomslaget riskerar helt enkelt att ta tid, men när investeringarna väl tar fart kan konjunkturuppgången i gengäld bli kraftig.
En tidig konjunkturmätare, som allt fler bedömare tyr sig till, är de amerikanska inköpschefernas index, ISM. Inköpscheferna har en nyckelroll när det gäller att överblicka hur företagens orderingång, lager och produktion utvecklas, och de kan på ett tidigt stadium ge indikationer om åt vilket håll konjunkturen är på väg.
När inköpschefernas index går över 50 anses det vara en klar indikation på att konjunkturen mer varaktigt är på väg att vända uppåt. Rent teoretiskt bör således detta vara en köpsignal för börsen. I den nuvarande konjunkturcykeln har ISM-index varit nere strax under 40-strecket för att sedan raskt bryta den magiska 50-nivån i slutet av februari.
USA:s ISM-index, som publiceras en gång i månaden, har även en svensk motsvarighet (ICI, som presenteras gemensamt av I & L, Organisationen för Inköp och Logistik, och FöreningsSparbanken) som det finns anledning att följa. Men eftersom utvecklingen i USA-ekonomin är vägledande för resten av världen har IMS-index klart större betydelse. Konjunkturförloppet i Europa brukar skugga USA med omkring ett halvårs fördröjning.
Denna eftersläpning märks tydligt i en annan viktig konjunkturindikator, nämligen det tyska IFO-indexet som mäter tillståndet i Tysklands ekonomi. Eftersom Tyskland är det ledande industrilandet inom EU blir IFO-index även en mätare på tillståndet i hela Europa.
En nedgång i IFO-index är en indikation på pessimism och en svag konjunktur. IFO-index bottnade i slutet av 2001 och är sedan dess stadigt på väg uppåt. Den uppåtriktade kurvan indikerar således en starkare konjunktur och är lätt att tolka. Toppen brukar ligga runt 100. Den svenska motsvarigheten till IFO-index är konjunkturbarometern, som också ger viktig vägledning för framtiden.
Den privata konsumtionen har som sagt en nyckelroll för konjunkturutvecklingen, och konsumenternas köpbeteende följs därför extra noga. Detta går naturligtvis att mäta i efterhand via detaljhandelsförsäljningen, men konjunkturinstituten går ett steg längre genom att i förväg försöka kartlägga konsumenternas köpbenägenhet för att den vägen kunna förutse hur handeln kommer att utvecklas framöver. Den här typen av undersökningar visar bland annat hur stor efterfrågan väntas bli på viktiga konsumtionsvaror såsom bilar och kylskåp, vilket kan ha intresse för aktieägare i Volvo, Autoliv, Trelleborg eller Electrolux.
I USA finns två institut som gör sådana mätningar; Michigan University och Conference Board. När dessa båda index ligger över 100 är landets konsumenter klart optimistiska och beredda att spendera mer. I Sverige finns motsvarande undersökningar för konsumenternas inköpsplaner.
Just hushållens köpbeteende har kommit att spela en extra viktig roll i den nuvarande konjunkturcykeln. Trots att konjunkturnedgången varit den kraftigaste sedan 1982 har nämligen hushållen i USA fortsatt att hålla sin konsumtion på en hög nivå, delvis som en följd av räntesänkningarna. Konsumtionen är dessutom till stor del lånefinansierad, vilket har skapat en inneboende obalans i den amerikanska ekonomin.
Fenomenet är intressant, eftersom den ökade arbetslöshet som alltid följer i spåren av en konjunkturnedgång vanligtvis brukar påverka hushållens inköpsplaner negativt. Den dag som någon granne eller släkting blir arbetslös känns det inte längre lika angeläget att köpa ett nytt kylskåp eller en ny bil, även om den privata ekonomin kanske skulle tåla det. Nästa dag kan man själv drabbas.
Den typen av återhållsamhet har emellertid – till mångas förvåning – inte varit särskilt påtaglig under den amerikanska lågkonjunkturen. Den avgörande frågan för konjunkturbedömningen är därför hur de amerikanska hushållen beter sig framöver, det vill säga om centralbankens kraftiga räntesänkningar och regeringens omfattande stimulansåtgärder verkligen resulterar i en ännu högre konsumtion.
Skeptikerna är tveksamma och menar att det egentligen inte finns något utrymme för hushållen att spendera mer. Visserligen steg bilförsäljningen mot slutet av förra året, men det var en effekt av kraftiga subventioner från bilhandelns sida.
Prognoserna för 2002 pekar på en fallande bilförsäljning. Trots detta väntas bilproduktionen öka. Hur hänger det ihop? Jo, efter höstens säljrusch är lagren av nya bilar nu så pass låga att de måste fyllas på. Samma fenomen gäller även i andra branscher. När industrins lager upphör att minska stimuleras produktionen, och ekonomin tar fart. Viktigt är dock att denna fas följs av ökad efterfrågan från hushåll och industri, vilket i sin tur sätter fart på investeringarna och ger konjunkturen dragkraft.
Lagersituationen brukar följas extra noga inom skogsindustrin, där de så kallade Norscanlagren (lagren av pappersmassa i Nordamerika och Skandinavien) ger en fingervisning om hur massapriset kommer att utvecklas. Stora lager indikerar att massapriserna är på väg ned, medan låga lagernivåer tyder på en förestående prisuppgång.
Med stigande ekonomisk aktivitet följer även risk för ökad inflation och därmed höjda räntor. Centralbankernas inflationsrapporter är således viktig läsning för alla konjunkturbedömare. Men statistiken är inte helt lätt att tolka, vilket vinterns svenska inflationsdebatt har visat.
Stridsfrågan gällde länge huruvida den oönskade prisuppgången berodde på felslagen gurkskörd i Spanien, vilket delade expertisen i två läger. Gurka eller ej väntas den svenska räntan stiga ytterligare något under året, trots att konjunkturläget snarare talar för motsatsen.
Höjda räntor är sällan bra för börsen, men när räntorna justeras uppåt i början av en konjunkturuppgång kan det ses som en indikation på att företagens vinster kommer att öka. I denna fas av konjunkturen blir börsen vinststyrd, och optimismen brukar vara påtaglig. Då är det bra att äga aktier.
