Lägg inte alla äggen i samma korg (eller ens i två eller tre korgar)! Aktiespararna och alla andra experter på portföljförvaltning tjatar ständigt om detta givna råd, med följande innebörd:
Den som sparar långsiktigt i aktier (som ju är en långsiktig sparform) bör sprida sina investeringar över flera aktier i ett flertal sektorer (eller branscher, som i nutidens börsvokabulär dock betecknar en mer detaljerad klassificering av de noterade företagens verksamheter än huvudgrupperna, som kallas sektorer).
Att sprida investeringarna över flera sektorer syftar till att minska risken. Ju färre aktier som finns i en aktieportfölj, desto större är risken för att portföljvärdet blir mer eller mindre utraderat i svaga börs-tider.
Punkterad IT-bubbla
Jämför med punkteringen av IT-bubblan åren 2000–2002: Alltför många aktiesparande svenskar hade enbart Ericsson i sina portföljer, även om några hade ”diversifi-erat” även med Telia Sonera – i samma sektor … Siffrorna förskräcker. Per den 30 juni 2006 ägde de svenska aktieägarna i genomsnitt endast 2,90 olika aktieslag (källa: VPC).
Genomsnittet hålls nere av det mycket stora antalet aktieägare som har innehav i ett enda bolag. Sedan slutet av 2002 är ettbolags-ägarna till och med i majoritet. Per den 30 juni 2006 ägde nästan 51 procent av aktieägarna, eller fler än 1,15 miljoner personer, endast ett enda bolag i sin ”aktieportfölj”.
Oftast ligger antingen Ericsson eller Telia Sonera i bolagsägarens portfölj. Tillsammans har de två bolagen nästan 1,6 miljoner aktieägare, fastän de är runt 4 procent färre än vid årsskiftet 2005/2006. Ericsson är fortsatt folkaktien nummer ett, med nästan 850 000 ägare den 30 juni 2006, medan Telia Sonera då hade drygt 715 000 ägare. De två bolagen står härvidlag i särklass.
För många bolag inte heller bra
Att äga aktier i alltför få bolag är alltså mäkta riskfyllt. Men att äga aktier i alltför många bolag är inte heller bra. Visserligen minskar risken ju fler aktier man har i en portfölj, men den lägre risk, uttryckt i genomsnittlig standardavvikelse, som ett innehav på till exempel 100 aktier i en portfölj ger i förhållande till att äga 15 bolag är försumbar (se diagram nedan).
Den som siktar på att bygga upp en portfölj av aktier i fler än 15 bolag kan därför lika gärna köpa andelar i en indexfond. Och 15 aktier är ungefär vad en portföljförvaltare på amatörnivå klarar att på ett bra sätt följa på sin fritid utan att låta alla andra intressen stå tillbaka.
Det är utifrån detta resonemang som Aktiespararna har formulerat förbundets Gyllene regel nummer 3, ”Kontrollera riskerna”, som stipulerar en portfölj om 10–15 aktier i 5–6 olika branscher (sektorer). En sålunda spridd portfölj klarar de flesta svängningar på börsen utan att ägaren ska behöva oroa sig för att allt kapital försvinner under tider av nedåtgående indexspiraler.
Välj olika sektorer
Vitsen med att placera i olika sektorer är att alla aktier på börsen har skilda cykler, det vill säga när aktier i en eller ett par sektorer går ned kan andra gå upp, eller åtminstone vara någorlunda stabila.
Ett exempel är hälsovårdsföretag, en defensiv placering som många söker sig till när de befarar en längre tids nedgång på aktiemarknaden. Bolagen i denna sektor kan därför betraktas som kontracykliska i förhållande till verkstadsbolag. Ett annat exempel är skogsföretag, som normalt sett ligger tidigt i en konjunkturcykel, medan byggbolag vanligen ligger sent.
Att investera i bolag i olika sektorer är alltså ett sätt att diversifiera en aktieportfölj och det sätt som Aktiespararna i första hand rekommenderar. Men det finns också andra sätt att diversifiera en aktieportfölj.
Sektorer och/eller branscher
OMX’ börser i Stockholm, Helsingfors, Köpenhamn, Riga, Tallinn och Vilnius använder alla Global Industry Classification Standard (GICS) för indelning av de listade bolagen. GICS utvecklas av Morgan Stanley Capital International (MSCI), en oberoende leverantör av globala index och därtill relaterade produkter och tjänster, och Standard & Poor’s (S&P), ett oberoende internationellt företag för finansiell data och investeringstjänster samt en ledande leverantör av globala aktieindex.
GICS’ struktur består av följande fyra nivåer:
- Sektor (10 stycken)
- Branschgrupp (24)
- Bransch (64)
- Delbransch (139)
Denna indelning bygger på varje företags huvudsakliga affärsverksamhet, det vill säga det affärsområde som genererar mest intäkter till företaget. Företaget placeras först i den delbransch som närmast passar in på dess huvudsakliga verksamhet. Sedan ger sig de andra branschnivåerna automatiskt.
De tio sektorerna i GICS-indelningen är Energi, Material, Industrivaror och därtill hörande tjänster, Sällanköpsvaror och därtill hörande tjänster, Dagligvaror, Hälsovård, Finans, Informationsteknik, Teleoperatörer samt Kraftförsörjning. Denna indelning ligger också till grund för hur Aktiespararen sorterar bolagen i Aktieguiden. Vi nöjer oss dock med att gruppera dem enligt de två högsta nivåerna, det vill säga sektorer och branschgrupper, och i tidningens grupper-ing ingår endast aktier noterade på OMX’ nya nordiska lista.
Denna indelning är en utmärkt utgångspunkt för den som vill sprida riskerna i sin aktieportfölj. Och genom att nio sektorer finns representerade på Stockholmsbörsen kan var och en göra sin egen diversifiering utifrån riskvillighet och andra bevekelsegrunder och ändå få en bra riskspridning med aktier i 5–6 olika branscher. Och med bolagen i Danmark och Finland, som nu samnoteras på OMX’ nordiska lista, är det ännu lättare att diversifiera portföljen.
En annan sektorindelning värd att nämnas är den som fondinformationsföretaget Morningstar gör för att klassificera fonder. Alla bolag delas här in i tre huvudgrupper och därunder i ytterligare vardera fyra undergrupper, enligt följande fördelning (likheterna med GICS’ sektorindelning är påtagliga):
- Huvudgrupp: Informationsföretag.
Undergrupper: Programvara, Hårdvara, Medier och Telekommunikation.
- Huvudgrupp: Tjänsteföretag.
Undergrupper: Hälsovård, Konsumenttjänster, Industritjänster och transport samt Finansiella tjänster.
- Huvudgrupp: Industriföretag.
Undergrupper: Konsumentvaror, Tillverkningsindustri, Ener-gi och Kraftförsörjning.
Vissa företag är så stora och breda att de är en diversifiering i sig själva. De kallas konglomerat, och idén med att verka i flera branscher är att utjämna konjunktursvängningar mellan de ingående delarna. Ett av världens största företag, sjua på Fortunes lista med en omsättning 2005 på motsvarande 1,1 biljoner kronor, är amerikanska General Electric (GE), ett konglomerat som har verksamheter inom fem av Morningstars grupper (Konsumentvaror, Hälsovård, Tillverkningsindustri, Finansiella tjänster samt Medier).
Den som satsar på GE i sin portfölj behöver därför inte lägga alltför mycket krut på att hitta andra företag i de branscher koncernen verkar i utan kan kanske satsa på att hitta några smärre tillväxtföretag i samma branscher för att komplettera med. Men trots bolagets enorma storlek, omsättningen 2005 motsvarade runt 40 procent av Sveriges BNP, kan aktieägarna vara nöjda; företaget har gett en genomsnittlig årlig avkastning på 17 procent under de 25 senaste åren.
I Sverige finns inget företag av GE:s slag. I stället har vi ett antal investmentbolag som äger aktier i några av Sveriges största företag – till exempel Investor och Industrivärden, och placeringar i investmentbolag är en bra grund i bygget av en aktieportfölj. Förvaltningsavgifterna är klart lägre än i specialiserade aktiefonder, och den ständiga investmentbolagsrabatten gör att aktier i investmentbolag är ett bättre val än att investera direkt i de ingående portföljbolagen. Tag därför reda på vilka bolag investmentbolagen äger innan du köper aktier för att komplettera med. Det är onödigt med överlappningar.
Detta gäller förstås också aktiefonder. Den som vill komplettera sin aktieportfölj med någon aktiefond bör först ta reda på vilka aktier fonden äger innan han/hon gör sina individuella aktieval. En speciali-serad aktiefond kan vara ett bra alternativ för den som vill satsa på en sektor eller branschgrupp i sin portfölj men inte vet vilket företag han/hon vill satsa på – eller om det är en bransch med generellt hög risk, till exempel bioteknik. En aktiefond i en sådan branschgrupp är en bra diversifiering i sig. Aktiefonder kan också specialisera sig efter företagsstorlek.
Storlek (stora, medelstora och små företag)
Att diversifiera en aktieportfölj enbart efter företagsstorlek är en relativt riskfylld metod – såvida man inte samtidigt också sprider sina risker till olika sektorer eller branschgrupper. OMX’ nordiska lista, som lanserades den 2 oktober, delar in de börsnoterade företagen i tre storleksgrupper:
- Storföretag, med ett marknadsvärde på mer än 1 miljard euro.
- Medelstora företag, med ett marknadsvärde på mellan 150 miljoner och 1 miljard euro.
- Småföretag, med ett marknadsvärde på under 150 miljoner euro.
Morningstar har även här en egen definition på företagsstorlek och delar in bolagen i fem grupper:
- Giganter, som omfattar de 1 procent största bolagen.
- Storföretag, som innefattar de därefter 4 procent största företagen.
- Medelstora företag, som rymmer de därefter 15 procent största företagen.
- Småföretag, som innehåller de därefter 30 procent största företagen.
- Mikroföretag, som omspänner de 50 procent minsta företagen på marknaden.
En fördel med små bolag är att både försäljnings- och omsättningstillväxten oftast är högre än hos större företag, och chansen för att nå en avkastning på minst målet på i genomsnitt 15 procent per år är därmed större.
Men detta har ett pris: Småföretagens aktiekurser fluktuerar mer än de större företagens, vilket naturligtvis är bra i uppåtgående marknader men inte är lika kul när kurserna faller. Småföretagen kan också vara mer beroende än storföretag av att nyckelpersoner stannar kvar och kan därmed få problem om dessa lämnar företaget av olika skäl. Rent generellt är småföretag vanligen yngre och har en lägre grad av överlevnad. Risken är alltså större att äga aktier i småföretag än i stora bolag. De stora företagen brukar vara mer stabila.
Tillväxt- respektive värdeaktier samt aktier med hög direktavkastning
När du diversifierar din portfölj bör du för ett gott resultat, förutom att blanda bolagen i 5–6 olika sektorer eller branschgrupper, också fördela aktierna mellan tillväxtbolag, värdebolag (lågt värderad fundamenta – även om en sådan kan ha sina orsaker) och utdelningsaktier (aktier med stabil, relativt hög utdelning).
Vanligt är att man helt enkelt fördelar sina aktier mellan de tre typerna av bolag med en tredjedel i varje grupp. Ett något försiktigare alternativ är att placera 25 procent vardera i tillväxtbolag och bolag med hög utdelning, medan hälften av pengarna placeras i värdebolag. Alla uppgifter som behövs för denna klassificering (p/e-tal, direktavkastning, tillväxt i resultat och omsättning under fem år och så vidare) finns att finna i Aktieguiden i tidningen Aktiespararen.
Ytterligare ett alternativ är att man fördelar investeringarna enligt ovan beskrivna fördelningar men att man använder bolagens storlek som bas i stället. Allt är avhängigt av vilken risk man vill ta och vilka preferenser man har.
Länder - antingen svenska företag med stor exportandel direkt i utländska företag
Den som vill komplettera sin aktieportfölj med placeringar i aktiefonder bör, kanske med vissa undantag, helst undvika fonder i det egna landet. Vitsen med att köpa aktiefonder utomlands är att man då får ytterligare en diversifieringsmöjlighet, nämligen att variera valutaexponeringen i sin portfölj.
Om till exempel den svenska kronan faller mot euro och dollar kan det vara bra att man i sin portfölj har aktiefonder som placerar i dessa länder för att balansera valutasvängningarna.
Från tid till annan kan ytterligare diversifiering vara av godo, beroende på var i livscykeln man befinner sig. Då kommer vi in på räntebärande placeringar av olika slag, hedgefonder, fast egendom och till och med kontanter (bankkonto).