Del 4 som pdf (1Mb)
I fjärde delen av Aktiespararens skola i teknisk analys står omslagsformationer på schemat. Trender avslutas vanligen inte med ett tvärstopp, utan kursen brukar svänga fram och tillbaka innan ett trendskifte sker. Detta ger investerare tid att analysera huruvida en trend ska avslutas eller ej.
Aktiespararens skola i teknisk analys har hittills beskrivit och studerat de elementära grunderna, som stöd och motstånd, trendstruktur, trendlinjer, diagramteknik samt grundfilosofin. Detta avsnitt, del 4, handlar om omslagsformationer.
Trender avslutas vanligen inte med ett tvärstopp, utan en viss period av osäkerhet och svängningar fram och tillbaka brukar ske innan ett trendskifte är ett faktum. Under dessa avgörande perioder kan investerare analysera huruvida trenden är på väg att slå om eller om den kan fortsätta i samma riktning. Men innan vi börjar leta efter tecken på trendomslag ska vi redogöra för den grundläggande fördelningen av formationer.
En formation är ett mönster som bildas av tillgång och efterfrågan mellan köpare och säljare för ett finansiellt instrument (till exempel aktier). Formationerna framträder i kursdiagrammet som ett resultat av de historiska kursrörelserna, och de kan vara positiva eller negativa, beroende på vilken position en placerare har. Formationer delas huvudsakligen in i två kategorier: Omslags- respektive fortsättningsformationer.
Som namnet antyder innebär en omslagsformation att den existerande trenden är på väg att slå om, det vill säga beroende på var i trenden vi befinner oss kan antingen köparna eller säljarna få ett övertag och därmed förändra den underliggande trend som dittills rått. Vi ska exemplifiera lite senare med ett par typiska omslagsformationer som genom historien tenderar att upprepas gång efter annan.
Fortsättningsformationer bildas i en pågående trend när trenden tar en temporär paus i form av en tillfällig rekyl.
Den tredje typen av formation är så kallade konsolideringsformationer, som uppstår när förhållandet mellan köpare och säljare befinner sig i ett jämviktsläge. Konsolideringar kan antingen förebåda ett trend-omslag eller bara ge ett uppehåll i den rådande trenden.
Knepet för en placerare är att tidigt kunna urskilja vilken typ av formation som håller på att bildas. En viss svårighet är att visuell formationsanalys är subjektiv, och formationerna som uppstår uppträder inte alltid enligt textboken. Därtill förekommer även falska formationer, trots goda historiska sannolikheter. Gemensamt för omslagsformationer:
- En viktig grundförutsättning för alla omslagsformationer är den föregående trenden. Om denna varit stigande är sannolikheten stor för att omslagsformationen är en toppformation och att en nedgång väntar. Detsamma, fast tvärtom, gäller förstås för en bottenformation.
- Ju större omslagsformationen är, desto större är potentialen. Storleken på formationer bedöms efter höjd och bredd. Höjden reflekterar kursvolatiliteten, medan bredden avspeglar den tid det tar för formationen att skapas. Ju större formationen är, desto större är kurs-potentialen efter att formationen har färdigbildats.
- Toppformationer är tidsmässigt ofta kortare och mer volatila än bottenformationer.
Kursrörelserna inom en toppformation tenderar att vara mer volatila och kortare i tid än kursrörelserna i samband med bottenformationer. Orsaken kan vara att placerare är mer oeniga vid toppar än vid bottnar. Småsparare tar ofta positioner nära toppar i tron att börstrenden fortsätter, samtidigt som proffsen då skördar sina vinster. Effekten blir ofta en slagig och nervös börsperiod.
Några exempel på typiska omslagsformationer:
Huvud/skuldra-formationen
En av de vanligaste och mest välkända omslagsformationerna vid toppar är huvud/skuldra-formationen. Diagram 1 visar hur denna formation ser ut på dagligbasis, men den kan förstås förekomma även i andra tidsenheter.
Låt oss först beskriva formens karaktärsdrag: Vi nämnde ovan att en viktig grundförutsättning för att man ska kunna identifiera en omslagsformation är att man måste utgå ifrån hur den föregående trenden går. I detta fall ska trenden ha varit stigande innan man når en toppformation som huvud/skuldra.
Huvud/skuldra-formationen består i huvudsak av tre signifikanta kursformer: en första topp som kallas för vänster skuldra, en andra topp som kallas för huvud och som bildas på en högre nivå än vänsterskuldran samt en tredje topp som kallas för höger skuldra och som bildas på en lägre nivå än huvudet. En viktig karaktär för skuldrorna är att topparna och bottnarna idealt bör ligga på ungefärlig samma kurs-nivå. Detta sker dock inte alltid, och det finns olika varianter av hur en huvud/skuldra-formation kan se ut. Ibland är den högra skuldran högre än den vänstra, och tvärtom – men ingen av skuldrorna bör hamna på samma kursnivå som huvudet för att formationen ska kunna kallas för en korrekt huvud/skuldra. I trendsekvensen tillkommer även studien av handelsvolymen som hjälp för identifieringen.
Idealt ska volymerna vara som starkast under vänsterskuldrans bildande för att sedan avta under bildandet av huvudet och avta ytterligare när högerskuldran bildas. I diagrammet kan vi även se en heldragen horisontell linje som sammanbinder skuldrornas bottennivåer. Linjen kallas för nacklinjen och är en viktig del i slutförandet av hela formationen.
När kursen bryter nacklinjen vid högerskuldran signaleras för en kommande nedgång. Signalen förstärks om genombrottet sker med högre handelsvolym än under bildandet av högerskuldran, vilket indikerar ett ökat säljtryck. I vissa fall kan kursen rekylera tillbaka ovanför nacklinjen för att så småningom vända nedåt igen när köptrycket åter avtar.
Omslagsformationer kan även beräkna ett prisobjektiv, eller målkurs, när formationen har slutförts, det vill säga när kursen har bekräftat ett brott av nacklinjen. En del analytiker använder en nedgång från nacklinjen på minst 2–3 procent för en sådan bekräftelse. Beräkningen av målkurs är nacklinjens brytpunkt, i detta fall 106 kronor, minus avståndet, eller skillnaden, mellan huvudets topp (121 kronor) och kursnivån vid nacklinjen (106 kronor). Resultatet blir en målkurs på 91 kronor (106 – 15).
Diagram 2 visar en så kallad stigande huvud/skuldra-formation. Tidsenheten här är på vecko-basis, och handlat instrument är SEK/USD-kursen. Teknisk analys används mycket som beslutsunderlag för valutahandlarna. Här ser vi hur dollarkursen bryter den stigande nacklinjen vid 7,70 kronor och faller raskt ned till cirka 7,15. Målkursen beräknas på samma vis som vid en ”vanlig” huvud/skuldra-formation, vilket blir runt 7 kronor, som infriades i november 2006.
Omvänd huvud/skuldra
En omvänd huvud/skuldra-formation är i princip samma sak som en vanlig huvud/skuldra, fast här sker omslagsformationen från en bottennivå, det vill säga den föregående trenden har varit fallande, och nu försöker köparna ta kontrollen.
Det finns två viktiga skillnader mellan omvänd huvud/skuldra och vanlig huvud/skuldra. När kursen bryter nacklinjen i en omvänd huvud/skuldra-formation faller den ofta tillbaka till nacklinjen. Orsaken kan vara att placerare brukar vara mer försiktiga i tron på en ny uppgångsfas efter en tidigare nedgång. Genom att kursen faller tillbaka till nacklinjen och ”testar” köparnas övertygelse ökar förtroendet för ett definitivt genombrott senare.
Positiva test av nacklinjen ska helst ske i samband med låg omsättning, som sedan ska öka när en ny kursuppgång sker. Volymen ska även vara högre vid genombrott av nacklinjen. Diagram 3 visar en typisk omvänd huvud/skuldra-formation för ABB-aktien. Den beräknade målkursen är runt 45 kronor, det vill säga nacklinjens brytpunkt plus skillnaden mellan nacklinjen och huvudets bottennivå.
Dubbeltopp
Den näst vanligaste, och lätt igenkända, omslagsformationen är dubbeltoppen. Diagram 4 visar hur en dubbeltopp ser ut; den liknar bokstaven M – här i SX 15 Materialindex, som består av svenska råvarubolag. Indexet har en föregående trend som är stigande fram till dess att en topp bildas. Fasen åtföljs sedan av en nedåtrekyl, som ofta slutar vid ett stödområde eller nära en stigande trendlinje. Därefter går kursen åter uppåt till en nivå ungefär lika med den första toppen – för att sedan tvärvända igen.
I detta läge har köparna inte tillräckligt med kraft för att ta kursen över den första toppen, vilket indikerar en svaghet och kan vara början till en nedgångsfas. När kursen bryter och stänger under den första rekylbottnen (mittenpartiet) anses dubbeltoppen vara ett faktum. Säkerheten i signalen ökar om brottet sker med högre handelsvolym. En målkursberäkning kan göras genom att man räknar fram skillnaden mellan toppnivån och brytpunktsnivån och sedan subtraherar resultatet från nivån för genombrottet. En målkurs ska dock inte tolkas exakt utan endast som en fingervisning om potentialen.
Dubbelbotten
Dubbelbottenformationen är raka motsatsen till dubbeltoppen. Dubbelbottnen uppkommer där den föregående trenden har varit fallande och kursdiagrammet bildar en bottenformation som liknar ett W. Diagram 5 visar aktiekursen för PA Resources, som i slutet av 2005 skapade en typisk dubbelbotten. Efter den första nedgångsfasen tvärvänder aktiekursen upp till 29 kronor. Därefter faller aktien tillbaka och skapar en ny botten, i nivå med den första. Den andra bottennivån behöver inte ligga på exakt samma nivå som den första, utan den kan variera något i höjd.
Efter att den andra bottnen har bildats uppfattar köparna att en ny rekyl är på gång. Kursen stiger idealt fram till den första toppen för att testa köparnas övertygelse. När det visar sig att säljtrycket inte är tillräckligt starkt bryter kursen den tidigare toppnivån. En dubbelbotten anses fullbordad när kursen stänger ovanför den tidigare toppen, helst under stark handelsvolym som bekräftar köparnas intresse. Målkursberäkningen är densamma som för dubbeltoppen, fast tvärtom – avståndsskillnaden mellan bottennivån och brytpunktsnivån adderas till brytpunktsnivån.
Rektangeltopp
Formationen bildas efter en uppgångsfas och består ofta av minst tre toppar. Hela formationen skapas genom en sidledsrörelse, där köpare och säljare är i jämvikt. Rektangeltoppen är i princip densamma som dubbeltoppen. För att formationen ska bekräftas måste kursen bryta ned och stänga under den horisontella stödnivån, helst i samband med stigande handelsvolym för att ge större säkerhet i signalen.
Diagram 6 visar kursen för Investor B-aktien under perioden 1999–2002. Perioden avspeglar slutet av den starka uppgångsfasen samt inledningen till den svåra börskraschen. Under den föregående uppåtgående trenden hade kursen stigit från 80 kronor och därefter hamnat inom ett brett intervall mellan omkring 143 respektive 115 kronor. Den översta linjen (motståndsnivån) ska ritas efter en ungefärlig toppkursnivå där handelsaktiviteten är som tydligast. Samma sak gäller för den nedersta linjen (stödnivån). En beräknad målkurs är brytpunktsnivån minus avståndsskillnaden mellan topp- och bottennivåerna.
Rektangelbotten
En rektangelbotten är raka motsatsen till rektangeltoppen, där den föregående trenden varit fallande. Formationen bildas genom en sidledsrörelse där köparna börjar visa större intresse och på så sätt förhind-rar en fortsatt nedgång.
Diagram 7 visar ett exempel på hur en rektangelbotten kan se ut. Consilium B-aktien har efter nedgången från 80 kronor börjat stabilisera sig kring 24 kronor. Den horisontella motståndsnivån (översta linjen) sammanbinder två toppar som bildats under 2002 respektive 2004. I mitten av 2004, samt under större delen av 2005, gör aktiekursen allt högre bottennivåer utan att falla tillbaka till tidigare lägsta nivåer. Trenden tyder på att köparna har blivit starkare, och potentialen för ett utbrott ökar. För att formationen ska bekräftas måste kursen bryta igenom samt stänga ovanför den horisontella motståndslinjen vid 37 kronor. Detta bör ske i samband med en större handelsvolym för att verifiera köptrycket. Målkursen är skillnaden mellan toppen (37 kronor) och botten (24 kronor) plus brytpunktsnivån vid 37 kronor, alltså 50 kronor.
