Del 6 som pdf
Aktiespararens skola i teknisk analys har tidigare beskrivit olika sätt att identifiera trender, se avsnitt 2. I detta avsnitt fördjupar vi kunskaperna genom att fokusera på ett av de mest flexibla hjälpmedel som finns i den tekniska analysen, nämligen trendföljande indikatorer.
Trender upprepas genom historien med viss variation, och för en trendteknisk analytiker är trenden den viktigaste variabeln, eftersom målet är att handla i riktning med den rådande trenden. Trendföljande indikatorer används därför för att definiera trender på kort, medellång och lång sikt.
Trender finns alltså i olika tidsperspektiv, oavsett vilken tidshorisont placeraren använder i sin analys. Till hjälp för att identifiera en trend använder en teknisk analytiker olika verktyg, varav ett av de vanligaste heter glidande medelvärden (moving averages, MA, på engelska). Dessa medelvärden har till uppgift att signalera när en ny trend har påbörjats, eller när ett trendomslag ligger nära till hands. Glidande medelvärden kan följa kurstrenden bara på eftersläpande basis, vilket innebär att indikatorn inte är ledande utan reagerar i efterskott utifrån kursrörelsen.
Poängen med att använda glidande medelvärden är att det ofta finns ett förhållande mellan kursen och något av de glidande medelvärdena. Förhållandet kan vara att kursen initierar köp- eller säljtryck när den når ett medelvärde. Men med hjälp av glidande medelvärden kan man även hitta köp- och säljsignaler. Tidsmässigt delas me-delvärdena vanligtvis in i tre kategorier, kort (20 perioder, till exempel dagar), medellångt (50 perioder) samt långt (200 perioder). Valet av period avgör hur pass känsligt ett glidande medelvärde ska vara samt vilken investeringshorisont man tillämpar.
Ju kortare tid medelvärdet omfattar, desto snabbare reagerar det på kursrörelser. Korta medelvärden genererar ofta fler falska signaler om kursen är väldigt slagig, vilket många aktier kan vara på kort sikt. Ju längre tid medelvärdet omfattar, desto längre tid tar det för indikatorn att reagera, men i gengäld genereras färre falska signaler. För finansiella instrument med hög kursvolatilitet bör längre perioder därför användas. Man kan även optimera ett medelvärde i en aktie genom att testa olika periodval för att på så sätt hitta bästa möjliga trendförhållande.
Viktigt att komma ihåg är att glidande medelvärden används bäst under perioder när en aktiekurs befinner sig i en klar trend, uppåt eller nedåt. När en aktie rör sig sidledes är kurstrenden väldigt ojämn, eller obefintlig i en så kallad konsolider-ing, vilket leder till många falska signaler. Under sådana perioder bör man avvakta med att investera.
Det finns ett flertal olika varianter av glidande medelvärden. Aktiespararen väljer här att beskriva de vanligaste: enkla, viktade och exponentiella.
Enkla medelvärden
Det enkla glidande medelvärdet är i dag det mest använda. Medelvärdet är en utjämning av priskurvan och beräknas varje dag för ett antal dagar tillbaka i tiden. Exempelvis tar ett 20-dagars medelvärde hänsyn till de 20 senaste börsdagarnas kursnoteringar. Aktiens slutkurser över 20 börsdagar adderas och divideras därefter med 20. Hela sekvensen är löpande, vilket betyder att nästa slutkurs beräknas samtidigt som den första slutkursen i sekvensen av 20 löpande börsdagar försvinner ur beräkningen. Beräkningen för det enkla medelvärdet ger samma vikt för varje slutkurs under hela perioden; den senaste slutkursen får alltså samma vikt som den första. En del analytiker anser dock att den senaste slutkursen bör få en större vikt i beräkningen för att man snabbare ska få en reaktion på medelvärdet i förhållande till aktiekursen.
Viktade medelvärden
För att komma runt problemet med viktberäkningen för det enkla medelvärdet har analytikerna skapat ett viktat glidande medelvärde, som lägger större vikt vid de senaste slutkurserna och därmed reagerar snabbare. Vikten för en dags slutkurs avtar ju längre tillbaka i tiden den finns med i beräkningen.
Exponentiellt medelvärde
Det exponentiella glidande me-delvärdet skapades som en kompromiss mellan det enkla och det viktade medelvärdet. Beräkningssättet för varje slutkurs sker med denna metod med ett exponentiellt värde, vilket betyder att störst vikt läggs vid den senaste tidens slutkurser och att dagarna längre tillbaka i tiden får en gradvis svagare vikt. Det exponentiella medelvärdet har nästan samma reaktion vid trendvändningar som det viktade me-delvärdet, men det förekommer att det exponentiella medelvärdet vänder tidigare för att sedan avta, medan det viktade medelvärdet accelererar.
Illustrationer
Vi har nu beskrivit det mest elementära inom glidande medelvärden och ska nu ta en titt på hur det hela kan se ut i förhållande till kurstrenden. Diagram 1 visar Ericssonaktien under perioden 1992–1993. Det glidande medelvärdet vi ser är ett 50-dagars, vilket betyder att me-delvärdet beräknas löpande över en period på 50 dagar. Ericssonaktien hade under andra halvan av 1992 befunnit sig i en nedåtgående trend, men aktiekursen planade ut och handlades sidledes i slutet av året. Notera kursens förhållande till sitt 50-dagars medeltal. Markeringen A i diagrammet anger hur köparna fått kursen över det glidande medelvärdet och sedan får se kursen rekylera nedåt mot medelvärdeslinjen innan uppgången fortsätter.
Denna rörelse är en första signal i ett trendomslag. När köparna inser att säljtrycket inte är tillräckligt aggressivt för att tvinga ned kursen under sitt medeltal stiger optimismen för uppgång, vilket vi ser strax efteråt. Kursen steg kraftigt på kort tid från 1,80 till 2,80 kronor, och vid slutet av året började även medeltalets linje att vända uppåt. Alldeles i slutet av 1992 kan vi konstatera att trenden vänt uppåt, och nu finns chans till ytterligare uppgång. Hela uppgångsfasen visar att köparna bevakar det 50-dagars glidande medelvärdet, då köptrycket ökar när kursen faller tillbaka till detta medelvärde. Med hjälp av 50-dagars enkelt glidande medelvärde har vi nu kunnat följa hela trenden från cirka 2 till 6,50 kronor, när kursen bröt sitt medelvärde.
Ett annat sätt för en placerare att tillämpa trendföljande indikatorer som glidande medelvärden är att samtidigt använda sig av flera medelvärden med olika period-inställningar. I diagram 2 ser vi Addtechaktien (se ”Hitta kursvinnare” i Aktiespararen nummer 10, 2006) med tre enkla glidande me-delvärden: 20-, 50- samt 200-dagars. Dessa medelvärden representerar kort-, medel- och långsiktiga trendperspektiv. Mellan september 2004 och april 2005 steg aktiekursen tillsammans med alla tre me-delvärdena. Trenden är uppåtgående på kort sikt, eftersom 20-dagars glidande medeltal (röd kurva) befinner sig ovanför 50-dagarsvärdet. Trenden i medellångt perspektiv är också uppåtgående, vilket visas av att 50-dagars glidande medeltal befinner sig ovanför 200-dagars motsvarande värde. Trenden i ett långsiktigt perspektiv är uppåtgående när aktiekursen befinner sig ovanför 200-dagars glidande medeltal samtidigt som medeltalet lutar uppåt.
Den observante placeraren kan se att Addtechkursen har ett trendförhållande med alla tre medelvärdena under resans hela gång från 42 till 130 kronor. När kurstrenden påbörjar en ny uppgång går 20-dagars medeltal ovanför 50-dagars. Tvärtom gäller då förstås när kursen rekylerar eller befinner sig i en konsolidering. Vidare kan vi konstatera att hela uppgångsfasen är intakt så länge aktiekursen befinner sig ovanför 200-dagars glidande medeltal, och notera hur köptrycket ökar när kursen rekylerar och når kurvan för sitt 200-dagars medeltal. Det är dock viktigt att man kommer ihåg att varje aktie har sin speciella karaktär och sitt eget förhållande till olika glidande medeltal.
I diagram 3 nedan visas reaktionsförhållandena mellan de tre olika medeltalen. Medeltalen har samma periodinställning, det vill säga 50-perioders. När kurstrenden slår om och bottnar reagerar det exponentiella medeltalet normalt först, men rörelsen avtar sedan i takt med tiden, medan det viktade medeltalet reagerar senare men accelererar snabbare. Långsammast i rörelsen av de tre är alltid det enkla medeltalet. Beroende på ens egen preferens är det upp till var och en att tillämpa det medeltal som ”känns” bäst. Inte mycket skiljer dem åt, men vart och ett har sina fördelar.
Momentumföljande indikatorer
Vi har hittills talat om trendföljande indikatorer, men nu ska vi beskriva den andra gruppen indikatorer, nämligen momentumindikatorer. Dessa tekniska indikatorer används såväl i trendföljande peri-oder som under trendlösa perioder, det vill säga perioder då trenden går sidledes. Tekniska analytiker anser dock att momentumindikatorer är lämpligast i perioder av sidledes rörelser. Indikatorerna har för avsikt att identifiera aktier som rör sig från överköpta till översålda nivåer.
Definitionen av överköpt, enligt momentumindikatorer, är när en aktie pendlar långt uppåt från ett jämviktsläge och blir dyr i förhållande till den rådande trenden. En översåld aktie är samma sak fast tvärtom, det vill säga en aktie som pendlar långt ned från ett jämviktsläge och blir billig i förhållande till den rådande trenden.
Momentumindikatorer används även för att analysera kurshastigheten, det vill säga den hastighet som en aktie rör sig med. Uppgångar som präglas av hög hastighet kommer med all sannolikhet att nå en maximinivå, som indikatorerna har för avsikt att identifiera. I den tekniska analysen kallas detta för hastighetsdivergens.
Momentumindikatorer som bas för investeringsbeslut bör dock helst ske i andra hand, och de bör normalt användas bara som en bekräftelse på den underliggande kurstrenden. För köp- och säljbeslut bör kursutvecklingen vara den primära grunden.
Det finns i dag mer än 60 olika momentumindikatorer. Aktiespararen väljer här att beskriva bara två av de mest populära, RSI och MACD.
RSI-indikatorn
RSI-indikatorn skapades av J. Welles Wilder och är sannolikt den mest kända momentumindikatorn. RSI mäter den relativa styrkan i en aktiekurs gentemot kursens egen historiska utveckling och kan anta värden på mellan 0 och 100. Värdet ökar när en aktie relativt sett har gått upp många dagar under en period respektive sjunker när aktien gått nedåt eller handlats sidledes under en period.
En aktie med ett RSI-värde på över 70 anses vara överköpt. Aktier som befinner sig i en starkt stigande trend kan dock fortsätta uppåt och notera RSI-värden på mer än både 80 och 90, vilket medför att man bör vara försiktig med RSI-tolkningen när det gäller aktier i starkt stigande trender. En aktie med ett RSI-värde på under 30 anses på samma sätt vara översåld. Även i detta fall bör man dock vara försiktig med tolkningen om aktiekursen befinner sig i en starkt fallande trend, eftersom RSI kan anta värden på under både 20 och 10.
Positiva divergenser förekommer ofta mellan en aktiekurs och RSI-indikatorn, och de kan användas som ett första led i sökandet efter en köpsignal. Positiv divergens uppstår när RSI-kurvan noterar högre eller sidledes gående bottennivåer (helst med start under 30), samtidigt som aktiekursen noterar lägre bottennivåer. Innan man beslutar sig för att köpa en aktie bör kursen dock alltid bekräfta att en ny uppgångsfas har inletts.
För negativa divergenser med säljgenererande signaler bör RSI-kurvan få allt lägre (helst med start ovanför värdet 70) eller sidledes gående toppar, samtidigt som aktiekursen får hög-re toppar. Period-inställningen för RSI-indikatorn kan varieras, men den vanligaste är 14 perioder.
Diagram 4 visar ett exempel på hur RSI-kurvans toppar och bottnar matchar Volvoaktiens motsvarande toppar och bottnar. När RSI-värdet når området 70–75 har aktiekursen toppat. Tvärtom gäller när RSI-värdet hamnar kring 35; aktiekursen tenderar att bottna och vänder sedan uppåt. Viktigt är dock att man använder RSI-indikatorn i perspektiv med tidigare utfall.
I diagram 5 kan vi se Electroluxaktien under åren 1998–2005. Här trendar kursen i ett långsiktigt konsolideringsintervall, där toppar och bottnar matchar RSI-värdet kring 70 (överköpt) respektive 30 (översålt).
MACD-indikatorn
MACD skapades av amerikanen Gerald Appel och baseras på ett kort och ett längre glidande me-deltal, vanligtvis 12 respektive 26 perioder. Skillnaden mellan dessa två medeltal illustreras som en indikator, den blå linjen i diagram 6 här till höger. En positiv trend anses råda när indikatorn överstiger eller korsar nollstrecket i diagrammet. Samma utveckling, fast tvärtom, gäller för negativa trender. För att minska slagiga rörelser i MACD-indikatorn har man även beräknat ett 9-perioders exponentiellt glidande medeltal (röd linje) på indikatorn. Sambandet mellan MACD-indikatorn och dess medeltal kan användas för att få köp- och säljsignaler.
När MACD överstiger eller korsar medeltalet genereras en köpsignal, och tvärtom för en säljsignal. I ett dagligt tidsperspektiv kan förhållandet generera alltför många signaler, speciellt om kursen är slagig. För att minska detta, och öka sannolikheten för en äkta signal, kan man även använda sig av veckoperspektivet, som är mindre slagigt och ofta ”säkrare” än dagsformatet. MACD-indikatorn kan även visa överköpta respektive översålda kursnivåer. Eftersom indikatorn inte har en maximinivå för sin värdeskala bör man bedöma överköpta och översålda nivåer relativt hi-storiska nivåer.
Stapeldiagrammet som finns i MACD-indikatorn är skillnaden mellan MACD (blå linje) och dess medeltal (röd linje). Beroende på den tidigare trenden i stapeldiagrammet kan även detta användas för att hitta köp- och säljsignaler när det korsar nollstrecket. Den mest populära signalen för MACD-indikatorn är positiva respektive negativa divergenser. Vi föreslår fyra kriterier för att en köp- respektive säljsignal ska genereras i samklang med kurstrenden.
Köpsignal
- Positiv divergens.
- MACD-indikatorn befinner sig inom relativt översålda nivåer.
- MACD-indikatorn korsar sitt medeltal.
- MACD-indikatorn korsar nollstrecket underifrån.
Säljsignal
- Negativ divergens.
- MACD-indikatorn befinner sig inom relativt överköpta nivåer.
- MACD-indikatorn korsar sitt medeltal.
- MACD-indikatorn korsar nollstrecket ovanifrån.
Divergenser förekommer dock inte alltid, och bevaka då i stället de övriga kriterierna. Om MACD-indikatorn befinner sig på historiskt överköpta/översålda nivåer, och kursen bildar ett trendomslag, kan kriterium 4 enligt ovan bortses ifrån.
I diagram 6 ser vi den svenska 10-åriga obligationsräntan från 2005 till 2007. Här har vändningar i MACD-indikatorn matchat obligationsräntans bottennivåer. Vid höga toppar har MACD också varit en bra informationskälla.
