Del 2 som pdf (1Mb)
Andra avsnittet av Aktiespararens skola i teknisk analys handlar om diagramteknik. Kursrörelser uppritade i diagram blir som en vägledande karta i en djungel av placerare med olika motiv. Det finns flera slags diagram, men Aktiespararen väljer att begränsa sig till de tre vanligaste.
I första avsnittet av Aktiespararens skola i teknisk analys beskrevs den grundläggande ramen för teknisk analys. Metodens utgångspunkt är att analysera tillgång och efterfrågan på värdepapper baserat på historiska kursdata. Eftersom teknisk analys till största del är en visuell betraktelse illustreras all kurshistorik i diagramform av olika modellvariationer. Genom att studera diagrammen kan man snabbt prognostisera en akties sannolika framtidsutveckling.
Analysarbetet kräver dock en konstant visuell ”träning” för att man ska kunna få en bra uppfattning om hur en aktie, ett marknadsindex eller en annan marknad ser ut. Diagrammens funktion blir som en sorts vägledande karta i en djungel av placerare med olika investeringsmotiv. Det finns i dag ett flertal olika diagramillustrationer, där varje diagramteknik har sin speciella fördel. Aktiespararen väljer dock att begränsa sig till de tre vanligaste, det vill säga linje- och stapeldiagram samt diagram som liknar stearinljus (på engelska ”candlestick” eller bara ”candle”).
Linjediagrammet
Det enklaste kursdiagrammet är linjediagrammet, där X-axeln (horisontell skala) visar tiden och Y-axeln (vertikal skala) visar aktiekursen, det aktuella värdepapperets pris eller indexvärdet. Kursaxeln i ett linjediagram visar endast stängningskursen för den valda tidsenheten, varvid dagsperspektiv är vanligast. Valet av tidsenhet bestäms utifrån vilket tidsperspektiv man gör en prognos eller vilken investeringshorisont man föredrar. En placerare som handlar nästan dagligen, till exempel, bör dock använda både minut- och timformatet. En långsiktig placerare föredrar i stället normalt dags-, vecko- och månadsformat.
Linjediagrammet har både för- och nackdelar. Fördelen är att man kan se kurshistorikens vågrytmer på ett enkelt sätt. Man kan även enkelt göra trend- och målkursprognoser. Vidare görs kursjämförelser bäst med linjediagram. Vill man till exempel jämföra kurshistoriken mellan två aktier, eller en aktie mot sitt underliggande index, är linjediagrammet utmärkt.
En nackdel med diagramformen är att varken öppningskurs eller högsta- och lägstakurs under tidsenheten finns med. Denna prisinformation är viktig, eftersom stöd- och motståndsnivåer kan finnas vid högsta respektive lägsta kursnotering. I diagram 1 kan vi se ett exempel på linjediagrammet (dagsbasis) för Electrolux’ B-aktie. Notera hur tydligt man ser kursens vågrytmer.
Stapeldiagrammet
Dagens mest använda diagramformat inom teknisk analys är stapeldiagrammet. Namnet kommer av att varje kursintervall (för den valda tidsenheten) illustreras med en vertikal stapel. Alla staplar visar högsta och lägsta betalkurs samt öppnings- och stängningskurs. Toppen respektive botten på samtliga staplar visar dagens högsta respektive lägsta betalkurs. Öppningskursen visas genom det lilla horisontella strecket till vänster på stapeln. Stängningskursen är motsvarande streck till höger på stapeln.
Väljer man en tidsenhet i veckoperspektiv (diagram 2) visar staplarna öppningskursen från första dagen av den påbörjade veckan. Stängningskursen är den sista dagen (normalt fredagen) i veckan. En högsta respektive lägsta betalkurs anges för hela veckans handel.
Stapelmetoden gäller för alla tidsenheter. Fördelarna med stapeldiagrammet är dess förmåga att göra trend- och målkursprognoser. Form- och mönsteranalys är visuellt tydligare med stapeldiagram än med linjediagram. Med fyra pris-observationer per tidsenhet i diagrammet får man även mer information om vad som händer i en aktie än om man bara analyserar stängningskurserna, som ju sker i ett linjediagram.
Candlediagrammet
Vid slutet av 1980-talet introducerades en för västvärlden ny diagramteknik av amerikanen Steve Nison (www.candlecharts.com). Tekniken härstammar från Japan och har funnits sedan 1700-talet, mer än 100 år innan de västerländs-ka diagramteknikerna kom till. På senare år har denna metod blivit allt mer populär och är mest effektiv för placerare med relativt kort tidsperspektiv (1–4 månader).
Candletekniken baseras på två områden som är relaterade till varandra. Det första området är att kurshistoriken illustreras på samma sätt som i stapeldiagrammet, det vill säga högsta- och lägstakurser samt öppnings- och stängningskurser markeras. Det andra området, som däremot skiljer sig från stapeltekniken, handlar om att identifiera olika kombinationer av köp- och säljformationer som ”ljuskropparna” indikerar och som ofta får en efterföljande trendkonsekvens. Vi ska exemplifiera ett par beskrivningar av dessa ljuskroppar, men låt oss först visa hur candlediagrammet är uppbyggt.
I diagram 4 ser vi två ljuskroppar – den gröna symboliserar en dag när stängningskursen är högre än öppningskursen. Den övre nivån (stängningskurs) är alltså ovanför den nedre nivån (öppningskurs). Skillnaden mellan öppnings- och stängningskurs fylls med färg och kallas för ljuskropp – färgerna visar om kursen steg eller sjönk gent-emot öppningspriset. För de dagar som kursen faller (röd kropp) är öppningskursen högre än stängningskursen. Linjerna som sticker ut under och över kropparna är lägsta respektive högsta betalkurs under tidsperioden. Även dessa linjer har stor betydelse i sammanhanget för att man ska hitta trendomslag i kursen.
I diagram 5 kan vi se en visuell jämförelse mellan candleformat och stapelformat. Båda formaten visar samma form av positiv kursdag där stängningskursen ligger ovanför öppningskursen. Skillnaden är att med candletekniken får vi en avsevärt bättre visuell insikt. Det blir således enklare och mer effektivt att studera köp- och säljtrycket på kort sikt men även styrkan i varje trendrörelse.
Storleken på ljuskropparna avgör ofta åt vilket håll kursen ska gå, speciellt vid toppar och bottnar. Här är candletekniken överlägsen stapel- och linjeteknikerna. Med hjälp av storleken på kropparna kan vi utvärdera om köparna eller säljarna i en aktie dominerar trenden eller tappar styrka allt eftersom trenden stiger respektive sjunker.
I diagram 6 syns små ljuskroppar. Dessa förekommer ofta nära eller vid absoluta toppar och bottnar men kan även förekomma under en pågående trend. Betydelsen av en liten ljuskropp indikerar en viss tveksamhet, eller paus, från köparna eller säljarna – beroende på om den rådande trenden stiger eller sjunker. Har trenden legat i en kraftig uppgång råder tveksamhet bland köparna när stängningskursen inte är långt ifrån öppningskursen.
I diagram 7 ser vi stora ljuskroppar, som dyker upp när köparna eller säljarna dominerar handeln. Stängningskursen befinner sig då långt ovanför öppningskursen för gröna dagar, och tvärtom för röda dagar. Man brukar säga att placerarna har blivit ”övertygade” om trenden. Stora ljuskroppar förekommer ofta efter viktiga utbrott eller i början av en ny pågående trend som accelererar.
I diagram 8 ser vi två minimala ljuskroppar. Namnet på dessa är Doji, vilket på japanska betyder något i stil med liten pojke och visar att stängningskursen är nära eller lika med öppningskursen. Om den föregående trenden har haft en serie med stora gröna ljuskroppar i en accelererande uppgångsfas är risken för vinsthemtagningar eller trend-omslag avsevärt högre när en Dojiformation uppenbarar sig. Köparna visar då större försiktighet eller ”trötthet”, speciellt vid toppar när kursen eller index är överköpt. Det finns olika typer av Dojikroppar – de kan befinna sig högst upp, i mitten eller ända ned på stapeln.
Candletekniken har 60–70 olika köp- och säljformationer. Samtliga bör användas tillsammans med övriga tekniska analysmetoder för att öka sannolikheten för rätt beslut. Candlediagrammets främsta fördel gentemot stapeldiagrammet är insikten om hur stark köp- re-spektive säljstyrkan är för var-je tidsenhet. Candletekniken är relativt ny på den svenska marknaden, men den kan inte tillämpas på alla aktier eftersom flertalet småbolagsaktier (NGM-listan och Nordic OTC) inte får sina öppningskurser rapporterade. Detta är en förutsättning för att tekniken ska kunna användas.
I första avsnittet av denna skola lärde vi oss att börsmarknader vanligen rör sig i trender, och dessa tenderar att upprepa sig – det har historien visat. Trenderna bygger i grund och botten på att människor reagerar likadant på samma saker om och om igen, dock med vissa variationer. När vi till exempel handlar kläder påverkas vi oftast av nationella modetrender. Detsamma gäller för trender i musik, bilar, kultur, jobb och allt annat som människan är delaktig i. Det är därför logiskt att även börsmarknader har sin trendstruktur.
Trendstrukturen är givetvis inte alltid exakt, men den har sin grundliga byggbas med fyra stora faser, varav den första fasen kallas för ackumuleringsfas. Definitionen på ackumuler-ingsfas är när en aktie skiftar ägare, från svaga till starka, eller, viktigare, när tillgången på aktier successivt minskar på marknaden. Innan aktiekursen kan öka, vare sig starkt eller svagt, brukar oftast en ackumuleringsfas ske.
I diagram 9 ser vi ett exempel på när en aktie befinner sig i en ackumuleringsfas. Trendrörelsen går nu sidledes efter att aktien har bytt ägare, det vill säga aktien befinner sig hos fler starka ägare än tidigare – ägare som ser värde i bolaget och tycker att all negativ information redan har prisats in. Tiden för denna fas kan variera och finns i olika tidsenheter – minut, timme, dag, vecka och så vidare. Eftersom kurser har relativa rörelser brukar man ofta säga att ju längre ackumuleringstiden är, desto större är potentialen för den kommande uppgången.
Efter ackumuleringsfasen börjar den nya ”uppgångs-fasen”, som placerarna väntat på. Denna fas delas i sin tur idealt in i fem trendvågor.
I diagram 10 ser vi hela fasen bestående av fem trendvågor, där tre är uppåtgående. De två fallande vågorna är temporära rekyler i en stigande trend. Våg 1 kan beskrivas som ”icketroendevågen” – här finns fortfarande placerare som inte tror på uppgången och endast ser den som temporär. Vissa placerare är så pass negativt inställda att de i stället blankar aktien. Under våg 1 brukar positiva nyheter på makronivå eller positiv bolagsinformation ännu inte slå igenom. I takt med att många fortfarande tror att uppgången är falsk säljs aktien och kursen rekylerar i en våg 2. Nu övertygas de negativt inställda placerarna om att våg 1 var en falsk uppgångsvåg på längre sikt, samtidigt som positiva fundamentala nyheter ännu inte slagit in.
En viktig händelse i slutet av våg 2 är att den inte når ned till förstavågens lägstanivå. Handelsvolymen och kurssvängningarna brukar ofta avta, vilket indikerar ett svagare säljtryck. Nu övertygas fler placerare än tidigare om att kurstrenden har nått en hållbar botten, och våg 3 startar. I denna våg börjar positivt fundamentala nyheter tränga fram i samklang med förbättrat sentiment, ökade handelsvolymer och täckande av blankade aktier (under våg 1 och 2) – som ökar köptrycket ännu mer. Den tredje vågen kallas även troendevågen – de professionella aktörerna som missade våg 1 vill nu inte missa denna våg som oftast är den starkaste (prisförändring) och längsta. Exempel: Våg 3 i OMXS 30-index steg med hela 70 procent 2004–2006.
Efter en lång och stark uppgång i våg 3 inleder aktien eller indexet en korrektion, våg 4. Under denna rekyl börjar nu den breda allmänheten uppmärksamma den goda börstrenden. Folks inställning leder till en allt starkare eufori, där alla vill äga aktier och värder-ingarna är höga, varför den sista vågen brukar kallas för girighetsvågen, våg 5. Det är under denna våg som många professionella aktörer sakta börjar skörda sina vinster me-dan allmänheten ofta köper vid fel tidpunkt. Efter våg 5 kan en period av hög volatilitet inledas, där den övergripande trenden övergår till att bli ne-utral.
Efter det att uppgångsfasen har avslutats inleds en ny trendfas. Innan aktiekurser börjar sjunka, starkt eller svagt, brukar en distributionsfas ske (diagram 11), vilket innebär att aktien skiftar från starka till svaga ägare. Distributionsfaser påbörjas ofta i neutrala trender och klassas som toppformationer. Ju större och längre en toppformation är, desto större är potentialen för en kraftig nedgång.
Efter distributionsfasen börjar den nya nedgångsfasen (diagram 12), som kunniga placerare har väntat på. Denna fas delas i sin tur vanligen in i fem trendvågor, precis som den tidigare uppgångsfasen. Våg 1 i nedgångsfasen kallas lämpligen för icketroendevågen, enär allmänheten fortfarande är positivt inställd till aktier. Därtill har fundamentalt negativa nyheter ännu inte slagit igenom med kraft. Våg 2 är en rekyl uppåt från den initiala nedgången. I våg 3 blir allt fler professionella aktörer negativa och till viss del även allmän-heten. Våg 3 kallas för troendevågen, och samtidigt får negativa fundamentala nyheter större uppmärksamhet än tidigare. Våg 4 blir en rekyl, som kortsiktiga handlare utnyttjar. Våg 5 i denna ideala trendstruktur kallas för panikvågen. Det är den sista vågen nedåt, då många småsparare säljer sina innehav i panik. Nedgångsfasen brukar ske i snabbare takt än uppgångsfasen.
Den totala bilden av alla fyra faserna i den ideala trendstrukturen kan vi nu se i diagram 13.