Ekonomin har alltid rört sig i cykler. Så kommer det att se ut även i framtiden. Och eftersom ekonomin har stor betydelse för vinstutvecklingen i många av börsföretagen påverkas börsklimatet av förväntningarna på konjunkturen.
Periodvis är konjunkturoptimismen ovanligt stor. Så såg det ut i mitten av 00-talet, vilket i sin tur ledde till en ovanligt lång börsuppgång som pågick under nästan fem år – från slutet av 2002 till sommaren 2007.
I sådana lägen är det samtidigt stor risk och dessutom ganska vanligt att bubblor byggs upp. Detta skedde också i form av alltför generös kreditgivning på USA:s bostadsmarknad. Sviterna av denna bolånebubbla lider världen av fortfarande, men det har ändå inte hindrat börsindex ifrån att stiga med runt 100 procent sedan bottennoteringen i november 2008.
Som jag skrev i min förra krönika finns fortfarande en hel del som talar för uppgång. Det starkaste skälet är att företagens vinster ser ut att fortsätta stiga, inte bara i år utan även under 2012. Värderingen är dessutom attraktiv, med ett genomsnittligt P/E-tal på under 13 på Stockholmsbörsen.
Avkastningskravet hålls samtidigt nere av att räntan inte ser ut att stiga på något dramatiskt vis. Mitt huvudscenario är att börsen fram till årsskiftet kan komma att stiga med runt 10 procent jämfört med indexnivåerna i mitten av maj. Vi skulle då befinna oss nära en ny rekordnotering, mätt med ett index som speglar utvecklingen för hela Stockholmsbörsen.
Är det då inte alldeles för tidigt att redan nu varna för den varg som kanske inte visar sig förrän en bit in på nästa år? Nej, jag tycker inte det, eftersom det redan finns en hel del oroande signaler som tillsammans är tillräckliga för att leda fram till nästa längre börsnedgång.
Osäkerheten är samtidigt inte tillräckligt stor för att jag ska tycka att det är dags att lämna aktiemarknaden. Tvärtom anser jag att en aktieandel på 50–70 procent just nu är lämplig i en väl avvägd och långsiktig värdepappersportfölj.
Skälen som gör att jag ändå övergår till en något försiktigare syn på aktiemarknaden är välkända. För det första ser det ut som om skuldkrisen i västvärlden blir mer utdragen och svårare att lösa än många kanske har hoppats på och räknat med. För det andra har risken ökat för en inbromsning i Kinas ekonomi. Det senare kommer bland annat att leda till lägre råvarupriser och försämrad vinstutveckling för ett antal råvaruberoende börsbolag. Till dessa kan vi räkna verkstadsföretag som Atlas Copco och Sandvik, vars kunder till stor del finns bland gruvföretagen.
Tittar vi på skuldkrisen är det tydligt att en färdig och långsiktigt hållbar lösning fortfarande är långt borta för Grekland. Men Grekland är egentligen inte det stora problemet. Oron har i stället ökat för länder som Spanien och Italien, med i båda fallen osäkra politiska lägen.
På flera andra håll i Europa tvingas regeringar hålla tillbaka på utgifterna för att komma till rätta med budgetunderskotten. Detta bromsar utrymmet för en stabil konjunkturuppgång. I Tyskland, ett av de bäst rustade länderna, har konjunkturen till stor del lyfts av en stark exportsektor. Utsikterna för den tyska industrin riskerar dock att försämras om Kina bromsar in.
USA:s skuldproblem får inte heller underskattas. Det politiska spelet mellan demokrater och republikaner för att komma fram till en budgetuppgörelse och en långsiktigt hållbar modell för att komma till rätta med landets underskott pågår för fullt. Risken är stor för att förhandlingarna utmynnar i en svag kompromiss.
Sannolikheten är stor för att USA rör sig mot en situation där det dröjer innan konjunkturen tar riktig fart. I ett sådant läge kommer bostadsmarknaden att vara fortsatt svag och arbetslösheten ligga kvar på en hög nivå. Detta bromsar den viktiga privatkonsumtionen. I mitt scenario kommer USA:s svagheter tydligt att speglas i den ekonomiska statistiken framöver. Svaga makrodata riskerar att lägga sig som en våt filt över börsen.
Sårbarheten på börsen förstärks av att företagen närmar sig rekordhöga vinstmarginalnivåer. Utrymmet för ytterligare vinstlyft på företagens egna meriter bör därför rimligen vara begränsat. För att vinsterna ska fortsätta stiga krävs därför en god omsättningstillväxt. Och en sådan utveckling riskeras av en allmänt svagare ekonomisk utveckling.
I den positiva vägskålen finns företagens starka finansiella ställning, som ger utrymme för fortsatt höga utdelningar eller möjligheter till värdeskapande förvärv, men det räcker inte för att hålla uppe kurserna i ett läge där världsekonomin bromsar in.
Den starka svenska kronan kan också bli ett problem. Hittills har de negativa effekterna varit små, eftersom god konjunktur har vägt tyngre. Men om konjunkturen bromsar in riskerar valutan att bli en klar nackdel för flera av de stora svenska börsföretagen, såvida detta inte vägs upp av att kronan samtidigt blir svagare.
En möjlig indikator på att den globala ekonomin är på väg in i en sämre period är den senaste tidens fallande obligationsräntor i länder som Sverige, Tyskland och USA. I Sverige, där avkastningen på den tioåriga statsobligationen har fallit från runt 3,4 procent till nivåer runt 2,9 procent på drygt en månad, kan visserligen en del av nedgången förklaras av den oväntat snabba minskningen av statsskulden. Detta leder till en bristsituation på obligationsmarknaden som trycker ned räntan. Men man kan samtidigt inte utesluta att en del av nedgången indikerar att konjunkturen är på väg att bromsa in.
Detta resonemang stärks av att räntan har fallit nästan lika mycket i Tyskland. Om ekonomin är på väg uppåt, kombinerat med ett växande inflationshot, skulle sannolikt räntan inte kunna falla på det sätt den gjort i Tyskland den senaste tiden. Samtidigt kan man inte förringa hotet från stigande priser. Storbritannien, exempelvis, lider av alltför höga prisökningar, som riskerar att tvinga fram räntehöjningar i ett läge där sådana kan vara skadliga för ekonomins återhämtning.
I USA kan den låga obligationsräntan förklaras av centralbankens fortsatt mycket lätta räntepolitik, men det är också rimligt att tro att räntemarknaden befarar en svagare konjunktur. Ett liknande räntefall, som följdes av en diskussion om huruvida ekonomin är på väg in i en ny recession, såg vi förra sommaren. Detta visade sig dock vara falskt alarm.
Ett sannolikt börsscenario de närmaste månaderna är att stämningen pendlar mellan optimism och pessimism. Dåliga makronyheter kommer tidvis att väga tungt. Från tid till annan lättas stämningen upp av en och annan positiv nyhet. Det finns dessutom goda chanser till att förhoppningar inför rapportperioden och starka halvårsresultat bidrar till en hyfsad börs från midsommar och några veckor framåt.
Det gamla rådet att köpa till sillen och sälja till kräftorna har med några lysande undantag fungerat dåligt de tio senaste åren. Kanske det är läge att ta regeln till heders i år?
Anders Haskel, arbetar som kapitalförvaltare hos Case Asset Management.
