En del av förfarandet med återköp går ut på att höja aktiekursen för de kvarvarande aktieägarna genom att minska antalet aktier på vilka bolagets värden ska delas. Därtill ska återköp utgöra vägen till en så kallad optimal kapitalstruktur för att maximera avkastning, vilket ska ge högsta möjliga aktievärdering som följd – allt annat lika. Ofta säljs därtill förslag om återköp in till årsstämman som ett mindre krångligt förfarande än inlösen eller som ett komplement till utdelning.
Återköp förekommer i praktiken dock inte i första hand i bolag som inte på ett tillfredsställande sätt kan förränta sitt kapital. Aktiespararna har observerat att återköp av aktier över börsen företrädesvis är vanligt i bolag där det finns en eller två starka huvudägare.
För att minska antalet noterade aktier händer det att huvudägare via styrelsen och stämman under en följd av år genomdriver återköpsprogram över börs för att minska den noterade aktiestocken. Detta sker med den dolda avsikten att bädda inför ett kommande offentligt bud. Motivet till återköp är här helt uppenbart ett annat än det till stämman aviserade återköpsförslagets, nämligen att stärka huvudägarens inflytande på bolaget samtidigt som en kommande budprocess ska underlättas. I dessa fall bör återköpen ses för vad de egentligen är, nämligen föraffärer, eftersom det finns en nära koppling mellan återköpsprogram och det kommande budet.
Vilken betydelse har då detta? För att tillförsäkra alla aktieägare i ett bolag som är föremål för uppköp samma behandling finns skyddsregler vid uppköp (Regler om offentliga uppköpserbjudanden på den svenska aktiemarknaden, de så kallade TO-reglerna), som säger att alla aktieägare ska behandlas lika och erbjudas samma ersättning. En budgivare som förvärvar aktier i ett bolag sex månader före och nio månader efter (framöver sex månader) ett genomfört uppköpserbjudande till ett högre pris än erbjudandepriset ska kompensera aktieägare som accepterat erbjudandet.
Genom att de här reglerna inte betraktar återköp över börsen som för- eller efteraffärer kan bolag som kan bli eller är föremål för uppköp, efter bolagsstämmans godkännande, återköpa aktier på marknaden till gagn för den kommande budgivaren, som i vissa fall är eller har varit densamma som huvudägaren. Återköp kan till och med ske under acceptfristen till såväl högre som lägre pris än budpriset!
Genom återköpsprogram över börsen kan således en budgivare som utövar inflytande inom eller över styrelsen kringgå de regler som finns för att skydda aktieägarna – i syfte att underlätta övertagandet av bolaget. Uppköpsreglerna och reglerna för återköp är inte synkroniserade.
Aktiespararna menar att det måste gå att se igenom ägarförhållanden vid återköp av aktier på börsen och se vem som verkligen köper aktierna i dessa bolag – se att de återköp som gjorts egentligen är förtäckta köp av huvudägaren, tillika budgivaren. Dessa återköp måste enligt Aktiespararna således utgöra för- och efteraffärer enligt TO-reglerna.
Tyvärr är återköp av aktier över börsen för att kringgå TO-reglerna inte det enda missbruket som Aktiespararna har uppmärksammat. Det händer att bolagets styrelse vill återköpa aktier inför ett kommande optionsprogram till de anställda utan att det finns beslut om ett sådant program när styrelsen begär att få återköpsbemyndigande. Då återköpta aktier finns i lager när beslutet om optionsprogrammet fattats säljs programmet in som om det inte orsakar någon utspädning.
Vid återköp begränsas inte storägarnas inflytande, i motsats till vad som sker vid en nyemission till förmån för utomstående. Återköp minskar dock inte bara utspädningen av ett optionsprogram för huvudägarna utan minskar också antalet små aktieägare när aktiestocken krymper genom återköpsprogrammet.
Återköp för att säkra incitamentsprogram får vidare som effekt att bolagets styrelse byter vanliga småsparare och ersätter dem med anställda. Rent principiellt är det i detta perspektiv bättre om bolaget emitterar nya aktier som därefter återköps.
Småsparare offras också när förvärv görs med hjälp av återköpta aktier. Vid förvärv betalar bolaget ofta med egna aktier, genom en riktad emission där säljaren apporterar in verksamhet i det köpande bolaget. Alternativt betalar köparen med aktier som återköpts över börsen.
I det första fallet uppstår en utspädning för alla gamla ägare, stora som små, i det köpande bolaget. Vid fallet där återköp av aktier används som betalningsmedel kvarstår huvudägarens inflytande orubbat, eftersom den typiskt avstår ifrån att sälja sina aktier. Sammantaget minskar minoritetens intressen i den beskrivna förvärvssituationen, ty småspararna säljer sina aktier till bolaget på grund av okunskap om det framtida, lukrativa förvärvet.
Under täckmantel av en strävan till optimal kapitalstruktur pågår ett maktspel som inte gynnar minoriteten och som minskar aktieägandet. Återköp av aktier över börsen används i många bolag där det finns en dominerande huvudägare för att beskära minoritetens inflytande.
Detta var inte lagstiftarens intention. Förslaget om återköp var avsett att angripa ett problem som innebar att många svenska företag, på grund av skattereglerna, var överkapitaliserade. Dessvärre medförde förslaget oönskade bieffekter som regelverket, i efterhand, måste försöka råda bot på.
Aktiespararna kräver att reglerna kring återköp ses över i syfte att stärka minoritetsskyddet!