Pratar du om börsen så är det förstås Stockholmsbörsen du talar om. Men egentligen är det inte längre självklart. Stockholmsbörsen är numera endast en av flera handelsplatser i Sverige. Därför måste du se upp med var du handlar, då både kontrollen och reglerna varierar.
Den 4 februari 1863 hölls den första fondbörsauktionen i Sverige, på börshuset i Gamla stan i Stockholm. Det var denna dag som Stockholms Fondbörs officiellt bildades och därefter hade monopol på handel med aktier och obligationer i Sverige. 1993 ändrades förutsättningarna och sedan dess har monopolet varit borta och ett flertal nya handelsplatser tillkommit. Men vad är skillnaden på dessa och behövs de verkligen?
Behövs alla dessa handelsplatser?
När ett företag vill få in riskkapital behöver de investerare som kan tänka sig att satsa sina pengar i företaget. Detta kallas för primärmarknaden. För att investerarna sedan ska kunna träffas på sekundärmarknaden och göra affärer på ett enkelt sätt behövs handelsplatser. Handelsplatserna underlättar även för investerare vid försäljning av innehav. Genom att samla köpare och säljare på ett ställe blir affärerna effektivare.
Leif Vindevåg, rådgivare åt Aktiespararna och under många år utredningschef på Stockholmsbörsen jämför med gårdsauktioner:
– Tänk dig att du ska leta efter en kittel till det bästa priset. En söndag är det kanske tiotals auktioner i närområdet. Då måste du åka till alla 10 och jämföra priset innan du kan köpa, med risk att den bästa kitteln tar slut. Det vore självklart mycket enklare om det endast fanns en enda auktion där allt var samlat och du kunde jämföra och pressa priserna, säger han.
När aktieägarna sedan säljer sina aktier till en annan investerare, påverkar det inte företagets kapital. De som påverkas är aktieägarna som då antingen gör en vinst eller förlust beroende på om aktien stigit eller sjunkit i värde. För dig som investerare spelar det ingen roll, rent prismässigt, vilken handelsplats du handlar på. Det är egentligen bara börsmäklare som tjänar pengar på att handla mellan olika handelsplatser eftersom de har samma avgifter till dig som kund oavsett handelsplats. De kan därmed undkomma en del avgifter vid transaktioner. Likviditeten för värdepapperna blir sämre då de sprids ut på flera handelsplatser, men chansen att Stockholmsbörsen får monopol och kan ta ut överpriser reduceras.
Olika typer av handelsplatser
Det finns tre typer av handelsplatser. Reglerade marknader som vanligtvis kallas för börser, handelsplattformar, benämnda MTF:er efter engelskans Multilateral Trading Facility samt annan organiserad handel med aktier. Den stora skillnaden mellan de olika handelsplatserna är främst de olika höga krav som ställs på företagen som noteras eller listas på handelsplatsen. Kraven är till för att skydda investeraren. De varierar också beroende på vilket land som handelsplatsen verkar i.
Sveriges börser
Idag finns det tre börser i Sverige. Företaget Nasdaq OMX driver börser i städerna Stockholm, Helsingfors, Köpenhamn, Reykjavik, Riga, Tallin och Vilnius under namnet NASDAQ OMX Nordic. Den svenska delen av den nordiska börsen heter NASDAQ OMX Stockholm AB, men kallas oftast för Stockholmsbörsen.
Nordic Growth Market NGM AB (NGM) driver två börser som heter NGM Equity och Nordic Derivatives Exchange (NDX). Kraven för notering hos NGM är lite lägre än hos Stockholmsbörsen och en stor del av de noterade företagen är tillväxtföretag som vill få in riskkapital.
Burgundy är en börs som ägs av nordiska banker och aktiemäklarfirmor. Den startades som en handelsplattform (MTF) för att banker och mäklarfirmor skulle kunna handla billigare än på Stockholmsbörsen. Den verksamheten bedrivs fortfarande. Nu har Burgundy AB även tillstånd att som börs bedriva handel med certifikat, fondandelar, strukturerade produkter och warranter.
Av dessa tre börser är Stockholmsbörsen den överlägset största med flest noterade bolag och störst omsättning, med en marknadsandel på cirka 70 %.
Kravfyllt
När ett bolag vill att deras aktier ska börja handlas på en börs ansöker företaget om att få bli börsnoterat. Förarbetet inför en notering innebär att en advokat går igenom stora delar av bolagets redovisning och verksamhet för att ta reda på om det lever upp till kraven.
Flera noteringar och marknader
Företag kan notera sig på flera börser, både i Sverige och utomlands, men företaget ska dock alltid ha en börs som ”huvudbörs”. Handeln på börser över landsgränser har förenklats genom utvecklingen på internet. Det är dock inte vanligt förekommande nu för tiden att företag noterar sig på flera börser då det kostar mycket pengar.
Den svåra uppgiften
Börsernas svåra uppgift är att granska bolagen. Det är ett gediget arbete som skapar en trygghet för investerarna och har av svensk tradition varit en av börsernas kärnuppgifter under en lång tid. Börserna har dock möjlighet att delegera uppgiften till ett utomstående företag, något som förekommer bland utländska börser.
Riskfyllt
När man värderar riskerna hos ett bolag brukar man ofta räkna med marknadsrisken, branschrisken och företagsrisken. Det är just företagsrisken som börsen hjälper till att reducera när de granskar företaget. Genom att du som investerare får bättre koll på företaget reduceras risken och ökar dina möjligheter till en bra affär. Därför kan man säga att en börs vänder sig till den breda allmänheten då även de mindre kunniga kan handla och känna en trygghet över att det är väl granskade bolag. Kraven på kunskap om marknaden och bolagen på den handelsplats som du som investerare handlar på, ökar ju lägre kraven och informationen om bolagen är på handelsplatsen. Leif Vindevåg exemplifierar:
– Köper du läkemedel på ett apotek kan du lita på att du får något som det säger sig vara och att bieffekterna står på bipacksedeln. Jämför med om du köper ett läkemedel över internet, då kan du ej lita på preparatet på samma sätt.
Strategier
Börserna kan ha olika affärsstrategier. De flesta börser, som exempelvis Stockholmsbörsen och Londonbörsen, har länge haft som strategi att ha en hög likviditet. Det vill säga en så hög kvantitet på omsättningen som möjligt inom de noterade bolagens aktier på börsen. Det finns även de som har en noteringsstrategi, som till exempel Luxemburgbörsen, vilken satsar på att notera så många bolag den kan men har en låg omsättning av aktier.
Lägre krav
Kraven på företag som noteras på en börs är högt ställda för att skydda investerarna. Det innebär att en börsnotering ofta kostar bolagen mycket pengar. För mindre företag är en börsnotering en svårighet, på grund av alla kostnader det medför. Därför finns alternativa marknadsplatser som ställer lägre krav på bolagens redovisning och rapportering. En av dessa är handelsplattformarna (MTF:er). Handelsplattformarna är en enklare form av marknadsplats där bolagen som driver plattformarna har viss frihet att bestämma vilka regler som ska följas. Det betyder att plattformarna skulle kunna ställa lika höga krav på öppenhet och redovisning som Stockholmsbörsen gör, oftast är dock kraven betydligt lägre. Lägre krav på de listade bolagen ställer i sin tur högre krav på att du som investerare själv söker information om bolagen.
Värdepappren som handlas på en handelsplattform kan redan vara noterade på en börs eller endast handlas på handelsplattformen. Där heter det att företagen är listade istället för noterade som det kallas på en börs. En handelsplattform kan endast startas av en börs eller ett värdepappersinstitut.
Det finns fyra handelsplattformar i Sverige:
•First North, drivs av NASDAQ OMX Stockholm AB
•Nordic MTF, drivs av Nordic Growth Market NGM AB
•Aktietorget, drivs i egen regi av Aktietorget AB
•Burgundy, drivs i egen regi av Burgundy AB
Annan organiserad handel
Förutom börser och handelsplattformar finns andra marknadsplatser som organiserar handel i aktier, bland annat listor som Alternativa aktiemarknaden och Göteborgslistan. Bolag som organiserar handeln måste själva övervaka att handeln går rätt till. Det finns inga krav på att aktieägarna ska få löpande information av bolaget och inte heller på att insynspersoners aktiehandel ska redovisas. De som driver marknadsplatsen är dock alltid skyldiga att ha en marknadsövervakning.
Ny lagstiftning
Under 2008 infördes en ny lagstiftning kring handelsplatser för aktier i syfte att skapa en gemensam europeisk marknad för aktiehandel. Det nya EU-direktiv som styr handeln heter MiFID, Markets in Financial Instruments Directive. Lagstiftningen har lett till att nya europeiska handelsplattformar uppkommit, bland andra plattformarna Chi-X och Turquoise. På dessa handlas de mest omsatta aktierna från olika europeiska börser.
För dig som investerare är det tryggaste sättet att investera på en börs. Köper du aktier på en börs vet du att företagen lever upp till vissa minimikrav. På en handelsplattform eller annan organiserad handel är kraven lägre, både på företagen och på övervakning av själva handeln. Ju färre regler, desto större ansvar faller på dig som investerare.
Exempel på Svenska börsers åtaganden:
•Sammanföra köpare och säljare så att de hittar varandra.
•Bekräfta till parterna att transaktionen genomförts.
•Informera marknaden om priser och handlade volymer.
•Kontrollera att prissättning och handel fungerar som den ska samt att insynspersoner redovisar sina innehav publikt.
Exempel på regler som noterade bolag i Sverige måste följa
Följs inte reglerna kan bolagen straffas med till exempel böter, eller rentav bli avnoterade.
•För att kunna bli börsnoterat måste bolaget visa att det följer gällande lagar om bolag och redovisning i Sverige.
•När en ensam person eller tillsammans med en närstående uppnår ett aktieinnehav på minst 30 % av rösterna i ett noterat bolag, måste personen lämna ett offentligt uppköpserbjudande. Detta är vad som kallas för budplikt.
•Företagen ska regelbundet offentliggöra finansiell- och kurspåverkande information.
•Större ägarförändringar ska offentliggöras.
•Insynspersoner är skyldiga att anmäla förändringar av sitt ägande i bolaget.
Enligt EU-direktiv ska minst 25 % av ett börsnoterat företags aktier vara spridda bland allmänheten. Detta så att förutsättningarna för tillräcklig handel blir korrekt och att prissättningen inte blir missvisande. Det finns dock undantag. Företaget ska även visa upp tre års verifierbar historia.
