När han var fem år gick han hem själv från dagis, nu springer han maraton för bättre fokus. Han har ett stort nätverk men säger sig inte vara en nätverkare. Stock Magazine träffade Avanzas nye VD Martin Tivéus.
– Jag är fortfarande lite ovan vid säkerheten på banken, säger Lotta Careberg och leder mig in till Avanza banks konferensavdelning på huvudkontoret på Regeringsgatan.
Lotta har varit Martin Tivéus VD-assistent i sex år och har följt honom från det att han blev VD för Glocalnet, under tiden på Microsoft och sedan i mitten av oktober på Avanza Bank.
– En dag kom Martin till mig och sa ”Nu ska vi byta jobb”. Det har varit en spännande tid även för mig, säger Lotta.
Martin verkar följa sin mammas exempel vad det gäller assistenter. Meg Tivéus, affärskvinna och styrelseproffs, har haft samma assistent i tjugofem år. Min ambition före mötet med Martin var att undvika att ta upp hans kända mamma med tanke på att det måste vara tröttsamt att ständigt bli jämförd med en mycket framgångsrik förälder. Det är dock för påtagligt att den eviga optimisten Martin är djupt färgad av sina minst lika optimistiska föräldrar, för att utesluta att nämna hans mammas påverkan på hans karriär. Men mer om detta senare.
När Martin kommer in i rummet hälsar han och ber Lotta om en banan.
– Just nu tränar jag mycket så jag måste äta. Jag ska springa New York maraton på söndag, berättar han entusiastiskt.
– Det är bara att ge sig ut höstmörkret. Jag känner ett sådant lyckorus när jag springer, det ger energi och rensar huvudet. Att komma springande bland höstlöv med solen i ansiktet upp mot Central park på Femte avenyn och två miljoner människor som hejar på, det är en fantastisk upplevelse. Även om man har jätteont i benen, är det som att huvudet inte tillhör kroppen.
Hur har det gått att kombinera träningen med det nya jobbet?
- Alldeles utmärkt. Träningen är ännu viktigare när man byter jobb för att det krävs mer fokus då.
Berätta hur du fick jobbet.
– Jag hade inte någon tanke på att byta jobb. Jag har alltid varit intresserad av finansbranschen men aldrig tänkt på att jobba i den. Jag har aldrig sett mig som driven av pengar i sig. Jag är driven av resultat och att skapa kundnytta. När jag blev kontaktad angående Avanza och fick träffa Sven (Hagströmer reds. anm.) kände jag att om jag ska jobba någonstans inom bank och finans, är det på Avanza. Med kulturen som finns här kändes det som att komma hem.
Något Martin känner att han kan tillföra på Avanza är hans starka konsumentfokus. Det är något han bär med sig från tidigare erfarenheter som han har fått under sin tid på SAS, Glocalnet och Microsoft. Genom att komma utifrån tror han att han kan se detta med nya ögon.
Hur ser du på att bankerna har fått ganska dåligt rykte trots att de säger att de är så kundfokuserade?
– Jag förstår att branschen har fått dåligt anseende och jag ser det som vår uppgift att vi hjälper till att tvätta bort ryktet. Att kunderna kan känna sig lurade tror jag beror på den bristande transparensen och att man ofta först efteråt förstår vad man betalat för och hur mycket. Det finns en del ovanor i den här branschen som vi behöver göra oss av med som inte är för kundernas bästa. Dock är bank- och finansbranschen full av duktiga människor och vi skapar förutsättningar för hela näringslivet att fungera.
Jag har fått uppfattningen att många generellt är väldigt intresserad av pengar och att ha en bra ekonomi men väldigt få tar sig tid att sätta sig in i det.
Vad tror du det beror på?
– Vi är vana att bli omhändertagna och tror att det tar väldigt mycket tid samt att det är svårt att sätta sig in i sparandet. Bara 40 procent av svenska befolkningen är beredda att byta bank för att få en bättre sparränta och samtidigt spara tusenlappar ögonblickligen. Däremot byter man tele- och elleverantör väldigt lätt. Jag tror att vi som bransch är duktiga på att skrämma bort människor genom att använda termer och uttryck som de flesta människor inte förstår. Därför känns det skönare att överlåta det till någon som kan.
Hur kände du när du kom in i bank- och finansbranschen?
– Jag fick inte det här jobbet för att jag är expert på bank och finans. Men vi har gott om erfarenhet och fackkunskap bland personal och i ledning så jag kände ingen osäkerhet. Däremot känner jag en stor nyfikenhet.
Men hur känns det att vara den som inte kan mest?
– Det är nog något som försvinner med tiden när man blir äldre. När jag var ung kände jag behov av kunna allt men det har jag kommit över nu. Det är ingen idé att ha den ambitionen, det är inte därför man är ledare. Man får se till att jobba med människor som har spetskompetens.
Vilka typer av personer uppskattar du att jobba med?
– Jag uppskattar människor som har högt i tak, inte är prestigefulla och som drivs av att åstadkomma något. Jag fungerar bäst med människor som är ganska starka och har åsikter, som vågar utmana och som vågar göra fel.
Hur vågar man misslyckas?
– Lusten att lyckas måste vara mycket större än rädslan att misslyckas. Man måste skapa en kultur i ett företag där människor förstår att det okej att göra fel. Berättar man om sina fel kan man lära sig av dem och gå vidare. Det är så organisationer och människor utvecklas.
Om man tittar på din egen karriärutveckling som har varit väldigt framgångsrik, har du haft någon speciell strategi?
– Jag tror inte på att planera sin karriär. Det handlar så mycket om tur och timing. Däremot finns saker du kan göra för att förbättra oddsen. Visa dig och våga säga ja när du får chansen. Jag tycker inte det är viktigt att välja titel eller bolag. Däremot är det viktigt att välja chef och rätt sammanhang där man tycker det är roligt och får testa sina vingar. Det gäller också att fokusera energin där man är och inte på nästa karriärsteg. Om man hela tiden tänker på vad som ska hända i framtiden blir man sämre i nuet. Min erfarenhet är att det är bra att byta bransch ibland, då förstår man också att varje bransch inte är så unik utan att det finns saker i företagande som faktiskt är generiska samtidigt som man lär sig nya saker från olika företag. Om man tar chansen så kommer karriären att rulla på, men det är ju ingen allmän sanning utan bara min erfarenhet. Jag har ju inte sökt något jobb på femton år. Det enda jobb som jag har sökt var mitt första på SAS.
Är du en superminglare?
– Det skulle jag inte säga. Företag består ju av människor och därför är jag ute mycket bland de som jobbar här på Avanza. Jag uppfattas nog som väldigt social även utanför arbetet men jag är ingen nätverkare. Jag har ett stort nätverk men de består av mina vänner och bekanta och jag har aldrig ägnat mig åt något professionellt nätverkande. Jag är intresserad av människor i sig, inte titlar. Att vara VD för Avanza Bank är något som jag inte gjorde för en månad sedan men jag har varit samma Martin hela tiden. Jag har aldrig varit intresserad av att gå in i den flora av nätverk som finns och som jag ofta blir inbjuden till men ständigt tackar nej till. Den fritid jag har vill jag ägna åt människor som jag tycker om för deras personliga egenskaper. Det är möjligt att det rent professionellt kanske hade varit bättre att nätverka mer men jag tycker att jag har fått mer äkta relationer på det här sättet.
Vad gör du på din fritid?
– Allt som har med utomhusport att göra tycker jag är vansinnigt roligt, därför är jag utomhus väldigt mycket, gärna med vänner. Jag tycker det är roligt att spela musik och jag gillar att laga mat. Jag har middagar och bjuder hem folk ofta. Sedan gillar jag att resa.
Vad gillar du för musik?
– Jag har spelat i band stora delar av min uppväxt så jag har kanske lite mossig musiksmak, den kan ju förnyas mer om man säger så, men jag gillar musik som James Morrison, Van Morrison och Jack Johnson. Sedan tycker jag att det är härligt att dansa till house och streetmusik. På min fyrtioårsdag plockade vi faktiskt ihop vårt gamla band och gick in i en studio och spelade in några låtar. Det var min present. Det är verkligen något jag saknar och önskar att jag kunde göra mer av.
Hur får man tid till fritid när man har ett sådant jobb som du har?
– För mig har det aldrig riktigt funnits någon gräns mellan jobb och fritid. Det gör mig inget att läsa mejl eller ta ett samtal på kvällen. Jag nyttjar den tid jag har väldigt väl. Jag tittar till exempel sällan på TV, har bara SVT hemma och tittar i princip bara på nyhetsprogram. Istället umgås jag med vänner, tränar eller läser en bok.
Har du aldrig känt någon press på att lösa livspusslet för att få allt att fungera?
– Jag hade en period i mitt liv då jag var med och drev ett management-konsultbolag. Vi satte upp kontor i Helsingfors och London och jag var i princip aldrig hemma. Jag kände dessutom ett stort ansvar att dra in pengar eftersom vi hade anställt sjuttio personer i bolaget. Under den perioden försvann balansen. Jag jobbade för mycket och kände mig också stressad. Det slutade med att jag sa upp mig från det bolag som jag hade varit med att bygga upp. Det var både smärtsamt och förlösande på en och samma gång. Jag insåg då att jag behövde det för min egen skull och belöningen kom omedelbart. Jag har mycket livsglädje och den hade fått ta stryk under den här perioden. Glädjen kom tillbaka nästan omgående och då insåg jag att jag aldrig får kompromissa igen på min inre energi, mitt privatliv och min egen tid. Man ska skilja på privatliv och egen tid. Min egen tid är väldigt viktig för mig.
Hur mycket av att vara framgångsrik tror du handlar om lärdom och hur mycket är talang?
– Vilken svår fråga. Jag tror att uppväxtmiljö spelar roll och då menar jag inte hur man bor eller var man bor utan vilka värderingar man delar kring köksbordet. Jag är uppvuxen med två föräldrar som är karriärister och som inte var hemma speciellt mycket. Jag hade en mormor och en barnflicka hemma, men vi barn fick lära oss att ta hand om oss själva väldigt tidigt. Jag gick hem själv från dagis när jag var fem år gammal. Att bli självständig fick jag med mig från uppväxten och det tror jag var väldigt nyttigt. Jag vet inte om jag kommer att vara likadan som förälder själv, vi får väl se. Den andra biten är att vi växte upp i ett område där ganska många var bortskämda. Mina föräldrar däremot är uppvuxna med att inte ha någonting förutom en bra uppfostran. De lärde sig att man måste jobba hårt för att åstadkomma något. Själv har jag jobbat sedan jag var tretton år. Det har också varit nyttigt att tidigt tjäna mina egna pengar och bli uppmuntrad i detta. Det är inte hur man har det utan hur man tar det som min mormor brukade säga.
Vem är ditt största stöd idag när du känner dig nere?
– Jag känner mig sällan nere men när jag behöver bolla saker pratar jag ofta med mina föräldrar. Min mor är ett bra bollplank när det gäller företagsrelaterade frågor. Meg är den som under väldigt tidiga år lärde mig att det är ofarligt att vara chef och att man kan vara sig själv. Hon bjöd alltid hem sina ledningsgrupper och sin styrelse. Jag följde med till hennes jobb då och då och fick se hur hon var med människor. Jag har även gott om vänner som har liknande jobb som är bra bollplank. Jag kan också bolla många saker med min assistent Lotta, jag har ju plockat med henne från jobb till jobb till jobb. Lotta är otroligt ärlig, rak och orädd. Den första feedback jag får är alltid av henne.
Din mamma tillhör den äldre generationen, har du fått någon uppfattning om hur hon har upplevt det att vara kvinna i en mansdominerad bransch?
– Jag vet att hon har fått den frågan och jag har själv ställt den många gånger. Mamma kan till och med bli lite provocerad av den frågan. Hon tycker nog personligen att hon till och med har haft en fördel av att vara kvinna. Hon har nog alltid känt sig kapabel och tänkt att det väl inte är något problem. Hon är också en person som tar för sig mycket. Vi har en väldigt nära relation och hon känner nästan alla mina vänner. Hon bjuder in dem till sina fester och kan också dyka upp om jag har fest, även oinbjuden. Det märks när hon kommer in i ett rum.
Ser du någon fara i att ha en allt för privat relation med de personer man jobbar med?
– Jag har aldrig sett någon konflikt i att vara mig själv med människor och att samtidigt ställa krav. Jag tror att om man ska få respekt som chef måste man först bli respekterad som människa. Då måste man bjuda in folk så att de förstår vem man är. Jag vill också förstå de människor jag jobbar med.
När insåg du att du var bra på det du gör?
– Det var nog ingen direkt tydlig punkt i livet. Jag tror att jag alltid har varit bra på att belöna mig själv och vara min egen bästa vän. Det lärde jag mig från att jag idrottade mycket när jag var ung i kombination med att mina föräldrar alltid har varit optimister. Jag lärde mig att förlåta mig själv tidigt och att inte älta misstag. Jag har en tvillingsyster som är väldigt skarp och som var mycket bättre än jag i grundskolan. Hon var aldrig riktigt nöjd medan jag var nöjd med att vara medel. Det handlar mycket om vilket förhållningssätt man har till saker. Jag utvecklades mycket senare, mycket snabbare på gymnasiet och universitetet.
Vad har du för relation till din tvillingsyster?
– Utifrån sett så ser nog människor oss som väldigt olika, men vi kan också båda två se våra många likheter. Vi har en väldigt fin relation. Jag var där i igår kväll och lekte med hennes barn. En stor fördel med att ha en tvillingsyster har jag först upptäckt senare i livet. Min bästa vän har alltid varit en tjej och hennes bästa vän har alltid varit en kille. Det har gjort att jag nog är väldigt jämlik och sedan har jag också en stark mamma. Jag är inte feminist men jag är jämlik på det sättet att jag inte ser att det skulle behöva vara någon skillnad. Detta har gjort att jag har många kvinnliga vänner. Jag var faktiskt tärna på ett bröllop nu efter sommaren och jag var också ansvarig för att anordna en möhippa. Men det var nog mer konstigt för andra än vad det var för mig.
