En analytikers bekännelser
Under hösten 2007, när börsoptimismen var som högst var Boris Simonder, analysansvarig på Svenska Valutagruppen, en av de fåräknade som lyfte ett varnande finger. Nu avslöjar han hur han förutsåg börskraschen och om det viktiga samspelet mellan fundamental och teknisk analys.
Foto: Helen Silvander
All form av analys som innehåller den mänskliga faktorn har svagheter. Detta gäller både fundamental och teknisk analys. Vi kan enbart göra analys utifrån sannolikheter eftersom ingenting kan garanteras till hundra procent. En erfaren användare kan dock tillämpa teknisk analys till sin fördel genom att studera börstrenderna och hitta potentiella trendvändningar. Det är allmänt accepterat att börsen är en ledande indikator som oftast reagerar snabbare än både konjunkturvändningar och bolagsfundamenta.
Ett tydligt exempel på detta är toppen samt botten under år 2000 respektive 2003. Den som tillämpade teknisk analys vid dessa avgörande vändningar kunde i ett tidigt skede rädda sina vinster innan den negativa ekonomiska ställningen blev ett faktum hos många av de bolag som drabbades av IT- kraschen. När börsen sedan bottnade mars 2003 kunde en placerare med teknisk analys utnyttja uppgången innan konjunkturen förbättrades.
Svagheten med den tekniska analysen är att den kräver mer praktisk erfarenhet än den fundamentala. Under stigande börsmarknader brukar dock teknisk och fundamental analys bekräfta varandra. Analysansatserna skiljer sig som mest vid avgörande börsvändningar, som vid exempelvis den nu rådande börskraschen som kan sägas påbörjades redan under juli 2007. Fundamental analys ställer frågan "vad" vi skall köpa eller sälja, medan teknisk analys svarar på frågan "när". Därför bör fler privata sparare försöka tillämpa båda analysansatserna för att få en heltäckande bild.
Vändningen
I mina analyser till Aktiespararnas nyhetsbrev hade jag en positiv syn på börsens utveckling fram till den 14 november 2007. Då rekommenderade jag en likvidation eller att man skyddade sin avkastning om Strockholmsbörsens OMXS 30-index stängde under 1060-nivån. Bekräftelsen kom den 21 november då index stängde på 1059. Det som fick mig att reagera var en successivt försvagad börsmarknad där allt färre aktier steg i kurs. Analysmetoden utgick ifrån teknisk analys där man studerar "marknadsbredden" genom AD-linjen (Advance/Decline line). Det vill säga nettoantalet aktier som stiger gentemot faller. Ju färre aktier som stiger desto känsligare blir börsen mot bakslag. En god börs symboliseras av en stark marknadsbredd.
Genom tillämning av både fundamental och teknisk analys, kan man således öka chansen till mindre förluster. Det handlar inte om att hitta den absoluta toppen eller botten, ibland kan det vara bättre att bara försöka hänga med index. Jag missar hellre en ny uppgång på 10-20 procent, än att sitta kvar i en börsnedgång på 40-60 procent. Jag nöjer mig med att delta i den stora uppgången och fortfarande tillämpa en långsiktig placeringsfilosofi.
Boris Simonder, CMT, analysansvarig Svenska Valutagruppen AB
