Internet, subprime och tulpaner. Orsakerna till börsbubblorna har varit många. Dock finns det vissa tendenser och förlopp som kännetecknar samtliga haverier i de ekonomiska systemen. Mycket tyder på att grunden för framtidens kris redan håller på att läggas.
”OM VI INTE UTFORSKAR det förflutna på ett objektivt sätt kommer vi att upprepa tidigare misstag genom okunnighet, eftersom vi inte har några systematiska regler för att undvika dem.” Det skriver Bernice Cohen i boken The Edge of Chaos. Under det senaste århundradet har finans- och börsbubblor visat sitt ansikte med en alarmerande ökande takt. Även om de har skiljt sig åt i förhållande till orsak, finns det många gemensamma nämnare i samtliga haverier. Genom att analysera dessa bubblors förlopp och mönster hoppas man kunna undvika framtida hack i det finansiella maskineriet. För hur kommer det sig då att vi ännu en gång har fastnat med handen i kakburken?
DEN STORA BÖRSKRASCHEN 1929, fastighetsbubblan 1989 och IT-kraschen år 2000. Dessa haverier är de vi har lättast att dra oss till minnes. Börskrascher har dock funnits betydligt längre tillbaka i tiden. Bland de mest spektakulära kan 1600-talets Holland nämnas, då lågländerna på grund av sin gynnsamma position och massiva handelsflotta blev navet i den europeiska handeln med Asien. När tulpanlökarna introducerades på marknaden och började odlas fram av specialister växte efterfrågan på nya tulpanvarianter. Hela samhällen började samlas och byggas upp kring de färgglada investeringarna. Det finns till och med kvitton på sällsynta lökar som såldes för belopp som idag skulle motsvara drygt 5 miljoner kronor. Snart föll dock korthuset och många av tulpanlökarna blev osäljbara vilket lämnade tusentals människor ruinerade och flertalet affärsbanker med stora finansiella problem.
ETT ANNAT INTRESSANT fall kommer från 1720-talets Storbritannien då ett företag erbjöd sig att köpa hela den brittiska statsskulden. Handelsbolaget The South Sea Company hade 1718 fått Kung George I som guvernör vilket ledde till en enorm aktiehausse. Några år senare köpte företaget statsskulden från regeringen för 3,4 miljoner pund, vilket ytterligare drev på företagets aktiekurs. I samma veva kom företagsledningen på att man kunde låna ut pengar till entreprenörer med aktier i bolaget som säkerhet. Alla möjliga företag flockades, allt ifrån de som skulle bygga evighetsmaskiner till bolag som skulle omvandla saltvatten till sötvatten. Ganska snart upptäckte man att substansen i dessa bolag var obefintlig och bubblan sprack.
Avregleringar skapar kaos
FLER EXEMPEL är bland annat den franska Mississippibubblan 1719 och japanska bubblan 1989. Det som är intressant att se är att alla bubblor vi sett passera kännetecknas av liknande förlopp både när bubblan skapas och växer för att slutligen punkteras och pysa ut. Nästan alla bubblor brukar karaktäriseras av någon form av regelförändring på de finansiella marknaderna samtidigt som en överoptimism om den ekonomiska utvecklingen råder.
- Om man tittar på de finansiella kriser som har skett i modern tid har pengar i många fall blivit ”billigare”, det vill säga att lånekostnaderna har sjunkit och avkastningen på sparande fallit, menar Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea Markets. Det har inneburit betydande stimulanser till ekonomin samtidigt som tillgångspriser för till exempel bostadspriser, aktier eller liknande har skjutit i höjden till nivåer som senare inte visat sig vara hållbara. När priserna sedan korrigeras ned uppstår kreditförluster i det finansiella systemet vilket sedan har hanterats av statsmakterna.
DET ÄR PRECIS VAD som hänt med den nuvarande krisen i USA. Visserligen föregicks krisen inte av någon direkt avreglering, däremot skedde en snabb utveckling av finansiella instrument, vilket kan liknas vid en avreglering.
- En vilja från statsmakterna att stimulera bostadsbyggandet drev på bostadspriserna ytterligare. De finansiella instrumenten var i många fall kopplade till bostadsmarknaden, och när bostadspriserna senare föll visade det sig att de nya finansiella instrumenten höll mindre än vad de lovade. Bristande transparens bidrog ytterligare till att förlusterna fortplantade sig och växte dramatiskt i det finansiella systemet, fortsätter Torbjörn Isaksson.
Generaliserat modelltänkande
DET POLITISKA GRUPPTRYCKET ska heller inte underskattas i detta sammanhang. Politiker vinner inga röster på att inte göra någonting, även om det i många historiska fall kanske hade varit rätt väg att gå. Mattias Sundling, chefsekonom på HQ bank, menar att många bubblor skapas av just politiska misstag när man agerar för hastigt eller för starkt.
- Grovt förenklat tror jag man kan säga att den ekonomiska politiken ofta är så besatt av att lösa de problem man har, vilket jag känner igen från den närmast liggande perioden, att man tar i för mycket i den pågående perioden och därmed skapar grogrunden för nästa bubbla i kommande period, säger Mattias Sundling.
MYCKET AV KRITIKEN mot de nationalekonomiska modellerna menar just på att beslutsfattarna bygger sina beslut på matematiska modeller, som ju endast är en idealisering av verkligheten. De nationalekonomiska ekvationer som togs fram på 1970-talet, och än idag används, förutsätter att de ekonomiska flödena är linjära, det vill säga agerar på liknande sätt förutsatt att rätt förutsättningar ges. I verkligheten har det dock visat sig att strukturerna i nationalekonomin mycket oftare liknar ickelinjär matematik, det vill säga ett slumpmässigt kaos. När man sedan försöker bedriva konjunkturstyrning med hjälp av åtgärder som till exempel räntesänkningar och räntehöjningar, är det idealiserade förhållanden man utgår ifrån och inte den komplexa verkligheten. Ett tydligt exempel är BNP (bruttonationalprodukten) som endast mäter tillväxten i ekonomin och inte huruvida det är hållbara ekonomiska aktiviteter som pågår.
Hutlösa värderingar
EN ANNAN FÖRETEELSE som i många fall har lett till en bubbelutveckling är när nya produkter eller affärsområden introduceras på marknaden och lovsjungs på ett sådant sätt att värderingarna förlorar korrelation mot verkligheten. Det var precis det som hände i fallet med IT-bubblan. Internet var och är verkligen ingen bubbla, utvecklingen har gått åt det håll man förutspådde redan innan år 2000. Det som dock ställde till det var de glorifierade värderingarna av dotcom-bolagen. Istället för en värdering som hängde ihop med företagens reella omsättning och vinster, utvärderades företagen i stor utsträckning utefter vilka framtida vinster de skulle kunna generera. Det var då det blev farligt. Som exempel kan nämnas den amerikanska nätjätten E-bay, som år 1999 hade en värdering på 17,1 miljarder dollar trots att de endast redovisade en årlig vinst på 7 miljoner dollar.
- Ibland är kraftiga kursuppgångar för en finansiell tillgång motiverad och ibland inte, säger Knut Hallberg, börsanalytiker på Swedbank. De har dock ofta sitt ursprung i störningar av de fria marknadsmekanismerna, policymisstag, regleringar, kanske okunskap om nya marknader eller nya produkter i kombination med dålig reglering. Investerares strävan att snabbt tjäna pengar, eller i vart fall inte missa det tåg som alla andra verkar sitta i, driver också en bubbla vidare till oanade höjder innan den briserar.
INOM DEN SENASTE finanskrisen är det inte internet utan alla nya instrument och produkter som ledde till att de amerikanska bankerna till slut föll på sin egen egg. De nya derivatinstrumenten och finansiella produkterna som skapades i samband med subprimelånen omfördelade visserligen kreditrisken hos låntagarna, men gjorde samtidigt riskhanteringen oöverskådligt vilket de facto höjde den reella risknivån. I efterhand har mycket kritik lagts på de amerikanska bonussystemen för att dessa endast premierade ökad omsättning på affärerna och inte tog hänsyn till kreditvärdigheten eller riskutformandet på de produkter som handlades.
Varningssignalerna är många
HUR KUNDE DE OLIKA förloppen eskalera till så allvarliga scenarion? Och hur ska vi undvika dem i framtiden? När kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och bromsa in istället för att gasa?
- En varningssignal är överoptimism, menar Torbjörn Isaksson. När den ekonomiska utvecklingen beskrivs i ordalag som ”evig högkonjunktur” eller ”ny ekonomi” så bör alarmklockorna ringa.
MATTIAS SUNDLING MENAR att en klassisk varningssignal också är när någon relation i den finansiella eller reala ekonomin plötsligt avviker kraftigt från historiska relationer, som till exempel skenande fastighetspriser, byggande som plötsligt ökar våldsamt som andel av BNP, kostnader och löner som plötsligt ökar mycket snabbare än i omvärlden och kraftiga förändringar av sparandebalanser som exempelvis stora bytesbalansunderskott.
- Långa perioder med stora bytesbalansunderskott, en kraftigt ökande kreditgivning, historiskt låga realräntor, felvärderade valutakurser är alla vanliga varningstecken, säger Mattias Sundling.
MÅNGA ANALYTIKER menar att grunden för nästa stora börsbubbla redan nu läggs i och med alla stödåtgärder och aktioner som nyttjats för att stimulera igång ekonomin. Överallt runtom i världen spekuleras det kring vart nästa potentiella bubbla skulle kunna uppkomma.
- Min personliga kandidat är nog banksystemet i Kina, säger Mattias Sundling. För några år sedan pratade alla om hur ruttet det kinesiska banksystemet var, och hur stora potentiella problemkrediter som låg och lurade. Nu pratar ingen om det längre. Men nu har Kina beordrat en våldsam kreditexpansion, kredittillväxten är tvåsiffrig i ett halv- eller helstatligt banksystem. Det borgar för problem. Men det ligger några år framåt i tiden, kanske vid nästa decennie-skifte.
TORBJÖRN ISAKSSON FÖRUTSPÅR att nästa finansiella kris sannolikt kommer att följa tidigare mönster, men att det kan ligga långt fram i tiden.
- Troligtvis kommer det komma nya förutsättningar på de finansiella marknaderna som bidrar till högre tillgångspriser som sedan korrigeras abrupt. Vis av erfarenheter av den kris vi nu upplever, samt att vi sannolikt får se ökad reglering och översyn av de finansiella marknaderna framöver, ligger dock nästa stora finanskris troligen långt fram i tiden, säger Torbjörn Isaksson.
Lära av andras misstag?
”FÖR ATT EN NY KATASTROF ska inträffa räcker det egentligen bara med att minnet av den föregående utplånats. Och ingen vet hur lång tid det tar att glömma.” Så skriver den amerikanske författaren John Gailbraith i sin bok Den Stora Börskraschen 1929. Han menar att om man bara har föregående bubbla färskt i minnet så att marknadsaktörerna alltid har en gnagande oro i magen, så kommer de stora spekulationsbubblorna inte lika lätt kunna sätta fart.
GENOM ATT ANVÄNDA den rådande finanskrisen som facit kan vi enkelt säga att det antagandet inte längre stämmer. Det fanns ingen amerikansk börsmäklare som inte läst om den stora depressionen. Det fanns ingen svensk förvaltare som inte kom ihåg fastighetsbubblan från 1989. Det fanns inte heller något svenskts hushåll som glömt vad som hände med den folkkära Ericsson-aktien under IT-kraschen.
PROBLEMET MED BÖRSBUBBLOR är att den allra farligaste acceleratorn inte är giriga företagsledare, okunniga analytiker, glorifierande journalister eller den allmänna massans dåliga minne. Den farligaste orsaken till att bubblor uppkommer är människans inneboende hoppfullhet. Skulle investerare kunna förlika sig med tanken att man inte kan göra klipp eller tjäna snabba cash, utan att istället låta avkastningen växa i foglig takt med en reellt hållbar marknad, skulle läget vara annorlunda. Där kommer vi dock aldrig att hamna.
- En prognos som i alla fall är säker är att bubblor kommer att uppstå också i framtiden, menar Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB. Vi lär oss av misstagen, i alla fall ett tag. Men människans inneboende positiva drivkraft att se möjligheter, sträva efter förbättring och dessvärre att relativt snabbt förtränga negativa faktorer gör att saker faller i glömska. Och problemen upprepas.
