Latent jämförelsetal eller intressant investeringsalternativ? Index har fått bära många kostymer i den finansiella världen. Men går det verkligen att slå index? Och hur passiva är indexinvesteringar egentligen?
VEM HADE KUNNAT ANA att en så enkel idé som att skapa ett genomsnittligt jämförelsetal för olika aktier skulle kunna ha en så pass revolutionerande effekt på aktiemarknaden? Idag används index inte bara för att få en god översiktlig analysbild över den genomsnittliga utvecklingen på en vald marknad, utan har i förlängningen också lett till att investerare i större utsträckning och mycket lättare kan utvärdera potentiell avkastning i förhållande till risk och pris. För att inte tala om de otaliga investeringsmöjligheterna för börstrendföljande investerare som det gett upphov till.
The Dow
VÄRLDENS ALLRA FÖRSTA väl använda index skapades av grundaren till bland annat The Wall Street Journal och Dow Jones & Company och tekniska analysens förfader Charles Henry Dow. The Dow Index skapades maj 1896 och innefattade på den tiden de 12 största bolagen på den amerikanska aktiemarknaden. Idag täcker indexet de 30 största bolagen på den amerikanska marknaden. Allteftersom fördelarna med ett tydligt index uppdagades uppkom jämförelsedata i alltfler länder runtom i världen. Bland de mest kända indexen hör amerikanska Dow Jones Industrial Average (DIJA), japanska Nikkei, kinesiska Hang Seng, ryska RTS, tyska DAX, franska CAC 40 och engelska FTSE 100.
INNAN DEN TEKNISKA revolutionen hölls index så enkla som möjligt. The Dow Index bestod exempelvis till en början endast av ett direkt genomsnitt av aktiernas olika kurser. Ingen hänsyn togs till varken hur många aktier de specifika bolagen hade eller hur mycket aktieägarkapital som fanns ute. Idag är de flesta aktieindex är kapitalviktade, det vill säga ju större börsvärde ett företag har desto större vikt får det i index. Allteftersom att börsvärdet förändras, förändras även viktningen.
Det svenska gyllene snittet
IDAG HAR DE FLESTA börser runtom i världen inte bara ett utan flera huvudindex som dessutom kan kompletteras av bland annat branschindex och listindex. På Stockholmsbörsen är det framförallt OMXSPI (OMX Stockholm
Price Index) och OMXS30 (OMX Stockholm 30) som används som måttstock för utvecklingen på den svenska börsmarknaden. OMXSPI är ett kapitalviktat index som mäter utvecklingen för samtliga aktier noterade på Stockholmsbörsen, medan OMXS30 mäter de 30 mest omsatta aktierna. Generellt brukar OMXSPI och OMXS30 följa varandra åt, men med en viss förskjutning.
TVÅ GÅNGER PER ÅR, de första handelsdagarna i januari och juli, revideras indexens sammansättning för att anpassas till utvecklingen på marknaden och de förändrade förutsättningar som kan råda. Eftersom aktieomsättningen varierar i olika bolag över tid leder detta bland annat till att även de ingående bolagen i OMXS30 varierar över tid. Därför kan det bli lite missvisande att jämföra ett år med ett annat, i de fall de ingående bolagen varierat.
Skillnad på äpplen och päron
INDEX ANVÄNDS IDAG dels för att jämföra en viss aktie, fond eller annan underliggande vara mot ett givet genomsnitt, men också för att jämföra olika marknader eller branscher mot varandra. Skall du jämföra exempelvis ABB mot ett genomsnitt kan det ibland vara lämpligare att jämföra mot ett industribranschgenomsnitt än mot det allmänna för hela svenska börsen eftersom avgränsade branscher generellt påverkas intensivare av specifika omvärldsfaktorer som till exempel råvarupriset på stål än vad marknaden i stort påverkas. På samma sätt är det viktigt att undersöka exakt vilka typ av index olika fonder jämför sig själva med när de redovisar en viss avkastning i förhållande till "index". Framförallt kan referensramarna särskiljas när fonden investerar i utländska tillgångar. HQ:s Rysslandsfond jämförs exempelvis mot RTS-indexet, medan Bancos Rysslandsfond jämförs mot MSCI Renaissance Index (mest omsatta).
SKILLNADEN I UPPBYGGNAD gör även att jämförelser mellan ett landsindex med ett annat landsindex kan bli vilseledande. Detta beror i stor utsträckning på att de olika börserna ofta är uppbyggda av en icke-homogen blandning av bolag från olika branscher. Den ryska börsen som är oerhört råvarutung tenderar att uppvisa ett mer cykliskt beteende som följer den globala konjunkturen i större utsträckning än vad exempelvis den svenska börsen gör. Det är därför den ryska börsen i den rådande finanskrisen har tagit ett betydligt djupare nerdyk än vad den svenska börsen har.
Kan man slå index?
EN OMDEBATTERAD FRÅGA inom finansvärlden har varit den kring om det över huvud taget är möjligt att slå index. På 50-talet gjorde den brittiske statistikern Maurice Kendall en upptäckt som han menade visade att kurserna på aktiemarknaden inte allt verkade följa något specifikt mönster utan betedde sig helt slumpmässigt, ett antagande känt som The Random Walk Theory. Detta blev även grundtesen i det som senare skulle kallas för Effektiva Marknadsteorin (EMT), som menar på att ingen enskild aktör i förlängningen kan överträffa marknadsindex. I sin grundform hävdar hypotesen att marknadspriserna helt och hållet speglar all tillgänglig och relevant information som finns att tillgå. Med det menas att förväntningarna och därav börsens utveckling per automatik med viss förskjutning anpassar sig till den reella utvecklingen i bolagen.
HUR FÖRKLARAS DÅ framgångarna hos investerare som Warren Buffett, Peter Lynch eller George Soros? Jo, med statistik och sannolikhetslära. Låt säga att 1000 personer ska singla slant och alla som får klave går vidare i varje omgång. Första gången går 500 vidare, andra 250 och så vidare. Vinnaren kommer således ha lyckats med den enastående bedriften att ha fått tio klave i rad. Det är här EMT-anhängarna vill visa att det i ett tillräckligt stort obundet slumpmässigt urval är fullt möjligt att lyckas med en till synes omöjlig uppgift som att få tio klave i rad. De menar på att framgången lika gärna kan härledas till slumpmässiga tillfälligheter som till teknik eller specifika modeller. Framgångs
rika investerare förklaras helt enkelt som specifikt utvalda i en slumpmässig urvalsprocess.
Apor + aktier = sant
FÖR ATT BEVISA teorin i praktiken har flertalet statistiska undersökningar gjorts som tyder på att sannolikheten att slumpmässigt valda portföljer får god avkastning är lika stor som i noga utvalda portföljer, samt att båda dessa alternativ i förlängningen inte slår den övergripande utvecklingen på marknaden i snitt, det vill säga det genomsnittliga indexet. Ett av de mer spektakulära experimenten var tävlingen mellan en grupp börsanalytiker och en apa som fick ställa upp med varsin aktieportfölj. Analytikerna valde noga vilka aktier som skulle ingå i sin portfölj, medan apan fick kasta pil på börssidorna i Financial Times. Resultatet blev anmärkningsvärt jämnt där apans portfölj ledde ungefär hälften av månaderna.
AKTIVA FONDFÖRVALTARE har i synnerhet blivit hårt ifrågasatta utefter denna teori på senare tid, då det uppdagats att den passiva förvaltningen som sker i indexfonder ofta genererar lika stor genomsnittlig avkastning. Detta på grund av att en stor andel av de fonder som utger sig för att vara aktiva i själva verket arbetar efter riskspridande metoder som resulterar i en passiv indexering. I USA kallar man fenomenet för "closet indexing", smygindexering. Tar man hänsyn till en aspekt som förvaltningsavgift blir detta synnerligen intressant, då aktivt förvaltade fonder generellt tar mellan 1-2 procent, medan indexfondernas avgift ligger på cirka 0,2-0,5 procent. I praktiken betyder detta att aktivt förvaltade fonder i slutändan generera en sämre avkastning även om de skulle ha samma utveckling som index, på grund av avdraget för förvaltningsavgiften.
DET ÄR DOCK INTE alla som är ense om att marknaden är fullt så effektiv som EMT vill hävda.
En något mer liberal version av EMT-hypotesen menar att det finns kortsiktiga ineffektiviteter på marknaden, vilket lämnar öppningar för vissa placeringsstrategier som kan ge bättre avkastning än index eller slumpmässigt utvalda portföljer.
Inte så passivt
FÖR DE SOM ÄR TROGNA EMT-anhängare kan det vara intressant att titta på index som investeringsalternativ. Med bakgrund i ovanstående resonemang kan man, till skillnad från vad gemene man tror, anta att investeringar i index inte behöver vara så passiva. Aktiva strategier för indexinvesteringar kan således användas för att allokera risk och få en god automatisk spridning i sin portfölj, men också för att de facto få en bra avkastning i sin portfölj. Som vanligt hänger dock chans ihop med risk och ju volatilare index, desto större chansen till avkastning eller risken för förlust.
