Forskare har kommit fram till att världen behöver producera mer mat de kommande fyrtio åren än vi gjort de senaste 10 000 åren. Samtidigt som byggandet av vägar, köpcentrum, bostäder och fabriker ökar, ser vi den jordbruksbara marken minska. Vilka möjligheter ger det och hur investerar man i jordbrukssektorn? Stock Magazine ger dig svaren.
Världens invånare stiger i ett hastigt tempo. Idag är vi sju miljarder invånare på jorden med ett konstant tillskott av nya människor. Nya storstäder ’’poppar upp’’ och breder ut sig i större utsträckning. Sedan sjuttiotalet har ungefär en halv miljard kinesiska bönder lämnat jordbruket för att flytta till storstäderna.
FN varnar för dyrare mat
Idag är en miljard människor undernärda (undernärd är den som inte får i sig tillräckligt med kalorier för att uppnå kroppens fysiologiska minimikrav). Enligt experter kommer vi år 2050 överstiga nio miljarder invånare och efterfrågan på jordbruksrelaterade produkter förväntas dubbleras. Samtidigt varnar FN i sin rapport för att priset på mat kan stiga uppemot 40 procent under nästa årtionde. Den drivande orsaken anses vara stigande efterfrågan från tillväxtmarknaderna och ökad framställning av biobränsle.
Etanol - den fattiges börda
Allt fler människor tankar sina bilar med etanol, vilket har resulterat i kraftigt stigande priser på mat och framförallt majs. (Etanol produceras genom fermentering, jäsning, av en mängd olika produkter, som exempelvis spannmål, majs, potatis, frukt och socker.) Majspriset tredubblades 2006-2008 vilket tvingade många mexikanare att gå på tom mage, då de inte längre hade råd att köpa tortillas, där majs är en viktig ingrediens. Därmed gick många mexikanare ut för att demonstrera, och det så kallade tortillaupploppet (2007-2008) var igång. Regeringen beslutade därefter att terminssäkra priset på majs, för att undvika att fler liknande upplopp återupprepas.
I andra änden har samma stigande matpriser fått många i mellanöstern att riskera sina liv i demonstrationer mot korrupta ledare. Många pekar på att stigande levnadskostnader just är orsaken till upploppen. De accelererande priserna på livsmedel i kombination med den växande medelklassen i Kina, Indien och Afrika, som har behov av bland annat mer kött och protein, leder till en svårare tillvaro för de fattigare människorna i världen. I Asien och Afrika sker den allra största urbaniseringen där miljontals människor flyttar in till storstäderna från landet varje år. År 2030 beräknas nästintill fyra miljarder människor bo i de större städerna, enbart i tredje världen. Att den jordbruksbara marken ständigt minskar i och med urbaniseringen ger en ekvation som inte ser särskilt ljus ut. Frågan är vem som ska producera maten?
Jakten på mark
I takt med att matpriserna steg innan finanskrisen 2008, blev landgrabbing vanligt förekommande. Ett fenomen som innebär att utländska investerare roffar åt sig stora ytor billig mark för jordbruksproduktion. Flertalet länder som Kina, Indien, Saudiarabien, och Förenade Arabemiraten vände sig till alla möjliga håll och kanter (mestadels u-länder) för att säkra leveransen av mat. Genom att anförskaffa stora ytor jordbruksbar mark, kunde man producera maten i de fattigare länderna för att sedan importera till det egna hemlandet. På så sätt säkrades de rikare ländernas matkonsumtion. Som investerare erbjuds man hundratals och i många fall tusentals hektar jordbruksbar mark till mycket fördelaktiga priser. Denna mark hyrs då i ett visst antal år och det ställs ofta inga särskilda krav på investeraren. En annan fördel är att investerarna i många länder kan få skattefrihet i några år och till och med avdrag för momsen då man importerar jordbruksrelaterade produkter. Därför är det ifrågasatt vad ett markleasande land verkligen har att tjäna på att hyra ut marken till utländska investerare. Framförallt då maten mestadels skeppas till de rikare länderna.
Problemet med denna landjakt, är att den mark man förskaffar sig oftast har brukats av samma bönder i flera generationer. Bönder som tidigare varit självförsörjande genom sin mark, tvingas helt plötsligt bli anställd på investerarnas villkor. Ett exempel är Karuturi Global som är en av världens största rosproducenter och en stor aktör i jordbrukssektorn. Företaget har fått kritik för sin verksamhet i Etiopien där de lovade bönderna en viss dagslön, för att kort därefter halvera den. I ett land med flera miljoner fattiga invånare, är just arbetskraft inget problem. Det är tyvärr något flera företag utnyttjar, eftersom man vet att arbetstagarna är så pass fattiga att de accepterar i princip vilken lön som helst.
Orättvisor kan leda till statskupp
Regeringar som leasar ut sin mark brukar ofta argumentera för att marken ändå inte utnyttjas och att det därför är bra att öka produktionen med hjälp av storskaligt jordbruk lett av diverse investerare. Faktum är dock att bönder och fåraherdar (som det finns gott om i fattigare länder) behöver marken för att bland annat låta djuren beta och dricka (från vattendrag). Med ett storskaligt jordbruk är det inte längre möjligt, då investeraren har full rätt till marken och dess vattentillgångar. På så sätt tar man död på den fattiges enda levebröd.
Dilemmat för bönderna är att de inte har marken ”på papper”, det vill säga de har inte äganderätt, utan regeringen äger marken. Investeraren i sin tur som betalat för marken, och bonden som brukat marken i flera generationer, kan hamna i konflikt med varandra. Om de markleasande länderna (till exempel Kenya, Sudan och Etiopien) inte värnar bättre om sina många fattiga invånare, kan upplopp och störtande av stater komma som ett brev på posten.
Madagaskar är ett exempel på en stat vars regering störtats efter avslöjandet att man var på väg att leasa större delen av landets mark till det sydkoreanska bolaget Daewoo Logistics. Närmare bestämt 1,3 miljoner hektar under en 99 årsperiod.
Kina – världens draglok
Ett land med en törstande råvaruhunger som ständigt är på tapeten är Kina. Vi har slagit oss ned med Handelsbankens kinaexpert Frédéric Cho, för att ta reda på vad som händer i landet.
– Den nuvarande kinesiska 5-årsplanen, som infördes 2011, visar att man vill ta nästa steg mot en marknadsekonomi. Man vill förbättra utbildning, sjukvård, miljö och stärka det sociala skyddet. Jordbruket är givetvis i framkant där livsmedelssäkerheten är högt upp på agendan. Kina är trots allt ett utvecklingsland men man vill ha samma standard som de utvecklade länderna, säger Frédéric.
Brist på jordbruksbar mark och vatten
22 procent av världens befolkning lever i Kina, men landet har enbart 7 procent av världens jordbruksmark.
– Jordbruket är i vissa delar av landet underutvecklat, men man har resurser. Det kinesiska landskapet i sig har stora variationer, i en del förekommer jordbävningar medan i en annan är det vanligt med översvämningar. Vatten är en bristvara och ett stort problem i Kina då man har sjunkande vattennivåer och förorenade vattendrag, säger Frédéric.
Den jordbruksbara marken i Kina minskar och det är något regeringen försöker undvika genom stopp av fastighetsbyggen och fabriker.
– Många företag drog nytta av billig finansiering 2008-2009, vilket var en dyrbar läxa då det idag finns många tomma fastigheter, påpekar Frédéric.
Värnar om de fattigare invånarna
Frédéric nämner att kravaller nästan alltid har en koppling till inflationen, allra senast i Egypten med stigande brödpriser. Därför är inflationen, som nu ligger kring 4 procent, något de styrande i Kina håller ett vakande öga över.
– De beslut man genomfört i Kina på sistone har lett till att produktiviteten och effektiviteten höjts. Alla skatter för bönderna har slopats och man ger bidrag till de lägre samhällsklasserna i form av subventioner av bland annat bilar och hus. Syftet är att öka den sociala säkerheten för att minska risken för social turbulens.
– Landgrabbing har konstant varit ett problem mellan bönder och exploatörer i Kina de senaste 10-15 åren, vilket resulterat i kravaller. På senare tid har regeringen höjt priset på mark, så bonden inte ska bli berövad på sin mark. Rimliga villkor gäller för bönderna och de får betalt för sin mark, vilket minskar risken för sociala spänningar, säger Frédéric.
Ljuset i tunneln
Många bönder har lämnat jordbruket för att flytta in till storstäderna och Frédéric påpekar att urbaniseringen kommer att fortsätta.
– Idag bor fler i storstäderna än på landsbygden (ca 51 procent bor i städerna medan 49 procent på landsbygden). Det kinesiska jordbruket har traditionellt varit intensivt, det vill säga mycket folk brukar på små ytor. Nu behövs inte lika mycket händer när även det kinesiska jordbruket blir mer automatiserat. Många kinesiska företag tittar på att förvärva jordbruksmaskiner och jordbruksredskap från bolag internationellt. I USA har jordbruket alltid varit extensivt, vilket betyder få människor på stora ytor och hög automatiseringsgrad.
Bönder kommer köra Lamborghini
Den legendariske investeraren Jim Rogers har länge varit bullish (att tro på stigande priser) i råvaror. Han är en man som skrider orden i verket. För ett par år sedan lämnade han och hans familj USA för att bosätta sig i Singapore, just för att han ser framtiden i Asien och har mindre förtroende för den amerikanska ekonomin. Jim Rogers tror starkt på jordbruket och brukar ofta rekommendera nyhetsankrarna att bli bönder.
– Jordbrukare kommer köra Lamborghini om 10, 20, 30 år, aktiemäklarna kommer köra taxi.
Hur investerar man i jordbrukssektorn?
Det finns ett brett urval av index, fonder, certifikat och ETF:er (börshandlade fonder) som på ett eller annat sätt har en exponering mot jordbruket. Eftersom utbudet är stort ges exempel på tre börsnoterade bolag som är verksamma i jordbrukssektorn.
Det svenska bolaget Black Earth Farming äger över 250 000 hektar jordbruksmark i Ryssland. Bolagets största ägare utgörs av kända familjer såsom Lundin och Stenbeck som indirekt ägs genom Vostok Nafta och Kinnevik. Förändrade väderlekar, torka och politiska beslut som exportförbud (på grund av brist på spannmål i Ryssland), har påverkat Black Earth Farming negativt. Idag handlas aktien bland dess lägsta nivåer någonsin, om aktiekursen nått botten eller fortsätter resan söderut får tiden utvisa.
Feronia noterades på Torontobörsen 2010 och är idag en av Afrikas största palmoljeproducenter. De har all sin verksamhet i Demokratiska republiken Kongo med över 100 000 hektar. Feronia har förhoppningen att landet ska gå samma framgångsrika väg som Brasilien.
Sino Agro Food (SIAF) är ett jordbruksteknologiskt och ekologiskt företag verksamt i Kina. SIAF producerar bland annat fisk, biff, drakfrukt (kinesisk naturmedicin) och konstgödsel. De har redan öppnat en egen restaurang och i slutet av året öppnas franschise-butiker som kommer sälja bolagets produkter för att mätta den växande kinesiska medelklassen.
SIAF är noterat på den amerikanska OTC-listan och har de senaste åren blivit populärt bland svenska aktieägare som beräknas äga halva bolaget. Eftersom det dykt upp flera kinesiska bolag med ”bluffande räkenskaper”, främst från de mindre börslistorna, har intresset för att investera i de kinesiska bolagen sjunkit. Sino Agro Food blev dock godkända av den amerikanska börsmyndigheten 2011 för möjligheten att noteras på en senior lista (högre lista). Det finns olika krav beroende på vilken handelsplats och land man vill noteras i.
Nils-Erik Sandberg, ordförande i Jordanfonden kommenterar det kinesiska läget.
– En sak är klar. De ledande i Kina vet att om de inte får ner matpriser och lyckas med att få bra mat att räcka till alla till rimligt pris, får de inte sitta kvar länge. Därför satsar de hårt på matsidan där SIAF nästan har en egen gräddfil därför att de producerar maten ekologiskt till 100 %. Green And Natural heter varumärket översatt till engelska. Också nästan all matbasproduktion (biffkor, fisk, grönsaker) är skattefri medan vidare i förädlingskedjan styckat kött, filead fisk etcetera har skatt upp mot svensk bolagsskatt.
Vad bör man tänka på?
Ta reda på vilken risk du är beredd att ta och sprid riskerna. Som det märks i nämnda bolag är deras respektive verksamheter koncentrerade till ett land, vilket innebär en hög risk. Då är det viktigt att hålla koll på de faktorer som påverkar bolaget i landet. Att antingen investera i flera olika bolag eller i de större företagen som är aktiva i flera länder vore ett sundare alternativ. En kompetent ledning är alltid av vikt, gärna personer med kunskap och erfarenhet av råvarubranschen. En annan viktig faktor är givetvis att ta reda på om bolaget har en tillräcklig kassa för att föra verksamheten framåt, men även bra med en buffert för tider med sämre skörd. Företag som beräknas gå med vinst några år senare kan innebära en hög risk, då det kan leda till flertalet nyemissioner med utspädning till följd för aktieägarna.
Faktorer som påverkar matpriserna är bland annat inflation, spekulation, vädret, politiska beslut och det ökade användandet av etanol.
Investeringar i råvaror är volatila, vilket man måste vara beredd på. Vill man undvika de bolagsspecifika riskerna är det bättre att investera i branschindex, fonder, certifikat eller i råvaran i sig såsom till exempel vete, majs och socker. Så se till att ha säkerhetsbältet fastspännt och airbagen redo, för jordbruket kan vara en riskfylld bransch.
Allt är inte nattsvart
Brasilien, som redan är världens snabbast växande jordbruksproducent, väntas inom kommande årtionde öka produktionen med 40 procent. Medan Indien, Kina, Ryssland och Ukraina beräknas överstiga en 20 procentig tillväxt. Samtidigt är det värt att tillägga att dagens storskaliga jordbruk (större markytor anpassat för att gå med vinst, och inte jordbruksstorlek anpassat utefter den storlek en familj kan hantera) som blir allt vanligare i u-länderna, leder till att färre arbetare behövs i jordbruket. Tack vare större investeringar i jordbruksrelaterade maskiner som görs i många länder, sker arbetet allt mer mekaniskt.
