Tre börskrascher, IT-revolution och massiva statliga omregleringar. De gångna 20 årens börsmarknad har varit allt annat än stillsam.
VÅREN 1989 är festen total. Sedan 80-talets början har börsen stigit med över 1000 procent. Det är överskott i statsbudgeten. På auktionshusen säljs konst för rekordsummor; Strindberg-målningen Fyrtornet II går för 15,6 miljoner kronor. Men snart är drömmen över. Den 16 oktober 1989 tappar börsen 7 procent på en dag. Det är början på en kräftgång som ett år senare avslutas med ett riktigt börsras. I november 1990 har börsen tappat nästan 40 procent av sitt värde på fyra månader. Det här är början på de senaste 20 årens börshistoria. Vad var det egentligen som hände?
UNDER 1980-TALETS mitt har den tidigare hårt hållna svenska finansmarknaden avreglerats. Hela branschen går i spinn. Den viktigaste förändringen är att kreditmarknadens regleringar lättas. Tidigare fanns ett tak för hur mycket bankernas utlåning fick öka varje år, men detta tak tas bort i den så kallade novemberrevolutionen 1985. Utlåningen ökar då i raketfart. Stora delar av lånemassan går till små finansbolag som i sin tur lånar ut till fastighetsbolag. Det byggs åt höger och vänster. Fastighetspriserna i Sverige stiger med nästan 800 procent under 1980-talet, medan motsvarande siffra för hela Europa är lite över 200 procent.
MEN DET ÄR INTE bara utlåningen som förändrar finanslandskapet i Sverige. Själva aktiemarknaden genomgår också en radikal förändring under 1980-talet. Börsen går från att vara en liten elits angelägenhet till att vara något som rör nästan alla. Skattefonderna som lanserades av borgarna på 70-talet har fått en mer framgångsrik efterföljare: allemansfonderna. Dessa är ett sätt för politikerna att förenkla för "vanligt folk" att spara i aktier. Fonderna, som enbart investerar i svenska aktier, gör det enkelt och billigt att köpa in sig på börsen. I sju år efter lanseringen är avkastningen från fonderna dessutom helt skattebefriad. Först 1991 reduceras skatterabatten för allemansfonderna och avkastningen beskattas med 20 procent. Efter ytterligare sex år likställs allemansfonderna med vanligt aktie- och fondsparande till 30 procent.
Den stora kraschen
1990 FÖRÄNDRAS avdragsreglerna för lån, 30 procent av räntekostnaderna blir avdragsgilla, mot tidigare 50 procent, vilket gör att ränteutgifterna för många bolag nästan dubbleras. Den 3 oktober 1990 ställer fastighetsbolaget Nyckeln in betalningarna då en av Nyckelns låntagare inte kan betala sina lån för en gigantisk kontorsbyggnad i London. Det lämnar i sin tur Nyckeln drabbade, som får ställa in sina betalningar till Gotabanken. Förlusterna uppgår till flera miljarder. Om man tidigare anat krisen, så är det nu bomben briserar. Nyckeln är bara en i raden av fastighetsaffärer där stora summor lånats ut på lösa grunder med skakiga vinstkalkyler. De kraschade fastighetsbolagen drar med sig bankerna i fallet. Den svenska bankkrisen är ett faktum och staten går in med stödpengar och garantier för att inte hela betalningssystemet ska störta samman.
FASTIGHETSKRASCHEN och den påföljande bankkrisen leder till den värsta ekonomiska nedgången för svenskarna i mannaminne med minskad konsumtion, massarbetslöshet, fallande BNP och en försvagad svensk valuta som följd. Det ökända kronförsvaret äger rum under hösten 1992, då Riksbankens marginalränta höjs till 500 procent för att försvara en fast svensk växelkurs. Den 19 november flyter, trots detta, den svenska kronan för första gången på 60 år. Det tar nästan ett halvt decennium för fastighetskrisen att värkas ut ur den svenska samhällskroppen, men 1994 kan den sägas vara över.
Världen i Sverige – och Sverige i världen
1990-TALET ÄR ÅRTIONDET då Sveriges finansmarknad helt öppnas upp för världen. Den så kallade valutaregleringen avskaffas 1989. Det innebär fria internationella kapitalrörelser till och från Sverige. Utländska investerare kan fritt köpa och sälja svenska statsobligationer och aktier. Samtidigt kan svenskar köpa utländska aktier och börja spara i utländska banker. Lagstiftningen om företagsköp förändras 1992 för att ge utlänningar möjlighet att genomföra större köp av svenska företag utan att behöva söka särskilt tillstånd av svenska regeringen, vilket tidigare varit fallet. Samtidigt gör den tekniska utvecklingen det enklare att handla utländska värdepapper, och börskartan ritas helt om. I början av 2000-talet uppgår det utländska ägandet av aktier och kronobligationer till 1350 miljarder, från att ha varit nästan noll under 80-talets början. Idag ägs Stockholmsbörsen till över 30 procent av utländska ägare.
ATT ÖPPNA FÖR utländskt ägande innebär möjligheten för svenska företag att få finansiering inte bara av andra svenskar utan också av utländska investerare. Det innebär också att den svenska börsen på ett helt nytt sätt blir en del av en internationell kapitalmarknad, där lättflyttade pengar flödar från marknad till marknad. Nästa hausse på Stockholmsbörsen blir tätt förknippad med just denna internationalisering, sammankopplat med den teknologi som möjliggör utvecklingen.
Börsutvecklingen 1989-2009 för OMX30.
IT-bubblan
UNDER 1990-TALETS slut strömmar pengar in i "den nya ekonomin". Historien om IT-boomen som slutade med förskräckelse känner nog de flesta till. Det är inte bara svenska investerare som förköper sig på svenska IT-aktier. Det nya öppnare börsklimatet gör att hugade köpare från hela världen shoppar loss på lilla Stockholmsbörsen. Sverige sätter rekord i inflöde av direktinvesteringar. Men pengar som lätt flyter in, flyter också lätt ut. Den 6 mars år 2000 når Stockholmsbörsens generalindex 413,72, ett svårslaget all time high, ska det visa sig. Drygt två år senare, den 9 oktober 2002, nås botten. Samma index stänger på 126,4, en minskning med nästan 70 procent.
ÅR 2000 INFÖRS premiepensionssystemet, PPM, vilket innebär att medborgarna själva ska få förvalta delar av sitt statliga pensionskapital. Här kan spararna välja på fonder som investerar i världens alla hörn. Den rörelse som varit allra mest framträdande under de senaste 20 åren – internationalisering och öppnandet av gränser – stärks därmed ytterligare. Samtidigt får vissa av de statliga pensionsfonderna friare placeringsregler, vilket gör att även de kan söka sig utomlands. Regeländringarna är inte något som sker enbart i Sverige, utan genomförs i hela EU som ett sätt att skapa en öppnare och friare marknad.
EU FÖR ÄVEN med sig nya regler för själva börshandeln. MiFID avreglerar den europeiska marknaden för aktiehandel och under 2000-talets sista år konkurrensutsätts de gamla börserna på ett helt nytt sätt av nya handelsplattformar.
Tillväxt som ledstjärna
UNDER 2000-TALET suddas de nationella gränserna alltmer ut. Land efter land blir del av en internationell marknad. Länder som Kina, Vietnam och Ukraina blir föremål för såväl småsparares som storinvesterares intresse. Gemene man kan spekulera i priset på majs, Brasilien och mexikanska kohudar genom att alltmer komplicerat sammanbyggda finansiella produkter sätts samman och säljs vidare. Mot slutet av en fantastisk, långvarig, världsomspännande högkonjunktur börjar profeterna sia om att det aldrig mer kommer att bli lågkonjunktur på samma sätt som vi tidigare upplevt det. Världen har så många olika finansiella centra, som snart är oberoende av varandra. Men tji fick profeterna. 2008 slår lågkonjunkturen till med all sin kraft och visar att världen är liten och USA fortfarande dess motor.
OCH DÄR ÄR VI nu. Vad har egentligen hänt under tjugo års börshistoria? Och vad har vi lärt oss? Vi har haft flera fantastiska uppgångar, och lika många nästan lika hisnande dalar. I takt med att börsen har öppnats upp för utländska investerare och den svenska kreditmarknaden har avreglerats tycks börskurvan ta ut svängarna mer och mer – topparna når Mount Everest-höjder, och bottnarna närmar sig Marianergraven. Det gör Stockholmsbörsen till en högriskbörs i internationella mått mätt. Det är en verklighet som vi kommer att få leva med framöver och som sparare gäller det att hålla extra hårt i hatten. Men att börsen går upp på sikt är en sanning som håller. Kurvan lutar alltjämt uppåt. Och konstigt vore det annars, för på börsen samlas fortfarande de mest konkurrenskraftiga företagen i landet, eller varför inte världen.
