Stock Magazine ringde upp Stockholmsbörsens VD Jens Henriksson. Han har suttit med i IMF:s styrelse som en av 24 representanter och varit den som representerat Norden och Baltikum under krisåren 2007-2009.
Jens förklarar pedagogiskt vad IMF och Världsbanken metaforiskt kan jämföras med för de som inte har skillnaden klart för sig.
– IMF är likt en akutmottagning. Om ett land får problem så ringer man till akuten IMF precis som man gör om man skulle drabbas av en hjärtinfarkt. När man sen har åtgärdat infarkten kanske du har ett antal problem kvar med kroppen. Vad Världsbanken då gör är att ta hand om de långsiktiga strukturella problemen som till exempel rehabilitering och att lägga om folks kostvanor. Om ett land har betalningsbalansproblem, det vill säga på kort sikt behöver hjälp, så kommer man till IMF men om ett land behöver pengar för att investera då går man till Världsbanken. Ofta hänger de här två problemen ihop.
Jens ser många framtida utmaningar för globala organisationer som IMF och Världsbanken.
– Med flytande kapitalrörelser krävs det väldigt mycket mer pengar för att kunna hantera så kallade moderna finanskriser. En annan utmaning är den konstanta avvägningen mellan nationellt och internationellt beslutsfattande. Ett land som får problem vill gärna hantera sina problem själva. Medborgarna har ju valt en regering som de vill ska göra på ett visst sätt. Det blir problematiskt när de tvingas tillkalla hjälp. Då uppfattar vissa det som odemokratiskt.
Enligt Jens fokuserar IMF för mycket på hur organisationen ska styras.
– Cirka en tredjedel av styrelsen är européer. Den här strukturen grundlades när Europa vägde väldigt tungt i världen och världsekonomin. Nu växer Kina och andra länder väldigt kraftigt. Därmed måste makten omfördelas i institutionerna, vilket i sin tur leder till mindre europeiskt inflytande och mer av de så kallade tillväxtmarknader. Så fort det handlar om nollsummespel, där i det här fallet makt minskas på bekostnad av någon annan, är det svårt att hantera för folk.
Hur ställer du dig till den kritik som IMF får utstå?
– Möjlig kritik är att Europa har för stort inflytande. Att IMF är odemokratiskt anser inte jag. Besluten som fattas har gått igenom IMF:s styrelse där representanter finns från de 185 medlemsländerna.
Vissa menar att IMF agerar när krisen redan har uppkommit, men vad är alternativet? Jag tar liknelsen med hjärtinfarkten igen. De flesta vet att om man äter sunt och rör på sig minskar risken för hjärtinfarkt. Folk upplyses och uppmanas att följa råden men alla gör inte det. Lite så fungerar IMF. De säger till länder att hålla ordning på sina offentliga finanser, och att se till att inte ha för hög inflation, men länderna följer inte detta. Varje land har ju rätt att fatta sina egna beslut. Ibland fattas tyvärr beslut som är dåliga för ekonomin, trots att IMF har rekommenderat något annat. Det enda IMF kan göra då är att tala om för landet att det gör fel. När krisen sen kommer kallar de på hjälp och det är då först IMF kan ställa krav på att de ska rätta till sin ekonomi.
Vilken roll kommer IMF och Världsbanken att spela i framtiden, tror du att organisationerna kommer förändras någonting?
– Alla organisationer kommer, mer eller mindre, behöva förändras och anpassa sig till den värld vi lever i med de sorters problem som dyker upp. Det mesta talar för att ju längre ifrån vi kommer den finanskris vi har sett, desto mindre makt kommer IMF att få. IMF får mer makt i tider av kris då de kan ställa krav. Jag kan tycka att det är synd då jag egentligen skulle vilja att de kunde jobba mer förebyggande och hindrade att länder hamnar i kriser. Men det är svårt då vi har diskussionen mellan ett lands suveränitet och IMF:s beslutsförhet.
Hur tror du att förändringarna i världsekonomin med framväxten av BRIC-länderna kommer att påverka maktförhållandena inom IMF och Världsbanken?
– I och med att BRIC-länderna blir ekonomiskt tyngre så kommer de bli ekonomisk starkare och få mer att säga till om i IMF. IMF har ju en formel som räknar ut hur stor makt ett land ska ha beroende på hur dess ekonomi ser ut. BRIC-länderna tycker sällan att den här formeln är bra och anser att den ska ändras till deras fördel. När jag började på IMF var BRIC-länderna det heta samtalsämnet men när jag lämnade organisationen, efter drygt två år, var det tydligt att ett av länderna fått mer inflytande men också agerade mycket skickligare. Det landet var Kina. Kina agerade på ett ansvarsfullt sätt under finanskrisen genom att dra igång stora investeringsprogram för att hjälpa till. Det var ett mer moget förhållningssätt i jämförelse med Brasilien, Indien och Ryssland. Kina stack ut som en stormakt då och börjar nu få mer inflytande. De ska nu få en vicedirektör, Zhu Min, som ska jobba för Lagarde.
Hur kan IMF och Världsbanken anpassa sig till förändringarna i världsekonomin?
– IMF har tidigare varit mot olika typer av hinder för det fria kapitalet, till att idag kunna tänka sig att införa kapitalrestriktioner. Det här var totalt otänkbart för tre år sedan men är nu ett uttryck för mer intellekt och pragmatism, samt mindre ideologi.
