Vi matas dagligen med begreppet tillväxt som skapar många känslor och frågor. Signhild Arnegård Hansen, grundare och ägare till svenska lantchips och tidigare ordförande i svenskt näringsliv, ger sin syn på ordet.
Tillväxt är fantastiskt! Det är den som utrotat mängder av sjukdomar under se senaste hundra åren. Det är den som sett till att vi lyft oss ur fattigdom och hunger. Det är denna historiska tillväxt som gett oss årliga treprocentiga utrymmen, från att ha varit analfabeter till den fantastiska värld av ”the whole world at your fingertips”. Det är nästan ofattbart att någon skulle vilja säga ”Stop. Nu räcker det!”, för vem vet vilka fantastiska upptäckter som kan vänta bakom hörnet?
Jag medger gärna att mycket finns att önska i gällande dagsläge, men redan som ung fick jag lära mig att man inte ska klaga med mat i munnen. Bättre är det att ta saken i egna händer och bli sin lyckas smed. Att lämna mina egna investeringar till förvaltare, är inte aktuellt. Jag gör bara investeringar i egna bolag.
Att Wall Street inte lyckas förvalta pengar bättre än de flesta av er privata aktiesparare, är under all kritik. Kritiken mot ”kapitalet” ligger dock inte hos den enskilde förvaltaren, utan snarare hos det ansiktslösa kapitalet (pensionsstiftelser, försäkringsbolag etcetera) som låter enorma förmögenheter förvaltas finansiellt i jakten på kortsiktiga, exceptionella vinster, istället för att investera direkt i renodlad produktion och arbete.
Att länder och företag i snitt bör ha en moderat tillväxt på några procentenheter, är naturligt. Att ständigt kräva tvåsiffrig avkastning, leder till crash för enskilda, företag och stater. Dessutom leder det till ohälsosamma rutiner och till kreativitet som saknar förankring i den verkliga ekonomin.
Om vi alla arbetar ihop till 2-3 procent tillväxt i vårt eget arbete, är det orimligt att förvänta sig långsiktig papperstillväxt på det mångdubbla? Är inte detta mot allt sunt förnuft? Aktievärdet borde ju spegla vinst, rationaliseringar som leder till konkurrensfördelar, samt produktivitetshöjningar. Mycket av de fantastiska ”värdeökningar” som vi sett under lång tid kommer dock från finansiella investeringar, som ofta baserar sig på förhoppningar och fantasifulla föreställningar om framtida vinster. Detta bygger varken välfärd eller varaktig tillväxt.
Att satsa pengar på en galopperande utveckling av finansiella produkter, som inte äger förankring i den reella ekonomin, är det som gett Wall Street så dåligt rykte. Att regeringar, politiker och riksbanksdirektörer i hela världen låtit en fantasiekonomi baserad på lösa krediter fortgå över så många år, är det som skakar mitt förtroende för systemet. De kan bara inte ha förstått vad de hållit på med.
När även kommuner och småbanker hellre satsat i internationella finanspapper än i den lokala ekonomin, då vet man att pengarna är förlorade. De valde den fiktiva, snarare än den reella ekonomin, och den osynlige återställaren ”Marknaden”, äter snabbt upp de som har sämst kunskap och minst rörlighet.
Nej, jag håller mig till den reella ekonomin, den som nöjer sig med några procents avkastning. Och på sköldpaddan som kryper fram, istället för haren som skuttar hej vilt över ängen.
