Massiva statsskulder, minskad konsumtion, skenande arbetslöshet och tillväxtländer som tar allt större andelar i den globala ekonomin. Hur står det egentligen till med kapitalismens världscentrum? Är USA:s stormaktstid över?
"HUR ÄR DET egentligen ställt med kapitalismens världscentrum?" Den frågan ställde Daniel Bergström i andra numret av Stock Magazine 2008, bara månader innan finanskrisens utbrott. Svaret blev: inte så fantastiskt. Redan två år tidigare hade den amerikanska ekonomin börjat bromsas in med bland annat en försvagad bostadsproduktion och bilindustri. Även om landet då fortfarande stod för en fjärdedel av den totala världsproduktionen och dess tillväxttakt inte ännu blivit negativ fanns ett flertal varningssignaler som pekade mot kommande oroligheter.
Att släcka eld med bensin
EN BETYDANDE FAKTOR till den stundande katastrofen var den räntepolitik som präglade USA efter IT-kraschen år 2000. Genom en låg styrränta hoppades staten kunna stimulera igång ekonomin igen. Detta resulterade mycket riktigt i en massiv kreditexpansion och ökad konsumtion. En stor del av utvecklingen stod subprime-lånen för, de lån som underlättade för låginkomsttagare utan säkerhet att få bostadslån. Dessa lån paketerades sedan av bankerna med andra tillgångar såsom finansiella produkter för att sedan säljas vidare till andra finansiella institut. Detta kunde ske i flera led då bankerna såg att de kunde göra goda vinster på dem. Till slut ledde detta till att det i princip var omöjligt att beräkna risken i paketen eftersom uppbyggnaden var alltför komplicerad.
SÅ LÄNGE SOM bostadspriserna steg, vilket de gjorde under en längre tid, var allt frid och fröjd. Bankerna tjänade pengar, människor fick bostäder, konsumtionen ökade och ekonomin blomstrade. Inte ens när människor började belåna sina hus för konsumtion, blev ekonomerna oroliga. Så länge som huspriserna steg såg man en oändlig finansieringskälla. Det finns till och med rapporter från den amerikanska centralbanken Federal Reserve som menade att fastighetspriserna över lag för alltid skulle fortsätta stiga eftersom de historiskt sett nästan alltid gjort det. Så blev dock inte fallet.
EFTER ETT TAG började bostadsmarknaden bli mättad, priserna började avmattas och det byggdes allt färre hus. Dödsstöten för den amerikanska ekonomin kom när styrräntan sakta höjdes igen och låntagarna helt plötsligt dels inte kunde återbetala sina lån och även satt med lån som uppgick till högre värden än husens. Resten är för evigt ekonomisk historia. De finansiella produkterna blev värdelösa, banker stod inför likviditetskriser och Lehman Brothers, en av de äldsta och anrikaste bankerna i USA, gick till och med i konkurs. På grund av det globala nät som präglar det finansiella systemet spred sig löpelden mycket snart till resten av världen och finanskrisen var ett faktum.
- Detta är en av de värsta finanskriserna i modern tid, menar Mattias Bruer, ekonomisk researcher på SEB.
FÖRRA GÅNGEN USA befann sig i en sådan här finanskris var under den stora depressionen på 1930-talet, då dröjde det drygt 30 år innan den amerikanska ekonomin kom upp till sina ursprungliga nivåer.
- Den stora likheten med tidigare kriser är girigheten, bankernas ovilja alternativt oförmåga att agera ansvarsfullt och en allmän ignorans av farorna i det finansiella systemet, menar Pekka Kääntä, oberoende makroanalytiker på Veckans Affärer. Det är väl just på den sista punkten som man kanske skulle trott att vi lärt oss något av tidigare kriser men den här gången så var det väl närmast medvetet från framför allt amerikanska och brittiska myndigheters sida som man ignorerade alla varningssignaler. Det är nog ganska unikt för den här finanskrisen. Att den blev så global är också något som sticker ut.
KNUT HALLBERG, makroanalytiker på Swedbank, menar att faktumet att den finansiella krisen kombinerats med en konjunkturnedgång som påbörjats redan två år innan krisens utbrott är en annan viktig skillnad.
- Det betyder att finanssystemet är vingklippt och skadeskjutet vilket gör att det tar längre tid för stimulanspolitiken att få effekt. På allvar har nu också de amerikanska hushållen fått känna på en kraftig förmögenhetsminskning då bostadspriserna fallit kraftigt, vilket kommer att få långsiktiga effekter på deras konsumtionsbeteende, säger Knut Hallberg.
Ett presidentval senare
IDAG, SNART ETT och ett halvt år, ett presidentval och massiva stödåtgärder senare börjar läget sakta stabilisera sig i det stora landet i väst. I mitten av januari i år presenterade Federal Reserve sin värdering av den amerikanska ekonomin i en rapport som brukar kallas för "the Beige Book". Den indikerar att förutsättningarna har förbättrats även om den ekonomiska aktiviteten fortsätter att ligga på låga nivåer. Bland annat menar man att bland annat privatkonsumtionen ökat i förhållande till tidigare rapporter. En av de största och viktigaste puckarna framöver blir att minska arbetslösheten, vilket de flesta analytiker är ense om.
-Sysselsättningen är mest intressant eftersom en vändning här är nyckeln till inkomster och konsumtion, speciellt nu när amerikanerna gör vad de kan för att minska skuldsättningen, säger Mattias Bruer. 8 miljoner jobb har försvunnit sedan recessionen började och sysselsättningen ligger idag på samma nivå som för 10 år sedan. 2000-talet var ett förlorat årtionde ur arbetsmarknadssynpunkt. Att arbetskraften samtidigt ökat med 13 miljoner på tio år betyder att fler konkurrerar om jobben.
Double-dip?
VÄGEN TILL TOTAL återhämtning är således fortfarande väldigt lång. Sysselsättningen är dock inte USA:s enda orosmolnet. Det stora budgetunderskottet i statskassan börjar göra sig alltmer märkbart och många analytiker befarar att det kan komma en double dip-recession under 2010, det vill säga att vi kan se ännu en botten efter den svaga återhämtning som hittills skett.
- Det finns inte särskilt mycket krut kvar till nya stödåtgärder så det som genomförts och finns i pipelinen måste sannolikt räcka för att skapa en vändning på arbetsmarknaden och i förlängningen för konsumtion och bostadsmarknad, menar Pekka Kääntä. För att lyckas på längre sikt måste USA presentera en godtagbar plan för hur statsskulden ska komma ner och jag räknar med att dollarn trendmässig kommer att försvagas. Att återuppbygga amerikansk industri blir också en stor utmaning för det närmaste decenniet.
SEDAN DECEMBER 2008 har den amerikanska styrräntan legat på ett intervall mellan 0-0,25 procent. I år beräknas det statliga budgetunderskottet sluta på 1,556 biljoner dollar, 10,6 procent av landets BNP. Den nye presidenten Barack Obama uttryckte i slutet av januari i sitt första tal om tillståndet i nationen, State of the Union, just vikten av att försöka få landet på fötter genom att skaffa nya jobb och få grepp om det skenande underskottet. I det nya budgetförslaget föreslås bland annat skattelättnader för småföretagare för att underlätta för nyanställning, hårdare bankregleringar samt en frysning av de statliga utgifterna under de närmsta tre åren.
DE AMERIKANSKA hushållens beteende och konsumtion menar Knut Hallberg också kan vara en intressant indikator att följa ifall man vill ligga före utvecklingen i den amerikanska ekonomin.
- Bostadspriser, arbetsmarknad och hushållens konsumtion är nyckelfaktorer för att se när och med vilken kraft som den amerikanska ekonomin tar fart på allvar. På kort sikt förutses ett positivt lageromslag men för att det ska finnas bärkraft och uthållighet i återhämtningen behövs det något mer och häri har hushållen en nyckelfunktion även denna gång, menar Knut Hallberg.
Är stormaktstiden över?
OAVSETT OM, när eller hur den amerikanska ekonomin kommer återhämta sig står det klart att det rådande bakslaget lämnar dörren öppen för många andra aktörer i kampen om världsherraväldet.
- USA:s stormaktstid är inte över, men givetvis har landet tappat massor av ekonomisk makt, säger Pekka Kääntä. För tillfället skulle jag faktiskt vilja hävda att Kina sitter vid ratten och bestämmer färdvägen, i alla fall i finansiella frågor. Men fortfarande är USA den dominerande ekonomin även om man på sikt kommer att bli omsprungen av Kina även där. Men det dröjer nog en 10-15 år till.
TILLVÄXTLÄNDER SOM Kina, Brasilien, Ryssland och Indien börjar ta en allt större del av såväl råvarutillgångar och kapitalinvesteringar, när tidigare jordbrukssamhällen effektiviseras och urbaniseras.
- USA är fortfarande en ekonomisk stormakt, men snabbväxande, befolkningstäta länder som Kina och Indien knappar in, menar Mattias Bruer. Vad många inte vet är att på 1820-talet var faktiskt Kina och Indiens andel av global BNP närmare 50 procent och när vi är gamla och grå skulle det inte förvåna mig om historien upprepat sig. Stormaktstider kommer och går och det gäller ekonomiska stormaktstider också.
