VD-bloggen: Det fulaste ordet i grekiska språket
Panikförsäljning ena veckan, börsfest den andra. Utan att något egentligen har hänt. Unga Aktiesparares VD Helen Silvander tar, till skillnad från börsen, inga glädjeskutt över de senaste dagarnas utveckling på marknaden.
Lättnadsrally. Kursrekyl. Börsfest. De superlativa beskrivningarna på hur marknaden betett sig senaste dagarna efter förra veckans tsunamiångest har formligen översköljt börssidorna. Att marknaden bestämt sig för att ta ett glädjeskutt när den befinner sig vid en klippkant är minst sagt intressant. För det är vid en klippkant vi befinner oss. Och snart måste vi bestämma oss för om vi ska fortsätta lösa problem med nya problem och faktiskt hoppa, eller om vi ska bygga oss en bro.
En bro av fjädrar
Europeiska Centralbanken (ECB)och Internationella Valutafonden (IMF) inledde veckan med att försöka bygga en bro, om än en ganska knagglig sådan. Det 750 miljarder euro tunga stödpaketet är trots allt mer ett plåster på såren än ett botmedel för den underliggande sjukdomen. Krispaketet är i princip en likviditetsgaranti och inget annat. De massiva underskotten i statskassorna kvarstår, liksom osäkerheten. Kanske har ECB och IMF dragit inspiration från det gamla grekiska talesättet ”Av två onda ting väljer man det minst onda”, när man valt mellan pest eller kolera. Hur länge det dröjer tills marknaden inser att krispaketsvapnet skjuter lösa skott återstår att se.
Sverige – Europa – Världen
Huruvida Sverige kommer att dras med i denna nedåtgående spiral råder det delade meningar kring. Mats Odell menar på att de svenska bankerna är välkapitaliserade och har en begränsad exponering mot de utsatta staterna. Andra menar på att det blir näringslivet som i förlängningen kommer ta smällen. Drygt 75 procent av den svenska exporten går ju till just Europa. Scenariot med att den svenska exporten helt ensam skall kunna stå still i båten om det skulle blåsa upp till en ny finansiell storm är inte bara orimlig utan också overklig.
Fult att tänka efter?
Ändå rusar börsen med en inneboende optimism som är både fascinerande och skrämmande. Vart har vi egentligen hamnat när europeiska företag har högre kreditvärdighet än länderna de tillhör? Det fulaste ordet i grekiska språket verkar för närvarande inte vara malakas utan a?tep????s?, självinsikt, ett ord som även resten av världen har slagit det blinda ögat till just nu.
Ett av de fulaste orden i svenska språket är ”efterklok”, att efter en händelse skett och det är för sent att göra någonting åt det peka ut vad som hade kunnat göras annorlunda. Till skillnad från alla andra gillar jag att vara efterklok. Det tyder på att man lärt sig något, vilket är en förutsättning för att man skall kunna vara förutseende en annan gång. Man brukar säga att huvudet är runt för att tankarna ska kunna byta riktning. Kanske är det också runt för att vi ska kunna hålla bättre översikt över vart våra tankar en gång i tiden befunnit sig. Problemet med marknaden är dock att minnet är både dåligt och kort. Så länge som vi använder samma ineffektiva metoder för att lösa samma problem, kommer den här typen av kreditbubblor fortsätta uppkomma. Och eskalera.
Av: Helen Silvander
