VD-bloggen: En fågel i handen
”Money is a bitch that never sleeps”. Det säger citatmaskinen Gekko i nya Wall Street-filmen. Men vad händer när man matar sina pengar med sömnmedel? Unga Aktiesparares VD Helen Silvander resonerar kring den så kallade avkastningsgaranten risk.
Det har talats mycket om risk den senaste tiden. Och då framför allt om vad som händer när man tar en för stor sådan. Dålig insyn i riskhanteringen är ofta en melodi som rimmar illa med framgångsrika investeringar, i alla fall ur ett långsiktigt perspektiv. Någonting vi fått erfara genom de frön som såtts till de flesta finansiella kriserna i vår tid. För att inte glömma sommarens nagelbitare; utvecklingen i HQ.
Författaren T. S. Elliot ansåg att man måste riskera att gå för långt för att kunna upptäcka hur långt man faktiskt kan komma. Ett antagande som till stor del även stämmer in på investerarmarknaden. Utan risk, ingen avkastning. Det är dock sällan man talar om risken med att inte göra någonting, risken med att låta sina pengar sova. Är en fågel i handen verkligen bättre än två i skogen?
I avhandlingen ”The Risk of Not Investing in a Recession” (MIT, 1993) menar den spanske professorn Pankaj Ghemwat att riskbegreppet i daglig mun används alldeles för lättvindligt och att man måste särskilja på risk och risk, särskilt när man talar om investeringar i nedgående marknader. Den första risken är den finansiella risken som tas där man riskerar att inte få önskad avkastning på sitt investerade kapital. Den andra risken är den som handlar om att göra avkall på potentiell avkastning genom att inte investera alls, vilket han genom sina undersökningar fann i generella fall över tid vara större än den finansiella. Som förklaring används bland annat fluktuationerna i cykliska beteenden som kan återfinnas på såväl börsmarknaden som i konjunkturen, om än med viss förskjutning, och faktumet att olika tillgångar tillfälligt ”reas ut” i takt med konjunkturcykeln.
I Wall Street-uppföljaren delar finansregenten Gordon Gekko med sig av visdomen ”money is a bitch that never sleeps” och menar på att om du inte är vaken nog kan pengarna komma att äga dig. Eller lämna dig helt och hållet. Ett uttalande som kan visa sig stämma på även på mindre dramatiska marknader. Riksgäldens inflationsmål om 2 procent är ett utmärkt verktyg för att illustrera just detta. Om du som individ inte erhåller mer än minst 2 procentig årlig avkastning på ditt kapital samtidigt som Riksbanken lyckas med sitt uppdrag kommer dina penar de facto bli mindre värda. Varje år. Att de fyra storbankerna ändå kommer undan med sina så kallade ”sparkonton” som erbjuder mellan 0,1-1,0 procent* i sparränta är något som överstiger mitt förnuft.
Att låta sina pengar sova är inte bara korkat, det är ineffektivt. Det skapar ingen avkastning, det utvecklar inga företag och det ger inte ens dig en ny tv. Jag må vara en tråkig långsiktig investerare men jag gillar risk. Förutsatt att det är en kalkylerad sådan. Att ha en plan, en strategi, att kunna konsten att tänka efter före är det som skiljer framgångsrik investerare från en blind man. En fågel i handen har genom empiriska studier visat sig faktiskt inte vara bättre än två i skogen. Men ska du ha två fåglar i skogen måste du veta vart de befinner sig, och att du fortfarande kan kalla dem till dig när du önskar.
*Källa: Compricer.se
Av: Helen Silvander
