VD-bloggen: Staten och kapitalet
Vem är det som kör egentligen? Unga Aktiesparares VD Helen Silvander resonerar kring glappet i det samhällsekonomiska maskineriet och faktumet att staten och kapitalet på senare tid inte alls verkar sitta i samma båt.
”Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen så kan man fiffla en smula, med den järnhårda lönelagen och till och med betala mindre i lön, än priset för mat och för hyra för staten skjuter så gärna till, om levnadsomkostnaderna blivit allt för dyra.”
Så inleds Ebba Gröns (org Blå Tåget) klassiska samhällskritiska verk som beskriver ett samhälle präglat av ett inbyggt jin och jang. Ett näringsliv som girigt tar och en stat som oeftertänksamt och blint ger. Även om scenariot är något överdrivet, sätter låtskrivaren Leif Nylén fingret på den rosa elefanten i rummet; att det än idag finns ett effektivitetsglapp i det samhällsekonomiska maskineriet. Pengarna går runt i en spiral utan det nödvändigtvis hinner ske någon förädling mellan punkt A och punkt B.
Sida vid sida
I veckan presenterar finansminister Anders Borg budgetpropositionen inför det kommande budgetåret för Riksdagen. Bland de prioriterade punkterna förväntas bland annat en utökning av rotavdraget, där det föreslagits att även vissa IT-tjänster skall innefattas. Det grundläggande syftet är fortfarande att främja arbetsmarknaden, men frågan kvarstår om förslaget inte mer liknar ett tafatt försök att lägga plåster på såren istället för att faktiskt bota det grundläggande problemet?
Finansdepartementet är dock inte de enda som orsakar huvudbry på finansmarknaden. Tidigare i veckan uppdagades det att Tredje AP-fonden är olovlig storägare i aktien Arise Windpower. Idag äger fonden drygt 15 procent av aktierna, trots att ett statligt bolag maximalt får äga 10 procent i ett och samma bolag. Ännu märkligare är att fonden vid senaste emissionen, när det de fakto funnits möjlighet att spä ut sitt innehav, istället valt att köpa ytterligare 1 miljon aktier, ett handlande fonden valt att inte kommentera. Den mest omsatta spekulationen för att förklara fondens agerande har varit att fonden velat säkra upp emissionen och med tanke på vindkraftskonkurrenten O2:s misslyckade introduktion tidigare i år och de statliga miljödirektiven för minskade koldioxidutsläpp blir det en ekvation som faktiskt går ihop.
Dom som ror
Oavsett anledning dyker en mycket intressant frågeställning upp; ska staten verkligen premiera enskilda bolag på detta sätt? I förlängningen blir diskussionen nästan densamma som den under föregående år då det debatterats kring huruvida staten över huvud taget skall gå in som ägare i Carnegie, SAS, Saab eller valfritt Svenskt Företag Med Långa Traditioner AB. Hur kan fri konkurrens råda om det finns en inbyggd obalans i systemet?
Ett av de mest spännande och paradoxala affärskoncepten som finns idag är just de i statligt ägda bolag som Systembolaget, Vattenfall och Svenska Spel. Ingen annanstans finner man så motstridiga direktiv mellan vinsttillväxt och samhällsansvar. Att kunna äta kakan och fortfarande ha den kvar verkar vara ett stående strategimål från staten.
Innan den långa promenaden mellan finansdepartementet och riksdagshuset hoppas jag att Borg har haft gott om tid att fundera på just detta och huruvida satsningarna i Nådiga Luntan faktiskt är nådiga eller om det bara är en lunta. För någonstans måste man sätta ner foten, ha lite självinsikt, modernisera och effektivisera. Kanske till och med tänka som ett företag hade gjort i dess ställe. Eller, som Ebba Grön hade sagt; ”Om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften.”
Av: Helen Silvander
