Unga Aktiesparare

Vilken eller vilka av de fyra grundpositionerna man ska välja beror på omständigheterna i den enskilda situationen. Vid valet mellan olika positioner bör hänsyn tas till bland annat följande faktorer:

• Uppfattningen om den kommande prisutvecklingen för den underliggande aktien (se tabellen nedan).
• Inställningen till risktagande.
• Önskemål om vinstmöjligheter.
• Möjlighet att ställa säkerhet (vid utfärdande).

I följande tabell ges en sammanfattning av lämpliga grundpositioner beroende på vilken uppfattning man har om den underliggande aktiens kommande prisutveckling: 

Kombinerade strategier

De fyra grundpositionerna kan kombineras på olika sätt. Här följer en uppräkning av sådana strategier samt en kort beskrivning av hur man kan etablera dessa. Jag vill påpeka att uppräkningen inte på något sätt är fullständig.

· "Positiv prisspread” (hausse spread) innebär ett köp av en köpoption och ett utfärdande av en köpoption med högre lösenpris.

· ”Negativ prisspread” (baisse spread) innebär ett köp av en köpoption och ett utfärdande av en köpoption med lägre lösenpris.

· ”Positiv ratiospread” innebär ett köp av en köpoption och ett utfärdande av två köpoptioner med högre lösenpris.

· ”Köpt strut” (straddle) innebär köp av en köpoption och köp av en säljoption med samma lösenpris.

· ”Utfärdad strut” innebär att en köpoption utfärdas samtidigt som en säljoption med samma lösenpris utfärdas.

· ”Köpt vagga” (strangle) är samma sak som att köpa en köpoption och köpa en säljoption med lägre lösenpris.

· ”Utfärdad vagga” innebär att utfärda en köpoption och utfärda en säljoption med lägre lösenpris.

· En ”köpt syntetisk termin” innebär att köpa en köpoption och utfärda en säljop-tion med samma lösenpris.

· En ”såld syntetisk termin” innebär utfärdande av en köpoption och att köpa en säljoption med samma lösenpris.

· ”Tidsspread” kallas det att kombinera optioner med olika löptid.

Vilken strategi man väljer beror bland annat på vilken risk- och resultatprofil som önskas. För den som vill lära sig mer om dessa och andra optionsstrategier vill jag rekommendera ”Optionshandboken” av Johan Tjeder. Boken är utgiven av Aktiespararnas Förlag. (För medlemspriser besök www.ungaaktiesparare.se och klicka på ”böcker” i menyn.)

Flera typer av optioner

Hittills har jag uppehållit mig vid standardiserade aktieoptioner, men det finns två andra typer av optioner som har koppling till aktiemarknaden: indexoptioner och warrants.

Det som skiljer indexoptioner från aktieoptioner är att indexoptionerna avser den allmänna kursutvecklingen, medan aktieoptioner avser utvecklingen i enskilda aktier. Man använder ett aktieindex, OMX-index, i stället för en aktiekurs som mått på det underliggande värdet.

OMX-indexet baserar sig på de 30 mest omsatta aktieslagen. I början av februari 2003 låg OMX-indexet på cirka 500. Fördelen med indexoptioner är att man inte behöver ta ställning till förutsättningarna för en enskild aktie. Det räcker med att man har en uppfattning om huruvida börsen generellt kommer att gå upp eller ner. Indexoptioner finns som både köpoptioner och säljoptioner.

En OMX-option är av europeisk modell och kan endast utnyttjas på slutdagen. Slutdag är alltid fjärde fredagen i slutmånaden (för aktieoptioner är det tredje fredagen). Dessutom kan man kvitta optionen när som helst under optionens löptid. En aktieoption avser 100 aktier. En indexoption avser en hypotetisk marknadsaktie, representerad av OMX-index. Optionens värde, ”indexbelopp”, erhålles genom att indexvärdet multipliceras med 100. Vid indexvärdet 500 är indexbeloppet alltså 50 000 kronor.

Indexbeloppet vid det indexvärde som gäller på optionens slutdag kallas ”slutbelopp”. Indexbeloppet för det lösenindex som optionen är utställd på kallas ”lösenbelopp”.

Anta att en OMX-option avser lösenindex 500 och att OMX-index på slutdagen står i 520 kronor. Slutbeloppet är då 52 000 kronor och lösenbeloppet 50 000 kronor.

Låt oss jämföra med en aktieoption. En sådan kan till exempel avse lösenpriset 120 kronor medan aktiens pris på slutdagen är 122 kronor. Aktieoptionen avser 100 aktier. Aktiernas värde på slutdagen är då 12 200 kronor medan deras lösenvärde är 12 000 kronor.

När det blir frågan om att avveckla en affär i indexoptioner har parterna i stort sett samma alternativ att välja mellan som vid aktieoptioner. Lösen förekommer dock inte utan är ersatt av något som kallas ”stängning”.

En stängning blir aktuellt i de fall då optionen på slutdagen har ett realvärde. Stängningen innebär en kontantavräkning mellan parterna. Optionsinnehavaren tillgodogör sig optionens realvärde i form av ett kontantbelopp. Det är utfärdaren som får betala motsvarande belopp.

I nyss nämnda exempel med lösenindex 500 och slutindex 520 har optionen ett realvärde. Vid kontantavräkningen erhåller optionsinnehavaren 100 x 20 = 2 000 kronor. Detta belopp måste betalas av optionsutfärdaren.

Handeln med standardiserade aktieoptioner och indexoptioner ombesörjs av OM. OM fungerar som motpart vid varje transaktion. Säljarna och köparna av optionerna är alltså inte direkt knutna till varandra. OM ikläder sig rollen som köpare gentemot säljaren och rollen som säljare gentemot köparen.

Den som är intresserad av att köpa eller sälja OM:s aktie- eller indexoptioner vänder sig inte till OM utan till en bank eller annan fondkommissionär som tar emot ordern. Om man inte tidigare handlat med optioner öppnar man en depå hos fondkommissionären samt ett konto som är knutet till denna depå. Man skriver också på depå- och kundavtal.

Vid handel med optionerna tas det dels ut en viss fast avgift (clearingavgift) per option, dels en avgift (courtage) som är beroende av avräkningsnotans belopp. Tillsammans uppgår dessa avgifter ofta till cirka 3–5 procent på köpesumman.

Den som utfärdar aktieoptioner ikläder sig skyldigheten att till det pris som anges i optionen sälja (vid köpoption) eller köpa (vid säljoption) aktier. Motsvarande gäller vid indexoptioner. Därför krävs att utfärdaren ställer säkerhet i form av kontanter, aktier eller annat, så att han säkert kan fullgöra sina skyldigheter oavsett vilket det aktuella priset eller indexet är.

Innan man utfärdar optioner bör man därför ta reda på hur stort säkerhetskravet är. Säkerhetskravet kan emellertid förändras efter hand som aktiekurserna eller OMX-index förändras.

Warrants

Warrants är optioner med lång löptid. Det som skiljer dem från de aktie- och indexoptioner som omnämnts tidigare är att de inte är standardiserade. Dessutom ges de inte ut av OM utan av någon bank eller annan fondkommissionär. Handeln med warrants sker på Stockholms Fondbörs. Det gör dem enklare och billigare att köpa och sälja än aktieoptioner och indexoptioner.

En warrant avser i allmänhet en viss aktie. Det finns dock även warrants som avser en korg av aktier eller ett index. De flesta warrants är köpoptioner, men det finns också några säljoptioner noterade. Det finns warrants både av amerikansk typ och av europeisk typ. Slutdagen kan i princip vara vilken dag som helst i månaden. Denna måste man alltså ta reda på för varje warrant.

När man handlar med warrants är det speciellt viktigt att man tar reda på ”pariteten”. Med paritet avses det antal warrants som krävs per aktie. Detta antal varierar från warrant till warrant. Det förekommer pariteter på två, men också på 100, vilket är en viss skillnad.

I kurslistor anges ofta ”multiplikatorn” i stället för pariteten. ”Multiplikatorn” (aktien/optionen) anger hur stor del av den underliggande aktien som erhålles med en warrant. Om pariteten är till exempel 20, så anges multiplikatorn till 0,05 i kurslistan.

Beskattning av optionsaffärer

Optioner beskattas i princip enligt samma regler som gäller för aktier. Resultatet av optionsaffärerna specificeras i deklarationsblankett K11 och beskattas som ”Inkomst av kapital”. Skatten är 30 procent.

Vinst vid kvittning, förfall eller stängning tas upp i sin helhet i deklarationen. Förlust som kan kvittas mot vinst på aktier eller marknadsnoterade aktieliknande instrument (till exempel optioner) är avdragsgill till 100 procent. Övrig förlust på optioner är avdragsgill till 70 procent. Det är alltså samma regler som gäller för aktier.

Anskaffningsvärdet för optioner bestäms alltid enligt genomsnittsmetoden. Schablonmetoden får inte användas.

När optionsinnehavaren utnyttjar en aktieköpoption för lösen får detta inga direkta skattekonsekvenser. Den premie som betalats för köpoptionen läggs till aktiens anskaffningsvärde.

Vid lösen av aktieköpoption tvingas optionsutfärdaren sälja sina aktier. Utfärdaren beskattas för nettoresultatet av affären det år då lösen sker. Till aktiernas försäljningssumma (lösensumman) ska läggas den premie som erhölls när optionen utfärdades.

Vid lösen som avser aktiesäljoption säljer optionsinnehavaren den underliggande aktie som optionen avser. Aktieförsäljningen realisationsvinstbeskattas enligt vanliga regler. Den premie som erlagts för säljoptionen läggs till aktiens anskaffningsvärde.

Vid lösen av en aktiesäljoption tvingas optionsutfärdaren köpa de aktier som optionen avser. Denna lösen medför i sig ingen beskattning. Om de köpta aktierna säljs igen samma år som lösen skedde läggs resultatet av aktieförsäljningen till den premie som erhölls när optionen utfärdades.

Om de köpta aktierna inte säljs samma år som lösen skett ska den premie som erhölls när säljoptionen utfärdades tas upp till beskattning det år då lösen skedde. Resultatet av aktieförsäljningen tas upp till beskattning det år då aktien säljs.

Fakta:

Spread: I optionssammanhang betyder ”spread” ett samtidigt köp och utfärdande av optioner i samma optionsklass
Straddle: Samtidigt köp av en köp- och säljoption med samma lösenpris och slutdag. Syftet är att erhålla avkastning vid förändringar på marknaden oavsett riktning. Risken är begränsad till erlagd premie. Vinstpotentialen är obegränsad oavsett förändringens riktning.
Strangle: Syftet är att erhålla avkastning vid kraftiga förändringar på marknaden oavsett riktning. Risken är begränsad till erlagd premie, vilken är sammanlagt lägre än vid straddlepositionen.
Genomsnittsmetoden: En metod för att beräkna äldre aktiers anskaffningskostnad. Kostnaden räknas ut genom att addera samtliga aktiers anskaffningskostnad och dividera summan med totalt antal aktier.
Schablonmetoden: Schablonmetoden är en annan metod för att bestämma äldre aktiers anskaffningskostnad och innebär att anskaffningskostnaden bestäms till 25 procent av försäljningspriset. Således är metoden endast fördelaktig när vinsten överstiger 75 procent av aktiernas försäljningspris.
Indexoption: Syftet med en indexoption är att ge möjlighet att handla i en ”marknadsaktie” som återspeglar hela marknadens förändringar.
Löptid: Den tid under vilken optionen gäller kallas optionens löptid.

>> Optioner: grunderna
>> Optioner: de fyra grundpositionerna
>> Exotiska optioner

Logga in

• Registrera dig
• Glömt lösenord?