Du är här

2006-02-07

El - nödvändighet och handelsvara

I januari 2006 var det tio år sedan den svenska elmarknaden avreglerades. Tanken var att marknadsekonomi och konkurrens skulle öka effektiviteten och pressa priserna. Istället blev resultatet en oligopolmarknad med betydligt dyrare el och återkommande politiska regleringar. Stock Magazine tar dig med in i elräkningens värld med avgifter, skatter och certifikat. Vi har även diskuterat energimarknadens potential med förvaltarna av energifonden Shepherd Energy.

Elräkningar är krångliga och skälet till detta är till stor del politisk. För tio år sedan avreglerades den svenska elmarknaden och öppnades upp för konkurrens. Det var ett stort steg för en marknad som tidigare präglats av statligt monopol och hårda regleringar. Men det var bara produktionen och handeln med el som blev fri för privat etablering, själva näten där elen transporteras skulle fortfarande drivas som monopol.

Detta är förklaringen till den första trassligheten på elräkningen, det vill säga att den består av två delar. En för själva elen och en för nätet som elen överförs på. Enligt lag får elleverantören och nätbolaget inte vara samma juridiska person och därför delas räkningen upp. För de som inte gör något aktivt val av elleverantör hamnar dessa två poster ändå på samma räkning.

Ingen konkurrens

Egentligen är det inte så konstigt att driften av elnät tillåts vara monopol. Av samma anledning som att konkurrenter till SJ inte har råd att bygga nya järnvägsspår parallellt med de befintliga för att köra sina tåg på, är det inte samhällsekonomiskt effektivt att bygga flera nät för elöverföring på samma ort. Men vän av ordning frågar sig då vad som hindrar ägarna av näten från att ta ut överpriser, eftersom det inte finns några konkurrenter dit kunderna kan fly. Där kommer energimyndigheten in. Det är deras ansvar att kontrollera att nätbolagen driver sin verksamhet effektivt och att priserna är skäliga. Om de skulle upptäcka att ett nätbolag tar ut oskäliga priser kan de tvingas betala tillbaka mellanskillnaden till kunderna. Detta såg vi exempel på i Uppsala där Vattenfall tvingades ersätta sina kunder.

Den gröna elen

Det finns ännu fler delar av elräkningen som kan härledas till politiken. Några rader ner på specifikationen står det "elcertifikatsavgift". Detta är ett ekonomiskt styrmedel för att gynna producenter av förnybar energi, som till exempel vindkraft, solenergi, bioenergi och vågenergi. Generellt sett är det betydligt dyrare att framställa el från dessa källor än till exempel kärnkraft och kolkraft. Varje elanvändare måste därför sedan 2003 betala en elcertifikatsavgift. Dessa pengar samlas ihop och portioneras sedan ut till de producenter som har valt att framställa el av förnybara källor.

Utöver elcertifikatsavgiften finns det ytterligare två poster på elräkningen som går till staten. Till att börja med har vi energiskatten, som under åren har vuxit till att bli ett betydande bidrag till statskassan. 1975 låg den på 2 öre/kWh och efter successiva höjningar de senaste 20 åren uppgår den sedan januari 2006 till 20,1 öre/kWh samt 26,1 öre/kWh, för norra respektive södra delen av Sverige. Totalt förväntar sig regeringen att elskatten ska dra in 18,5 miljarder kronor under 2006.

Det kan verka lite underligt, men efter förbrukningskostnaden för el, elcertifikatsavgift, energiskatt och nätabonnemang betalar man faktiskt moms på allt. I praktiken betalar man alltså skatt på skatten. Faktum är att ungefär 42 procent av elpriset består av skatter, 23 procent går till kostnaden för nätöverföringen och de resterande 35 procenten är för själva elen.

Regn och snö ger billig el

Sverige använder sig främst av vattenkraft för att producera el. Kärnkraften fungerar som ett komplement och tillsammans står de båda kraftkällorna för ungefär 90 procent av den totala produktionen. Resten kommer från förbränning av fossila bränslen och en liten del från vindkraft. Under ett år med normal nederbörd producerar vattenkraftverken ungefär 65 TWh (tusen miljarder Wh) el i Sverige, ett torrt år sjunker det till 50 TWh, och under ett våtår kan produktionen uppnå 75 TWh. Utöver det producerar kärnkraften ungefär 65 TWh per år. Under förra året var nederbörden riklig och därför kunde de svenska vattenkraftverken producera 72 TWh el. Totalt producerade Sverige då 155 TWh, varav 7 TWh exporterades till andra länder.

Handel med el sker på den svensk-norska elbörsen Nord Pool. Denna är uppdelad på en spotmarknad där det handlas med timmeslånga kontrakt under det närmaste dygnet, samt en terminsmarknad där man köper vecko- och säsongskontrakt upp till tre år framåt. Handeln pågår hela tiden och priserna är en direkt följd av utbud och efterfrågan för stunden. Utbudet bestäms mycket av hur mycket regn och smältsnö som kan samlas i vattenmagasinen under våren och försommaren. Ju mer el som kan produceras av denna billiga vattenkraft, desto mindre behöver produceras med andra dyrare metoder. Priset på el avgörs därför av hur den sista elen som behövs för att täcka efterfrågan produceras, det vill säga en så kallad marginalprissättning. Om den produceras genom vattenkraft blir elen billig, medan den blir dyrare om den produceras genom vindkraft.

 

Fakta elbolag: 

Vattenfall
Ägare: Svenska staten
Omsättning: 113,4 miljarder kronor 
Rörelseresultat: 19,6 miljarder kronor
Antal anställda: 33 000
Andel av produktion i Sverige: 46 %
Ej börsnoterat

E.ON Sverige (E.ON-koncernen inom parantes)
Ägare: E.ON 55,3 % och norska Statkraft 44,6 %
Omsättning: 24 miljarder kronor (500 mdr kr)
Röreslseresultat: 6,2 miljarder kronor (70 mrd kr)
Antal anställda: 5 000 (77 000)
Andel av produktion i Sverige: 23 %
Noterat på börserna i Frankfurt och New York

Fortum
Ägare: Finska staten 51,7 %
Omsättning: 105 miljarder kronor
Rörelseresultat: 17,2 miljarder kronor
Antal anställda: 12 700
Andel av produktion i Sverige: 16 %
Noterad på Helsingfors Fondbörs

 

Elfakta

Under 2004 stod de tre största elproducenterna för 86 procent av produktionen i Sverige. Vattenfall 46 procent, Sydkraft (har namnändrat till E.ON) 23 procent och Fortum 16 procent.
Antalet nätföretag har minskat från 270 stycken år 1996 till 180 stycken år 2005.
Antalet elhandlare, som säljer el till slutkunder, har minskat från dryga 220 stycken 1996 till ungefär 100 stycken år 2004.
(källa: konkurrensverket)

Svenska elnätet är ungefär 62 000 mil långt, dvs 15,5 varv runt jorden. 26 000 mil är jordkabel, och 36 000 mil är luftledning.

Det finns ungefär 1 800 vattenkraftverk i Sverige. Störst är Harsprånget i Lule älv med en effekt på 940 megawatt

El utgör ungefär 2 procent av BNP, 4 procent av konsumentprisindex och 12 procent av producentprisindex i Sverige.

Om en mobiltelefonladdare alltid sitter kvar i väggen mellan laddningarna kostar den ungefär 8 kronor/år i elförbrukning. Själva laddningen kostar 4 kronor /år. 

Text: Gustav Brandt

Författare Unga Aktiesparare

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.