Du är här

2006-11-30

Intervju: Mats Odell, finansmarknadsminister

”Vi vill verkligen underlätta det enskilda direktägandet i aktier. Och det finns flera alternativa sätt att lindra aktiebeskattningen.” Det säger Mats Odell, ansvarig för bland annat finansmarknadsfrågor i den nya regeringen.

När den borgerliga alliansen vann valet i september och tog över regeringsmakten vädrade många aktiesparare morgonluft. De borgerliga partierna har ju en helt annan syn på beskattningen av aktie- och fondsparande än vad Socialdemokraterna och dess två stödpartier i det tidigare regeringssamarbetet har. Månne rubriken i Aktiespararens juninummer i år nu skulle bli ett minne blott: ”Svenska aktieskatter ständigt i skamvrån.”

Många hade därför stora förhoppningar på regeringsförklar-ingen när den presenterades ett par veckor efter valet. Men där fanns ingenting om lindrad aktiebeskattning, vare sig när det gäller lägre reavinstskatt eller lindrad utdelningsskatt, som alla borgerliga partier ändå har ställt sig bakom. Det enda som regeringsförklaringen snuddade vid vad gäller en lindring av den i ett internationellt perspektiv extremt höga svenska aktie-beskattningen var en halvering av förmögenhetsskatten på finansiella tillgångar, men inte förrän per den 31 december 2007.

– Tyvärr var vi tvungna att pri-oritera hårt, eftersom det stats-finansiella utrymmet för att rätta till allt som hämmar den långsiktiga välfärdsutvecklingen i Sverige inte är tillräckligt i nuläget, säger Mats Odell (Kd), kommun- och finansmarknadsminister i alliansregeringen. Därför var vi tvungna att prioritera det som vi bedömde som allra mest skadligt – det vill säga förmögenhetsskatten och de höga skatterna på arbete. Med fler människor i arbete och fler arbetade timmar i vårt land kan vi sedan successivt öka utrymmet i stats-finanserna även för andra angelägna reformer.

Mats Odell är mycket medveten om att den nuvarande kapitalvinstbeskattningen (tidigare benämnd reavinstbeskattningen) inte bara missgynnar fondspararna vid fondbyten (eftersom de måste betala skatt för vinsten även om de frigjorda pengarna omedelbart satsas i nya fondandelar) utan också missgynnar det privata direktägandet i aktier i förhållande till institutionellt ägande (som slipper skatt vid omplacering) och svenska ägare i förhållande till utländska.

– I denna fråga råder inga som helst motsättningar i regeringen, och vi vill verkligen underlätta för folk att även direktäga aktier. Och att ge uppskov med beskattningen av vinster vid återinvestering i fonder för fondsparare började diskuteras redan under den förra regeringens tid, fortsätter Mats Odell. Det är dock finansminister Anders Borg som ansvarar för skattefrågorna, så i dagsläget kan jag inte säga när en förändring kan ske – men jag ser fram emot att diskutera frågan med resten av regeringen. Klart är i alla fall att det finns en fara med att de nuvarande skattereglerna ensidigt gynnar det institutionella, ofta ansiktslösa, ägandet av våra företag. Vi behöver fler engagerade ägare som bryr sig om sina företag och går på stämmorna.

Frågan är hur en lindring av aktiebeskattningen i borgerlig tappning kommer att se ut. Strax före valet i september skrev Mats Odell, tillsammans med Svenskt Näringslivs förra VD, Ebba Lindsö, en rapport i frågan, i vilken Kristdemokraternas syn på aktievinstbeskattningen redovisades i sin helhet. Bland annat vill partiet slopa dubbelbeskattningen på aktieutdelningar och införa skattefria investeringskonton eller på annat sätt ge aktieägare uppskov med kapitalvinstskatten om de återinvesterar pengarna från försäljningar i aktier. Så länge inga pengar tas ut från investeringskontot skulle vinsterna inte beskattas.

– Vi i Kristdemokraterna kan också tänka oss att införa ett tak för kapitalvinstskatten på långvariga in-nehav, fortsätter Mats Odell. Vår tanke i rapporten innebär att ingen ska behöva betala skatt på inflation, som systemet ser ut i dag med skatt på den nominella vinsten i kronor. En tanke är att kapitalvinstskatten aldrig ska kunna uppgå till mer än 20 procent av försäljningsbeloppet.

Här finns också andra möjligheter, till exempel att återinföra det femåriga trappstegssystem som Sverige hade fram till i början av 1966 eller den lägre reavinstskatt som gav skattelindring efter två års innehav och som gällde fram till 1990.

– Det finns både för- och nackdelar med ett system som gynnar långsiktiga innehav. Den stora nackdelen är att ett sådant system skapar inlåsningseffekter, och jag är inte säker på att långsiktighet i aktiesparandet ska åstadkommas med piska, säger Mats Odell.

Som finansmarknadsminister har Mats Odell bland andra ärenden också fått ärva företrädarens, Sven-Erik Österberg, finansmarknadsråd, som den förra regeringen tillsatte efter ett rundabordssamtal med företrädare för finansbranschen. Rådets uppgift är att följa utvecklingen på finansmarknaden och att ge regeringen råd i strategiska frågor. Tanken är att försöka utveckla Stockholm till att bli en ledande finansplats i Europa – i nivå med Frankfurt eller Paris: ”Finansplats Stockholm.”

– Rådet var ett bra initiativ, det finns kvar, och jag avser att fortsätta dialogen – bland annat med målet att utveckla Finansplats Stockholm, säger Mats Odell. För att detta ska kunna bli verklighet krävs att vi först identifierar de hinder som finns, bland annat de höga kapitalskatterna, och sedan försöker se till att avskaffa dem. Och jag tror att jag under den här regeringen har betydligt större förutsättningar att kunna skapa en Finansplats Stockholm än vad Sven-Erik Österberg hade under den förra regeringen. Vi har inte samma ideologiska låsning som vår företrädare hade.

Ändå planerade den social-demokratiska regeringen en stor skatteöversyn i höst – om den hade fått sitta kvar efter valet – och inför denna översyn bjöd partiet in de övriga sex riksdagspartierna till särskilda skattesamtal. Men längre än till ett inledande samtal kom inte partierna.

– Nej, hur ska man kunna föra konstruktiva samtal med folk från partier som kommer dit med ideologiska skygglappar och som lever kvar i en klasskampsretorik som härstammar från industrialismens barndom? De såg inte ens problemet med hur vi ska kunna försvara välfärden i en globaliserad ekonomi; det enda de hade för sina ögon var statsbudgetens utgiftssida. Ett mer meningslöst sätt för en person att förspilla sin ungdom på finns knappast, säger Mats Odell.

Överhuvudtaget är Mats Odell förvånad över hur olika personer bedöms i sina uppdrag som ministrar. Odell blev i november anmäld till KU (Riksdagens konstitutionsutskott) för sitt innehav i familje-företaget Bellstasund AB, som hans föräldrar startade 1959 och som han tillsammans med sin hustru äger en tredjedel av. Företaget med dotterbolag bedriver bland annat omsorgsverksamhet för funktionshindrade och har flera kommuner som uppdragsgivare. Koncernen omsatte knappt 90 miljoner kronor 2005.

Anmälaren, Hans Hoff (S), anser att Mats Odells uppdrag som kommunminister, med ansvar även för länsstyrelserna, inte går att förena med ett ”stort ägarintresse” i ett företag som säljer tjänster till just kommunerna. Odell borde begära en annan ministerportfölj, ty annars kommer det hela tiden att uppstå misstankar, eller funderingar, om det är för svenska folkets bästa eller för att gynna den egna plånboken som hans beslut som minister grundas på, säger Hoff till Svenska Dagbladet.

– Men jag har lämnat styrelsen i Bellstasund och har i dag ingenting med den operativa verksamheten att göra, säger Mats Odell. Och jag har inget som helst inflytande över den kommunala upphandlingen och ingenting med den aktiva förvaltningen och beslutsfattandet ute i kommunerna att göra. Skulle något ärende dyka upp på regeringens bord där minsta risk för jäv finns kommer jag självklart inte att delta i det beslut som fattas. Och detta är helt i linje med hur regeringen jobbar i alla ärenden. Inför varje regeringssammanträde görs en jävsbedömning för varje enskilt ärende, och om risk för jäv finns deltar de berörda personerna inte i beslutet för ärendet i fråga.

– Men det är märkligt att vi ministrar behandlas olika beroende på partifärg, fortsätter han. Vem har till exempel KU-anmält den förre socialdemokratiske arbetslivsministern Hans Karlsson (S)* för jäv, trots att han under många år hade varit avtalssekreterare i LO innan han blev minister med ansvar för frågor som hade just med arbetsmarknaden att göra? Det är nu verkligen dags att höja taket i uppfattningen om företagande. Jag kan inte förstå att egenföretagare, och aktieägare också för den delen, i alla lägen uppfattas som suspekta. Visst ska vi ha strikta regler för att hindra jävsituationer och otillbörligt gynnande, men vi kan inte ha två skilda regelverk beroende på vilken del av arbetsmarknaden som politiska partier företräder i regeringen.

Mats Odell är dock inte helt ovan vid situ-ationen. Han är en av endast tre ministrar i den borgerliga alliansregeringen som var minister (kommunikationsminister då) också under den borgerliga regeringen 1991–1994. (De övriga är Carl Bildt, utrikesminister nu och statsminister då, samt Beatrice Ask, justitieminister nu och skolminister då.) Hans erfarenhet kommer väl till pass i den nya regeringen, som vissa anser är alltför oerfaren för att kunna tjäna det svenska folket på ett bra sätt.

– Visst är det en fördel att veta hur regeringsarbetet fungerar, och jag bidrar gärna med goda råd i den mån sådana behövs; frågor uppstår ju alltid om olika saker. Men jag tycker att alla har kommit in mycket väl i sina nya jobb som ministrar, och att de skulle vara oerfarna gäller i så fall bara själva regeringsarbetet, säger han. Annars har alla vi i regeringen överlag tillräcklig kompetens för att kunna sköta de jobb vi blivit valda för och utvalda till att göra.

– Dessutom har våra departement rent generellt en oerhört kompetent personal, och vi uppmuntrar alla att vara kvar – förutom dem som hade politikeravtal; dessa försvann naturligtvis tillsammans med sina politiska företrädare. Jag är verkligen full av beundran över hur bra det fungerar i departementen och hur lojala tjänstemännen är gentemot sina arbetsgivare – oavsett vilket parti som styr.

För egen del har Mats Odell fått ansvar för ett område han är väl bekant med, efter sina år i riksdagens finansutskott och som ekonomisk talesperson för sitt parti, Kristdemokraterna. En av de frågor han därmed har fått på sitt bord är försäljning av statliga företag. Från tid till annan har rykten och spekulationer förekommit i olika massmedier om vilka som kan tänkas bli sålda och i vilken ordning.

– Men ingenting är klart ännu, säger han. Det enda jag kan säga nu är att det kommer att ta tid innan vi kan fatta beslut. Hur vi slutligen kommer att göra avgörs av många olika faktorer, till exempel det allmänna läget på aktiemarknaden, intresset för de olika bolagen och priset. Vi sätter en enhet på plats för att jobba med detta, och sedan får vi se vad den kan komma fram till.

Därmed kan han inte heller säga hur försäljningarna kommer att gå till. Det finns åtminstone fyra olika sätt för staten att sälja sina företag:
• Dela ut aktierna till svenska folket, eftersom folket egentligen redan äger bolagen genom att de är statliga.
• Sälja aktierna till svenska folket och/eller institutioner, som tidigare skedde i till exempel Telia, Pharmacia och Assi Domän.
• Sälja till högstbjudande svenska eller utländska institutioner.
• Sälja aktier över börsen.

Att frågan ligger hos Mats Odell borgar i alla fall för att den ska beredas av en minister intresserad av ämnet: Mats Odell har sparat i aktier i många år – i syfte att kunna förverkliga målet att bygga ett sommarhus. Målet är nu nått, och han har inte kvar några börsaktier i sin portfölj, endast andelar i några fonder.

Annars är aktiesparande ministrar i den borgerliga regeringen, precis som i den socialdemokratiska föregångaren, en tämligen ovanlig företeelse, och de som finns har mycket blygsamma värden i sina portföljer, enligt den redovisning som offentliggjordes den 27 oktober. (Statsminister Fredrik Reinfeldt, till exempel, ägde sju aktier i SEB till ett värde av runt 1 400 kronor.) Enda undantagen är utrikesminister Carl Bildt, som denna dag ägde aktier till ett värde av mer än 20 miljoner kronor, och jordbruksminister Eskil Erlandsson, vars innehav var värt runt 5 miljoner kronor. De flesta ministrar äger dock andelar i en del fonder, dock till tämligen låga belopp. Men det kanske är lika bra att ministrarna inte är så aktiva på aktiemarknaden – med tanke på hur aktieägande ministrar brukar behandlas av pressen – enligt devisen: ”Caesars hustru får inte ens misstänkas.” Men nog är det väl trist att det ska behöva vara så?


*Hans Karlsson var arbetslivs-minister i den socialdemokratiska regeringen 2002–2006, med ansvar för att nedbringa de höga sjuktalen och dessutom för frågor kring arbetslivet: arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljöfrågor, arbetsrätt och A-kassa.

Mats Odell

Född 1947, gift med Elisabeth, fyra barn, bor i Täby

Ekonomistudent 1967, följt av ekonomistudier vid Stockholms universitet

Förbundsordförande i KDU 1973–1981

Ledamot av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Vallentuna 1979–1991

Riksdagsledamot från 1991

Kommunikationsminister 1991–1994

Vice ordförande i Finansutskottet och ledamot av Riksbanksfullmäktige från 1998

Kommun- och finansmarknadsminister 2006–

Fritidsintressen: Lantstället med familjen. Lyssna på musik, särskilt jazz och klassiskt.

Författare Bosse Steiner

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.