Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2007-05-07

Mästarinvesterarna

Visst är det något sagolikt över berättelserna om förvaltare som ökat värdet på sina portföljer med flera tusen procent. Som ung aktiesparare blir oundvikligen följdfrågan: vem blir morgondagens stjärninvesterare? Ta lärdom av de legendariska investerarna. Det kanske är dags att satsa på fler cocktailpartyn i jakten på rikedomen?

 

Oraklet från Omaha

Året är 1930, platsen är Nebraska. Den 30 augusti föds ”världshistoriens skickligaste investerare”, Warren Buffett. Under sitt liv har han byggt upp en rikedom på drygt femtio miljarder dollar.

Och visst kunde han ha varit en ung aktiesparare. Som liten läser han hellre börssidorna än fotbollsreferaten som klasskompisarna. Han börjar tidigt tjäna pengar på att samla golfbollar som han sedan säljer. Elva år gammal gör Buffett sin första affär i Cities Service Preferred och lär sig av ett stort misstag; trots att aktien tappar nästan trettio procent väntar den unge Buffett in breakeven för att sälja. Läxan blir att aktievinster i mångt och mycket stavas tålamod. Cities Service kom nämligen att stiga drygt fyrahundra procent!

Ingen perfekt marknad

Buffetts investeringsfilosofi grundläggs på Columbiauniversitetet, där han studerar under Benjamin Graham. Graham är motståndare till den effektiva marknadstron som säger att den aktuella aktiekursen alltid avspeglar det sanna värdet på aktien. Det är viktigt att kunna skilja på värde och pris. Buffetts lärare sätter de fundamentala värdena under lupp för att avgöra om ett företag är undervärderat och därmed köpvärt. ”En investerare köper företag till låga priser” menar Benjamin Graham. Substansvärde (tillgångar minus skulder delat per aktie) utgör av naturliga skäl en hörnsten i detta sammanhang. När företagets aktiekurs är lägre än substansvärdet kommer en investering i fråga.

Tanken att investera i undervärderade företag är även grunden i Buffetts investeringsstrategi. Men, viktigast för Buffett är potentialen i företagets affärsidé och dess möjlighet att generera vinst. När Buffett gör aktieaffärer söker han framför allt ett ägarskap i kvalitetsbolag. Det är av mindre betydelse om marknaden kortsiktigt uppmärksammar företaget.

Makroekonomiska händelser är i princip irrelevanta. Betydande är om företaget över tiden har gjort bra ifrån sig, undvikit skulder och har goda marginaler, men även hur länge det varit publikt. Buffett undviker företag som varit publika i mindre än tio år.

Han koncentrerar sig också till bolag med låg utdelning, eftersom det leder till att vinsten återinvesteras och på det sättet ökar det egna kapitalet. Det är viktigt att företagsledningen visat gott resultat. Warren Buffett är noggrann med att alltid hålla sig till företag med begripliga affärsidéer och produkter. Detta gör att han bland annat klarar sig helskinnad ur IT-kraschen.

Sista steget i analyskedjan är undersökningen av företagets substansvärde, något som är en av Buffetts specialiteter.

Köpkandidat klar

Om företaget uppfyller alla dessa krav och dessutom handlas till tjugofem procents rabatt är det enligt Buffett en köpkandidat. Teknisk analys och kortsiktiga affärer kommer med andra ord inte på tal.

För Buffett gäller en ordentlig analys följt av en långsiktig investering, för att vänta på att företagets riktiga värde ska komma till uttryck i form av en högre aktiekurs.

Coca-Cola, Gillette och American Express har tillhört några av Buffetts innehav och är alla lönsamma, säkra företag med enkla produkter som under årens gång genererat vinst.

Flera tusen procents ökning

Buffett är kanske mest känd för Berkshire Hathaway, investeringsbolaget som ökat flera tusen procent sedan Buffett tog över det i mitten av 1960-talet. Hans innehav om knappt fyrtio procent har gjort honom god för drygt femtio miljarder dollar.

I dag är Buffett 76 år och trots sin förmögenhet lever han ett spartanskt liv. Han bor i en enkel villa i Omaha och dricker litervis med Coca-Cola.

”Varför inte investera sina tillgångar i företag som man verkligen gillar” brukar han säga. ”Som Mae West sade: För mycket av det goda kan vara underbart”. Buffetts aktieinvestering i Coca-Cola har även visat sig vara mycket lönsam.

Buffett meddelade i somras att 85 procent av hela hans förmögenhet kommer att delas ut efter hans död, den största delen går till Bill och Melinda Gates-stiftelsen. Nyligen meddelade han också att han kommer att lämna sin position som investeringsansvarig på Berkshire. Rekryteringen sker i skrivande stund och vad Buffett söker är någon som undviker risker, ”tänker självständigt, är stabil och som både förstår mänskligt och institutionellt beteende”.

Buffett är ett verkligt aktiegeni men beskrivs till sättet ofta som ödmjuk och med ett mänskligt förhållningssätt. Han har blivit något av en folkhjälte i USA.

 

Cocktailpartyn och damstrumpor

Tänk att kunna ta reda på var börsen är på väg genom att besöka cocktailpartyn. Eller hitta nästa kursvinnare genom att fråga vad nära och kära konsumerar. Frågar vi den legendariske stjärnförvaltare Peter Lynch, är detta inte omöjligt.

Det var Lynch som utformade den så kallade ”cocktailteorin”. En flitig cocktailbesökare kan med lite uppmärksamhet detektera var i konjunkturen ekonomin befinner sig.

När börserna rasat ordentligt och det sista människor vill tänka på är aktier, talar de hellre med tandläkaren om hur de sköter sina tänder än med aktiemäklaren om aktier. Botten är nådd. I takt med att kurserna stiger, växer även människornas aktieintresse. Aktiemäklaren blir med tiden centralfigur på cocktailpartyt och gästerna blir allt mer törstiga efter placeringstips.

Efter månader av kursuppgång då kurserna kulminerat, är allmänhetens intresse för aktier så utbrett att det nu är aktiemäklarens tur att bli översköljd med tips från gästerna, till och med från tandläkaren. Peter Lynch kan här vara ganska säker på att en rekyl stundar på börsen.

Trendspanande lönar sig

Att vara uppmärksam på hur människor i omgivningen beter sig, för att läsa av var trenderna i samhället ligger och vilka företag som säljer bra, utgör en god plattform för att bli en framgångsrik placerare. Därför menar Lynch att småsparare har ett försprång mot institutionella förvaltningsenheter. Småsparare rör sig ute i samhället på ett sätt som förvaltare inte alltid har möjlighet till. Det gäller att hålla ögonen öppna för vad vänner och familj konsumerar och undersöka vilket företag som ligger bakom produkten.

Lönande strumpinvestering

En av Lynchs bästa placeringar är i Hanes, företaget som tillverkade damstrumpan L’Eggs som hans fru använde. När en konkurrent lanserade en snarlik produkt gjorde Lynch ett enkelt test för att avgöra om han skulle behålla sitt innehav i Hanes. Han köpte ett stort antal strumpor från det konkurrerande företaget. Dessa delade han ut till ett antal kvinnliga kollegor som fick avgöra kvaliteten. Responsen blev negativ och Lynch bestämde sig för att öka innehavet i Hanes. Kursen i Hanes tiofaldigades under den tid han ägde aktier i bolaget.

Lynch delar in företag i sex olika kategorier, den han själv tycker är intressant är ”the fast growers”, med andra ord mindre entreprenörsdrivna företag, som påvisar en vinsttillväxt om tjugo till tjugofem procent årligen. Särskilt intressant är ett snabbväxande företag i en för övrigt långsamt växande bransch.

Av intresse är också företagets namn. Tråkiga premieras. Detta med anledning av att värdet på namnet ofta bakas in i aktiekursen och tråkiga namn föranleder en lägre värdering. Det är av yttersta vikt att företaget har en nischad produkt i sin affärsgren och att produkten står för en betryggande del av företagets vinster. Det ska vara produkter som människor köper i såväl goda som dåliga tider, exempelvis damstrumpor och tandborstar.  Alltför många analyser ska heller inte ha publicerats om företaget och den institutionella ägarandelen bör bara utgöra en liten del av den totala.

Liksom Buffett förordar Lynch fundamental analys och undviker cykliska aktier. Lynchs motto är också att undvika att ligga likvid, eftersom risken är stor att missa en vinstgenererande trend. Beträffande företagets nyckeltal koncentrerar Lynch sig på företag med en tillväxt som är större än p/e-talet och som har en låg skuldsättningsgrad.

Peter Lynch ansvarade för fonden Magellan, som under hans trettonåriga förvaltningsperiod steg med otroliga tvåtusensjuhundra procent. Förluståren räknas till noll.

För de kunskapstörstiga finns mer att läsa om Lynchs investeringsfilosofi i hans egen bok ”One Up On Wall Street”.

Text: Gustav Nittby, ordförande Unga Aktiesparare Malmö

 

Författare Unga Aktiesparare

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.