Du är här

2010-10-07

Raketerna som störtade

Läsarna av artikeln Hälften kvar i Aktiespararen nummer 5/6, 2010 vet att den som satsar på alla nyintroducerade aktier på de små aktiemarknadsplatserna bara har hälften kvar av sina sparpengar efter några år. Men dessförinnan kan några av bolagen bli kortvariga kursvinnare, som Jonas Bernholm denna gång berättar om från sina eskapader i börsens utmarker.

Heart of Brands bildades i oktober 2006, och redan i mars 2007 presenterades bolaget på ett torgmöte inför noteringen à 2 kronor per aktie på Aktietorget i maj. Grundaren och modeveteranen Björn Johansson berättade då om hur han hade lyckats få ensamrätt till modetidningen Elles kollektioner på den nordiska marknaden.

På plats var även stjärnmodellen Malin Berghagen, som visade kläderna och spred glans över den glesa skara tunnhåriga äldre män med låg modefaktor som hade samlats. Tonvikten i den första kollektionens plagg låg på den mogna karriärkvinnans klädbehov. Nordens nya modehus skulle skapas – ett nytt kapitel i det svenska modeundret höll på att skrivas.

I september 2007 invigdes en flaggskeppsbutik i Sturegallerian. Bolagets intäkter för räkenskapsåret 2007 var låga 473 000 kronor, och allt kom från Ellebutiken, vilken alltså – under julruschkvartalet – omsatte mindre än en tobaksaffär i glesbygden. Ögonkonsumerande aktiesparare kunde berätta om en butik som nästan alltid var tom.

Heart of Brands byggde upp en attraktiv varumärkesportfölj med bland andra Pierre Cardin och kalsongbolaget Fruit of the Loom, och bolaget reaktiverade 1970-talets jeansmärke nummer 1: svenska Gul & Blå. Nyemissionen i februari 2008 till kurs 4 kronor per aktie skulle bekosta den kraftiga tillväxten. Priset ansågs rabatterat, eftersom aktien hade toppat på runt 13 kronor.

Att allt inte stod rätt till såg jag kort senare, då en illa klädd Björn Johansson släntrade förbi Grand Hotel med en folkligt enkel accessoar, en plastpåse, i handen. Han såg inte ut som en svensk Armani eller en framgångsrik grundare av och ordförande för ett modeföretag. (Jag hade upplevt samma ”bärkasse-effekt” tidigare. Då var det Roland Nilsson, VD för sko- och accessoarföretaget Wedins, som lufsade fram i Gamla Stans gränder med en papperskasse i handen. Den modebubblan sprack också.)

Omsättnings- och resultatprognoserna slog heller inte in. Omsättningsprognosen för 2007 på 30 miljoner kronor blev 0,47 miljoner. För 2008 låg omsättningsprognosen på 140 miljoner och resultatet efter skatt på drygt 12 miljoner. Det blev 17 miljoner respektive minus 25 miljoner … För 2009 var försäljningsprognosen 236 miljoner kronor och resultatet efter skatt drygt 24 miljoner. Utfall: Nästan ingen omsättning alls – bara kostnader.

Bolaget misslyckades med sina investeringar i nya klädmärken och finansierade verksamheten med nyemissioner. Men styrelsemedlemmarna gynnades. År 2007 fick Björn Johanssons bolag 520 000 kronor i konsultarvoden.

Tålamodet tröt, och Anna-May Wester, verksam i sitt Kopparberg Invest, valdes in i styrelsen våren 2009. Hon fick dock snart ge plats åt den ökände Lars Ågren, med ett förflutet i Net Capital och Nordic Holding och nu i Midgård Equity, som blev VD. Nordic Holding satsade på fastigheter i Skokloster. Enligt skvaller byggde bolaget två visningshus men lyckades inte avsluta jobbet och sätta på taken. Ågren ville rekonstruera Heart of Brands, rekapitalisera det och därefter tillföra en ny, lönsam verksamhet.

Turbulensen fortsatte, och rapporter från avbrutna och återupptagna bolagsstämmor berättar om styrelsemedlemmarnas konsultarvoden: ”Något nedlagt arbete eller annat bidrag som kan motivera arvoderingen har ej gått att spåra”, ”Frågan om att anmäla den tidigare styrelsen för trolöshet mot huvudman togs upp” och ”Frågan om ansvarsfrihet för tidigare styrelseledamöter och VD:ar kunde inte heller få något beslut.” Det förlusttyngda Gul & Blå fick ett tillskott på 800 000 kronor i maj/juni 2009 för att sedan säljas i juli för 0 kronor inklusive varulager. Den 17 februari 2010 begärdes Heart of Brands i konkurs av Handelsbanken.

Det blåser med full orkanstyrka i Stormfågeln och dess före detta dotterbolag, EDI (Eriksson Development & Innovation). I centrum för bägge står uppfinnaren och entreprenören Torbjörn Eriksson. Stormfågelns aktie sjösattes 2005 för 1,85 kronor och toppade på 14 kronor i början av 2006. I november 2007 introducerades EDI för 1 krona. I prospektet från november 2005 beskrivs Erikssons uppfinning som en kombination av ett båtskrov med extremt lågt vattenmotstånd och två propellrar som delvis befinner sig ovanför vattenytan, vilket ger låg bränsleförbrukning vid hög fart. Kung Carl Gustaf fick prospektet i sin hand, och han och prins Carl Philip fick provköra båten den 7 september 2008.

Problemen började dock redan den 29 februari 2008, då Torbjörn Eriksson tvingades avgå ur bägge styrelserna – misstänkt för skattebrott i samband med en försäljning av Stormfågelnaktier 2006. Utestängd från styrelsearbetet kunde han koncentrera sig på att utveckla sina uppfinningar, medan advokat Magnus Ullman skötte ordförandeskapet i bägge bolagen och Peter Wasmuth var VD i Stormfågeln.

I den första halvårsrapporten 2009 meddelades att Ullman och Wasmuth hade ett gemensamt bolag, Green Albatross, som hade lånat ut pengar till Stormfågeln med bolagets patent som säkerhet. Lånet skulle återbetalas den 31 december 2009.

EDI sysslar med gasturbiner för marin användning, och i slutet av 2009 uppdagades att VD, Wictor Phalén, inte hade förnyat det svenska grundpatentet. Eriksson riskerade nu att förlora bägge sina livsverk. EDI hade en extrastämma den 21 december 2009 där Aktiespararnas nestor, Gunnar Ek, satt ordförande. Patenten måste räddas, annars blir EDI värdelöst, blev slutsatsen.

Styrelsen kallade till extra styrelsemöte i Stormfågeln den 18 februari 2010 för att diskutera avveckling av bolaget och sälja börsplatsen. Men styrelsen avsattes redan den 26 januari, i samband med en formellt sett icke behörig extrastämma.

Vid denna stämma valdes Torbjörn Eriksson in i en ny styrelse, och han tog då tillbaka kontrollen över sina bolag. Han ville inte avveckla någon verksamhet, och snart polisanmälde han sina tidigare samarbetsparter. Han påstod att Ullman och Wasmuth hade konspirerat för att överta hans patent och uppfinningar – och att detta hade hänt också andra entreprenörer via ett 40-tal olika bolag ägda av Ullman. Aktiekurserna i september  2010 var 16 öre för Stormfågeln och 25 öre för EDI.

I november 2007 presenterades filmbolaget White Shark av Robert Rhodin och Carl Johan Merner på ett Aktietorgsmöte. Introduktionskursen var 2 kronor, och värdet på bolaget före emissionen var 33 miljoner kronor. Bolaget planerade att göra två datoranimerade barnfilmer, Tomtar och Troll och Astrid Silverlock, och vi mötesdeltagare bjöds på några smakprov. White Shark hade lyckats engagera renommerade nyckelpersoner i Sverige och utomlands, och efter noteringen på Aktietorget i februari 2008 rusade kursen upp mot 12–14 kronor.

Förväntningarna var höga inför premiären på den första filmen om Tomtar och Troll: Den hemliga kammaren. Den 27 mars 2009 kom recensionerna, och Svenska Dagbladet konstaterade: ”Resultatet är förfärligt.” Dagens Nyheter instämde med ”Animerat barnplågeri”. Stämningen var alltså dämpad på en sällsynt illa skött årsstämma i Filmhuset den 29 maj samma år. Aktiespararnas Åsa Wesshagen och stämmoaktivisten Arne Svahn slet hårt för att få styrelsen att följa regelverket.

Tesen att en illa skött stämma bara är toppen av ett isberg med problem bekräftades kort senare då Robert Rhodin häktades – misstänkt för mord(!) Han blev senare friad men hade då förlorat kontrollen över sitt bolag och säkert en hel del pengar. (Rhodin hade runt 49 procent av rösterna vid stämman.) Aktien kostade 55 öre i en nyemission i augusti 2009, och därefter följde en sammanläggning av 50 aktier till 1.

White Shark har nu namnändrat till Forestlight, och vid en nyemission i juli i år kostade aktien 4 kronor. (Blott 4 procent av värdet är kvar för dem som satsade 2 kronor per aktie i nyintroduktionen.) Den nya ledningen säger sig ha lärt av erfarenheterna. Vi slipper se fler tomtar med lömskt elaka och illistiga utseenden. Astrid Silverlock, vars prototyp såg ut att ha vuxit upp på ett hem för vanartigt lösaktiga vikingaflickor, har blivit en rar och pigg liten tjej. Klaga månde publiken i Mellanöstern – där togs Den hemliga kammaren emot bäst.

 

Författare Jonas Bernholm

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.