Du är här

2015-01-01

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

På min kylskåpsdörr sitter en magnet med ett budskap. ”A year from now, what will you wish you had done today?” På svenska blir översättningen: Om ett år, vad skulle du önska att du hade gjort just idag?

Jag tittar på min magnet varje dag och kommer på många saker jag skulle kunna hitta på. En massa läskiga, jobbiga och tidskrävande saker som jag inte kan, orkar eller vågar göra. I alla fall inte just idag. Jag tror och hoppas att det kanske ska kännas mera rätt med tiden som kommer, den i framtiden, då tanken har fått mogna och mitt beslut ska kännas mera rätt. För visst känns saker bättre med tiden?

Något som jag och många andra gör fel är att vilja göra allt fullkomligt och perfekt. Jag har precis lärt mig att jag inte behöver läsa allt i en tidning, det räcker med att läsa det som intresserar mig eller det som jag faktiskt vill lära mig mera om. Att bara läsa rubrik och ingress kan, även det, räcka vissa dagar. Man får i alla fall en överblick och en viss koll. Till helt nyligen var jag tvungen att läsa och förstå allt. Det blev jobbigt, och i längden också övermäktigt, eftersom det varje dag kom nya tidningar fulla med information och ny kunskap som jag kände mig tvungen att lära mig. Så jag la tidningarna på hög eftersom jag trodde att jag skulle ha mera tid i framtiden, förstå mera i framtiden, läsa snabbare i framtiden, tycka att allt är kul i framtiden. Kanske till och med hinna läsa allt under nästa sommarlov. Men sällan förändras man. Istället för att läsa lite grann läste jag ingenting. Det blev för mycket av det goda och för mycket på min ”Att-göra-lista”. Istället gav jag mig själv en deadline. Vid ett visst datum var det dags att slänga bort min ångest, alltså tidningarna. Fram till dess hade jag tid att läsa det jag själv uppskattade. Resten behövde jag inte känna ansvar för att läsa, för det är ett ansvar, en rättighet och en skyldighet man som medborgare har att läsa oberoende journalistik för att inte bli ett lättpåverkat offer och redskap.

Med den utgångspunkten och i den andan gjorde jag så gott jag kunde och läste en hel del och fick en massa spännande att prata om med mina vänner.

En sak jag tvunget har fått inse är att vi aldrig kommer att känna oss riktigt redo. Vi kan fortsätta skjuta på saker i all evighet i tron att saker ska bli och kännas bättre, men egentligen finns det aldrig några bättre eller sämre tillfällen att börja eller sluta, att starta eller stanna.

Det kan kännas riktigt läskigt och kan finnas ett visst motstånd att möta nya människor, att gå på vissa fester, att skriva den där tentan, att ställa den där frågan, att söka den där utbildningen, att handla den där aktien, att börja läsa den där boken. Men tänk om... tänk om du gjort just det där redan för ett år sedan. Var hade du då varit idag? Hade du haft en ny person i din kontaktlista, hade du haft en ny vän, hade du klarat den där tentan eller bara misslyckats och kommit lite närmare ditt mål, hade du fått svar på den frågan du så länge grubblat på, hade du kommit en bit på utbildningen som ska ge dig ditt drömjobb, hade du haft en större portfölj?

T.S. Eliot, en gång nobelpristagare i litteratur, sa: Bara de som riskerar att gå alltför långt kan möjligtvis finna hur långt man kan gå. Den som väntar på godare och bättre tider, väntar i onödan. Det blir inte bättre än så här. Och det blir framför allt inte bättre än du gör det för dig.

Vad ska du göra idag?

Författare Johanna Fock

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.