Du är här

2016-09-13

När det otänkbara blir verklighet

Att spela ett spel är inte lätt när reglerna konstant förändras. På aktie- och obligationsmarknaden förändrar centralbankerna ständigt reglerna genom att förändra priset på pengar. Hur ska en rationell investerare rimligen kunna navigera på dessa farliga vatten?

 

Den 26 juli 2012 i London, mitt under den brinnande europeiska skuldkrisen, gick ordförande för den Europeiska centralbanken Mario Draghi ut och gav sitt berömda ”vi kommer göra vad det än krävs”-tal. Se videon nedan. 

Om du har problem med att se videon kan du se klippet på YouTube här

Effekten blev tydlig. Stressen kring eurokrisen lugnade ned sig. Skulderna föll i glömska (men försvann naturligtvis inte) och obligationsräntorna i PIIGS-länderna började falla igen. 

Talet blev även startskottet för än mer djärva policybeslut av världens centralbanker. Men de första monetära experimenten påbörjades långt mycket tidigare. Alan Greenspan, som under åren 1987-2006 satt vid rodret för världens mäktigaste institution Federal Reserve, var en modern pionjär på området. Han började på allvar laborera med låga räntor i syfte att stödja ekonomin, kreditexpansion och aktiemarknaden. 

Efter Greenspan var det många som gladeligen tog över stafettpinnen. Och det syns.  

Sedan investmentbanken Lehman Brothers kollapsade har vi faktiskt fått se 670+ räntesänkningar. Det är ungefär en räntesänkning var tredje handelsdag. 

Men innan finanskrisen 2008/2009 var det få som på allvar trodde att en räntenivå om noll var möjlig (eller sund). Gratis pengar kan rimligen inte fungera i en marknadsekonomi. Affärsmodeller av olika dess slag (framförallt i banker och försäkringsbolag) kan inte fungera under sådana förutsättningar. Om något är gratis kommer det utan tvivel att missbrukas. Ungefär så gick tankarna hos investerare. 

Men regelboken skrevs om. 

Räntorna sänktes till 0 eller nära noll i många fall världen runt som ett svar på den annalkande finanskrisen. Ambitionen var att återinflatera tillgångspriser genom att skapa en ”förmögenhetseffekt”. Individer som kände sig extra ”förmögna” skulle enligt teorin gå ut och handla. Den ökade transaktionsnivån i handeln skulle sedan fortplanta sig vidare till den breda ekonomin och tillfalla en större del av människorna i landet.

”Trickle-down-economics” kallas denna teori, där välstånd successivt antas rinna ned i den samhällsekonomiska hierarkin. Men teorin har inte riktigt fungerat i praktiken. Mer om detta kan ni läsa i artikeln ”9 måltider från anarki” här

Med tillgångsinflation i åtanke var dock nollräntepolitiken och okonventionella tillgångsköp en solkar framgång. Åtminstone på kort sikt.  

När nollräntepolitiken blev vardag var det många som trodde att det var golvet för räntan. Innan 2013-2014 var det ingen i sina sinnes fulla bruk som talade sig varm för negativa räntor. Negativa räntor var helt enkelt otänkbart. 

Men även denna gång förändrades spelreglerna. 

Idag finns omkring 13 biljoner dollar av obligationer som handlas till en negativ ränta. Ja, du läste rätt. Det var biljoner efter siffran tretton. Eller 13 000 miljarder dollar i utskriven form. Om ”investerare” håller dessa obligationer till förfallodagen, då kommer individerna att förlora pengar på ”tillgången”. 

Nu är frågan enkel. Hur negativa kan räntorna bli? -1%? -5%? -10%?

Vem vet? 

Det vi däremot kan se är att centralbanker fortsätter med ”nya” eller tidigare ”otänkbara” strategier. För många av er är det kanske helt otänkbart att centralbanker aktivt ska köpa börsnoterade aktier. 

Tänk om. 

Eller vad sägs om att schweiziska centralbanken (SNB) numera är en stor ägare i Facebook? Banken har en större position  i form av kapitalandel än grundaren Mark Zuckerburg. Sammanlagt är SNBs aktiepositionen i Facebook värd 741 miljoner dollar

Ja, Mark. Vi förstår din oro. Du har fått konkurrens i ägarlistan från den schweiziska centralbanken (SNB) som innehar obegränsade medel. Tur att du äger röststarka A-aktier. Större bild här.  

Eller vad sägs om att den japanska centralbanken (BoJ) köper börshandlade fonder ETFs för motsvarande 60 miljarder dollar per år? I slutet på juni i år ägde Bank of Japan 60 procent av de inhemska ETF:erna.

Om utvecklingen fortsätter så kommer den japanska centralbanken snart att vara den största ägaren i ett flertal bolag. Däribland i soja-bolaget Kikkomans soja, där man redan äger mer än 5 procent av bolaget. 

Frågan är bara när köper Riksbanken aktier i Hennes & Mauritz? Eller när Ingves fiskar upp lite Atlas Copco-aktier på lunchdippen? 

Otänkbart igår är med andra ord morgondagens spelplan. Eller som Churchill elegant uttryckte det; 

”Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.”

Sir Winston Churchill, Storbritanniens premiärminister år 1940-1945 & 1951-1955

Christoffer Ahnemark 

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.