Du är här

2017-02-03

”Svårare än någonsin för pensionssparare”

Obligationsmarknaden har under 35 år levererat en god avkastning i takt med fallande räntor och inflationstakt. Den inversa relationen mellan ränta och pris är dock något som de flesta sparare har svårt att få grepp om. När obligationsräntor faller är det samma som att avkastningskravet faller och därmed att obligationspriserna stiger.

Missa inte hur minusräntan kan bli en kalldusch för pensionssparare

Flera bedömare argumenterar nu för att den 35 åriga uppgående trenden i obligationspriserna, och därmed fallande räntor, är över. Förändringen har kallats för ett ”tektoniskt skifte” och kan liknas vid ett större paradigmskifte. Bidragande till denna tro är att den finanspolitiska stimulanskranen ska ta över efter de betydande penningpolitiska stimulanserna, drivet av bland annat Donald Trumps tillväxtagenda.

Efter presidentvalet i USA under november i fjol, har även långräntorna skjutit upp kraftigt. Räntan på den amerikanska tioåringen har stigit till 2,4 procent och den brittiska tioåringen pendlar strax under sträcket för 2 procent. Räntan för den svenska tioåringen har också stigit, men ligger på mer blygsamma 0,7 procent per dagens datum.  

En mindre känd aspekt är hur synen på obligationer förändrats sedan 1970- och 80-talet. Investerares perception har successivt förändrats från att betrakta statsobligationer som ”certifikat för konfiskering” (där köpkraften eroderades med höga inflationstal och stigande räntor) till att idag ses som ”det tryggaste man kan äga”.

Om vi nu står inför en miljö med stigande räntor betyder det dåliga nyheter för innehavare av statsobligationer, eftersom det stigande avkastningskravet medför lägre obligationspriser.

Mitt huvudscenario är emellertid att vi har en våg till av fallande räntor innan vi ser betydligt högre räntor. Däremot är det svårt att se hur räntorna skulle kunna normaliseras till nivåer kring 5-6 procent givet den exceptionella skuldökningen som ägt rum i världsekonomin sedan 1980-talet.

Den amerikanska statsskulden närmar sig exempelvis 20 biljoner dollar i officiell skuld och ytterligare 100 biljoner dollar om vi konservativt räknar med alla ofinansierade utfästelser som staten lovat sina medborgare. En återgång till någon form av historisk standard skulle snabbt avslöja den prekära statsfinansiella situationen som föreligger för den amerikanska staten.

Samma sak gäller för flera stater runt om i världen. Som exempel kan vi lyfta fram att om räntorna i Japan skulle närma sig amerikanska nivåer, då skulle den japanska staten lägga i princip hela statsbudgeten på räntekostnader. I Japan uppgår statsskulden i förhållande till bruttonationalprodukten till över 250 procent.

Slutsatsen är att många stater i den utvecklade världen är så pass skuldsatta att räntorna inte kan normaliseras utan att avslöja hur bankrutta dessa stater i själva verket är.

Hur det blir med det ”tektoniska skiftet” återstår alltså att se, men lösningen på skuldproblematiken kommer varken vara enkel, smärtfri eller snabb.

För sparare är dilemmat tvåeggat – att vara defensiv kostar eftersom de korta marknadsräntorna är negativa. Att vara offensiv medför i sin tur risken för permanenta kapitalförluster. Den svåra balansgången gör att navigationen på marknaden är svårare än någonsin tidigare.

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.