Du är här

2014-12-27

O-noterat, O-lönsamt och O-seriöst

Noteringsväntan kan bli lång, ibland tiotals år. Vissa bolag fördriver tiden med att låta patent gå ut och se marknader förvinna – varvat med nyemissioner och väckelsetal till investerarna.

Skillnaden mellan en noterad och en onoterad aktie är att den senare inte går att handla dagligen på börs eller marknadsplats. Många framgångsrika riskkapitalister har en betydande del av tillgångarna placerade i onoterade bolag, så kallat private equity. Det har även jag. Min portfölj består, mot min vilja, av hela drygt 10 procent onoterade aktier. Det handlar om aktier vars notering misslyckats, som blivit ofrivilligt avnoterade eller som erhållits gratis eller knoppats av.

Några entreprenörer och grundare har avsiktligt undvikit att notera sina bolag. De slipper se hur marknadskrafterna pressar ner kursen. Här är några exempel på bolag där ledningen lockat investerare med noteringsplaner, men inte nått dit.

Vattenreningskungen Aapo Sääsk har många strängar på sin lyra och avger de bästa vibrationer. Han har förmodligen även Sverige-rekord i det inofficiella mästerskapet för hur länge en notering kan vara planerad. Efter 25 års noteringsväntan i bolagen HVR, Purity och Xzero är aktieägarna otåliga. Patenten har förlorats, men HVR värderas till svindlande 489 miljoner enligt emissionen 2014. Notering utlovas vid positivt kassaflöde.

När Aktiespararnas bolagsbevakare Gunnar Ek, dyker upp brukar VD:ar och styrelser ställa sig i givakt. Dock icke hos cleantech-bolaget Skyllermarks, där Ek istället fick en rungande utskällning för näsvis frågvishet om bland annat noteringsplanerna. Auditoriet satt mållöst.

Stefan Skyllermark saknar inställsamhet och diplomatisk fingertoppkänsla. Hur det än går med ekonomin rubbas inte hans tro på grön el och vindkraft, det går före allt annat och finansieras av ständiga, årslånga emissioner – som betalar portot för frekventa, gammaldags brevutskick.

I prospektet från 1998 sades att ingen notering var planerad under de närmaste 1–2 åren. Löftet hölls i 16 år. I juli 2014 ansöktes om konkurs vid Södertörns Tingsrätt.

Bröderna Lernesjö har ett dystert förflutet. Finansinspektionen återkallade tillståndet för Lernesjö Kapitalförvaltning år 2000. NGM tvingade bröderna att sälja huvuddelen av sina aktier i Benchmark Oil för att aktien skulle kunna noteras.

Vi var många som förstod att någon omedelbar notering av deras oljebolag Texas Onshore inte var möjlig. Jag betalade 1,50 kronor per aktie 2007. I dag säljs den för 25 öre. Vi aktieägare känner oss övergivna. Vi äger inte andelar i de oljekällor som säljs separat. Där lovar bröderna ofta en avkastning på 10 till 100 gånger pengarna.

De utlovar också att deras ryska gruvbolag, Sweden Mining, har 370 ton guld i backen, värt över 105 miljarder kronor. Värdet per aktie påstås vara 40 kr. Detta ”skänkte” bröderna bort för 20 öre/aktie i emissionen våren 2014.

Är de hårt rockande bröderna lika generösa med sina onoterade miljarder som med ost- och vinbuffén efter företagspresentationerna på Palace Hotel i Stockholm?

En kvinna som utgav sig för att arbeta med PR ringde och ville sälja aktier i projekthanteringsbolaget 3P International.

Hon sa: Att bolaget stod inför en mycket snabb värdestegring och redan hade 700 aktieägare.

Att hon själv hade investerat. Att onoterade aktiers värde är stabilare än noterade eftersom kurserna varierar mera ”på börsen”.

Jag påpekade: Att vi 700 aktieägare fått våra aktier gratis via Aktiespridning i Sverige, och att vi inte vill betala för aktien. Att det är fel att kalla en provision, som erhållits i aktier, för en investering. Att onoterade aktier oftare blir värdelösa. 3P omsatte 0 kronor år 2013. PR-kvinnan har inte ringt igen.

Ett annat bolag som sade sig ha sikte på notering kan sägas ha gjort en resa från kungahus till lanthandel. ”Denna hårda bergart; den mest exklusiva råvaran i Sverige, kan slipas och poleras till hög glans, och har i flera hundra år uppskattats av Europas kungahus”. 2010 års aktieprospekt från Wäsa Stone & Mining handlade om porfyr-brytningen sedan år 1788 och tillverkningen av föremål i Älvdalen. En utställnings- och försäljningshall skulle öppnas 2011. Värdet före emissionen var 35,54 miljoner kronor. På grund av ”stort intresse” fick emissionen förlängas två gånger. Ändå fick man bara in 20 procent av önskade 8,75 miljoner kronor.

Utlovad listning på NGM MTF uteblev.

Wäsas 222-åriga affärsidé gick i graven efter ett par hundra dagar. 2011 säljer man porfyrföremål för 3 558 kronor. Utställningshallen blev istället en lanthandel, men även specerierna blir inkuranta. Pengar förloras och man måste skjuta till 800 000 kronor för livsmedlen, medan porfyren skrivs ner med en halv miljon.

Risken trappas upp. Man satsar på prospektering och mutar in områden. Mineralundersökningstillstånd för 364 200 kronor inköps 2011. Årliga räntekostnader är cirka 173 000 kronor.

Besvikna lokala småsparare, som kanske även köpt sinande oljekällor i Texas av styrelsemedlemmar, talar om styrelsens kedjebrevsförflutna (Mora Tingsrätt: Brott mot lotterilagen).

De protesterande tvingas stanna hemma då 2012 års stämma läggs i Mellbystrand, Halland och 2014 i Kristianstad, 61 respektive 69 mil bort.

Wäsa Stone & Mining-aktien är fortfarande onoterad.

Wäsas oljekillar, Lars-Göran Larsson och Tommy Andersson Lång (TXP Energy Inc. Texas) är stora ägare i U.S. Energy (fram till i somras under namnet Swede Resources, med en historia som lågpresterare bakom sig) och tillsätter i november 2014 den nya U.S. Energy-styrelsen.

TXP sålde andelar i oljekällor i Texas (2008) där 20 procent avkastning förespeglades. Det blev knappt 4 procent, eller totalt cirka 60 000 kronor under sex år. Bud från hemlig köpare inkom sommaren 2014. Budets storlek är 34 månadsavkastningar (enligt 2014 års oljeproduktion) eller totalt cirka 20 000 kronor.

270 000 kronor investerades. Kvar är 31 procent (60 000 i avkastning och 20 000 för sålda källor). Är U.S. Energy den hemliga köparen?

Africa Invest bjöd in till ett läckert julbord på Stockholms Matvarufabriken nära Norrtull den 12 december 2011.

Bland ett 30-tal gäster syntes Stefan Dahlbo som nyligen hade fått sparken från sitt jobb som VD för Öresund i samband med HQ-kraschen. Affärsstrategernas grundare och VD Claes-Göran Fridhs, vars investeringar i svenska genibolag inom medicin och teknik hade misslyckats, minglade också. De hade flytt förhör och bekymmer och lät sig väl smaka. Företagets VD Jörgen Dahl och tidigare IGE-VD:n Mikael Nilsson berättade om ett stort guldfynd i koloniala Rhodesia, numera Zimbabwe där den politiska risken bara överträffas av Nordkorea (och av aktuella krigshärdar).

Nilsson hade kört omkring på motorcykel och köpt upp guld av lokala guldgrävare i krigshärjade Kongo. Han konstaterade ” Ingen plats i Afrika har så mycket att välja på som Zimbabwe”.

Malmen innehöll 10 gram guld/ton och guldbrytningen skulle kosta 400 USD/uns. En notering i juni 2012 var planerad. Bolagets värde var 21 miljoner kronor före emissionen och med en förväntad vinst på 20 miljoner 2012 så såldes aktien till ett lågt p/e-tal på 1 (ett).

I gruvan fanns även tantalit, en ersättning för platina.

Knäckte gratisätarna bolagets ekonomi? Konkursen avslutades 2014.

Aktietorget Norrland administrerade BioTabs och Telewides kapitalanskaffningar våren år 2000, inför kommande noteringar på Aktietorget.

Tele Wide ansågs vara ett genibolag. Europeiska rymdstyrelsen var inblandad. TW:s multi-satellitantenn skulle konkurrera ut parabolantennen och revolutionera satellitkommunikationen. Omsättningen skulle bli 100 miljoner kronor, med en rörelsemarginal på 10 procent, senast år 2004 var planen. Facit blev 1,2 miljoner i omsättning, och förlustresultat.

Min tilltro till tekniken fick sig en knäck när jag besökte deras bås på Stockholmsmässan. En sävligt disträ ”Telewidare” lyckades inte få antennen att fungera under de timmar jag var där.

Konkursen inleds 1 november 2012. Jag förlorade 22 500 kronor. Investeringen blev mest ett förskott på den statliga lönegarantin. Vi betalade ledningens mat, kläder och hyra under ett utvecklingsarbete som borde varit klart tio år tidigare.

BioTab tillverkade tabletter för diskmaskiner och för vattendesinfektion. I mars 2000 satsade jag 108 kronor/styck för 100 aktier. 2006 handlades aktien för cirka 10 öre. 10 öre fick även den utrotningshotade grönfläckiga paddan för varje såld burk. Min gratisburk räckte till 50 diskar à 216 kronor.

Swedbank krävde ökad amorteringstakt under finanskrisen. BioTab gjorde konkurs. Nya ägare säljer i dag BioTabs produkter hos bland annat Clas Ohlson och Jula.

Den som väntar på en notering väntar ibland förgäves. Ecomb förbättrar verkningsgraden hos värmepannor. Vid emissionerna betalade jag 17,60 (1997) respektive 20 kronor (2001) för Ecomb-aktien.

När bolaget slutligen noterades på AT 2010 kostade aktien 3 kronor. Kursen har fortsatt minska till 2,30.

Vad är trösten i allt detta? Kan aktieförlusterna kompenseras av att sällsynta aktieprospekt i framtiden blir lika värdefulla samlarobjekt som första numret av Kalle Anka? Den tanken gör att jag aldrig kastar mitt Super Clean-prospekt. Deras skurmaskin nådde in under trånga hyllor och bänkar. Jag var ensam åhörare på presentationen i Stockholm i februari 2005. Därefter har jag aldrig hört bolagets namn nämnas. Ägarna hade betalt 2 miljoner kronor (i aktier?) för patentet. De senaste åren har bolaget omsatt 0 kronor. Man har noll anställda och är avregistrerad i momsregistret. Så kan det gå för onoterade aktier. Efter storstilade prospekt blir det plötsligt helt tyst. Bolagen somnar in och vilar i frid. 

Författare Jonas Bernholm

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.