Du är här

2012-09-05

EMU: Signal om att Grekland stannar behövs - Sony Kapoor

STOCKHOLM (SIX) Att kapitalflykt från euroländers
statspappersmarknader och banker utgör ett stort hot mot
euroområdets fortlevnad var ett kärnbudskap när
tankesmedjechefen, rådgivaren och debattören Sony Kapoor talade
vid ett SNS-seminarium om euron i Stockholm.

För att stävja marknadsoron och dess konsekvenser för
ekonomin anser han att det krävs en tydlig signal om att
Grekland inte kommer att tryckas ut ur eurozonen.

"Den största utlösande faktorn för kapitalflykt är
osäkerheten kring eurons framtid. Det som i betydande grad
skulle minska omfattningen av kapitalflykten vore att skicka
signalen att inte ens Grekland, som ligger värre till ekonomiskt
än exempelvis Spanien, skulle tillåtas lämna eller tryckas ut ur
eurozonen. Om till och med Grekland behålls i eurozonen skulle
det vara väldigt tydligt att risken för att Spanien eller
Italien skulle lämna eller tryckas ut är nära noll", säger Sony
Kapoor i en intervju med Nyhetsbyrån SIX.

Den tuffare tyska linjen mot Grekland innebär
spridningsrisker inom eurozonen, menar rådgivaren som ser stora
risker i ett modernt finansiellt system under det tjugoförsta
århundradet.

I finanskrisens spår har reglerare dock strävat efter att
förlänga löptiden på exempelvis bankers upplåning för att
förebygga risken för den typ av kaotiska situationer som uppkom
vid Lehman Brothers konkurs. Kommande Basel-regler kring bland
annat likviditetskrav syftar till att få bankerna att inte låna
upp kort och låna ut långt. Kapoor menar emellertid att om man
tittar på fakta på marken är utvecklingen snarare tvärt om.

"Bankerna i framförallt krisländerna har mer eller mindre
inte kunnat låna alls. Inte bara på lång sikt utan även på kort
löptid. Så den upplåningsmarknad som var viktig för
bankupplåning har inte bara blivit kortare löptidsmässigt utan
den har försvunnit. Amerikanska penningmarknadsfonder har
försvunnit. De flesta av dessa har ersatts av offentlig
upplåning eller genom användning av kortare löptider. Det skulle
visserligen kunna hjälpa om man hade längre löptider på
bankskulder på exempelvis fem år så att bankerna hade mer tid på
att sig att hantera vissa ekonomiska och finansiella problem än
om löptiden var ett år och investerarna inte skulle våga låna ut
på grund av den stora refinansieringsrisken. Men verkligheten är
att om man tittar på den genomsnittliga löptiden hos
affärsbankers skulder har den antagligen snarare gått ned än
förlängts", säger han.

Finansieringskällan inlåning är det samtidigt svårt att sätta
ett lock på, konstaterar han. En tysk bank skulle kunna suga upp
inlåningspengar från spanska sparare, vilket skulle sänka de
utsatta spanska bankerna, varnar han för.

"Problemet nu är att ingen tror att den spanska staten har
förmåga att garantera återbetalning av inlåning i euro. Detta
kan bara hanteras om ett land som Tyskland eller hela eurozonen
garanterar att spansk inlåning kommer att betalas tillbaka i
euro. Det är det enda som skulle eliminera incitamentet för
spanska insättare att flytta till ett konto där inlåningen
skyddas av en starkare regering", resonerar han.

Även på statspappersmarknaden har man delvis försökt
introducera längre löptider för att minska vissa risker,
exempelvis i det grekiska räddningsprogrammet. Statspapper som
säljs på andrahandsmarknaden kan visserligen ses som
kapitalflykt, men det innebär inte nödvändigtvis något
omedelbart likviditetsproblem för landet i fråga så länge inte
statspappret förfaller till betalning utan bara övergår till en
ny ägare. Längre löptider innebär mindre risker kring
kapitalflykt.

Sony Kappor noterar att Storbritannien inte stod inför lika
stora problem på obligationsmarknaden tack vare landets långa
löptider.

"Ett av de största skälen var att Storbritannien hade en av
de längsta snittlöptiderna på skuldstocken - elva år jämfört med
eurozonens snitt på 5-6 år. Så under ett enskilt år behöver
britterna bara refinansiera omkring tio procent av sina skulder
medan länder som Spanien behöver refinansiera 20-25 procent -
har man då tillfälliga problem är man körd. Men återigen, under
krisen när priset på långa löptider har stigit för länder som
Italien och Spanien har dessa börjat gå över till att låna på
kortare löptider. Om man tittar på det senaste förslaget att ECB
ska köpa spanska och italienska statspapper, men bara med korta
löptider, så trycker det också på trenden. Den genomsnittliga
löptiden för den spanska och italienska skuldstocken sjunker och
refinansieringsrisken ökar. Så även om teorin om att länder bör
ha längre löptider är sund har krisutvecklingen på marken varit
exakt den motsatta. Om något gör vi läget ännu mer sårbart för
kapitalflykt", säger han.

Refinansieringsrisken skulle möjligen kunna anses lägre för
korta ECB-lån om man tror att centralbanken ändå kommer att
refinansiera lånen.

"Vi har sett en överföring av fordringar från privat till
offentlig sektor. Politiskt finns det gränser för vad ECB kan
köpa. I teorin kan ECB visserligen köpa hela lånestocken av
spanska och italienska skuldpapper, till och med på sex månaders
löptid och hålla på och refinansiera den, men den politiska
brytpunkten kommer att nås långt innan det tillåts hända",
svarar han.

"Det som har pågått är en stadig inlåningsflykt och att
investerare inte vill låna ut pengar till spanska banker. Dessa
har blivit mer och mer beroende av ECB-upplåning medan tyska
banker har haft mycket inlåning men inte vetat exakt vad de ska
göra med den", fortsätter han och tillägger att det finns
gränser politiskt för hur långt och hur snabbt detta kan
tillåtas pågå. Spanska banker behöver tillhandahålla godtagbara
säkerheter för sina ECB-lån.

"De har slut på godkända säkerheter. Om ytterligare 100-200
miljarder euro i inlåning skulle lämna spanska banker är det
inte tydligt, ens med vild fantasi, vad som skulle ersätta det",
säger debattören.

ECB har å andra sidan successivt sänkt olika säkerhetskrav
för vilka obligationer som godtas under krisen. Det finns dock
gränser som gör att ECB inte lånar ut lika mycket av det
nominella beloppet på dessa obligationer, framhåller Kapoor.

"Genom att den totala tillgångsmängden värderas med betydande
rabatt jämfört med nominellt värde av ECB lämnar det fortfarande
en betydande del av bankernas balansräkning som måste
finansieras från annat håll", säger han.

Man kan förstås tänka sig att ECB skulle kunna rucka på även
dessa krav, med medföljande risker för de europeiska
skattebetalarna.

"Ja, i teorin kan som sagt varje euro av inlåning ersättas av
ECB, men politiken kring det är väldigt svår", säger Sony Kapoor
avslutningsvis.

Johan Lind, tel +46 8 586 164 48
johan.lind@six-group.se
Nyhetsbyrån SIX

Författare direkt.

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.