Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2017-01-21

Storbankerna klarar stressen

wysiwyg_image

Detta framgår ur Aktiespararen nr 10 2016.

Likt örnar, förklarade bankmannen Jacob Palmstierna på 90-talet, befinner sig banker högst upp i näringskedjan och tar upp ekonomins alla gifter. Det har knappt blivit något av den varan på senare år. Svensk ekonomi har varit ett ljus i EU-mörkret. Kreditförlusterna har följ­aktligen varit obetydliga och utlåningen har vuxit.

I ett europeiskt perspektiv är banker i fortsatt kris. Världens äldsta bank, italienska Monte dei Paschi di Siena grundad 1472, står på ruinens brant. Banker i södra Europa har hankat sig fram sedan finanskrisen men inte tillfrisknat.

På närmare håll har vi Deutsche Bank, den ledande tyska affärs­banken som genom sin globala räckvidd och storlek varit inblandad i snart sagt alla stora skandaler med förödande resultat som följd och nu senast, och för andra gången, hunnits upp av amerikanska justitiedepartementet som kräver 120 miljarder kronor i bot för pake­terade bolån innan botten gick ur den marknaden 2008.

Amerikanska banker har redan gjort upp och gynnats av hemmaplan. Flera europeiska banker är föremål för undersökning. Sådana risker tillsammans med svaga hemmamarknader, surdegar som inte visats upp, låga räntor och osäkra utsikter förklarar varför europeiska banker kan köpas över börsen för prislappar som i flera fall ligger på en femtedel av eget kapital. Det signalerar en djup förtroendeklyfta.

Stockholmsbörsens bankaktier ser billiga ut jämfört med andra sektorer och mätt med flera nyckeltal. Europeisk smitta är en förklaring men inte hela sanningen. Ut­ökad reglering av banker nationellt och internationellt är en börda.

Till bilden hör också att universalbanker med ett brett erbjudande till alla marknadssegment utmanas av specialister som tillämpar ny teknik.

Nischbankerna hugger in på universalbankernas affärer och vinster och de växer i flera fall snabbt. Med digitaliseringen förändras kundbeteenden. Det skapar både hot och möjligheter.

Enligt riksbankens statistik ökade utlåningen till hushåll i en årstakt av 7,6 procent i juli och till företag med 6,8 procent. Eftersom BNP växer i halva den takten är det uppenbart att lånefesten driver upp tillväxten. Svenska myndigheter och bedömare är inte så kategoriska.

Enligt SCB:s Sparbarometer har svenska hushåll över 1 600 miljarder kronor i inlåning, ett ungefär lika stort belopp som direktägandet i börsnoterade aktier och fonder sammantaget, och över 3 300 miljarder kronor i lån hos bostadsinstitut och banker. Hushållens finansiella nettoförmögenhet vid halvårsskiftet var 7 800 miljarder kronor. I det beloppet ingår pensionsfonder och bostadsrätter men villor och fritidshus tillkommer.

Sveriges BNP är på väg mot 4 400 miljarder kronor i årstakt. Landet, liksom dess banker, är välmående. Särskilt utländska betraktare menar ändå att bostadsmarknaden i Sverige och Norge och återigen i Danmark, är en bubbla.

Swedbank toppar listan över Europas bäst kapitaliserade banker, följd av Handelsbanken, med SEB som trea och Nordea som femma. Det gäller såväl före som efter så kallad ”stress” där BNP fallit med över 13 procent kommande tre år och bostadspriserna kraschat med nära 40 procent. Följakt­ligen ligger våra banker också i topp när det gäller kreditbetyg.

wysiwyg_image

Flera nischbanker är börsnoterade. Resurs Bank, som finansierar kunder till svensk handel, ökar sin utlåning med över 30 procent i år. Men lånestocken är inte större än 30 miljarder kronor och börsvärdet drygt 10 miljarder kronor, vilket är i nivå med Avanzas börsvärde och dubbelt upp mot Nordnets som har samma värde som Nordax vars fokus är konsumentkrediter.

Collector, som nyligen gjort en nyemission på 500 miljoner kronor för att finansiera fortsatt tillväxt, kallar sig ett ”teknikbolag med banklicens”. Under det första halvåret växte intäkterna med över 25 procent och vinsten dubbelt så snabbt. Kreditportföljen ökade med 66 procent till 11 miljarder kronor. Resultatet ska femfaldigas till 1 miljard kronor.

Fastighetsbolaget Balder, med superentreprenören Erik Selin vid spakarna, är huvudägare. Collec­tors börsvärde på 13 miljarder kronor är imponerande. Men ovan nämnda nischbankers börsvärden summerar inte till mer än 4 procent av storbankernas cirka 1 000 miljarder kronor.

Det kan invagga mången aktieägare i storbanker till trygghet på bräcklig grund. Paralleller mellan storbanker och stora rovfåglar är relevanta men det mumlas också om dinosaurier. Då ska man veta att universalbankskonceptet dömdes ut redan på 1980-talet. Bankerna kan ställa om affärsmodell och kunder söker tillit vilket tar tid för uppstickare att bygga.

Runt 40 000 personer är anställda i svenska banker i Sverige, varav tre fjärdedelar i de fyra storbankerna som totalt har fler än 70 000 anställda, varav 7 500 (främst Handelsbanken) utanför Norden och Bal­tikum.

Fintech är hett och handlar om ny teknik, typiskt sett appar av skilda slag, som möblerar eller dirigerar om och stökar till finansmarkna­derna. Uppstartsbolag drar till sig miljardbelopp. Tekniken och tjänsterna kan rullas ut från land till land. Avanza och Nordnet var unga fintechbolag på 90-talet.

Betalningslösningar som svenska Klarna och Seamless hör hit liksom Swish som funnits i drygt tre år och som innebär att över­föringar görs mellan mobiltelefoner vars nummer anslutits till svenska bankkonton. Swish startades och ägs av de svenska bankerna, administreras av bankgirot och är en än så länge kostnadsfri dundersuccé.

Privatekonomiappen Tink hjälper användare att få kontroll på utgifter och inkomster och i samma tjänst kan räkningar betalas och över­föringar göras. I maj tillfördes Tink 85 miljoner kronor som värderade bolaget till över 350 miljoner kronor och där SEB därefter äger cirka 10 procent.

Det är ett av många exempel på rådgivning och tjänster på nätet som ersätter personliga möten på ett kontor och som använder den infrastruktur som banker och tele­operatörer tillhandahåller. Med allt fler fintechföretag på banan urvattnas bankernas kundrelationer och kakan delas annorlunda.

Medan nischbanker expanderar, anställer och uppskattas som tillväxtföretag ser den kortsiktiga agendan tristare ut för storbankerna. Här handlar det om att skära kostnader, krympa kontorsrörelsen, minska antalet anställda, administrera och ersätta en IT-djungel som växt upp under lång tid, hantera det byråkratiska regelraseri över finansiella tjänster och produkter som blev Bryssels svar på finanskrisen, lev­erera intäkter ungefär på samma nivå som sistlidna år och leva upp till svenska särregler när det gäller finansiell styrka samtidigt som aktieägarna förväntar sig stora utdelningar.

Att leda en bank är en lika stor utmaning som banken är stor vilket Handelsbankens förre vd Frank Vang-Jensen erfor sedan dennes förändringsarbete krockat med en företagskultur där kontorschefen är suverän på sin täppa.

Alla säger att kontoren är på väg bort eller i varje fall att de fortsätter att bli färre år efter år samtidigt som tjänsterna flyttar till nätet och alla bejakar en utveckling där systemviktiga banker, så stora att de utgör ett hot mot stabiliteten, förlorar marknadsandelar och helst delas.

Utvecklingen på senare år har snarare handlat om konsolidering. Det är trots allt inte uteslutet att det svenska så kallade bankoligopolet, med Handelsbanken, Nordea, SEB, Swedbank och Danske Bank med på ett hörn, tappar en eller annan medlem i en större omstrukturering.

Kan frivilliga samgåenden, som inte utlösts av en kris, baxas igenom konkurrensmyndigheternas nålsöga är mycket vunnet såväl vad gäller konsolidering av kontors­rörelser som i skalbara digitala investeringar och andra stordriftsfördelar. Ett plus ett kan bli mer än två. Oavsett gäller givetvis också att staka ut en hållbar strategi och vision i ett föränderligt finansiellt landskap.

Efter halvårsrapporterna har bankaktier tillhört vinnarna på börsen och det utan att vinstprognoserna höjts. Från låga nivåer har värder­ingarna därmed höjts som ett kvitto på att framtidstron återvänt.

Förslaget i höstbudgeten att räntekostnader på efterställda lån, som är en form av riskkapital, inte längre ska vara avdragsgilla ökar bankernas skattebetalningar med 1,7 miljarder kronor under nästa år. Det var väntat och inte mycket att bråka om.

Värre kan det bli senare eftersom en pågående utredning väntas föreslå lönebaserade extraskatter eftersom finansiella tjänster är momsbefriade.

Från Finansinspektionen ställs långt högre krav, ungefär 10 procentenheter, på svenska bankers kapitaltäckning än de miniminivåer som ställts upp enligt regelverket Basel 3. Inför Basel 4 tycks man vilja gå längre, till intervallet 20–25 procent som kvot mellan kapitalbas och riskvägda tillgångar, men det är ännu osäkert.

I bakgrunden spökar givetvis svenska statens mer eller mindre uttryckliga åtagande gentemot främst övriga i EU-klubben att skjuta till vad som krävs skulle en storbank med huvudkontor här annars gå omkull. Av självbevarelsedrift mobbar staten bankerna men det kan bli feltänkt eftersom dyrare banktjänster hämmar investeringar och sänker såväl tillväxt som skatteintäkter. Lagom är bäst.

Helhetsintrycket är att sektorn är lågt värderad med genomsnittliga p/e-tal på 13 och direktavkastning på 5,8 procent. Att köpa alla är fegt men fungerar. Sticker vi ut hakan blir det köpråd för Swedbank, Nordea och SEB behålls medan Handelsbanken säljs.

 

HANDELSBANKEN
Handelsbankens mål att ha bättre lönsamhet, mätt som avkastning på eget kapital, än konkurrenterna och det genom nöjdare kunder och lägre kostnader är på väg att infrias för 45:e året på raken. Men det är hårfint över genomsnittet.

Swedbank toppar i fråga om såväl lönsamhet som kostnadseffektivitet men har kanske inte lika nöjda kunder. Det område där Handelsbanken excellerar särskilt är förmågan att undvika kreditförluster. I nuläget är de försvinnande små och bara 4 hundradels procent av utlåningen. I fjol blev det 9 punkter och genomsnittet för perioden sedan 2008 är 10 punkter och en tredjedel av konkurrenternas. Låga kreditförluster reflekterar låg risktolerans där kreditkvaliteten inte får åsidosättas i avsikt att öka volymerna eller höja marginalen.

Hög lönsamhet till låg risk för tankarna till en tulipanaros och den som kan visa upp en sådan ska givetvis belönas. Handelsbanken handlas med högst p/e-tal och börsvärdet är 70 procent över eget kapital. På utdelningssidan räcker en direkt­avkastning på 4 procent.

Till skillnad från övriga öppnar Handelsbanken nya kontor och går på tvärs med gängse insikter genom att expandera utanför hemmamarknaden trots att det inte anses finnas några skalfördelar när nationsgränser passeras.

I Sverige finns 463 kontor, Norge har 50, Finland liksom Danmark 45 stycken kontor. Sedan millennieskiftet har 204 kontor, varav 17 stycken sedan halvårsskiftet 2015, öppnats i Storbritannien som nu är bankens näst största marknad med ungefär en tiondel av rörelseresultatet.

Det går bra med hög lönsamhet och små kreditförluster. Det var härifrån som Anders Bouvin hämtades i somras för att bli ny vd och koncernchef. Nederländerna är än så länge en resultatmässigt obetydlig marknad men här finns 23 kontor.

Uppenbarligen fungerar konceptet. Kanske är Handelsbankens tröghet i att lägga ned kontor en konkurrensfördel lokalt och grannens kunder attraheras när denne stänger.

Går trögheten ut över digitaliseringen kan den å andra sidan komma att bli en nackdel.

SEB
SEB har en långsiktig vision som den klart ledande nordiska banken för företag och institutioner och den bästa, inte den största, universalbanken i Sverige och Baltikum, där SEB storleksmässigt är tvåa efter Swedbank.

Här handlar det om att fortsätta att bejaka ny teknik, med större lust än övriga storbanker, och åstadkomma en hög servicegrad där digitaliserade erbjudanden kombineras med individanpassad rådgivning av kundansvariga som har större IT-kompetens än i dag. Var tionde kontor stängdes i fjol. Interna processer digitaliseras och automatiseras.

Också hos SEB är räntenettot den klart största intäktskällan, med runt 45 procent av intäkterna, men inte helt dominerande som hos Handels­banken med närmare 70 procent. Provisionsnettot kan svara för närmare 40 procent vilket avspeglar SEB:s starka position på företags­sidan och inom långsiktigt sparande.

Finansiellt är målet att hålla en kärnprimärkapitalrelation som är 1,5 procentenheter högre än kravet för 2016 på 16 procent vilket infrias men eventuella kommande svenska särkrav kan föra upp kravet till 20 procent mer och då är utdelningen, låt vara tillfälligt, i fara.

Avkastningen på eget kapital ska vara ”konkurrenskraftig”, vilket ju är lite vagt och för närvarande i nivå med Nordeas som ligger sämst till.

Långsiktigt finns en strävan att nå 15 procent avkastning. Utdelningen ska överstiga 40 procent av vinsten. Fjolårets utdelning på 5,25 kronor motsvarade 69 procent av vinsten. Upprepas den för 2016 kommer utdelningen att överstiga vinsten vilket beror på att resultatet belastas med engångskostnader.

NORDEA
Nordeas kapitaltäckning ifrågasattes på försommaren vilket skapade osäkerhet runt aktien som i likhet med övriga därtill tog stryk efter Brexit. Med halvårsrapporten som var i linje med förväntningarna och där banken upprepade bedömningen att man kommer att klara kraven vid kommande årsskifte inklusive en buffert på 0,50–1,5 procent skingrades oron runt aktien som tuffat uppåt sedan dess.

Att aktiens direktavkastning fort­farande är så hög som 6,7 procent vittnar om att oron inte är helt bortblåst. Kanske beror den också på att Nordea pekades ut som under­lättare av skatteplaner­ing i samband med de så kallade Panama­papperen.

Nordea är Nordens största bank och etta eller tvåa på såväl företags- som privatsidan i grannländerna men svagast av de fyra i Sverige där affären ändå är störst. Här finns inte bara huvudkontoret utan från 2017 hela banken i meningen att dotterbankerna blir filialer till ett svenskt bankaktiebolag.

Poängen med den manövern är att förenkla administration och regel­efterlevnad och man kan säga att den nordiska visionen därmed fullbordas. Digitaliseringen i kundmötet och interna processer pågår för fullt under mottot ”Ett Nordea”.

Storleken lockar inte bara med skalfördelar utan också med geografisk diversifiering som ger jämnare lönsamhet. Förvisso ökar kreditförlusterna i år, på grund av bekymren i olje- och offshorebranschen, men uppgår fortfarande inte till med än 0,15 procent av utlåningen.

Avkastningen på eget kapital ska vara högre än genomsnittet för nordiska banker och ambitionen är att höja utdelningen (i euro) varje år. Aktien har haft en tendens att gå dåligt i slutet på året men det behöver inte gälla i år.

SWEDBANK
Swedbank är störst på den svenska hushållsmarknaden med marknads­andelar kring 25 procent men svagare på företagssidan. I Balti­kum är Swedbank solklar etta. Strategiskt är fokus satt på konkurrenskraft genom kostnadseffektivitet vilket också avspeglas i k/i-talet som är 0,41.

Målet för avkastningen på eget kapital är 15 procent och även om det inte nås nu ståtar Swedbank med högst räntabilitet samtidigt som kapitaltäckningen är i samma klass som Handelsbankens vilket ju innebär att eget kapital är högt satt i relation till riskvägda tillgångar.

Något mål för kapitaltäckningen är inte uppsatt på grund av osäkerhet om framtida regleringar men utdelningen är inte i fara. Direkt­avkastningen på 6 procent är givet­vis attraktiv. Liksom övriga har Swedbank avyttrat andelarna i Visa vilket förklarar skillnaden mellan redovisad och justerad vinst per aktie i år.

För några år sedan spekulerades det i ett samgående mellan Swedbank och SEB. Det skulle kunna aktualiseras igen men närmare till hands ligger en affär med Nordea som ju är svagast på den svenska marknaden och som i år lagt samman sin baltiska bankaffär med norska DnB varför konkurrensmyndigheterna kanske inte sätter stopp.  

 

Författare

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.