Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2009-02-19

Rebalansering ger stort försprång

Varje placerares önskemål är att minska risken och förbättra avkastningspotentialen i sin portfölj. Ett sätt att göra det är att rebalansera portföljers olika tillgångar enligt i förväg fastställda kriterier. Detta innebär att man säljer delar av de tillgångar som utvecklats bäst och köper tillgångar som haft sämre utveckling.

De senaste årens turbulens, och de tvära kasten på börsen, har gjort att investerarnas portföljer tappat balansen och i de flesta fall hamnat långt ifrån där de ska vara. Över längre perioder kan värdeutvecklingen i de placeringar som haft bättre avkastning i förhållande till dem som gett mindre avkastning göra att balansen i portföljen störs.

Att portföljen hamnar i obalans gör i sin tur att risk- och avkastningsmönstret inte längre är optimalt, och som placerare får du därmed svårt att få maximal nytta (riskjusterad avkastning) av din portfölj. När börsen är så skakig som den varit de senaste månaderna sker denna process ännu snabbare, vilket gör att den ursprungliga totalrisken i portföljen förändras på ett sätt som inte är önskvärt längre.

Ofta syns denna obalans tydligast i portföljer som har tillgångar vars långsiktiga utveckling skiljer sig på ett tydligt sätt ifrån varandra. Exempelvis en portfölj som innehåller aktier och räntebärande värdepapper uppvisar en sådan egenskap.

Även aktiefonder med signifikant skilda risknivåer jämfört med varandra beter sig på det sättet. Värdeförändringen för aktiefonder är mycket större än för räntefonder, vilket gör att en obalans kan uppstå mycket lättare och snabbare i en portfölj av både aktier och räntepapper. Å andra sidan kan en portfölj som består av homogena grupper, exempelvis bara aktier/aktiefonder eller bara räntepapper, längre behålla sin ursprungliga balans. Detta betyder att de olika tillgångarnas relativa andel av totalportföljen är stabilare över tiden.

Hur illa är det då med en portfölj som hamnat i obalans? En portfölj som inte är i sin ursprungliga balans fungerar fortfarande, dock inte på ett optimalt sätt, och det risk- och avkastningsmönster som portföljen uppvisar är inte vad som var tänkt från början. Rebalanseringsprocessen återför portföljen till sin initiala tillgångsfördelning, vilket ger en acceptabel risknivå och skapar möjlighet att tillgodose portföljens avkastningsmål på både kort och lång sikt.

Att rebalansera en portfölj till sitt ursprung är ganska enkelt. Först måste man identifiera vinnarna, som nu står för en större andel av portföljen än vid dess startposition, och sälja en del av dem. Sedan ska man se vilka tillgångar eller instrument som haft sämst avkastning och köpa fler av dessa. Ett annat sätt, om man tillför nya pengar till sin portfölj, är att köpa mer av ”förlorarna” för dessa pengar. Beroende på hur mycket nya investeringar som görs kan de helt eller delvis återställa balansen i portföljen.

Om man tittar på en portfölj som består av aktier och räntor måste exempelvis aktier köpas och räntepapper säljas efter den senaste tidens nedgångar på världens börser. För en portfölj som består bara av olika aktiefonder kan valet exempelvis vara att köpa tillväxtmarknader och sälja USA och Japan, som drabbats mindre av nedgångarna, åtminstone för en svensk placerare. Skälet är att både USA-dollar och yen har stärkts mot den svenska kronan.

Om man däremot har bara olika typer av räntefonder i sin portfölj innebär det att man kanske måste sälja en del av de ”säkra” fonderna, som enbart placerar i statspapper, och köpa mer av fonder som placerar i räntepapper emitterade av företag och andra emittenter med lägre kreditvärdighet.

För att kunna genomföra en sådan strategi krävs dock att man i förväg bestämmer sig för hur ofta en rebalansering ska ske och att man strikt håller sig till de uppsatta tidpunkterna för rebalanseringen. Normalt sker en rebalansering en gång per år, men även kortare intervall kan förekomma.

Ett annat sätt att rebalansera portföljen är när de olika tillgångarna har nått vissa nivåer. Om en portfölj, exempelvis, består av 60 procent aktiefonder och 40 procent räntefonder kan man göra en rebalansering till normalvikterna när respektive tillgångsslag har avvikit med 10, 15 eller 20 procentenheter. Detta skulle innebära att man gör en rebalansering när aktievikten blir 70, 75 eller 80 procent av den totala portföljvikten om aktierna utvecklas bättre än räntepapperen, alternativt 50, 45 eller 40 procent av den totala vikten när aktiefonderna har en sämre avkastning än räntefonderna.

I dessa tider, när det mesta bara rasar, krävs stor disciplin för att man ska gå emot marknaden och öka vikten i tillgångar som haft en dålig avkastning. Men just detta gör att avkastningen blir bättre för den som håller sig till reglerna, och som bekant görs de bästa affärerna när det är som mörkast på marknaden.

På lång sikt är aktier den bästa sparformen, men under kortare perioder kan de tappa stort i värde, vilket säkert inte undgått någon under det senaste året. I en portfölj bestående av både aktier och räntepapper kan en rebalansering lindra de kraftiga svängningarna och även ge bättre slutresultat.

Men även om aktier inte gett någon större avkastning de tio senaste åren kan man ändå räkna med att de slår både inflationen och räntebärande placeringar på längre sikt. Diagram 1 visar utvecklingen för svenska aktier, svenska tioåriga obligationer, banksparande och inflationen sedan 1945. Diagrammet visar värdet av en krona investerad 1945 i respektive index. Att aktier är det bästa sparalternativet behöver man inte argumentera om.

Som du ser har aktiemarknaden återhämtat sig från tidigare nedgångar, och den kommer att göra det även denna gång. I ett historiskt perspektiv är det senaste årets nedgång bara ett hack i kurvan.

Genom att överge aktier under turbulenta tider missar placerarna möjligheten att köpa när priserna är låga, och de kan inte utnyttja den potential som finns på uppsidan. Uppgångar som följer efter kraftiga nedgångar brukar vara intensiva och stora. Det är belöningen för den som vågar gå in lite tidigare än andra och vänta in uppgången.

Låt oss nu se hur en rebalanseringsprocess i verkligheten kan skapa möjlighet till högre avkastning och till och med lägre risk än om ingen rebalansering sker:
För att göra detta utgår vi ifrån utvecklingen för svenska aktier enligt indexet MSCI Sverige med utdelningarna återinvesterade och en korg av svenska obligationers totala avkastning (OM Benchmark Treasury Bonds) under perioden januari 1990 fram till och med 31 december 2008. Vi antar att portföljen består av 50 procent svenska aktier och 50 procent svenska obligationer under denna period. Diagram 2 visar hur vikterna för aktier och räntor i vår portfölj hade förändrats om vi inte hade rört dem under perioden, det vill säga en portfölj utan rebalansering.

Av diagrammet kan man utläsa hur vikterna för aktier och räntor åkt upp och ned i takt med att aktie- och räntedelarna av portföljen utvecklats olika i förhållande till varandra. Eftersom vi antagit att det finns enbart två tillgångar i denna portfölj blir viktomfördelningen mellan aktier och räntor en spegelbild av de två tillgångsslagen. Med fler tillgångar i portföljen försvinner denna spegelbild.

Men det är inte det viktiga här utan i stället det faktum att vikten för respektive del har varierat kraftigt under perioden. Under de intervall då aktier haft en bättre utveckling har vikten för aktiedelen ökat och tvärtom när räntepapper gått bättre. Exempelvis har aktier haft som minst en vikt på drygt 30 procent under 1992 och som mest 75 procent av portföljen vid millennieskiftet och i samband med IT-bubblans topp. Dessutom har avvikelserna från normalvikterna bestått under längre perioder.

Nu antar vi att vi gör en rebalanser-ing av dessa två tillgångars vikter mot 50 procent en gång per år. Efter denna rebalansering ser viktfördelningen för hela perioden ut enligt diagram 3.

Som framgår av diagrammet har rörelserna blivit betydligt mind-re, och om man är noga går det att se den årliga rebalanseringens effekt som en rak linje mot initialvikten (50 procent). Vad som händer här är att man i praktiken tvingar tillbaka tillgångarna så att inte någon tillgång ska få för stora proportioner i förhållande till startvärdet.

Om man återigen tittar på aktievikten kan man se att den som högst har befunnit sig i områdena kring 65 procent och som lägst på 35 procent av portföljen men också att dessa avvikelser varar under bara mycket korta perioder.

I nästa steg vill vi se hur denna rebalansering påverkar avkastningen och risken i portföljen jämfört med om rebalanseringen inte hade skett, vilket egentligen är vad som borde vara det enda intressanta för en placerare.

Diagram 4 visar utvecklingen för samma portfölj med 50 procent aktier och 50 procent räntor från 1990 där den ena portföljen inte har haft någon rebalansering och den andra har rebalanserats på årlig basis.

Under nästan hela perioden har den portfölj som rebalanserats utvecklats bättre än den som inte haft någon rebalansering. Portföljen som inte rebalanserats har gett en totalavkastning på 447 procent, medan den som årligen varit föremål för rebalansering gett en totalavkastning på 597 procent. Den totala avkastningen för den portfölj som rebalanserats är med andra ord 150 procentenheter bättre än portföljen utan rebalansering under denna period.

Det intressanta i sammanhanget är att även risken för den rebalanserade portföljen är lägre. Portföljen med rebalansering visar en volatilitet på 13 procent, medan den utan rebalansering har en volatilitet på 14,4 procent. Samma resultat kan fås från en portfölj som består av bara aktiefonder – exempelvis en portfölj som består av fonder som placerar i de utvecklade länderna gentemot tillväxtländer eller placeringar i stora bolag kontra småbolag.

Rebalansering har visat sig vara en effektiv metod för att förbättra avkastningen och minska risken. Bara detta kan vara skäl nog för dig att se över din portfölj och dina fonder åtminstone en gång per år.

Författare Reza Rouzbehani

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.