Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2009-05-28

Fond-i-fond bekvämt men kan bli dyrt

Fond-i-fonder är en bra form för den som inte själv vill sköta sina fondplaceringar. Man lämnar över hanteringen av sina pengar, och fondbyten utlöser inte skattekonsekvenser. Men ofta kostar det mer än det smakar, och många förvaltare klarar inte sitt uppdrag.

Under de senare åren har en ny form av fondsparande dykt upp som går under benämningen fond-i-fond, eller fondandelsfond. En kombination av riktad marknadsföring och försäljning från främst storbankerna och god efterfrågan från spararna har gjort att fond-andelsfonderna har spritts i snabb takt.

Som framgår av namnet är fondandelsfonderna fonder som investerar i andra fonder, som väljs utifrån inriktningen och investeringsfilosofin för respektive fondandelsfond. Detta fondsparande har både för- och nackdelar. Till att börja med uppvisar långtifrån alla förvaltare en lyckad förvaltning. Faktum är att en stor andel av dem misslyckas med vad de lovat sina investerare, men det finns givetvis även de som kan leverera i linje med eller bättre än förväntningarna.

Fondandelsfonderna investerar såväl i hedgefonder och andra typer av så kallade alternativa investeringar som i traditionella placeringar som region- eller branschfonder. Men de kan också investera i räntefonder.

Speciellt inom alternativa placeringar och hedgefonder har fondandelsfonderna varit populära, och det finns flera skäl till denna popularitet. Ett är att Hedgefonder ofta kräver en hög minimiinvestering, och genom att investera en mindre summa i en hedgefond-i-fond får du som investerare tillgång till många Hedgefonder – vilka var och en annars kräver stora belopp i minsta insats. Dessutom är många av de bästa hedgefonderna med duktiga förvaltare stängda för allmänheten, och enda sättet att få tillgång till dem är via de fondandelsfonder som tillåts investera i dem.

Andra orsaker som gör att hedge-fond-i-fonder efterfrågas av placerarna är att hedgefonder ofta är svårare att analysera för gemene man, och man kan då lättare göra ett felaktigt val jämfört med traditionella fonder. Genom att investera i en fondandelsfond får du som placerare tillgång till förvaltarens kunnande och kompetens.

En investering i en hedgefond-i-fond ökar diversifieringen, och i många fall undviker man stora förluster i förvaltningen. Men trots detta händer det att även professionella placerare då och då misslyckas med sina placeringar, med påtagliga förluster som följd.

Bara de senaste månaderna har vi sett två uppmärksammade fall där även svenska förvaltare har drabbats av placeringar i hedgefonder som det gått illa för. De två är hedgefonden Defender Limited, som förvaltades av amerikanen Bernard Madoff, och hedgefonden Weavering Macro Fixed Income. I båda fonderna har investerarna i princip förlorat alla sina pengar.

Inom hedgefonder avgör främst förvaltarens skicklighet vilken avkastning som fondandelsfonden levererar. För fondandelsfonder som investerar i traditionella fonder är däremot denna skicklighetsfaktor något mindre viktig, eftersom resultatet av förvaltningen styrs av den underliggande marknad som fonden placerar i. Exempelvis exponeras en fondandelsfond som investerar i europeiska aktiefonder mot utvecklingen för den breda europeiska marknaden. Om aktieindex i hela Europaregionen går upp ökar förstås även de underliggande fondernas värde, och följaktligen kommer även fonden som investerar i dessa Europafonder att öka i värde. Motsatsen gäller förstås vid nedgångar.

Även inom blandfonder, där förvaltaren fördelar fondens medel mellan olika tillgångsslag, är allokeringsskickligheten viktig för att han/hon ska uppnå ett bra resultat. Många av dessa fonder bedriver dock inte någon aktiv allokering och har en ganska statisk fördelning över tiden.

Ett viktigt skäl som gör fondandelsfonderna till ett bra instrument för placeringar är att de fondbyten som görs inom ramen för fonden inte utlöser några skattekonsekvenser, vilket annars är normalt när man själv köper och säljer fonder.

En stor fråga och invändning mot fondandelsfonder som ofta, och ibland med rätta, dyker upp är den dubbla förvaltningsavgiften. När en fondandelsfond investerar i andra fonder tas förvaltningsavgifter ofta ut i två led. Först tas en avgift ut från de underliggande fonder som fondandelsfonden investerar i, och sedan belastar fondandelsfonden sina kunder med ytterligare en förvaltningsavgift.

Nivån på den förvaltningsavgift som fondandelsfonder tar ut är olika för olika fonder och varierar från noll till flera procent. De fondandelsfonder som inte har någon förvaltningsavgift investerar normalt i egna fonder och får då betalt den vägen.

För att kunna rättfärdiga den förvaltningsavgift som fond-i-fonderna tar ut måste förvaltarna kunna skapa mervärde för den tjänst de levererar. Detta innebär att avkastningen måste bli tillräckligt bra för att kompensera den avgift fonden tar ut. Detta kan man dock inte veta i förväg, och först i efterhand visar det sig om avkastningen varit tillfredsställande i förhållande till den extra förvaltningsavgift som fondandelsfonden tar ut.

Var därför mycket noggrann med de fondandelsfonder du vill investera i. Studera vad de gett i historisk avkastning. Jämför de olika fondandelsfonderna med varandra, och håll dig långt borta ifrån de allra dyraste.

Ibland, och vanligen inom Hedgefonder, tillkommer dessutom en prestationsbaserad avgift som gör det ännu dyrare för investeraren. Denna resultatbaserade avgift uppkommer när förvaltningen presterar bättre än ett visst jämförelseindex, i de flesta fall en riskfri ränta, vilken för närvarande är mycket låg.

Dominerande inom fondandelsfonder är, inte helt oväntat, de fyra storbankerna, SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken, tack vare den effektiva distributionskanal de har i form av bankkontoren. Men även övriga förvaltare har ett utbud av fondandelsfonder. Som exempel kan nämnas Catella, Capinordic, Danske Invest och Länsförsäkringar.

En sak man måste vara observant på när man investerar i fondandelsfonder är att en del av fonderna investerar i egna interna fonder, medan andra investerar i fonder från utomstående fond-bolag eller i en blandning av egna och externa fonder.

I det fall en fondandelsfond investerar i fondbolagets egna fonder är det viktigt att man tar reda på om de interna fonderna verkligen kvalificerar sig för fondandelsfondens syfte; annars blir det bara en extra försäljningskanal för fondbolaget. Exempelvis investerar en fondandelsfond med inriktning mot globala aktiefonder normalt i ett antal globalfonder för att minska risken och eventuellt även ge en högre avkastning.

För att fondandelsfonden ska kunna uppfylla sitt syfte måste den då investera i mellan fem och tio olika globalfonder. Om fondbolaget har bara två eller tre egna globalfonder, som det genom fondandelsfonden investerar i, har det inte något mervärde för kunden och är bara ett sätt för bolaget att slussa kunderna in i de egna underliggande fonderna.

Utöver de nämnda fonderna finns fondandelsfonder med en bredare placeringsinriktning, som rör sig mellan olika tillgångsslag. Till exempel finns det fonder som investerar i både aktie- och räntefonder, och fondandelsfonden agerar då i princip som ett allokeringsinstrument. I detta fall är det mindre noga om placeringarna sker i egna eller externa fonder, eftersom syftet med fondandelsfonden är att bedriva aktiv fördelning mellan aktier och räntor, och det är nästan en fördel att ha egna fonder för detta syfte – förutsatt att de interna fonderna håller hög kvalitet jämfört med andra, externa, fonder.

På de två nästa sidorna går vi igenom några av de vanligaste fondandelsfonderna i Sverige och tittar närmare på hur de investerar sina medel.

Författare Reza Rouzbehani