Du är här

2006-11-30

Riskspridning svårare än förr

Dagens trender på världens aktiemarknader har tvingat fram ett behov av förbättrad kunskap om riskspridning. Marknader som tidigare haft svaga samband med varandra har nu blivit allt mer korrelerade med varandra – vilket försvårar en traditionell riskspridning. På Stockholmsbörsen är mer än 90 procent av börskapitalet positivt korrelerat med OMXS 30-index.

Riskspridningsfilosofin, som introducerades på 1950-talet av professor Harry M. Markowitz (en av tre som 1990 fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne), bygger på att en väldiversifierad portfölj ska innehålla olika värdepapper för att uppnå bästa möjliga avkastning till minsta möjliga risk, med utgångspunkt från att investerare är negativt inställda till risk.

Riskspridningen har två fördelar: dels undviker investeraren risken för att placera ett stort kapital i alltför få bolag, dels minskar förhoppningsvis de stora kasten i avkastningen så länge värdepapperen inte är positivt korrelerade med varandra.

Men alltsedan börsens kraftiga fall i maj har både kortsiktiga professionella handlare och långsiktiga placerare som följer den traditionella riskspridningsfilosofin, med 10–15 aktier i 5–6 branscher, haft det svårt, beroende på att världens aktiemarknader verkar ha blivit mer synkroniserade än tidigare. För att underlätta en lämplig riskspridning under rådande omständigheter har Aktiespararen undersökt korrelationen mellan OMXS 30-index och olika relevanta index enligt den statistiska korrelationsmetoden. Teknisk trendanalys använder metoden för att kunna upptäcka underliggande marknadsrörelser som ofta inte upptäcks med fundamental analys.

Korrelation mäter styrkan och riktningen av ett linjärt samband mellan två variabler, och den uttrycks som ett värde mellan +1 och –1, där 0-området (±0,15) anger att samband inte finns, +1 anger maximalt positivt samband och –1 maximalt negativt samband. Viktigt att komma ihåg är att korrelationskoefficienten i sig inte säger någonting om orsakssamband. Mätperioderna har valts med hänsyn till de uppgifter som finns tillgängliga för samtliga sektorer och övriga marknader.

Alltsedan börskraschen i början av seklet har placerare eftersträvat, mer än tidigare, att söka sig till värdepapper som har en låg positiv korrelation med övriga värdepapper. Denna möjlighet har dock minskat – tillgångar som tidigare hade svag korrelation har nu blivit starkt korrelerade med OMXS 30-index. Sektorer som Sällanköp, Industri, Material och Finans har alla noterat nya, betydligt högre, korrelationsvärden än tidigare. Av åtta sektorer på Stockholmsbörsen (Telekom inräknat IT) har hela fem en starkt positiv korrelation med OMXS 30-index. Endast en sektor, Dagligvaror, har fått en starkare negativ korrelation under de fem senaste åren.

Problemet med att riskspridning har blivit svårare att göra än tidigare framstår här klart: det totala marknadsvärdet för de fem sektorer som är positivt korrelerade med OMXS 30-index uppgår till hela 90 procent av det svenska börsvärdet. Detta betyder att en portfölj som har ett väldiversifi-erat kapital jämnt fördelat i alla åtta sektorer med hög sannolikhet får se sin avkastning följa samma utveckling som OMXS 30-index. Tidvis, beroende på tidsperspektiv och speciella tillfällen som exempelvis under 2002 och 2005, kan till och med alla åtta sektorerna bli positivt korrelerade med index, vilket inte är bra. Gemensamma uppgångar leder ofta också till en kraftig gemensam nedgång – som vi såg i våras.

Att marknaderna har blivit så positivt korrelerade med varandra efter börskraschen 2000 beror sannolikt på att fler investerare, både professionella och småsparare, följer och reagerar på trender mer än någonsin tidigare. Trendstatusen har fått en viktig roll i dagens marknad.

Men det är inte bara den svenska marknaden internt som är starkt korrelerad. Sverige följer även de globala rörelserna nära – mer än tidigare. Morgan Stanley Capital International EAFE är världens bredaste och äldsta aktieindex, med 1 000 aktier i 21 länder. Aktier i respektive land (utvecklade länder) representerar runt 85 procent av ländernas totala marknadsvärde. Avkastningskorrelationen mellan OMXS 30-index och MSCI EAFE visar att de båda indexen under 85 procent av tiden 2002–2006 ligger ovanför korrelationsvärdet 0,45, till skillnad mot 70 procent för perioden 1996–2001. (Nivåområdet 0,45 är den statistiska miniminivån för positiv samstämmighet.)

För den som söker diversifiering hos småbolag blir uppgiften inte enklare. Carnegie Nordic småbolagsindex innehåller småbolag med säte endast i Norden. Som diagrammet visar har avkastningskorrelationen mellan OMXS 30-index och Carnegies nordiska småbolagsindex varit hög och jämn under perioden 2002–2006 jämfört med perioden 1997–2001. Det lägsta ovägda genomsnittet för 2002–2006 steg till ett starkt positivt värde på 0,71, från 0,38.

Vilka riskspridningsalternativ kan då placerare söka sig till när hela marknaden blivit mer korrelerad? Ett lämpligt val skulle kunna vara en börshandlad fond som XACT Bear, vars mål är att ge en daglig avkastning som motsvarar runt 150 procent av den dagliga motsatta förändringen i OMXS 30-index. Detta innebär att om OMXS 30 stiger med 1 procent ska fondens värde sjunka med 1,5 procent och tvärtom.

En mer traditionell säkerhet mot fallande aktiemarknader är räntebärande värdepapper eller räntefonder. Dessa brukar skydda kapitalet när inflationen inte spökar och centralbanken ser en avmattning i konjunkturen. Som vi kan se av diagrammet har den 10-åriga räntan haft en större del av sin trendrörelse i avkastningskorrelationen inom ett negativt område.

Det lägsta ovägda genomsnittet förstärkte sin negativa korrelation, från –0,24 (1998–2001) till –0,68 för perioden 2002–2006. Därtill försvagades även det högsta genomsnittet till 0,18 från 0,59, vilket är positivt för en riskspridning.

Det finns alltså fortfarande tillgångar som hjälper en placerare att sprida riskerna, men då måste man söka sig utanför aktiemarknaden. En placerare som i dag satsar på en väldiversifierad portfölj med 10–15 aktier i olika sektorer får inte en tillräcklig riskspridning om alla aktier i portföljen har en positiv korrelation till aktiemarknaden i stort. Det är därför ytterst viktigt att man även sprider sina risker baserat på hur tillgångsslaget korrelerar med index.
Den som vill göra en riktig riskspridning bör satsa på med index lågt till negativt korrelerade värdepapper. XACT Bear, räntebärande värdepapper och aktier i dagligvarusektorn erbjuder placerare en svag till negativ samhörighet med index. Givetvis finns det dock, som alltid, undantag: När marknaden stiger kraftigt släpar en del av portföljen efter – till glädje för dem som prioriterar riskkontroll framför girighet.

Industrisektorn visar starkare positiv korrelation

Normalt sett följer industrisektorn med i en positiv börsutveckling, vilket beror på sektorns höga andel (24 procent) av det totala börsvärdet och tvingar seriösa placerare att vikta sina placeringar tungt i sektorn för att de inte ska underprestera gentemot marknaden. Mellan 1996 och 2001 var korrelationskoefficienten övervägande positiv, speciellt under perioden 1996–1998, men något svagare när IT-uppgångens sista glansdagar svämmade över alla bräddar 1999–2000.

Sedan 2002 har industrisektorn åter-igen visat sin normala samhörighet med OMXS 30-index. I denna uppgångsfas har avkastningskorrelationen blivit jämnare och starkare, och det senaste året har den legat på höga 0,9–0,95. Bortsett från sektorns höga marknadsvärde är en starkt bidragande orsak det stora antalet aktier i sektorn som stiger i takt med index.

Finanssektorn – en starkt positiv korrelation

Även finanssektorn har blivit allt mer positivt korrelerad med OMXS 30-index och därmed den generella börstrenden. Efter 2003 års bottenläge har hela sektorn avsevärt förstärkt sitt samband med index, vilket bekräftas av att det lägsta ovägda genomsnittsvärdet har stigit från 0,41 till 0,75. För perioden från andra halvan av 2004 fram till nu har korrelationen nästan konstant legat över 0,9 och ligger nu på 0,97.

Denna förstärkning beror förstås på utvecklingen hos de fyra dominerande bankerna, som alla väger tungt i index. Dessa fyra (SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken) har i sin tur varit draglok åt övriga finansiella företag, vilket förstärker hela sektorns positiva korrelation. Draghjälpen från de fyra bankerna påverkar även avkastningen och utvecklingen i hela OMXS 30-index, eftersom de sedan 2003 tenderar att både toppa och bottna före index.

Materialsektorn – en klart förstärkt korrelation

Under perioden 1996–2000 hade råvarusektorn (främst gruv- och metallbolagen) svårt att konkurrera om kapitalet gentemot tillväxtbranscher som IT och Industri, speciellt vid tusenårsskiftet då Erics-son hade ett stort inflytande på index-utvecklingen. Som salt i såret bottnade även dollarindex under 1996, efter flera års konsolidering.

Från 2000–2002 stärktes avkastningskorrelationen till OMXS 30-index. Orsaken var främst att den breda marknaden då påbörjade sin stora rekyl, som drog med sig alla branscher ned i djupet. Vid mitten av 2002 tvärvände avkastningskorrelationen för råvarubolag. Sambandet med index blir därefter allt starkare, parallellt med en fallande dollar och en ny global högkonjunktur med draghjälp från starkt växande ekonomier som Kina och Indien. Främst har gruv- och metallbolag gynnats av detta samband, och därför är avkastningskorrelationen till OMXS 30-index nu ovanligt jämn och, faktiskt, unik. Hela 87 procent av tiden mellan 2002 och 2006 har korrelationen befunnit sig ovanför 0,45 – i kontrast till 62 procent för perioden 1996–2001. Ledande bolag i sektorn är Holmen, SSAB och Boliden.

Sällanköpssektorn – starkt positiv korrelation

I stora drag har även bolagen i sällanköpssektorn förstärkt sin avkastningskorrelation med index. Sambandet för det lägsta genomsnittet har stigit från 0,13 i neutralt område (1996–2001) till positiva 0,46 för perioden 2002–2006. Det absolut lägsta talet har stigit till –0,04 i neutralt område, från en bottennivå på –0,66 i slutet av 2000. Normalt sett följer sektorn den breda marknaden. Ledande bolag i sektorn är H&M och Electrolux.

Dagligvaror – ökad negativ korrelation

När börsens aktörer ser en lågkonjunktur framför sig, eller när riskaptiten minskar för högbetaaktier, söker kapitalet sig ofta till aktier i defensiva branscher eller aktier med lågt betavärde – och då är det Dagligvaror som gäller. Som framgår av denna studie är dagligvaruindex helt ensamt om att ha haft en klart negativ avkastningskorrelation till OMXS 30-index under peri-oden 2002–2006. Därmed får investerare ett bra sektorval för sin riskspridning och kan på så sätt undvika en helt positiv korrelation till marknaden när denna backar.

Diagrammet här ovan visar att den negativa korrelationen dock inte är konstant utan periodvis kan vara positiv – särskilt vid oväntade marknadschocker som den ryska obligationskraschen 1998 eller när placerare blir så pessimistiska att de säljer allt till varje pris, ofta i slutet av en långvarig nedgång. Då drabbas även aktier i dagligvarusektorn – som skedde under 2002.

De två främsta aktierna i sektorn är Swedish Match och Axfood, som utgör 62 procent av dagligvaruindex.

Hälsovårdssektorn – växlande, men något positiv

Generellt sett tillhör hälsovårdssektorn de defensiva på börsen, tillsammans med dagligvarusektorn, och aktier i dessa två sektorer anses balansera portföljen väl under en långvarig börsfrossa. Så var fallet 2000 och till tidigt 2002, då hälsovårdssektorn steg med 61 procent och dagligvaror med 167 procent innan båda rättade in sig i ledet av övriga sektorer i slutet av nedgången.

Av de två defensiva sektorerna är Hälsovård den som har en mindre negativ avkastningskorrelation till index. Detta betyder att aktierna i sektorn inte är lika ”immuna” mot en generell börsfrossa som aktierna i dagligvarusektorn är. Avkastningskorrelationen i sin helhet under åren 2002–2006 gentemot åren 1996–2001 har varit i princip oförändrad, men den har i perioder växlat från positivt till negativt. Detta minskar sektorns lockelse i förhållande till dagligvaror vad gäller riskspridning över tiden. Ledande bolag i sektorn är Astra Zeneca, Getinge och Q-med.

Energisektorn – neutral till svagt negativ korrelation

Energisektorns trendrörelser har hitintills varit svårförklarliga, eftersom sektorn tenderar att följa den övergripande makroekonomiska utvecklingen. Men samtidigt lever den ett eget liv i egen takt, beroende på oljeprisets utveckling. Oljepriset i sin tur påverkas av global tillgång och efterfrågan, geopolitiska händelser och trendteknisk terminshandel. Tillfällen när energisektorn korrelerat positivt med OMXS 30-index, som under perioden 1996–2001, har främst varit under kraftig nedgång, typ 1998, eller när marknaden toppade 2000.

När oljepriset satte full fart uppåt (2003 och 2005) överpresterade energiindex, därav det kraftiga raset i avkastningskorrelationen med index. Totalt sett har korrelationen varit blandad, beroende på vilken påverkningsvariabel som får mest uppmärksamhet hos placerare. Ledande bolag inom energisektorn, som består av olja och gas, är Lundin Petroleum och Vostok Nafta.

Informationsteknik – oförändrat, fortsatt stark

Det finns inga större skillnader i avkastningskorrelationen mellan IT-bolagen i sin helhet och OMXS 30-index. Genom Ericssons stora inflytande har sambandet varit extremt jämnt sedan 1996.
99 procent av tiden befinner sig IT-index vid eller ovanför koefficientvärdet 0,45.

 


 

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.