Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2007-05-03

Bridge: Nätverket som kan stå dig dyrt

Nätverket Bridge erbjuder småsparare att genom medlemskap investera i onoterade aktier 1–3 år före börsnotering. Idén är nog bra, men avgifterna är på tok för höga. Och när frågetecknen hopar sig finns bara en sak att göra: Avstå ifrån att gå med! Det finns bättre alternativ på börsen.

Bridge Group International Ltd (Bridge) är ett företag registrerat i skatteparadiset Belize och med huvudkontor i Panamá i Central-amerika. Bridge är moderbolag i en koncern som också innefattar Bridge Global Network (för nätverksbygge), ett dotterbolag i Sverige (GICM Scandinavia, som dock beslöt att träda i likvidation hösten 2006), samt bolag för nya invester-ingsobjekt, IT-uppbyggnad och betalningsförmedling. Därutöver finns, enligt Bridges hemsida, fili-aler i Tyskland, Malaysia, Nederländerna och Storbritannien.

Bridgekoncernen står bakom ett medlemsnätverk, med idén att erbjuda småsparare att genom deltagande i nyemissioner investera i bolag på väg till börsen. Tanken är att många småsparare i ett nätverk ska få chansen att köpa aktier i lovande onoterade företag 1–3 år före en börsnotering och därmed kunna få en god värdestegring – som vanligen annars tillkommer endast redan förmögna privatpersoner med goda kontakter. Det är en vacker tanke, och namnet är ett gott val: Bridge betyder ju bland annat bro, på vilken man kan ta sig över oroligt vatten.

Men …

Frågetecknen hopar sig, och snarare handlar Bridge om oroligt vatten än bron över det. Nätverket fanns på plats i november 2004, och då förespeglades medlemmarna 5–8 investeringsobjekt per år, för att de på lite sikt skulle kunna bygga upp portföljer på vardera 75 000–250 000 kronor  i onoterade företag. Medlemmarna utlovades värdeökningar på sina investeringar på 3–4 gånger inom 6–36 månader.

För att säkerställa kvaliteten hos de bolag som skulle erbjudas medlemmarna inrättades ett särskilt investeringsråd (”advisory board”) om fem personer, med bland andra förre Trelleborgs- och Bolidenchefen Kjell Nilsson som en av rådgivarna och den för svenskar mest kända. Rådet har enligt uppgift ”tittat på ett antal objekt”, men medlemmarna har fått endast två att ta ställning till på 2,5 år.

Nu består rådet dock av endast tre medlemmar, varav en nyligen tagit plats i Sting Networks (det senast erbjudna investeringsobjektet) styrelse. Kjell Nilsson avgick i början av april i år, och Jon Martinsen, en österrikenorrman, försvann efter att emissionen för ett bolag han själv stod bakom, Svaret Holding med sökmotorn Svaret.se, i sista stund drogs tillbaka hösten 2006 efter åtta månaders nagelfarande av investeringsrådet. Och ett annat utlovat objekt, en med det brittiska fas-tighetsbolaget Elian Group hälftenägd fond som skulle utveckla semesteranläggningar på Cypern och noteras under förs-ta kvartalet 2007, har ännu inte sett dagens ljus – trots löften om att andelar i fonden skulle erbjudas Bridges medlemmar redan under våren 2006.

Medlemskapet är gratis, säger Bridge i sina värvningskampanjer. Men det är också det enda som är gratis. Den som vill få del av de ”förmåner” Bridge erbjuder måste betala för minst ett och högst tre konton (maximalt nio konton), och det är inte direkt några småsummor det handlar om, sett i en småsparares perspektiv.

Förmånerna:

1. Rätt att köpa aktier för runt 10 000 kronor (plus kurtage på 2 procent) per konto.
2. Tillgång till experterna i inve-steringsrådet som ska plocka fram intressanta inve-steringsobjekt.
3. En särskild handelsplattform för handel med de av medlemmarna köpta aktierna.
4. Depå i Schweiz hos fondkommissionären ACH Securities, som kostar 420 USA-dollar (drygt 2 800 kronor) per år för att hålla vid liv. Om avgiften inte betalas blir medlemmen utsparkad även ur Bridge, och ingen kan välja var han/hon vill deponera sina aktier. (Från början fanns inte detta krav.)
5. Ett exklusivt nyhetsbrev som ska ges ut varannan vecka.
Bridge erbjuder två slag av konton. Det billigare kallas för indexkonto och kostar 849 USA-dollar (nästan 5 800 kronor) att öppna. För detta får medlemmen köpa en post aktier för omkring 10 000 kronor i de företag som erbjuds.

Det dyrare kallas för expansionskonto och ger medlemmen dels 540 A-aktier i Bridge, dels en möjlighet att öppna tre konton, vardera med rätt att köpa en post aktier i Bridges investeringsobjekt. Detta konto kostar 2 199 USA-dollar (i dag runt 15 000 kronor) att öppna, och en enskild medlem kan öppna maximalt tre sådana expansionskonton. Tanken är att två av kontona sedan ska kunna säljas vidare (dyrt) till nya medlemmar efter att medlems-taket i Sverige på runt 7 000 aktiva investerare uppnåtts. Medlemmar som hoppar av Bridge får inte tillbaka sina satsade pengar.

Ända tills det första investeringsobjektet erbjöds medlemmarna i november 2005 (nätspelsbolaget Mindark), ett år efter starten, såg många verksamheten som ett rent pyramidspel. (Finansinspektionen bedömde 2005 att Bridge inte bedrev ”tillståndspliktig verksamhet”. FI utreder åter Bridge, en utredning som väntas vara klar i början av maj.)

När Bridge drog i gång sin verksamhet i november 2004 behövdes snabbt ett antal personer som kunde övertyga presumtiva investerare om fördelarna med att delta i ett medlemsnätverk av det slag som Bridge ville skapa. För att påskynda medlemsrekryteringen organiserade Bridge i mars 2006 en extra försäljning av expansionskonton med Bridgeaktier även till befintliga medlemmar. Denna var begränsad till 200 personer i Sverige och senare till ytterligare 100 i Storbritannien. ”Först till kvarn …” gällde. Det fanns till och med under en tid en uppdaterad nedräkning med ”hemliga eftertraktade” koder i antalet kvarvarande sådana paket på Bridges hemsida för att skynda på dem som tvekade.

De 540 aktierna i Bridge påstods vara värda 1,462 dollar per styck, vilket i dag skulle motsvara runt 5 300 kronor. Detta värde kan dock ingen kontrollera rimligheten i, eftersom Bridgeledningen vägrar att lämna ut årsredovisningar och heller inte ger minoritetsägarna tillträde till bolagsstämmor. Och några affärer, som Bridges aktieägare skulle kunna göra med varandra på handelsplattformen, har inte gjorts – eftersom den ännu inte existerar. (Vem garanterar för övrigt att kurssättningen på en sådan marknadsplats inte är manipulerad?) Och inte förr-än till helt nyligen har Bridge lämnat ut namnen på de sex personer som ingår i styrelsen och några av ägarna (genom ett odaterat brev som i mars i år skickades till medlemmarna, undertecknat av den Panamábaserade Jacinto Wong, VD och dessutom styrelseordförande i Bridge Group International Ltd.).

För att locka nätverksbyggare till Bridge fick de som accepterade uppdraget provision. Från början skulle 45 procent av de pengar medlemmarna betalade in gå till nätverksbyggarna, även kallade agenterna, enligt ett särskilt system som gav mer ju fler medlemmar som anslöt sig. Från en av fyra provisionsdelar skulle en aktiv agent kunna tjäna upp till 25 000 USA-dollar i veckan, enligt Bridge. Vart resterande 55 procent tog vägen är oklart, eftersom ingen utomstående har tillgång till räkenskaperna.

Efter omkring ett år av Bridges verksamhet, vid årsskiftet 2005/2006, sänktes provisionen till agenterna plötsligt, från 45 till 30 procent, utan föregående varning. Detta skapade oro bland flera av de tidigaste agenterna.

– Då reagerade jag även på de andra delar som inte fungerade i Bridge, säger Lars-Göran Nyström från Borås, enligt egen utsago en av Bridges två grundare och den som skapade provisionsplanen.
Nyströms roll i Bridge var nätverksbyggarens. Han var chef för Bridge Global Network och stod som vice VD i koncernen. Hans partner, Mats Jäderberg, skulle sköta den administrativa biten och se till att finansieringen var säkrad. Jäderberg var VD för Bridges dotterbolag GICM Scandinavia, med kontor i Stockholm och, enligt Nyström, den som startade Bridge.

Vid denna tid hade Bridge enligt Lars-Göran Nyström cirka 5 800 medlemmar (i dag runt 6 000 enligt Bridge), som enligt hans uppskattning hade betalat in totalt 50–80 miljoner kronor i medlemsavgifter. Efter avdrag för vissa kostnader av administrativt slag uppskattar han att Bridgeledningen hade dragit undan 10–30 miljoner kronor från -redovisning. För att reda ut vart pengarna tagit vägen försökte han och några av de övriga agenterna förgäves under flera veckors tid få till ett möte med Mats Jäderberg. Till slut åkte sju av dem den 18 april 2006 hem till Jäderbergs villa i Tyresö, som enligt Jacinto Wong också fungerade som ett av Bridges kontor i Sverige, för ett personligt sammanträffande.

– Som vice VD i koncernen och chef för nätverksbolaget ansåg jag mig ha rätt att kräva redovisning av vart pengarna hade tagit vägen, och jag ville därför som sista utväg få möjlighet att kika i bolagets dator, som stod hemma hos Jäderberg. Eftersom jag aldrig fick några besked från Mats Jäderberg började jag undra om allt inte stod rätt till och misstänkte att Bridge till största del var lurendrejeri.

Men i stället för att redovisa räkenskaperna för Nyström och de andra tillkallade Jäderberg polis och anmälde de sju för bland annat olaga hot.

– Därefter stängde han mina konton och såg till att jag blev utesluten, säger Lars-Göran Nyström.
I nättidningen Realtids första artikel om Bridge, den 19 februari i år, slog Mats Jäderberg ifrån sig alla anklagelser om Bridge som ett bluffbolag.

”Jag är bara inhyrd konsult”, sade han då till Realtid.

Men uppenbarligen är Mats Jäderberg närmare knuten till Bridge än så. I Jacinto Wongs medlemsbrev till medlemmarna utpekas han som ”medarbetare” i den del av brevet där Wong beskriver hotet mot Jäderberg i Tyresö i april 2006 (förundersökningen baserad på Jäderbergs polisanmälan lades senare ned). Dessutom, skriver Wong i sitt brev, äger Jäderberg optioner i Bridge som senare kan lösas till aktier.

– Och visst är det väl konstigt om en konsult skulle kunna ge koncernens vice VD sparken? säger Lars-Göran Nyström.

Jacinto Wong skriver också i sitt brev till medlemmarna att ”företagets policy är att skapa god insyn när det gäller ledning och styrning av företaget, eftersom det skapar trovärdighet”. Men detta citat motsägs av det som hände Lars Felth i 18 april i år.

Felth är affärsjurist i Göteborg och anlitades av Bridge i maj 2005. Tanken var att han dels skulle upprätta prospekt inför investeringsobjektens nyemissioner, dels sköta kontakten med massmedier och myndigheter.
Lars Felths första uppdrag för Bridge blev dock att stämma Lotteriinspektionen för maktmissbruk, efter att Bridge hade blivit anmält till inspektionen för olagligt pyramidspel. Inget hände dock med någon av anmälningarna.

– Men redan kort tid senare upptäckte jag att allt inte stod rätt till i Bridge, och jag kritiserade ledningen internt för bedrägligheter gent-emot medlemmarna. Bland annat hade bolaget kontor i Stockholm, vilket i så fall innebär att bolaget skulle vara skattepliktigt i Sverige och inte kunna gömma sig i ett skatteparadis på andra sidan jorden, säger Lars Felth. Dessutom klagade jag över att informationen till medlemmarna var dålig.

Detta inträffade i oktober 2005, och därefter blev Lars Felth avpolletterad som Bridges juridiska rådgivare. I mars 2007 kontaktades Felth av Lars-Göran Nyström, som berättade om uppgifterna publicerade på Realtid och om att de uppgifter han hade fått av Mats Jäderberg 2005 var falska.

– Eftersom jag hade varit bolagets talesman och vidarebefordrat uppgifterna 2005 till samtliga nor-diska finans- och lotteriinspektioner, till medier och medlemmarna, tog jag kontakt med Bridgeledningen i Sverige. Den försäkrade att det jag hade fått veta stämde och att Nyström ljög. I ett möte med Bridge den 17 april 2007 erbjöd jag mig då att utan arvode verifiera Bridgebolagens exi-stens genom att åka till Panamá och Belize, berättar Lars Felth.

Dagen efter klargjorde Bridgeledningen, genom styrelseledamoten Henrik Selstam, Mölnlycke och ”business controller” i Bridge, att den inte vill visa några dokument.

En annan sådan mörkläggning, enligt Lars-Göran Nyström, uppstod i samband med Mindarks nyemission. Bridgeledningen hade garanterat Mindark att Bridge och dess medlemsnätverk skulle inve-stera 30 miljoner kronor (24 miljoner kronor efter sedvanliga avgifter till emissionsinstitutet samt provisioner till agenterna i nätverket och Bridge självt) som Mindark behövde i kapitaltillskott.

Men Bridges medlemmar var mer trögflörtade än ledningen hade förväntat, och bara 850 av dem hade tecknat sig för att investera runt 18 miljoner kronor när teckningstiden gick ut hösten 2005. Först efter lång tid, precis när halvårsfristen löpte ut, kom 12 miljoner kronor för den saknade delen. Officiellt tog Bridge Group (genom Bridge Global Invest) självt denna post, men detta tvivlar Nyström på. Han menar att någon annan låg bakom och att affären luktar penningtvätt. Bridgemedlemmar som inte kunnat vara med i den ordinarie emissionen erbjöds att köpa dessa aktier till dubbla priset bara tre månader senare. De förespeglades då, vid telefonmöten, en värdeökning på fem gånger pengarna redan till hösten.

– Denna transaktion var ett av de frågetecken jag ville ha uträtade i den genomgång av Bridge jag skulle göra, säger Lars Felth. Men jag hade ingen aning om den förr-än Nyström berättade om den misstänkta penningtvätten. I och med att jag fått dessa uppgifter har jag som oberoende jurist en skyldighet enligt lag att anmäla dem till Finanspolisen. Jag vet inte något om transaktionen, men bara den uttalade misstanken från Nyström och andra räcker för att jag måste anmäla saken nu när bolaget vägrar att samarbeta.

Bridge Group International har lyckats värva uppemot 6 000 medlemmar i 22 länder på 2,5 år. Det är imponerande. Ännu mer imponerande är det mot bakgrund av vad medlemmarna hittills fått – utöver alla löften. Två nyemissioner på 2,5 år, mot utlovade 5–8 per år, är inte mycket att yvas över. Och med tanke på att endast 850 av Bridges medlemmar nappade på emissionen i Mindark har det stora flertalet, 85 procent, hittills endast betalat pengar utan att få något som helst tillbaka – inte ens ve-derhäftig information.

Emissionen i Sting Networks, för  vilken teckningstiden gick ut den 16 april, har övertecknats med 45 procent, enligt Henrik Selstam, vilket i så fall betyder att fler än vid Mindarkemissionen har tecknat sig för köp.)

Men även de som investerade i Mindark har anledning att ta sig en funderare. För en post Mindark-aktier för 10 200 kronor har de betalat minst omkring 6 000 kronor för ett medlemskap i Bridge (många, som valde expansionskonto, runt 17 000 kronor) och runt 3 000 kronor för depån hos ACH, en avgift som dessutom återkommer varje år. Aktien ska alltså ha fördubblats i värde för att affären ska gå ihop.

Men ingen vet hur mycket Mind-arkaktien är värd. ACH Securities, som förvaltar aktierna i Mindark, känner, enligt VD Olof Hedengren, inte till att affärer i aktien har gjorts. På Inoff.nu, en webbplats på vilken folk kan lägga ut köp- och säljintressen i onoterade aktier, finns en köpare till 500 aktier på 40 kronor och en som vill sälja 500 till 100 kronor (efter splitt 10:1 som genomförts efter nyemissionen på 205 kronor). Inga avslut är kända.

– Det finns ingen anledning för någon att gå med i en klubb utan insyn för att få chansen att köpa aktier – när upp-emot ett nytt företag, med full in-syn och möjlighet för alla aktie-ägare att besöka bolagsstämmorna, introduceras varje vecka på olika listor i Sverige, säger Gunnar Ek, tillförordnad chef för Aktiespararnas intressebevakning.

– Chansen att få tillbaka pengarna för dem som gått med i Bridge ser jag som liten, och jag vill uppmana alla att undvika nätverk som Bridge. De som vill investera i onoterade bolag kan betydligt billigare och enklare göra det genom att köpa aktier i börsnoterade riskkapitalbolag som till exempel Ratos, Ledstiernan, Biolin och Bure. Frågetecknen är alltför många och likheterna med Obol alltför stora för att jag ska tro att Bridge är bra för sina medlemmar, slutar Gunnar Ek.

Bridge kommenterar: ”Folkrörelse som öppnar  dörren till finrummet”

Bridge är ett ämne som engagerar. På ett år har hela 60 000 inlägg i ämnet skrivits på konsumtionssajten Cint.se:s forum!

– Av dem står ett fåtal missnöjda medlemmar för huvuddelen, bland andra ett par av dem som blev uteslutna efter händelserna i Tyresö för ett år sedan, säger Henrik Selstam, ”business controller” i Bridge och en av de sex numera redovisade styrelse-ledamöterna i Bridge Group International.

– Bridge fungerar som en förmedlare som öppnar dörren till finansvärldens finrum för sina medlemmar. Eftersom gemene man kan bli medlem skulle jag vilja säga att Bridge är en folkrörelse, säger han vidare.
Bridge växer kraftigt, och nätverket har i dag 6 000 medlemmar i 22 länder, varav runt 2 000 i Sverige, enligt Henrik Selstam. Frågan är då vad medlemmarna har att satsa på; antalet investeringsobjekt har ju varit bara två sedan starten för 2,5 år sedan, trots att Bridge vid sin start utlovade 5–8 objekt per år.

– Orsaken till att det inte blivit fler är att vi först nu har fått tillräcklig investeringskapacitet, säger Henrik Selstam.

Efter Sting Networks emission, enligt Selstam övertecknad med 45 procent, kommer ett nytt prospekt före sommaren och ytterligare 2–3 i höst, hoppas han. De två i investeringsrådet som har slutat ska ersättas med två nya personer redan i början av maj. Men vilka de är avslöjar han inte för Aktiespararen.

På gång är också ett nytt depåsy-stem, som ska vara klart före sommaren. Där-emot vet han inte när Bridge får i gång sin marknadsplats, som ska göra det möjligt för medlemmarna att sälja sina aktier in-nan dessa blir noterade. Han kan inte heller redogöra för när investeringsfonden med Elian Group, som skulle erbjudas medlemmarna redan för ett år sedan, kan bli aktuell.

På frågan om vart den del av medlems-avgifterna tar vägen som inte betalas ut som provisioner till nätverksbyggarna svarar Henrik Selstam:

– Det är inte intressant! Jag har faktiskt ingen anledning att diskutera vart pengarna tagit vägen.
– Det är mer intressant att titta på vad medlemmarna får för sina pengar. Bridge ska tjäna pengar på investeringar, inte på medlemmarnas insatser, fortsätter han.

Vart pengarna tar vägen är alltså fortfarande ett stort frågetecken. Och faktum är att det allra mesta som handlar om Bridge skapar frågetecken. Inte minst valet av depåförvaltare, ACH Securities i Schweiz, är kontroversiellt. ACH blev utkastad 2004 från Stockholmsbörsen som börsmedlem efter att firman hade vägrat samarbeta i en utredning om misstänkt insiderbrott. Och varje Bridgemedlems depå hos ACH är så hårt knuten till medlemskapet att den medlem som inte vill betala ACH:s depåavgift på 420 dollar per år förlorar sitt medlemskap.

– Men medlemmarna kan alltid ta med sina aktier om de går ur. Det är en av de verkligt bra bitarna med att vara medlem i Bridge, säger Henrik Selstam.

Bra? Vad jag förstår är det normalt att en depåkund får ta med sina aktier när han/hon byter förvaltare … Nu är det upp till Bridge att räta ut alla frågetecken. Tiden får utvisa om personerna som står bakom är kapabla till, eller vill, det.

Författare Bosse Steiner

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.