Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2007-05-30

Missbruk av goodwill en fråga för revisorerna

I och med införandet av nya internationella redovisningsregler, IFRS, ska börsnoterade företag inte längre göra årlig avskrivning på goodwill. I stället ska det göras en regelbunden bedömning av att goodwillen i företagens koncernbalansräkningar har det uppgivna värdet. I annat fall krävs en nedskrivning av goodwillen.

Det åligger bolagens revisorer att verkligen kontrollera att goodwillen inte tagits upp till ett för högt värde. I Gunnebos fall är det högst märkligt att revisorerna inte har tvingat bolaget att göra en nedskrivning, skriver Mats Ekberg och Johan Lorentzon vid Högskolan Väst.

Goodwill i ett bolags koncernredovisning uppstår i samband med företagsförvärv. Om det köpande bolaget betalar ett högre belopp än det köpta bolagets eget kapital, det vill säga nettovärde (tillgångar minus skulder), utgör det överstigande beloppet goodwill.

Orsaken till att någon betalar mer än vad värdet av bolagets nettotillgångar uppgår till kan vara att alla företagets tillgångar inte redovisas i balansräkningen. Sådana immateriella tillgångar som till exempel ett starkt varumärke, en effektiv organisation eller en bra position på marknaden finns inte med i balansräkningen men är något som köparen måste betala extra för. Goodwillposten kan även vara ett uttryck för säljarens förhandlingsstyrka eller rentav att köparen har gjort en dålig affär och betalat ett för högt pris.

För att långsiktigt kunna motivera goodwillens värde krävs att posten ger en så pass hög avkastning att den tillfredsställer ägarnas avkastningskrav, det vill säga att bolaget ger en överavkastning på det egna kapitalet.

Tidigare har gällt att företag varit tvungna att göra avskrivning på goodwill, som då blev en kostnad som minskade bolagets resultat. Genom att förlänga avskrivningstiden och fördela kostnaden på flera år minskade den årliga kostnaden, varigenom bolaget kunde redovisa ett högre resultat. Före 2000 var den längsta tillåtna avskrivningstiden på goodwill tio år. Trots den svenska tioårsregeln skrev Atlas Coopco av goodwillen som uppstod 1997 vid förvärvet av Prime Service Inc. på 40 år, med hänvisning till att bolaget är ett multinationellt företag och att förvärvet gjordes i USA, där 40-årig avskrivningstid var tillåten.

I Redovisningsrådets rekommendation från 2000 angående koncernredovisning öppnades möjligheten för bolagen att ha en så pass lång avskrivningstid som 20 år. För att den betydligt längre avskrivningstiden inte skulle missbrukas gick Rådet in och definierade ett antal faktorer, såsom produkters livscykler, branschens stabilitet och beroendet av nyckelpersoner, som skulle vara vägledande vid fastställande av avskrivningstiden.

Ett annat sätt att undslippa avskrivningar på goodwill har varit att redovisa företagsförvärv som samgående. Företagen har då använt en konsolideringsmetod i koncernredovisningen som kallas för poolningsmetoden, vilken har som fördel att det inte uppstår någon goodwill. För att undvika ett missbruk av metoden har lagstiftaren fastställt att det endast är i exceptionella fall som metoden får användas och även definierat bestämda kriterier som måste vara uppfyllda när metoden får användas.

Problemet med avskrivningar på goodwill har av många negligerats, eftersom det ansetts som ett redovisningsproblem i och med att det inte löpande påverkar bolagets kassaflöde. Många förvärv genomförs dessutom genom köp med egna aktier som betalningsmedel, och där-igenom påverkas inte kassan överhuvudtaget.

Införandet av IFRS har inneburit stora skillnader i redovisningen av goodwill, jämfört med tidigare. Redovisningsförändringar är visserligen inget nytt fenomen utan något som sker kontinuerligt. Under senare tid har denna utveckling dock kommit att påskyndas, eftersom kraven på ökad jämförbarhet mellan företag i olika länder har ökat som en följd av ökad globalisering.

Inom EU verkar International Accounting Standards Board (IASB) för harmoniering av redovisningen mellan olika länder. IASB driver, tillsammans med amerikanska Financial Accounting Standards Board (FASB), det så kallade konvergensprojektet, vars syfte är att utveckla ett gemensamt ramverk som kan utgöra grund för framtida redovisningsstandarder. Om arbetet faller väl ut kan det långsiktigt leda till en världsstandard för finansiell rapportering.

Den mest omfattande förändringen under senare tid är att noterade företag inom EU från och med den 1 januari 2005 ska tillämpa International Financial Reporting Standards (IFRS), vilka utvecklas av IASB. Det faktum att ett stort antal länder är inblandade, och att förändringarna är omfattande i grunden, har medfört att införandet inte varit okomplicerat.

I det nya regelverket ska ett större antal tillgångar, materiella såsom immateriella, värderas till verkligt värde. Detta är en omvälvande förändring i sig, men den medför även att upp- och nedgångar i värdet av olika typer av tillgångar i många fall påverkar såväl resultat som andra nyckeltal.
Vad gäller immateriella tillgångar, däribland goodwill, finns exempelvis sällan en aktiv marknad att ha som referenspunkt. Det faktum att vägledningen i IFRS är knapphändig vad gäller vägledning för hur värderingen ska genomföras försvårar arbetet ytterligare. En del menar därför att tolkningsutrymmet inte bara kan leda till olikartad tillämpning utan att det också kan utgöra incitament för företagsledningen att försöka framstå i bättre dager.

För goodwill innebär införandet av IFRS bland annat att förvärvad goodwill inte längre ska skrivas av utan testas årligen genom ett nedskrivningstest, ”impairment test”, för att avgöra huruvida värdet består eller inte. I de fall som testet indikerar behov av nedskrivning ska motsvarande summa belasta företagets resultaträkning. Värdet av goodwill kan dock inte skrivas upp.

Nedskrivningsbehovet testas genom att man jämför det redovisade värdet av den förvärvade goodwillen med dess återvinningsvärde. Detta innebär att det högsta av goodwillens försäljningsvärde och nuvärdet av förväntade framtida kassaflöden ska jämföras med det redovisade värdet av goodwillen. Om ett nedskrivningsbehov föreligger ska beloppet kostnadsföras i företagets resultaträkning. Oavsett om nedskrivningsbehov föreligger eller ej ska information och upplysningar lämnas om vilka antaganden som gjorts vid bedömningen. Detta är mycket angeläget om det ska vara möjligt att få någon uppfattning om huruvida goodwillen är övervärderad eller ej.
Som nämnts ovan ska den förvärvade goodwillens värde testas, vilken därmed måste särskiljas från den internt upparbetade goodwillen. De flesta, även IASB, medger att det i princip är omöjligt att särskilja de olika formerna av goodwill, vilket gör det möjligt att redovisa intern goodwill.

Säkerhetskoncernen Gunnebo har genom ett stort antal förvärv under en 15-årsperiod utvecklats från ett ordinärt industriföretag till en koncern med närmare 7 000 anställda och en omsättning på 6 700 miljoner kronor. Utvecklingen skedde till allra största delen genom att den förre VD:n, Bjarne Holmqvist, under åren förvärvade högst mediokra kassaskåpstillverkare och andra bolag inom säkerhetsbranschen runtom i Europa. Bolagen var många gånger dåligt skötta, hade en knaper lönsamhet och verkade i segment med stor överkapacitet.

I samband med förvärven har en stor goodwillpost uppstått, som vid årsskiftet 2006/2007 uppgick till 1 056 miljoner kronor. För att förstå omfattningen av goodwillposten i balansräkningen kan en jämförelse göras med det egna kapitalet i koncernen, som uppgår till 1 044 miljoner kronor. Med andra ord: Om goodwillposten inte har något värde skulle hela koncernens eget kapital vara hotat.

För att motivera att goodwillen har ett värde borde koncernen prestera en avkastning till ägarna som är betydligt högre än vad de normalt kan räkna med. Gunnebos finansiella mål är enligt den senaste årsredovisningen att ge ägarna en avkastning på sysselsatt kapital på 15 procent, att rörelsemarginalen ska vara 7, soliditeten minst 30 och den organiska tillväxten 5 procent. De finansiella målen i koncernen får sägas, i förhållande till andra branschkollegors, vara högst måttliga. Dessvärre har koncernen, förutom soliditetsmålet, inte varit i närheten av att nå de ställda målen under de fem senaste åren. I stället genomförs ett omstruktureringsprogram som belastat koncernens resultat med närmare 500 miljoner kronor, vilket tyder på att mycket av de tidigare affärsstrategierna har gått i stå.

Gunnebo redovisar i en not i årsredovisningen att bolaget gör en årlig prövning av nedskrivningsbehovet av goodwill. Utifrån kommande beräknade kassaflöden har det kommit fram till att det inte finns något nedskrivningsbehov av goodwillen. För att diskontera de kommande kassaflödena har koncernen använt en faktor som bygger på ett avkastningskrav på eget kapital om 5 procentenheter över den långfristiga riskfria räntan och en räntemarginal på 1 procentenhet.

Avkastningskravet som Gunnebo har ställt på det egna kapitalet måste ses som relativt lågt. En jämförelse kan göras med Bure, som i sin årsredovisning tydligt klargör hur bolaget fastställt avkastningskravet vid värdering av sina dotterbolag. Även Bure utgår ifrån den riskfria räntan och lägger på en generell riskpremie på 5 procentenheter. Slutligen lägger Bure på en bolagsspecifik riskpremie som varierar, beroende på riskprofilen i respektive dotterbolag. I fallet Gunnebo hade det med tanke på den dåliga resultatutvecklingen och de stora omstruktureringskostnaderna varit motiverat med en relativt hög bolagsspecifik riskpremie.

Ett högre avkastningskrav på det egna kapitalet i Gunnebo skulle med automatik leda till lägre värdering av kommande kassaflöden och i det här fallet till lägre värdering av goodwillen.

Gunnebo måste ses som ett typexempel på företag som borde skriva ned tidigare förvärvad goodwill, eftersom det är uppenbart att den tidigare strategin och förvärven inte har blivit så bra som det var tänkt. Den nya ledningen för bolaget har fått ta i med hårdhandskarna och omstrukturerat bolaget. De positiva effekterna av denna omstrukturering, som skett många år efter att förvärven genomförts, utgörs sannolikt av internt upparbetad goodwill. Sådan goodwill får inte aktiveras i balansräkningen.

Sammanfattningsvis kan sägas att exemplet ovan visar problemet med att särskilja förvärvad goodwill från internt upparbetad goodwill. Bedömningen av goodwillposten får konsekvenser för bolagets resultat och för de nyckeltal som används för att utvärdera bolagets ledning och för värdering av bolagets aktie. För oss aktiesparare har inte de nya internationella redovisningsreglerna gjort värderingen av företag och deras vinster lättare, eftersom det i balansräkningen kan finnas mycket stora belopp med högst tvivelaktiga verkliga värden. Det gäller verkligen att revisorerna håller efter missbruk av värderingar av goodwillposter, eftersom inslaget av bedömning är stort.

Johan Lorentzon, doktorand vid Högskolan Väst.

Mats Ekberg, adjunkt vid Högskolan Väst.

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.