Du är här

2018-10-09

Analys: Brexit pressar britterna

wysiwyg_image

Brittisk tillväxt har halverats de senaste tre åren och trenden de senaste 18 månaderna har ytterligare förvärrats. Spåren efter Brexitomröstningen blir allt tydligare.

Siffrorna visar en obehaglig bild. Den brittiska BNP-tillväxten låg vid halvårsskiftet på 1,4 procent i årstakt. Det var den sämsta av EU:s stora länder, även inklusive sorgebarnet Italien, som ligger en tiondel bättre. Dessutom är den brittiska trenden svagare än i övriga EU. Från 2014 har tillväxten halverats, vilket är tvärtemot EU:s stora länder och en liknande bild får vi om Storbritannien jämförs med sina engelskspråkiga syskon, alltså USA, Canada och Australien. Särskilt från mitten av 2017 har den brittiska tillväxttrenden varit markant svagare.

EU dominerar

Egentligen är britternas nedgång inte konstig. Öriket förhandlar om att koppla loss från sin absolut viktigaste marknad. Av Storbritanniens import kommer hela 53 procent från EU och av exporten går 46 procent dit. Britternas beroende av EU överträffas bara av Canadas beroende av USA. Där är motsvarande andelar ungefär 70 procent. Vänder vi på ekvationen och tittar på EU:s beroende av britterna, kan konstateras att även detta är stort. Britterna är EU:s tredje största importland, marginellt efter USA, men klart efter Kina. Granskar vi EU:s export är britterna näst största mottagare, marginellt efter USA, men klart före Kina. Det är uppenbart att konsekvenserna också för EU blir allvarliga, om Brexit blir av.  

En omöjlig ekvation

Förhandlingarna mellan Storbritannien och EU har egentligen bara uppvisat ett konkret framsteg. Det var när båda parter lyckades enas om en förlängning av de nuvarande avtalen under ytterligare två år, från den officiella slutpunkten i mars 2019. Oftast råder optimism inför varje större möte mellan EU och Storbritannien. Nästan alltid pessimism och konflikter därefter. Detta är dock ingen överraskning. För EU handlar det om att stävja ”EU-separatister”, som tycker britterna har en poäng med sin frihetssträvan. Därför kan inte EU skänka britterna några större framgångar, utan håller hårdnackat fast vid de fyra friheterna, där alltså rörelsefriheten för arbetskraft var det lass som fick kärran att stjälpa. 

Brittiska problem lika illa

Även den brittiska premiärministern Theresa May har svåra problem. På hemmaplan är hon torpederad av Brexitanhängare i sitt eget Toryparti, som vill ha färre eftergifter till EU. De räds inte ens ett avtalslöst tillstånd, vilket skulle innebära EU-tullar vid Storbritanniens gränser. Dessutom vill Brexitfanatikerna att den avhoppade utrikesministern Boris Johnson, ersätter May, vilket gör premiärministerns ställning på hemmaplan skakig. Samtidigt har Labourpartiet beslutat att de kan tänka sig ett nytt val kring Brexit. Exakt vad det innebär kan ingen säga. Det pendlar mellan att parlamentet skall få rösta om det framförhandlade avtalet, till att britterna skall hålla en helt ny omröstning om utträdet. I båda fallen hävdar EU att lagt kort ligger och att britterna måste lämna, oavsett hur de röstar. Röstar det däremot nej till avtalet, får de lämna utan en uppgörelse. Då kommer tullstationerna upp igen.

Engelskspråkiga länder

Den självsäkra attityden hos många Brexitanhängare, bygger på tron att britterna klarar sig bra utan EU. Många hävdar att det finns ett inofficiellt engelskspråkigt handelsblock, som britterna med automatik skulle kunna ansluta till. Handelsstatistiken visar att detta är en illusion. Om vi summerar britternas import från Australien, Kanada och Nya Zeeland, utgör den bara 1,8 procent av totalen. Kastar vi med samväldesländerna Indien och Sydafrika, går andelen upp till 4 procent, vilket motsvarar britternas import från Norge. Kastar vi på även Norge, blir importandelen 8 procent, vilket motsvarar importen från USA. Hur vi än räknar går det inte att hitta ett handelsblock, som är ens i närheten av den vikt EU har idag. Detsamma gäller om vi räknar på exporten.

Lockelsen

Det hävdas generellt att Brexit handlade om invandring från EU. Så var det nog också för de breda massorna. För tillväxthungrande politiker, hägrade nog däremot en bättre tillväxt, liknande den i de övriga engelskspråkiga länderna. Jämför vi brittisk tillväxt från 2005 med Australien, Canada och USA hamnar britterna nämligen klart sist. Om vi däremot jämför britterna med de stora EU-länderna ligger de tvåa efter Tyskland. De mer fanatiska Brexitanhängarna ser EU som en tillväxthämmare. Utan EU borde ekonomin komma ikapp sina engelskspråkiga syskon. Att både Australien och Kanada är starkt råvaruberoende länder, som fått ett kraftigt uppsving tack vare Kinas råvarutörst, verkar ha gått dessa entusiaster förbi. Dessutom är både Kanada och Australien två länder med väldigt stor invandring, både av människor och kapital.

Och slutsatsen..?

Det börjar gå upp för vanliga britter och en hel del politiker, att omröstningen i juni 2016 var fel. Britterna visste vad de röstade emot, men inte vad de röstade för. De ser de nu, och de gillar inte vad de ser. Om Brexit genomförs lär den sluttande tillväxttrenden fortsätta. Om däremot fler politiker ansluter sig till en ny Brexitomröstning, då kan trenden vända. Visserligen säger EU-styret nej till att vända processen, men det måste de. Lagen säger att britterna i sådana fall måste ansöka på nytt och det skulle ta lång tid. Det skulle dock förvåna om det inte gick att hitta ett snabbspår i den processen. En brittisk helomvändning skulle nämligen vara den största triumf som EU-bygget firat sedan tillblivelsen. 

För grafer, se bifogad PDF

 

Författare Peter Malmqvist

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.