Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2018-10-12

Analys: En lättnadens suck

wysiwyg_image

Torsdagens statistik över den amerikanska inflationen visade på ett tydligt fall. Det var ett glädjebesked.

I juli låg den amerikanska inflationen på 2,9 procent i årstakt och hade gått upp sex månader i rad, en mycket oroande trend. Nu är bilden annorlunda. På två månader har inflationen vänt ner markant, till 2,3 procent. Även den svenska inflationen presenterades under torsdagen. Den har emellertid gått åt andra hållet. I september gick årstakten upp från 2,0 till 2,3 procent, vilket var sjuårsrekord. Tidigare i veckan presenterade även Tyskland och Frankrike inflationsstatistik. Tyskland gick markant upp, till 2,3 procent, precis som Sverige, medan däremot Frankrike föll tillbaka en tiondel, till 2,2 procent. 

Svåranalyserad inflation

Eftersom den internationella inflationen har en tydlig följsamhet till oljepriset, är ovanstående trender ovanligt svårtolkade. Möjligen har det att göra med ekonomins oljeberoende. I årstakt är nämligen Brentoljan upp hela 45 procent, vilket borde vara tydligt inflationsdrivande. Granskar vi däremot prisutvecklingen i ett månadsperspektiv, kan konstateras att årstakten i juni var ännu högre, dryga 60 procent. Möjligen har den oljekänsliga amerikanska ekonomin påverkats mer av de två senaste månadernas dämpade årsökningstakt, medan Tyskland och Sverige påverkas av uppgången med en eftersläpning.   

Kol viktig energikälla

I Tyskland och Kontinentaleuropa är också kol en mycket viktig energikälla. Jämför vi därför kolpriset utveckling med Brentoljan, kan konstateras att uppgången i kolet är ännu kraftigare. Det är visserligen svårt att hitta en exakt jämförelse, men om vi sätter startåret i analysen så ärligt som möjligt (2011), har kolet gått upp till en nivå, som skulle motsvara 110 dollar för ett fat Brentolja. Nivån kan visserligen diskuteras, men kolpriset kan alltså mycket väl ge en eftersläpning i inflationsstatistiken för Tyskland, vilket kan vara en förklaring till den annorlunda trenden, jämfört med USA.

Tjänsteinflationen viktig

Borrar vi ännu djupare i inflationsstatistiken kan vi försöka spåra prisökningar i våra vanligaste tjänster. Mitt fokus ligger då på en kombinerad kostnad för restaurangbesök, bilservice och hustjänster. Genom att skapa ett likaviktat index för de tre tjänsterna, får vi en måttstock på priser som är mer beroende av inhemsk överhettning, än internationella impulser. Med detta index som bas, har USA fortsatt hög inflation. Årstakten för index landar på 3,5 procent. Sverige mattas däremot det senaste året, från 3 procent ner till 2 procent, vilket stämmer väl med den avmattning vi ser inom byggandet av bostadsrätter. Det i sin tur kan mycket väl ha smittat av sig på vår inhemska konsumtion och inhemska inflation. Tyskland och Frankrike uppvisar dock en serviceinflation, som ligger ungefär som ökningen i konsumentprisindex och styrker alltså bilden av att dessa två, trots allt, inte är på väg mot en omedelbar överhettning. Även om jag tar min favoritindikator, restaurangpriser, blir bilden ungefär densamma. Möjligen uppvisar här USA en lägre inflationsbenägenhet, än vid den bredare mätningen.

Och slutsatsen..?

Den senaste tidens börsoro drivs tills stor del av uppgången i de amerikanska obligationsräntorna, som i sin tur drivs av risken för centralbanksstyrda räntehöjningar, vilka i sin tur påverkas av risken för stigande inflation. Om detta mönster är korrekt var gårdagens inflationsstatistik från USA en mycket positiv läsning. De två senaste månaderna tyder på att risken för en galopperande inflation i USA nu minskat. Det borde även lugna många aktieplacerare. 

För grafer, se bifogad PDF

 

Författare Peter Malmqvist

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.