Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2020-03-18

Analys: Pandemier förr och nu

wysiwyg_image

Vad har pandemierna Spanska sjukan, Asiaten och Hong Konginfluensan för likheter med dagens Coronaepidemi? Ganska mycket visar det sig, men den samhälleliga reaktionen var inte i närheten av den vi ser idag.     

I en artikel i Läkartidningen år 2007 går Fredrik Elgh, specialistläkare och docent vid Umeå Universitet igenom de pandemier som dragit över världen från 1889 och fram till Hongkonginfluensan 1969. Det är en lättläst artikel, som fokuserar på det som just nu är aktuellt - hur samhället reagerade, vilka motåtgärder som vidtogs och vilken debatt som förekom i svenska media under och efter pandemin. Det han beskriver är väsensskilt från det vi upplever idag. Nedanstående redogörelse är i huvudsak hämtad från Elghs artikel (lakartidningen.se), samt från ytterligare två källor.       

Pandemi 1: Spanska sjukan 1918-1920 

Spanska sjukan drabbade en tredjedel av världens befolkning och dödade fler personer än Första världskriget, minst 20 miljoner människor, men vissa summeringar landar på 50 miljoner. Influensan drabbade nästan uteslutande luftvägarna och uppvisade ett relativt milt förlopp hos flertalet insjuknade. En stor andel unga män utvecklade däremot allvarliga lungkomplikationer. Hälften av de som avled var mellan 20-40 år och bara en procent av de avlidna var över 65 år. De flesta som dog fick bakteriella infektioner, som var svårbehandlade eftersom det saknades antibiotika. 

..och i Sverige  

Totalt 35000 personer dog i Sverige, som då hade 5,8 miljoner innevånare. Hur stor andel av de insjuknade som avled finns ingen statistik på, men i inledningen av pandemin drabbades 45000 svenska militärer, varav 820 dog. Det skulle motsvara 1,8 procent, men är ingen relation som lyfts fram i Elghs artikel. En överslagsberäkning skulle i sådana fall tyda på att ungefär två miljoner svenskar insjuknade, en tredjedel av befolkningen. Emellertid var militären just unga män, varför andelen döda i denna population måste vara svår att översätta till hela samhället. Troligtvis drabbades därför ännu fler, men att samtidigt dödligheten inte var så hög som de beräknade 1,8 procenten. Någon procentsats anges dock inte i Elghs artikel. 

…och samhällseffekterna

Det finns påfallande lite analys av de samhällsekonomiska effekterna. En sak är dock helt klar - sjukvården hade ingen möjlighet att ta hand om alla insjuknade. Den mer eller mindre klappade ihop, särskilt på landsbygden. Dessutom saknades hjälp att ge om patienten drabbades av de dödliga komplikationerna. Effekterna på den svenska samhällsstrukturen var allvarliga, men det finns inga rapporter om att samhället på något sätt stängdes ned för att stoppa spridningen.

Pandemi 2: Asiaten 1957

Denna influensa startade i norra Kina i mars 1957. I september kom den till Europas större länder, efter att ha drabbat flera länder på främst södra halvklotet och kring ekvatorn. I oktober samma år nådde den Sverige. Förloppet var snabbt och kulmen nåddes redan i november, varefter den mattades av. 

…och effekterna i Sverige

Baserat på beräkningar i efterhand utifrån sjukkassestatistik drabbades 1,1 miljoner svenskar, men under själva sjukdomsförloppet rapporterades 300000 insjuknade. Sverige hade då 7,4 miljoner innevånare. Dödligheten uppgavs vara 0,25 procent av de insjuknade. 

…och samhällseffekterna

Det fanns vaccin (hade börjat användas i större skala från 1940), men tillgången var dålig, varför i huvudsak epidemisjukhusens personal vaccinerades och senare även annan vårdrelaterad personal. Därutöver vaccinerades personer i medicinska riskgrupper (hjärtsjukdomar, lungsjukdomar). Effekterna på samhället var betydande. Skolor stängdes, permissioner för värnpliktiga drogs in och besöksförbud infördes på sjukhus. Stor sjuklighet rapporterades också från Postverket, Televerket och SJ. I Stockholm reducerades kollektivtrafiken och i skolorna kom pensionerade lärare in, som ersättare för all sjuka lärare. 

Pandemi 3: Hongkonginfluensan

Influensautbrottet startade i Kina i juli 1968 och nådde snabbt Hongkong där en halv miljon människor insjuknade på ett par veckor. Under hösten 1968 spred sig influensan över Asien och Indien, liksom sporadiskt i Europa. Personer som haft Asiaten var immuna vilket dämpade spridningen. Dödligheten anses ha varit låg, med globalt 1-4 miljoner döda. 

…och effekterna i Sverige

Hösten 1968 fanns bara sporadiska fall, men vintern 1969 kom den första större vågen, som växte till en pandemi. I en artikel i SvD den 27 februari 1969 uppskattar doktor Rune Widmark på Socialstyrelsen att ungefär 300000 personer drabbats. Veckan den 16 till 22 februari 1969 insjuknade drygt 14000 personer, vilket var 3000 färre än veckan innan. Widmark ansåg därför att pandemin var på väg att avta. Samma vecka avled, enligt artikeln, åtta personer, flera angavs vara över 70 år och med hjärtbesvär. Dödligheten i Hongkonginfluensan var lägre än för Asiaten (0,25 procent), vilket även veckostatistiken i SvD-artikeln tydligt indikerar (mindre än 0,1 procent).

…och samhällseffekterna

Inledningsvis fanns inte tillräckligt med vaccin och då beslutades att personer med diabetes, samt hjärt-, kärl- och lungsjukdomar skulle få förtur. Efter import från USA i januari 1969 hade dock 700000 doser kunnat distribueras fram till februari 1969, vilket dämpade den andra vågen av influensan ett år senare. Det fanns samtidigt en stor debatt kring influensavaccineringens biverkningar. Hongkonginfluensan hade inga direkta samhällsekonomiska effekter, annat än att det var svårt att komma fram till larmcentralen, liksom problem att få tillgång till läkare och sjuksköterskor. 

Kopplingen till coronaviruset

Den som läser ovanstående kommer snabbt fram till att en faktor idag driver paniken kring coronaviruset - dödligheten. Om den fruktade spanska sjukan hade en dödlighet kring en procent, är det naturligtvis chockartat att antalet döda idag summerar sig till 4 procent globalt (196000 drabbade och 7910 döda), samt ofattbara 7 procent i Italien (31000 smittade). Det är här det blir fel. Antalet smittade idag är försvinnande litet jämfört med artiklarna ovan. Om vi bara tar Sverige och jämför med ovanstående, var antalet drabbade i Spanska sjukan knappt halva befolkningen, cirka 2-3 miljoner människor. Asiaten drabbade 1,1 miljoner svenskar och Hongkonginfluensan minst 300000 personer. Antalet drabbade idag på morgonen av coronaviruset i Sverige anges till 1200 personer. Det är ingenting. Antalet döda är 8 personer, vilket är samma antal döda, som på bara en vecka i artikeln om Hongkonginfluensan i SvD 1969.

Och slutsatsen..?

Den som läser om de tidigare pandemierna och jämför med dagsläget, kan inte komma fram till någon annan slutsats än att vi alla blivit temporärt sinnesförvirrade. I hela världen rapporteras om stigande smittade, avlidna patienter och panikartade scener när sjukvården klappar ihop. Ändå är antalet drabbade ingenting, jämfört med de tre tidigare pandemierna och då var det ingen som hindrade 300 miljoner européer från att röra sig fritt på gatorna och konsumera de tjänster och varor som de själva tycker är lämpligt. Hur tänker politikerna i Kontinentaleuropa? Eller är coronaviruset minst 4-7 gånger dödligare än den fruktade Spanska sjukan?            

Författare Peter Malmqvist

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.