Malmqvist: En andra våg - ingen katastrof

Lärdomarna från Hongkonginfluensan visar att en andra våg av coronaviruset är mycket trolig. Det behöver dock inte leda till samma börskatastrof som under mars i år. Nu är länderna beredda.  

Om första vågen Hongkongvirus 1968-69 kom smygande, så kom andra vågen med ett brak. I Svenska Dagbladet den 11 december 1969 gick det att läsa om ”15 miljoner i Italien influensasjuka”, vilket med dagens mått mätt är en ofattbar mängd eftersom antalet smittade i dagens Italien är 260.000. Med dåtidens tumregel på fem gånger konstaterade smittade skulle Hongkonginfluensan ha inneburit 15 gånger så många smittade som coronapandemin. Bara i Rom var en miljon människor sjuka. I artikeln berättas att en omröstning i stadens fullmäktige fick ställas in, vilket räddade den sittande borgmästaren Darida från att bli avsatt. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många friska politiker som kunde rösta.  

Även andra drabbade  

I artikeln framgår även att franska myndigheter räknade med att hälften av alla fransmän, 25 miljoner människor, skulle komma att bli smittade (Frankrike har idag 164.000 testat smittade). Dessutom fanns influensan, konstigt nog, i norska Tromsö. Artiklarna om Hongkonginfluensan är mer framträdande än ett år tidigare. I exempelvis en intervju i samma tidning säger professor Holger Lundbäck, som är chef för Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL), att ”Sverige löper inte någon större risk att Hongkonginfluensan åstadkommer någon allvarlig epidemi”. Risk för det näraliggande julfirandet ansåg han inte föreligga, eftersom många drabbades under våren (1969) och ansågs vara immuna. 

Vaccinering avfärdas

Allmän vaccinering avfärdas av Lundbäck som ”en alldeles för omfattande apparat” och dessutom har det visat sig att det inte räcker med en dos, utan det behövs två. Riskgrupper skall vaccineras, vilket är ”personer med hjärt- och kärl- och ämnesomsättningssjukdomar, samt en del lungsjukdomar”. Komplikationerna var ”luftrörskatarr, lunginflammation och öroninflammation” och symptomen var ”39-40 graders feber, frossbrytningar och värk i hela kroppen”. Lundbäcks recept var: ”Gå till sängs. Bara om febern inte gått ner efter fyra-fem dagar, finns det anledning att tillkalla läkare”. Det mesta ekar Folkhälsomyndigheten anno 2020.

Fick fel

Professor Lundbäck fick dock grundligt fel. Hongkonginfluensan förstörde julen 1969. Den 19 december skriver SvD att fem fall nu kunnat konstateras i Sverige - två i Stockholm, två i Malmö och en i Lund. I artikeln anges även att ”tusentals personer i Malmö” ligger till sängs i typiska symptom. Och nu går det fort. Den 21 december skriver SvD att ett tiotal patienter om dagen tas in för komplikationer på Norrtulls epidemisjukhus (motsvararas av dagens IVA, intensivvårdsavdelningar). I samma artikel anges att 52 personer i Storbritannien ha avlidit under föregående vecka, liksom att epidemin orsakat ”över 100 dödsfall” i Jugoslavien.

Explosion

Dagen innan julafton 1969 rapporteras hela 25.000 nya fall i Malmö, Lund och Helsingborg. Professor Bo Zetterberg på SBL hävdar dock att ”det på detta stadium är omöjligt att avgöra hur mycket av detta som är Hongkonginfluensan”. En dag senare, julafton 1969, rapporteras att Sydtyskland har fyra miljoner influensasmittade och att epidemin ”krävt flera dödsoffer”. I Frankrike anges 20 personer ha dött och att företagen får jobba med halv styrka. Samtidigt meddelar den brittiska regeringen att 294 liv krävdes under den senaste veckan. I Sverige införs besöksförbud på Malmö Allmänna sjukhus.

Resandet boven

Den 28 december skriver SvD att ”julfebern knäckte SOS-växeln på Jakobsbergsgatan 22”. Samtidigt säger statsepidemiologen, professor Bo Zetterberg, att ”den ökande rörligheten under julhelgerna medför att smittan sprids lättare”. Känns det igen från Åre och Gotland? Dagen efter klappar hanteringen hos försäkringskassan ihop. Kassan går ut med en uppmaning: ”Ring inte, skriv! Det räcker med ett vykort.” Apoteken rapporteras dessutom ha slut på ”Magnecyl och liknande”. Nåra dödsfall anges inte, men ”möjligen kan en 30-årig hjärtsjuk i Stockholm ha fått grundsjukdomen förvärrad av influensan”. 

Ganska kaotiskt

Den 30 december uppskattar sektionschefen vid Försäkringskassan i Stockholm, Sven Bergmark, att 50.000-60.000 av Stockholms 751.000 innevånare är sjuka. ”Då har jag räknat in barn, åldringar och sådana som inte har anledning att anmäla sig till oss.” I tidningen anges också att den brittiska kolproduktionen fått dras ner, liksom att buss- och tågtrafiken fått ställa in turer och att ”hundratals sjuksköterskor insjuknat”.  Det brittiska industriförbundet meddelar samtidigt att 10-15 procent av industriarbetarna är sjuka. I Belgien citeras därtill en talesman för hälsovårdsdepartementet: ”Folk dör varje dag i influensa här” och en medicinstuderande i Belgien påstår också att ”var tredje läkare ligger till sängs med influensa”. 

Fler döda

Denna andra våg av Hongkonginfluensan verkar också dra med sig fler dödsfall och mer dramatik. Den 2 januari 1970 rapporterar SvD om att brittiska hälsovårdsdepartementet meddelat att 700 engelsmän avlidit under den vecka som slutade 26 december. I Algeriet anges 39 personer ha dött och i Belgien anges 20 procent av befolkningen vara influensasjuka. Från Grekland rapporteras att 680 av de 1050 fångarna i Lakkilägret på Leros är sjuka. Idag har hela Grekland 3400 smittade. I Tjeckoslovakien rapporteras om 15.000 nya fall om dagen, vilket kan jämföras med Tjeckien och Slovakien som idag har 11.000 respektive 1700 smittade totalt.                             

Värre än förra gången

Den 3 januari sammanfattar också en artikel att ”Hongkonginfluensan 1969-70 värre än förra epidemin”. Under julveckan 1969-70 har 36.000 fall upptäckts, vilket kan jämföras med hela januari under den förra epidemin på 16.000 fall. Nu rapporteras också om åtta döda i Eskilstuna och ”flera döda i Falköping, där samtliga har lidit av andra mer eller mindre svåra sjukdomar, som undergrävt deras motståndskraft”. Den 8 januari rapporteras att 40.000 svenskar smittats under veckan som slutade vid nyår, vilket kunde jämföras med hela februari under den förra vågen på 56.000 smittade. Nu rapporteras också ”sju döda i influensa i Norrland”. 

Summa summarum

Den 14 januari summerar SvD att ”influensan nu på retur”. Den första veckan under januari drabbades 32.000 personer, vilket var mindre än veckan innan (40.000). Professor Bo Zetterberg vid SBL konstaterar ”att hittills har spridningen och utvecklingen gått mycket snabbare än vid motsvarande influensavåg för ett år sedan”. Den 16 januari summerar SvD att influensan hittills drabbat cirka 600.000 personer, mot 400.000 året innan, men konstatera samtidigt att det inte är slut ännu. Professor Zetterberg drar slutsatsen att ”Hongkongvirus förmodligen funnits under sommaren och hösten över hela landet och att det var därför den slog till på allvar när klimatet blev lagom besvärligt och motståndskraften sjönk”.   

Dalar snabbt 

Den 5 februari konstaterar SvD att den sista veckan i januari gav 3600 smittade och att det totala antalet nu uppgår till 166.000 sedan den 15 december. Multipliceras denna siffra med dåtidens tumregel på 5, skulle totala antalet smittade bli drygt 800.000, dubbelt mot den första vågen 1968-69. Antalet coronasmittade i Sverige är idag 68.000 för mars till juni. Med samma tumregel på 5 som på 60-talet ger det totalt 340.000 smittade.

Blir det en andra våg?

Sverige har idag drygt 1000 smittade per dag. Det är mycket, men ekonomin tuffar på, precis som under Hongkonginfluensan. Europa totalt ligger på ungefär 5500, så uppenbart har nedstänngningen hjälpt. Sverige har gått upp de senaste tre veckorna, beroende på en markant ökad testfrekvens. Under april-maj låg Sverige stabilt på 500 testat smittade, medan Europa låg i april på 25.000, men har alltså dalat markant. De senaste två veckorna finns emellertid en viss uppgång. När länderna öppnat upp sina ekonomier har spridningen ökat. Eftersom nästan allt som beskrivs i SvD:s artiklar 1968-1970 är väldigt lika det vi upplever idag, framstår en andra våg av coronaviruset som ofrånkomlig. Däremot behöver den inte bli värre än den första.

Motmedel fungerar

Skälet är den extrema uppmärksamhet som coronaviruset har i alla världens länder. Trots att uppgångar nyligen skett i Kina, Sydkorea, Tyskland, Iran, Japan och även Australien har inget land fått en trendmässig spridning. Genom att snabbt fånga upp trenden och sätta in lokalt fokuserad mass-testning, smittspårning och i vissa fall också lokala ”lock-downs” har uppåtgående kurvor kunnat bromsas. Under Hongkonginfluensan var det ingen som gjorde någon ansats till att stoppa smittspridningen. Det sågs som naturligt att viruset skulle komma tillbaka ett antal år, men i allt mindre takt. Så hände också. De tredje året 1970-71 uppmärksammades inte viruset alls, men det fjärde året återkom Hongkonginfluensan, men antalet smittade blev bara drygt 100.000 personer. 

Och slutsatsen..?

Den svåra frågan för börsen och företagen är hur ekonomierna klarar att leva under ett ständigt hot om ”lock-down”. Om det handlar om ett par hundra smittade och lokala nedstängningar (som när Kina stänger ner delar av Peking eller Australien stänger ner Melbourne) är det troligen inget stort börsproblem. Om det däremot blir som i Texas - att hela staten stänger ner, då är det värre. Smittan finns dock kvar, även nu under norra halvklotets sommar. Ökningen är drygt 160.000 personer per dag, varav 36.000 i USA och 55.000 i Sydamerika. Det säkerställer en andra våg på norra halvklotet till vintern. Däremot kommer inte smittan i Europa att slinka förbi obemärkt. Alla länder är på tå för den gemensamma ”fienden” och larmsystemen går för högtryck. Därför borde inte en andra våg leda till generella ”lock-downs”. Det är det viktigaste för börsen.      

Toppen nåddes i mitten på januari 1970.