Malmqvist: Kan Ryssland stjälpa konjunkturen?

Sanktionerna mot Ryssland är omfattande och kännbara. Frågan är om det pågående raset i den ryska ekonomin dra med sig den globala konjunkturen?  

Ryssland har ungefär 150 miljoner människor. Tillsammans med Ukrainas 43 miljoner är det därför en mycket folkrik region som är i krig, ungefär halva EU:s storlek. Det är därför inte konstigt om många förväntar sig att kriget kommer att dra ner den globala konjunkturen, med början i Europa.

Konjunktur är pengar

Människor är dock en sak, men konjunktur handlar om köpkraft och pengar. Granskar vi därför hur stor andel dessa båda länder står för av världsekonomin är det småsummor. Min analys bygger på att ett lands betydelse för den globala konjunkturen är relaterat till hur mycket landet importerar. Det är motorn. Därför är USA världens viktigaste land, följt av Kina, med Eurozonen på tredje plats. USA:s andel av den globala importen är 13 procent, med Kina på 12 och Eurozonen på 9 procent. Inom Eurozonen ligger Tyskland i topp med 6 procents global andel (inklusive import från andra länder i Eurozonen).

En mygga

Rysslands andel av den globala importen är däremot marginella 1,3 procent, vilket är bara något större än Sveriges 0,9 procent. De fyra nordiska länderna har följaktligen en klart större andel än Ryssland och alltså större betydelse för den globala konjunkturen. Ukrainas andel är helt försumbar. Det finns alltså ingen risk att efterfrågeraset i Ryssland och Ukraina har en avgörande effekt på den globala efterfrågan.

Rysslands beroende

Går vi över och granskar vilka länder som Ryssland importerar från hamnar Europa i topp med 40 procent, följt av Kina på andra plats med 30 procent, medan importen från USA bara utgör 7 procent. USA är alltså inte särskilt viktiga för att sanktionerna mot Ryssland skall bli verkningsfulla. Det är däremot Europa. Av länderna i Europa är Tyskland viktigast, med 11 procent av Rysslands import. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att USA kommer med allt fler åtgärder eftersom det inte kostar dem särskilt mycket. Om det överhuvudtaget skall kännas för ryssarna måste de flesta sektorer inkluderas.

Kompisarna små

Länderna som angränsar till Ryssland i det ekonomiska samarbetet OIS svarar för ungefär samma importandel som Tyskland. Störst av dessa är Belarus som är Rysslands fjärde största importland med drygt 6 procent, följ av Kazakstan som är ungefär hälften så stort och Ukraina som är hälften av Kazakstans och importland nummer femton. Rysslands ”kompisar” är alltså inte särskilt ekonomiskt viktiga.   

Kina allt viktigare

Eftersom Kina står utanför de nuvarande sanktionerna har Ryssland en viktig vän som delvis kan kompensera för västvärldens uteblivna leveranser. Här har dock Ryssland ett stort problem. Deras beroende av Kina har ökat markant de senaste tio åren. Innan annekteringen av Krim svarade Kina för 19 procent av Rysslands import medan Europa stod för ganska precis 50 procent. Idag har Kina alltså ökat till drygt 30 medan Europas minskat till ungefär 40.  

Ur askan i elden

Genom sanktionerna kommer denna trend accelerera lavinartat. Det är naturligtvis ingen bekväm situation för den ryske presidenten. Regionen Europa utövar ju normalt inte makt på det sätt som en enpartistat med en evigt tillsatt regeringschef kan frestas att utöva. Eftersom Rysslands andel av Kinas import stannar på 4 procent och ger plats nummer 10 i Kinas statistik har Ryssland ingen som helst ekonomisk makt över Kina. Som visats i en annan artikel importerar exempelvis Kina gas från elva länder, där Rysslands andel är mycket liten. Ryssarna sitter därför helt i knäna på Kina. Och granskar vi USA:s importandel från Ryssland är den försumbara dryga 1 procent, att jämföras med Kinas andel i USA på 20 procent och Eurozonens på 17 procent.

Och slutsatsen..?

Summerar vi det ryska läget kan konstateras att deras inverkan på den globala ekonomin helt går via olje- och gasleveranser. Som konjunkturmotor är de försumbara. Därtill kan konstateras att Rysslands ekonomi, i och med västvärldens sanktioner, är helt i händerna på Kina. Ur ett makt- och beroendeperspektiv är det långt mycket värre för den ryska presidenten än att vara beroende av ett trettiotal självständiga länder i Europa. Grannsämjan mellan Ryssland och Kina har ju dessutom historiskt varit långt mycket sämre än Rysslands förhållande till Europa. Den historieintresserade ryske presidenten vet naturligtvis detta och det håller honom nog sömnlös på nätterna.     

Länders andel av Rysslands import

Rysslands import från Kina och Europa