Du är här

2016-10-29

Därför har alla fel om oljan

Tvärtemot vad många nationalekonomer hävdar så är inte ett lägre oljepris bra för ekonomin. Tvärtom kan man i dag säga att ett högre oljepris faktiskt är bra för börsen.

 

I teorin ger ett högre oljepris minskade disponibla inkomster och drar därför ner BNP för oljeimporterande länder. Men det vi ser i dag är att oljeländerna tvingas sälja ut aktier och obligationer för att hålla sig flytande. Faller oljepriset ner under 40 dollar får vi räkna med ny turbulens på finansmarknaderna.

Världsekonomin vande sig först med ett oljepris kring 20–40 dollar i den omvända oljekrisen 1985–1999. Men 2001 sköt oljepriset rakt upp och gick hela vägen upp till 140 dollar när hysterin kring ”peak oil-teorin” var som störst. Den förutsåg att världens oljeresurser var på upphällningen och att produktionen i världen snart skulle vända ner i brist på fyndigheter.

Den teorin har verkligen kommit på skam. Med högre oljepris började oljebolagen leta på nya ställen, gamla fyndigheter dammades av och framför allt i USA började man borra efter skifferolja. I dag är problemet att oljeproduktionen överstiger efterfrågan.

Först när Opec mer eller mindre på låtsas lyckas få ihop en överenskommelse om att man i november ska skriva ett avtal om produktionstak för medlemmarna, fick oljepriset fart upp mot 50 dollar. Drömmen är att få tillbaka priset över 60 dollar. Men för varje 10 dollar som priset stiger, desto fler oljeriggar startar åter produktionen i USA och flödar marknaden med ny kapacitet.

Det är svårt att tro att Opec i praktiken ska kunna nå en överenskommelse kring ett produktionstak. De är ännu inte ens överens om hur man ska beräkna medlemsländernas produktion. Ska man utgå från de officiella och överdrivna siffrorna? Eller ska man utgå från Opecs egna beräkningar? Den riktiga jokern är Ryssland som också fortsätter att öka sin produktion. Ska de ingå avtal med Opec eller utnyttja situationen till sin egen fördel?

Det finns en sak som förenar oljeländerna – de har alla brist på pengar. Det är väldigt svårt att förstå med tanke på de rikedomar de visat upp men de flesta olje­länder har vant sig vid för hög konsumtion och de flesta visar upp negativa budgetunderskott. Det kanske rikaste landet av dem alla sett till resurser, Saudiarabien, tvingas i dag sälja obligationer och aktier för att täppa till hålen och planerar även världens största börsnotering av oljebolaget Saudi Arabia Oil Co (Aramco) som kommer att värderas till 2–3 biljoner dollar – motsvarande 25 biljoner kronor. Det är cirka sex gånger svensk BNP för att ge ett perspektiv.

Det var Saudiarabien som startade det senaste oljeprisfallet för att pressa IS i Syrien samt att pressa bort nya producenter av skifferolja i USA. Strategin har som synes misslyckats och nu slåss kungafamiljen i Saudiarabien för att få upp priset innan de förlorar makten i sitt eget land.

Enligt IMF är det annars Bahrain, Kuwait, Oman och Libyen som ligger värst till.

Få minns kanske i dag den chock som Dubai World utlöste 2009 när de helt plötsligt ställde in betalningarna. Det finns en liknande mina just nu när Qatars kungafamilj hittills förlorat hela en miljard euro på sin investering i Deutsche Bank. Även om det inte behöver vara Qatar som är den första dominobrickan som faller, så visar detta hur sammanlänkat det internationella finansiella systemet är och hur svårt det är att gissa var och när bubblorna brister.

Lika viktigt som att oljepriset hålls uppe, lika viktigt är det alltså att Deutsche Bank inte ställer in betalningarna. Men det är en annan historia …  

Anders Elgemyr

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.