Du är här

2016-12-17

Här är Nobelprisen som jag vill se

Det är nobeltider och diskussionens vågor går höga inom de flesta kotterier kring huruvida rätt låt vann eller ej. Det gäller inte minst i litteraturpriset där juryn i sin upphöjda vishet och pr-känsla förvandlat evenemanget till en ytterst kvalificerad melodi­festival.

Detta framgår ur en artikel i Aktiespararen nummer 11 2016.

Signaturen är emellertid mycket förtjust i idén kring Nobelpriset. Att belöna banbrytande forskning och andra åstadkommanden till mänsklighetens fromma är en god idé och med de prissummor som är aktuella kan inte mottagarna (med vissa undantag) klaga på vare sig uppmärksamhet eller belöning.

Kanske borde man instifta fler Nobelpriser för att få bukt med problemen som solkar vår tillvaro? Valörs idé är att svenska staten går in och den här vägen löser några av de problem som den uppenbarligen inte kan fixa på egen hand.

Ta till exempel det här med viljan till skattebetalning. Visst finns enstaka privata skattesmitare som man gärna vill komma åt, men i signaturens ögon är det framförallt stora företags skatteplanering som sågar benen av vårt gemensamma middagsbord.

Varför inte utlysa en tävling om ”Bästa skattebetalar­före­tag”? Givetvis måste skattebetalningarna ses i skenet av den potential som företaget ifråga har, annars går det inte att jämföra ett SKF med en startup som kommit på grön kvist.

En närbesläktad gren är skapandet av arbetstillfällen. Den går verkligen inte hand i hand med företagets förmåga att generera värden. Se till exempel på det kommersiellt lyckade Fingerprint Cards, vars tillverkning sköts helt av utomstående företag. Vissa företag lyckas skapa vinster utan att egentligen bidra till rikets arbetstillfällen, och för andra är det tvärtom.

Genom att blanda in bägge delar i vägningen inför Nobelpriset i skatteinbetalningar, torde incitament för en vilja att bidra till nationens bästa ha skapats. Vilken fåfäng företagsgrundare eller börsdirektör skulle inte vilja motta ett pris ur konungens hand i blå hallen? Signaturen, som nu verkat inom näringskedjejournalistiken i mer än ett halvsekel har aldrig träffat en börsdirektör med mindre fåfänga än börsvärde.

En annan, minst lika politiskt laddad fråga som borde vara en Nobelpriskandidatskandidat är den om att göra nytta för nationen. Det är naturligtvis jättetrevligt att unga entreprenörer letar efter nischer där man snabbt kan kortsluta nuvarande affärsmodeller och bli ett miljardföretag.

Men mycket handlar om fintech och underhållning, vilket kanske inte löser de problem som vi verkligen skulle vilja ha hjälp med.

Ett pris som väger samman hur stor nytta företaget gör för samhället med vilka resurser det drar, skulle kanske locka äkta samhällsentreprenörer i stället för de som bara ser den gemensamma kossan som någonting att mjölka för egen del.

Vem kan till exempel skapa en flyktingsluss som kombinerar värdiga förhållanden och en rimlig dygnskostnad? Vem kan erbjuda den bästa utbildningen till den lägsta skolpenningen? Vem kan skapa bäst trygghet och kvalitet för åldringsvården utan att samtidigt skadeskjuta landstingsekonomin?

Signaturens tanke är att den här sortens utmaningar skulle inrikta de skarpaste (och, det bör erkännas, inte minst fåfänga) hjärnorna på de problem som vi vill få lösta här i riket, i stället för att lämna dem att ägna sig åt att snabbt och snärtigt bygga globala webbportaler för försäljning av spexigt färgade skosnören som designats av stora artister.

Nobelkommittén är härmed underrättad. Valör förväntar sig flera nya pangpriser till den gamle dynamitardens ära.

Redaktör Valör

Författare Hans-Olov Öberg

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.