Du är här

2017-01-24

Varför sparar vi?

Ibland är det nödvändigt att ta ett steg tillbaka för att se helheten. En grundläggande fråga som alla sparare förr eller senare behöver konfrontera är varför vi sparar.

 

Sparande är en självklarhet för många individer idag. Frågan om varför vi överhuvudtaget ens sparar blir därför närmast märklig.

Att överskott i vardagen ska sparas - eller ännu bättre investeras – är något som nästan kan liknas vid en ryggradsreflex, något som vi aktiesparare tar för givet.

Sedan barnsben har de flesta av oss hört berättelsen om systrarna ”spara” och ”slösa” och vilket livsöde som i slutändan gick systrarna till mötes.

Lärdomen från berättelsen var att syster ”slösa” fick omedelbar gratifikation, men fick samtidigt erfara en ekonomisk baksmälla efter hand. Den mer återhållsamma systern ”spara” avstod den direkta belöningen, men fick å andra sidan ett mer behaglig liv på sikt.

I verkligheten kan vi alla se exempel på systrarna. Med största sannolikhet har vi vänner eller bekanta som hamnar i den ena eller i den andra kategorin.

En del väljer att leva det goda livet med återkommande restaurangbesök och/eller lyxig konsumtion, medan andra väljer att vara mer återhållsam med utgifterna (något som inte betyder ett totalt köpstopp eller ett liv som en asket).

Men vad är sparande egentligen?

I all sin enkelhet är sparande en form av uppskjuten konsumtion. Tanken är att vi lägger undan en slant i dag och att vi förhoppningsvis kan spendera slanten med en liknande köpkraft (andelen produkter och tjänster) i framtiden.

Om vi investerar klokt, till exempel genom noggranna aktie- och fondval, kan vi till och med öka vår reala köpkraft och på så vis ha möjlighet att köpa mer i framtiden. Det nominella beloppet är som bekant oväsentligt – det vi bryr oss om är det reala beloppet.

Låt oss som alltid ta ett exempel.

Om du sparar 100 kr på ett bankkonto som ger 1 procent i ränta idag (något som är svårt att finna i Sverige för närvarande), då har du 101 kr om ett år. Om den allmänna prisnivån stiger med - säg 2 procent - under samma period så har du netto förlorat i köpkraft.

Trots att du har ”mer” (i nominella tal) på ditt bankkonto kan du alltså köpa ”mindre” (i reala tal, det vill säga färre produkter/tjänster, det som faktiskt betyder något).

Förvånansvärt få förstår detta enkla sammanhang.

Inflation är med andra ord en bitter fiende för alla sparare. Om du misslyckas med att generera en avkastning som överstiger inflationstakten – oavsett om det är genom konto-, aktie- eller fondsparande – så förlorar du köpkraft.

Inflationsrisker finns alltid i bakgrund med dagens monetära system. Eftersom alla pengar lånas in existens behöver vi dessutom alltid ha en hög tillväxt för att kunna tillgodose alla räntebetalningar som ska in varje månad. Annars blir det snabbt en finanskris (men den diskussionen tar vi en annan gång).

Vår centralbank, Riksbanken, vill aktivt urholka köpkraften på våra pengar med 2 procent (eller mer) årligen och allra helst försvaga den svenska kronan genom den så kallade valutakanalen.

Riksbanken använder sig av konsumentprisindexet (KPI) för att mäta den allmänna ökningen i prisnivån. De flesta av oss vet redan att KPI (eller KPI-F) inte mäter den verkliga inflationstakten i samhället.

Det många inte riktigt förstår är vad inflation egentligen är. Inflation är inte stigande priser, utan stigande priser enbart ett symptom på inflation.

Inflation är ett fallande penningvärde och inget annat.

Penningmängdens storlek (kvantitet) och penningmängdens omsättningshastighet är det som på längre sikt avgör prisnivån/penningvärdet. Denna definition är även intuitiv.

Låt oss därför ta ett mycket förenklat och orealistiskt exempel.

Landet XYZ har en mycket enkel äppelbaserad ekonomi. Det finns 100 kr i cirkulation och 100 äpplen. Priset per äpple blir alltså 1 kr.

Efter ett antal doktorsavhandlingar, debatter och överläggningar har landets framstående centralbankirer kommit fram att det behövs ännu mer pengar i cirkulation.

Landets centralbank, vid namn RISKBANKEN, fördubblar penningmängden till 200 kr för att ”stimulera tillväxt och välstånd”. Fantastiskt. Blir invånarna i landet ”dubbelt” så rika nu?

Nja inte riktigt.

Det som händer är – om vi antar att omsättningshastigheten i penningmängden förblir konstant – att priset per äpple stiger till 2 kr. En fördubbling av prisnivån.  

Sparare som hade 1 kr i sparade medel och som kunde köpa ett äpple innan, har helt plötsligt enbart råd med ett halvt äpple (om halva äpplen är till salu).

Köpkraften har med andra ord halverats.

Att följa penningmängden storlek är därför av yttersta vikt för alla sparare.

Om vi återvänder till verkligheten så kan vi titta på hur den breda penningmängden (M3) utvecklats i Sverige sedan januari 1995.

Se nedan. 

 

Den svenska penningmängden växer – precis som penningmängden ute i världen – exponentiellt. Precis som diagrammet visar har den svenska penningmängden vuxit med 6,8 procent årligen mellan åren 1995 och början på 2017 (slutet på 2016).

En tillväxttakt på runt 7 procent årligen innebär – om vi använder ”72-regeln” – att den svenska penningmängden fördubblas vart 10:e år. Och ”vilken inflation” säger Ingves.

Det gamla talesättet ”den som spar han har” bör kanske moderniseras till;

Den som spar han har… tills Ingves, banken eller Skatteverket tar det som blir kvar

Christoffer Ahnemark

(I nästa krönika om några veckor ska vi titta närmare på olika sparformer och hur du bör dela in ditt sparande) 

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.