Du är här

2017-04-18

Håll huvudet kallt under karnevalsyran

Brasilien har blivit en kelgris bland utvecklingsmarknadsinvesterare. Men för svenska normalplacerare torde det finnas mer aptitliga portföljer.

Denna artikel framgår ur Aktiespararen nummer 3 2017.

Aktiemarknaden har redan vaknat. Indikatorerna utvecklas åt rätt håll, en ny (låt vara temporär) president signalerar vilja till kraftfulla reformer. Självförtroendet bland såväl konsumenter som industriföreträdare ökar. Efter en lång problemperiod är Brasilien – länge en kelgris bland utvecklingsmarknadsinvesterare – på väg upp. Är det dags att investera nu, eller har tåget rentav redan gått?

Låt oss backa bandet en smula och fundera över vad Brasilien representerar som nation, marknad och investeringsobjekt.

Export har varit och fortsätter att vara en viktig komponent i landets ekonomi. Men så behöver det inte förbli. Värdlandet för de olympiska spelen i fjol har på senare tid utvecklat en stark inhemsk marknad och även om dess utveckling alltjämt är exportberoende, drivs mer än hälften av Brasiliens ekonomi av privatkonsumtionen.

Som en konsekvens av detta har även tjänstesektorns andel av ekonomin ökat från knappt två tredjedelar till nästan tre fjärdedelar under det senaste decenniet. Här svarar finansiella tjänster för lejonparten.

Länge såg allting bra ut. Under en tioårsperiod från ungefär 2004 utvecklades landet starkt. Tidigare satsningar på utbildning ökade nu tillgången på kvalificerad arbetskraft samtidigt som lönerna för de allra fattigaste, ökade dubbelt så snabbt som genomsnittsinkomsterna. BNP ökade med 4.5 procent per år och kreditefterfrågan fördubblades som andel av BNP.

Man kan lugnt konstatera att landet förtjänade att vara ett ”B” i BRIC-kvartetten.

Men så gick maskineriet i baklås. Landet drabbades av den värsta recessionen på mer än trettio år, efter att världsmarknadspriserna på olja, järnmalm och sojabönor minskat radikalt i spåren av problemen i Kina – landets största exportmarknad. Under 2015 krympte ekonomin med 3,8 procent – den värsta utvecklingen sedan 1981, inflationen ökade gradvis till närmare elva procent och arbetslösheten närmade sig tioprocentsstrecket. Den bistra trenden fortsatte under 2016, då den inhemska efterfrågan totalt sett minskade med nästan sex procent samtidigt som arbetslöshet och inflation låg kvar på höga nivåer.

Nu tycks den makroekonomiska trenden emellertid ha vänt.

OECD noterar att såväl konsumenternas som industrins förtroende för ekonomin har studsat upp från indexbottennoteringarna på sextio i slutet av 2015 till dagens nivåer på åttio respektive nittio.

Michel Temer, som fick ta över presidentposten i slutet av augusti 2016, efter att hans företrädare Dilma Roussef tvingats bort under pågående mandatperiod, har ärvt ett veritabelt getingbo. Men den nytillträdde sjuttiosexåringen har, synbarligen under parollen ”hellre impopulär än populist”, givit sig i kast med att tackla just de problem som IMF pekade på i sin senaste rapport för landet: Flaskhalsarna i infrastrukturen, pensionssystemet och skatte­systemet.

I spåren av recessionen drabbades landet extra hårt av obalans i offentliga finanser och det Temer nu har föresatt sig att åstadkomma, är exakt vad som behövs för att få landet på rät köl igen.

Och även om man aldrig kommer undan politisk osäkerhet – varken i sambafotbollens hemland, eller på det globala planet – är prognoserna för de kommande åren väsentligt mer optimistiska än de varit på länge.

De flesta bedömare räknar med att den brasilianska ekonomin planar ut under 2017 för att sedan öka, främst drivet av exportefterfrågan. Inflationen är på väg ned och väntas halveras fram till 2018. De strukturella reformerna av skattesystemet väntas minska företagens totala kostnader, vilket i kombination med investeringar i infrastruktur och minskade handelsbarriärer beräknas öka produktiviteten rejält i den inhemska industrin.

Samtidigt pågår ytterligare satsningar i utbildning, som både kan förbättra produktiviteten ytterligare samtidigt som klyftorna i samhället minskar och allt fler tidigare fattiga hushåll kan börja räknas som medelklass. Mot detta står en hög skuldsättning i näringslivet, liksom stora kapacitetsöverskott på sina håll. Men när ekonomin i slutet av innevarande år har absorberat den första vågen av kapacitetsöverskott, beräknas arbetslösheten minska igen med ty åtföljande positiva effekter på landets ekonomi.

Vad betyder nu allt detta för den brasilienintresserade aktiespararen?

De globala tillväxtinvesterarna har som vanligt inte vilat på hanen. Redan året innan recessionen slog ut på allvar, gick Morgan Stanleys brasilienindex (MSCI Brazil) tretton procent sämre än index, och i samma stil fortsatte det under 2014, innan det relativa tappet förvärrades ytterligare under 2015 då MSCI Brazil tappade fyrtioen procent att jämföra med det bredare indexet för emerging markets som föll med knappt femton procent.

Allt detta vände emellertid under 2016, då investerarna återvände med besked: det brasilianska indexet studsade upp med sextiosex procent samtidigt som jämförelseindex för tillväxtmarknader endast lyfte med elva.

Den brasilianska aktiemarknaden är topptung. De tio största företagen svarar för närmare sextio procent av index, och av dessa är fem finansiella företag. Energijätten Petrobras – som även är centrum för den pågående mututredningen med ett antal statliga tjänstemän på de anklagades bänk – svarar för mer än tio procent av index.

I genomsnitt värderas när detta skrivs den brasilianska marknaden till ett framåtblickande p/e på drygt tolv med en genomsnittlig direktavkastning på tre procent. Det är förvisso något billigare än MSCI index för de största välutvecklade marknaderna men faktiskt något dyrare än det bredare tillväxtmarknadsindexet.

Man tvingas konstatera att placerarna under den första vågen av tillförsikt tagit hand om det mesta av den lågt hängande frukten. Som den geopolitiska situationen ser ut idag, framstår den brasilianska marknaden som lämplig för endera av två strategier: vänta och se hur den politiska reformkampanjen går vidare, eller (för den djärve) som en liten del av portföljen för den händelse att den ekonomiska tillnyktringen överträffar de tämligen högt ställda förväntningarna. För en svensk normalplacerare torde det finnas mer aptitliga portföljer med bättre direktavkastning och framåtblickande p/e att åstadkomma med betydligt lägre risk på Stockholmsbörsen. 

Hans-Olov Öberg

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.