Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2016-08-13

Högt pris för utbildning

Ökningstakten i lån relaterade till utbildningssektorn har varit hög de senaste åren i USA. Nu höjer flera bedömare ett varningens finger för en utveckling som uppvisar ohållbara kännetecken. Är nästa skuldkris studielån?

En paradox. Så kan läget i utbildningssystemet i USA bäst beskrivas just nu. För att förstå denna paradox behöver vi först ta ett steg tillbaka och beskåda framväxten av vår tids största innovation - internet.  

Vi vet att internet har fört med sig en informationsrevolution runt om i världen. Aldrig tidigare har mer information (både kvalitativ och mindre kvalitativ) varit så åtkomlig och lättillgänglig för människor som nu. I många fall är även informationen på internet helt gratis. En del har till och med uttryckt oro för att informationsflödet är för stort för att ha en sportlig chans att hänga med.  

Trots den teknologiska utvecklingen har priset för en akademisk utbildning blivit allt dyrare i USA. En svår arbetsmarknad har fått fler individer att söka sig till det traditionella utbildningsväsendet i hopp om bättre jobbmöjligheter. Potentiellt högre framtida inkomster är även något som lockar med en högre utbildning. 

Men utan sparade medel är det svårt att få ihop vardagsekonomin för heltidsstudier. Om du inte har lyckats erhålla ett stipendium, då behöver du dessutom betala höga terminsavgifter i USA. För många väl ansedda universitet kan denna avgift uppgå till tusentals amerikanska dollar per termin. Hur ska en ung människa rimligen kunna betala dessa belopp?     

Lösningen har naturligtvis blivit enkel. Tre magiska bokstäver. 

L. Å. N. 

Studielån är en form av lån som faktiskt har ett produktivt syfte och ett sunt ändamål - till skillnad från exempelvis ett klassiskt konsumtionslån för att finansiera en semester till Thailand. Eftersom vi lever i ett kunskapssamhälle gagnar det även samhällsekonomi i stort när invånarna kan ackumulera eftertraktad kunskap som sedan kan appliceras i näringslivet. Tanken är att denna kunskap ska kunna användas för att både öka innovationstakten och produktiviteten i företagen, vilket i sin tur driver utvecklingen framåt.    

Men det finns bara ett problem. 

Vad händer om utbildningen inte resulterar i ett arbete? Vad händer om individen lyckas få en anställning, men inom ett yrke som inte är i den linje som personen utbildat sig för, där lönen väsentligt understiger den förväntade lönen? 

Då, mina damer och herrar, har vi ett problem. Dessvärre är det verklighet för många amerikanska – och svenska – studenter idag.

I en studie som genomfördes 2014 av två ekonomer med anknytning till New York Federal Reserve, framkom en mycket intressant upptäckt. Sedan 1990 har minst 30 procent av alla i arbetskraften (mellan 22 och 65 år) med en examen från en högre utbildningsinstitution, varit anställda för arbeten som i sig inte kräver en akademisk examen för de stipulerade arbetsuppgifterna. Problemet kvarstod dessutom 10 år efter avlagd examen.

Författarna lyfte även fram att denna utveckling var särskilt framträdande hos nyligen examinerade studenter i åldern 22 till 27 år, där en ännu högre procentuell andel förekom. Kvalificerad arbetskraft måste alltså nöja sig med arbetstillfällen som de egentligen är överkvalificerade för. Detta rimmar illa med högre lönenivåer och tryggare anställningsformer.

Denna trend syns även i Australien där en författare frågar sig om landet – i spåren av en utbildningsboom - bygger en nation av baristas med doktorsavhandling. Ni kan läsa denna artikel här.

Men hur stort är då problemet med studielån i USA? 

Totala mängden studieskulder i USA mellan åren 2006 och 2016. Större bild här 

Som grafen från St Louis Federal Reserve antyder har lånestocken i form av studielån ökat från omkring 481 miljarder dollar under första kvartalet år 2006 till nästan 1356 miljarder dollar 10 år senare. Det motsvarar en årlig tillväxt om runt 11 procent. 

Men det som kanske är mest slående med utvecklingen är att i princip ingen inbromsning i lånetillväxten ägde rum under finanskrisen 2008/2009 när kreditmarknaden var helt frusen. Utan trenden är i sin helhet intakt. Detta trots att inkomstutvecklingen i median-termer stagnerat (se graf nedan).

Utvecklingen av den reala medianinkomsten i USA mellan åren 2006 till 2014. Större bild här 

En fråga blir då naturlig. Hur kan tillväxten i studielån ske i en exponentiell riktning utan någon tendens till att sakta in? Hur tänker kreditgivarna egentligen? 

Nu börjar vi komma in på ett annat problem. Sannolikt vet ni vad det rör sig om. 

Statliga garantier. 

Majoriteten av studielånen är nämligen uppbackade av den amerikanska staten i from av banker som Sallie Mae eller sedan 2010 direkt genom utbildningsdepartementet.

Lånestrukturen skiljer sig dock mellan olika typer av studielån i USA. En vanlig lånetyp är de så kallade Stafford och Perkins-lånen. Dessa lån beviljas oavsett kredithistoria (merparten av studenterna saknar kredithistoria) vilket gör att riskerna förknippade med långivningen är svåra att överblicka. Vi får heller inte glömma att denna långivning dessutom sker in blanco. Den är icke-säkerställd. Med andra ord finns ingen säkerhet (fysisk tillgång) som långivaren kan göra anspråk på i händelse av en hel eller en partiell betalningsinställning.  

Individen som får ta de eventuella kreditförlusterna är med andra ord skattebetalaren i USA. En av amerikanska statens främsta tillgångar är faktiskt studielånen, som har ett bokfört värde på runt 1,2 biljoner dollar (av totalt 3,2 biljoner dollar i totala tillgångar). 

Ett lån är dock enbart en tillgång om låntagare kan betala tillbaka det lånade beloppet. Om inte individen har förmåga att betala, då måste fordran skrivas ned till det belopp som anses möjligt att återfå. I många fall kan detta belopp vara 0.  

Andelen studenter som hamnat i ekonomiska trångmål stiger just nu i USA, vilket är illavarslande. Enligt en artikel från Wall Street Journal från början på augusti i år, är fler än 7 miljoner amerikaner (av totalt 43 miljoner låntagare) i en så kallad "default"-status på sina lån. Ungefär 16 procent av alla studielåntagare har alltså helt slutat att betala räntor och amorteringar på sina lån - det är en väldigt hög andel dåliga krediter. 

Är det då en ny kreditbubbla vi bevittnar eller inte?     

Definitionen av en bubbla är när prisökningen på den spekulativa varan – oavsett om det rör sig om lägenheter i Tokyo, tulpaner i Holland eller IT-aktier – är större än ökningstakten i inkomsterna. För om inkomsterna stiger i paritet eller till och med mer än ökningstakten i tillgången, då är det i princip inga problem. Men så fort något växer snabbare än vad inkomsterna förmår att hänga med, då blir situationen snabbt mycket svårare. Utbildningssektorn och studielånstakten uppvisar dessvärre karaktärsdrag i den senare kategorin.  

Förutsättningarna för en klassisk bubbla är på plats givet följande premisser; 

1. Studenter har under åratal blivit intalade att utbildning alltid lönar sig – oavsett kostnad
2. Kreditgivningen bygger på ett antagande om att individerna i framtiden kommer lyckas få ett välavlönat arbete
3. Risker negligeras (kredithistoria är sekundärt eftersom det inte är möjligt att erhålla)
4. Kreditexpansionen har varit snabb, okontrollerad och kraftfull
5. Statliga garantier gör att riskperceptionen kan bli snedvriden
6. Situationen förstärker sig självt. Ju fler studenter som söker sig till universitetet, desto högre efterfrågan på utbildningsplatser. Många universitet har emellertid begränsade studieplatser. I sin tur leder det här till att priset stiger och att studenterna måste ta ännu större lån för att finansiera sin utbildning. En ond cirkel.

    Sammantaget kan vi konstatera att trenden för studielånesektorn är oroväckande i USA. Drömmen om en högre utbildning har i själva verket blivit en mardröm för många studenter. 

    De samhällsekonomiska konsekvenserna av denna utveckling går heller inte att bortse från. Även om denna artikel fokuserar på USA, så kan även vi se vissa likheter här i Sverige. Studier tyder exempelvis på att skuldsatta studenter som har svårt att finna ett arbete inom sin specifika utbildningskategori och/eller upplever en svår arbetsmarknadsintegration över lag, ofta skjuter upp sina familjeplaner med flera år.

    I en tid där information via internet är mer tillgänglig än någonsin tidigare är kostnads- och låneutvecklingen för utbildning både märklig och destruktiv. Men det är en verklighet som många stundenter i USA - och runt om i världen - lever med varje dag.  

    Christoffer Ahnemark 

    Tala om vad ni tycker

    Tala om vad ni tycker

    Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.