Du är här

2016-12-17

Mycket hög risknivå på börsen

De negativa nyheterna avlöser varandra, men trots det går börsen starkt.De låga räntorna ligger bakom uppgången, men nu är börsen högt värderad.

 

Detta framgår ur en artikel i Aktiespararen nummer 12 2016.

Sedan förra börsöversikten i augusti har ytterligare en svart svan flugit förbi och sällat sig till Brexit och den turkiska militärkuppen – USA:s nye president Donald Trump. Han var ett skämt för två år sedan, en spottkopp för ett år sedan och hux-flux var han president.

Om vi därtill lägger till Ukrainas krig med Ryssland och oräkneliga Greklandskriser blir slutsatsen att den politiska risken verkar ligga på extremnivåer. Därtill finns ytterligare en lika kolsvart svan att uppleva – det franska presidentvalet.

Om presidentkandidaten Marie Le Pen, ledare för den Nationella Fronten, blir ny president, kommer Greklandskriserna att framstå som en västanfläkt. Le Pen vill att Frankrike, inte bara lämnar eurozonen, utan hela EU.

Utan Frankrike, inget EU och utan EU får vi ett oöverblickbart kaos i Europa. Med stopp i de fria rörelser av varor, kapital och männi­skor, som numera är vår vardag,
faller tillväxten i EU-området dramatiskt. Dessutom kommer räntorna i de svaga euroländerna att gå i taket, medan de tyska räntorna dras ner till solida minustal. Skuldtyngda länder får därmed en inbromsning och spararna i ”sparlandet” Tyskland börjar att spara ännu mer. Vi får ett Europa utan vinnare.

De svarta svanarna till trots har Stockholmsbörsen gått upp 4–5 procent sedan förra översikten i augusti. Det är förbluffande. Och räknar vi från botten, vid mitten av februari, efter börskraschen i Kina (kommer du ihåg den?) är uppgången ungefär 20 procent. Det är häpnadsväckande. Börsen verkar osårbar och de svarta svanarna förvandlas snabbt till flockar av grå gäss.

Räntan är en orsak till denna motståndskraft. Den viktigaste, statens tioåriga obligationsränta låg länge på rekordlåga nivåer, vilket i Sverige innebar kring nollstrecket. I Tyskland låg den på minus under en stor del av sommaren och i Frankrike har den legat ungefär som i Sverige, samtidigt som Storbritannien fick en rekordlåg ränta efter Brexit.

Däremot har räntebilden förändrats efter valet av Donald Trump. Nu har obligationsräntorna stigit markant. I USA ligger tioåringen på 2,3 procent och i Europas större länder har räntorna ungefär dubblats på kort tid. Det innebär att Italien ligger på drygt 2 procent, Spanien och Storbritannien kring 1,5 och Frankrike ligger på ungefär hälften. Sverige ligger fortfarande i botten på 0,5 procent och Tyskland på 0,3.

De troliga orsakerna till ränteuppgången är två. Dels en effekt av Donald Trumps kritik mot Federal Reserves extremt låga räntor, liksom hans förslag att mer än halvera den amerikanska företagsskatten. Det kommer att försämra statsbudgeten dramatiskt och dra upp inflationsrisken markant. Den andra sidan gäller eurozonen.

I spåren av Brexit och Trumps triumf har risken ökat i vårens franska presidentval och därmed risken att eurozonen spricker. Därför har räntorna i de osäkra länderna kring Medelhavet ökat mer än i Tyskland. Placerare vill nu åter­igen ha en extra riskpremie för att investera i de länder som förr i tiden hade en svag valuta. Det känns igen från Greklandskrisen.

Granskar vi konjunkturen kan konstateras att tillväxten är relativt god. USA har visserligen haft en något svagare BNP-tillväxt än innan dollaruppgången, men Europa går desto bättre. Även Kina fortsätter att uppvisa en tillväxt som är tre gånger högre än de västliga ländernas, medan Japan fortsätter att kretsa kring nollstrecket.

Separerar vi statistiken i industri och privatkonsumtion, är det konsumenterna som visar framfötterna. Bilförsäljning, detaljhandel och bostadsbyggande utvecklas genomgående bra, medan industriproduktion och export stagnerar. Däremot visar de flesta index över inköpschefernas beteende en relativt god utveckling, även om den är ganska volatil i USA.

Om vi till detta kopplar vinsttillväxten i Stockholmsbörsens bolag kan konstateras att den är förhållandevis god och det tredje kvartalet bjöd på en uppgång på nästan 10 procent. Bolagen slog även analytikernas prognoser med råge. Bankerna går utmärkt, liksom byggsektorn och konsumentföretagen, medan de exportinriktade sektorerna verkstad, basindustri och IT/telekom har det motigare.

Slutligen några ord om börsens värdering. Den är hög sett i ett historiskt perspektiv. P/e-talet ligger på dryga 18, vilket skall jämföras med mer normala 14. Den stora skillnaden mellan nutid och forntid är naturligtvis ränteläget. Ju lägre ränta, desto högre p/e-tal. Det är därför svårt att hävda att dagens värdering är uppenbart hög. Om vi däremot jämför med inflationstakten blir slutsatsen annorlunda.

Historiskt har ett p/e-tal, som motsvarar det inverterade värdet av inflationstakten, plus 5,3 procentenheter, varit ganska normalt. Då borde börsens p/e-tal ligga kring 16. Med dagens p/e-tal på dryga 18, är därför börsen högt värderad.

Så vad blir slutsatsen? Jag fortsätter att vara försiktig till aktier, vilket faktiskt börjar bli ganska tjatigt. Visserligen har Riksbanken utlovat fortsatt superlåga räntor fram till 2019, men jag tror ändå att den stigande inflationen kommer att störa aktieplacerarna. Bättre konjunktur i Europa är däremot ett plus, liksom de fortsatt låga olje- och basmetallpriserna.

Däremot kommer USA:s räntepolitik att bli ett ökande problem, medan min oro för den kinesiska tillväxten har minskat. Den politiska risken är dock extrem. Låt oss därför förenas i en gemensam bön att Marie Le Pen inte blir Frankrikes nästa president. Slipper vi det kan kanske den politiska risken börja dämpas igen. Då blir jag möjligen mer positiv till aktier. Det vet vi i maj 2017.

 

Författare Peter Malmqvist

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.