Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2014-10-28

Det spökar hos Mineral Invest

Det spökar ordentligt hos Mineral Invest. Bolaget hemsöks av personer som under lång tid endast figurerat i kulisserna.

Vem vill nu plötsligt ha inflytande i Mineral Invest styrelse och varför? Den frågan står öppen efter de senaste turerna i bolaget. 

Flera motiv kan tänkas ha lett till att den tidigare styrelsen i Mineral Invest lämnade sitt uppdrag. Eftersom bolagets kapital inte återställts och den andra kontrollstämman beslutat att inte likvidera Mineral Invest, så var styrelsen personligt ansvarig för att betala bolagets skulder. Styrelsens ansvar blev kanske för tungt att bära?

Om det är lätt att förstå varför en styrelse hoppar när likvidationshotet är överhängande, så är det omvänt svårt att förstå vad de nya styrelseledamöterna har i utbyte mot att axla ansvarsbördan. Finns andra bevekelsegrunder för det nu visade styrelseengagemanget än att rädda bolaget?  Är exempelvis att skifta över ansvaret i sig ett bärande skäl för att byta styrelse?

De tidigare styrelseledamöterna, med Lantz i spetsen, drevs av att det enligt dem fanns ”50 miljoner i potten” i form av en eventuell finansiering som, i det fall medlen skulle inflyta, potentiellt skulle kunna rädda bolaget och hindra licenserna från att förfalla.

Den förra styrelsens sällsamma driv att rädda bolaget, ett bolag som länge har stått och alltjämt står på ruinens brant, har varit förvånande stort givet att styrelseledamöternas ägande i bolaget är hyggligt litet. Dåvarande styrelseordföranden, Jonas Lantz, äger drygt 3,5 procent av aktierna och före detta ledamoten, Johan Blomgren, cirka en halv procent. 

Inte heller de nya styrelseledamöterna har genom ägande ett privatekonomiskt, starkt incitament för att rädda Mineral Invest, i alla fall inte av den offentliga ägarlistan att döma.

I sammanhanget tål nämnas att ägarbilden i Mineral Invest saknar önskvärd genomlysning. Amarant blev storägare i Mineral Invest i samband med köpet av Ghana Gold. Men vad som därefter hände med Amarants aktier är dolt i dunkel. Uppgifter har funnits om att Amarants aktier i Mineral Invest pantsattes, men panten ska enligt samma källa inte ha realiserats. På den extra bolagsstämma som var i Mineral Invest i november 2013 så röstade ett tiotal investerare delar av Amarants aktieinnehav via ombudet Johan Palmgren. Största ägaren på nämnda stämma var dock, också om man sammanräknar samtliga närvarande aktier ägda av Amarant, Active Allocation Fund, företrädd av Håkan Lundbeck.

Enligt uppgifter hos Realtid var Active Allocation Fund en gång största ägare i Mineral Invest med cirka 17% av bolaget, något som bekräftas av röstlängden från stämman i november 2013. Active Allocation Funds ägarandel kan inte utläsas av de aktieböcker som tagits fram inför höstens stämmor, men enligt uppgift som förekom på den extra bolagsstämman i oktober i år så kvarstår fonden som en av huvudägarna. Dagens Industri har uppgett att JRS Groups tidigare VD, Peter Nygren, och hans ägarbolag New Oak har varit största ägare i Mineral Invest. Enligt en ägarförteckning från den 16 september i år (2014) framgår dock att New Oak numera äger endast 2,75% av aktierna.

Aktieböckerna för stämmorna i juni respektive september 2014 utvisar att mer än hälften av aktierna i Mineral Invest hålls på depå hos Mangold Fondkommission. Hos Mangold återfinns dels en post motsvarande strax över 49 procent av aktierna och dels en post som särredovisats om cirka 11, 50 procent.

I sammanhanget noteras att Mangold har en pågående tvist med GKL och dess grundare Peter Lindh och Lars Gullstrand. Tvisten rör ett lån till Amarant. Mangold anser att Lindh och Gullstrand ska ha borgat för lånet personligen, men på den punkten går åsikterna isär. GKL ska ha hävdat att en mindre post aktier i Mineral Invest lämnats som säkerhet för lånet till Amarant. Dom har ännu inte fallit i målet. Huvudförhandlingar sker den 26 och 27 november i Stockholms tingsrätt.

Realtid har tidigare rapporterat (jmf artikel 13/10) att samtliga nyvalda styrelseledamöter har koppling till Johan Ulander vars namn sammanknippats med både Alluvia och Amarant.

Nyvald styrelseledamot i Mineral Invest är den ovan nämnda Peter Lindh. Lindh var tidigare kollega med Lars Gullstrand som i sin tur tidigare har varit ordförande i Mineral Invest.

Mineral Invests nye styrelseordförande, Bengt Hemmingsson, är tillika ledamot i det bolag som köpte Ghana Gold av Mineral Invest, nämligen Alluvia som delägs av Amarant. Fredrik Rodger har suttit som VD för Contender, ett bolag som sytt ihop finansiering till Johan Ulanders olika bolag, Ulander som – liksom GKL - varit en av delägarna i Amarant. Rodger ska också vara en av drivkrafterna bakom den ovan nämnda fonden, Active Allocation Fund.

Hemmingsson har tidigare företrätt Alluvias, samt därtill Sylwia och Bernhard von der Osten Sackens, aktier på Mineral Invests stämma. Huruvida dessa ägare kvarstår kan inte utläsas av Mineral Invests senaste stämmoaktieböcker.

På den senaste stämman ersatte istället Hemmingsson advokat Fredrik Ramberg i rollen som ombud för Ramberg Advisor Advokatbyrå AB som totalt äger en halv procent av bolaget. (Tidigare ledamot i Mineral Invests styrelse, Fredrik Ramberg, uppgavs på stämman inte längre vara delägare i Rambergs Advisor Advokatbyrå AB).

Den nya styrelsens sammansättning väcker misstanke om att de spår som affären med Ghana Gold efterlämnade i ägarlistan för Mineral Invest alltjämt kvarstår, troligtvis dolda bakom den post som finns i depå hos Mangold.

Närvaron på stämman i oktober där styrelsebytet skedde var mycket låg. Endast 0,6% av aktierna var upptagna i röstlängden. Mot den bakgrunden, och givet den ovan beskrivna mycket oklara ägarbilden, så är det högst osäkert hur stort stöd i ägarleden den nya styrelsen har. Eftersom ingen av de förmodade, stora ägarna fanns på plats på oktoberstämman, exempelvis inte Active Allocation fund, så vet ingen med säkerhet vem som stöttar den nya styrelsen eller vilka särintressen som eventuellt präglar dess agenda.

Det är mycket märkligt att ägare som lyst med sin frånvaro under snart ett år, ett år då bolaget visat fram den första och den andra kontrollbalansräkningen, under styrelsekuppartade former (utan att visa upp ett brett stöd i aktieägarledet) plötsligt gör rent hus i styrelsen! Lika märkligt är det att de ägare som under det senaste året slitit för bolagets överlevnad och som öppet deklarerat att de ska gå till botten med ansvarsfrågan då de ansett att Gullstrands namn funnits på för många papper, lämnar skeppet snabbt och utan närmare kommentar. Avböjde Lantz och Blomgren omval i vild panik, eller efter att ha tvingats avgå?

Varför spelar för övrigt Ramberg Advisor Advokatbyrå AB plötsligt första fiolen på en stämma i Mineral Invest? Byrån deltog inte på de tidigare stämmorna i höst, då det istället var Lantz och Blomgren som höll i stämmotaktpinnen. Lantz och Blomgren såg till att den tidigare styrelseledamoten, advokat Fredrik Ramberg, fick ansvarsfrihet men röstade mot ansvarsfrihet för den tidigare styrelseordföranden, Lars Gullstrand.

Att Rambergs Advisor Advokatbyrå AB skulle sättas att undersöka möjligheterna för att driva och vinna en ansvarstalan mot Gullstrand är en långsökt tanke. För varför skulle Lindh, Hemmingsson och Rodger vilja ha Gullstrands huvud på ett fat?

Mineral Invest har i dagsläget inte några pengar för att driva en rättslig process mot Gullstrand. Alla typer av verksamhet måste hållas tillbaka på grund av kapitalbristen.

Det är alltjämt styrelsen som tar beslut om en skadeståndstalan ska drivas eller inte i bolagets namn mot en styrelseledamot som nekats ansvarsfrihet. Om exempelvis en styrelseordförande har misskött bolaget så till den grad att det förorsakat skada, kan talan väckas i bolagets namn. Skulle bolaget vinna en sådan talan, tillfaller skadeståndet bolaget, dvs. indirekt alla aktieägare.

Att Lindh, Hemmingson och Rodger kallats in för att blockera en ansvarstalan från bolaget Mineral Invest mot Gullstrand, är - som antytts ovan - mer troligt än motsatsen. Styrelseskiftet kan emellertid lika gärna – som konstaterats inledningsvis - bygga på en uppgörelse, ägargrupperingar emellan, om att skifta över det tunga ansvar som den sittande styrelsen i Mineral Invest i nuläget tvingas axla mot bakgrund av att kapitalet inte är läkt efter andra kontrollstämman. Därmed sagt är vi indirekt inne på frågan om finansiering.

Ett av syftena med styrelsebytet kan förstås ha varit att säkerställa framtida finansiering. Det är inte uteslutet att sittande styrelse varit inblandad i diskussioner om ett kapitaltillskott redan innan den tillträdde. Var det rentutav Lindh, Hemmingson och Rodger som skulle se till att de 50 Mkr som den tidigare styrelsen fiskade efter skulle komma på plats? Inget tyder på det.

Formaliafel på stämman i september satte käppar i hjulet för den av förra styrelsen föreslagna, riktade preferensaktieemissionen om totalt 50 Mkr till ”Gulf Resources Capital”, ett bolag som till största delen sägs ägas av ett schweiziskt försäkringsbolag. Felen var så grova att stämman måste göras om, vilket av allt att döma stjälpte finansieringen och, i förlängningen kanske också, styrelsen.

På den efterföljande stämman i oktober var preferensaktieemissionen ett minne blott. Hade Gulf Resources Capital möjligen skrämts bort av faktum att inga utdelningar är tillåtna i Mineral Invest under de kommande tre åren?

Ingen ny, färdig finansieringslösning kunde presenteras på stämman den 10 oktober. Ärendet " Framläggande av kontrollbalansräkning och fråga huruvida Bolagets egna kapital är återställt", liksom frågan om bolaget skulle träda i likvidation, hänsköts således till en framtida stämma, en stämma som i skrivande stund ännu inte har sammankallats. 

Att ett nytt finansieringsförslag ej fanns på plats på oktoberstämman kan tyda på att de nu tilltänkta huvudfinansiärerna kräver insyn för att ge bolaget sitt stöd. Att just Hemmingsson, Lindh och Rodger, med kopplingar till ägargrupperingar som funnits och kanske fortfarande finns i bolaget, klev in i styrelsen vittnar om att huvudspåret är att befintliga ägare ska rädda det sargade Mineral Invest.

Septemberstämman röstade mot en likvidation. Tongångarna på oktoberstämman (jmf ovan) måste tolkas så att den nya styrelsen har på sin agenda att rädda Mineral Invest från konkurs. Om det är ett självändamål i sig är tveksamt.

I den senaste årsredovisningen står svart på vitt: ”Bolaget saknar idag helt finansiella medel och har stora skulder”. Balansräkningens tillgångssida gapar dessutom tom.

Det kan ifrågasättas om det över huvud taget finns någon substans i bolaget att tala om. Det är högst oklart vad status är för de licenser som Mineral Invest inte uppfyllt sina åtaganden för. Risken för att Mineral Invest förlorar sina rättigheter i Kanada och Kongo är överhängande.

I revisionsberättelsen över årsredovisningen 2013 framgår att Mineral Invests dotterbolag MGM Gold Mines Plc, Mineral Invest Congo AB s.p.r.l och STE Wanga Mining conpany S.p.r.l inte konsoliderats i koncernredovisningen varmed moderns koncernfordringar på nämnda dotterbolag har tvingats skrivas ned till noll. Revisorn kan följaktligen inte uttala sig om årsredovisningen upprättats i enlighet med årsredovisningslagen.

Revisorn Eric Lindahl konstaterar vidare i sin revisionsberättelse att Mineral Invest varit misskött: ”Moderbolaget har under räkenskapsåret anskaffat aktier i Gold Crown LLC för 370 000 000 kr. På grund av bristande finansiering av bolagets verksamhet avyttrades bolaget under innevarande räkenskapsår. Avyttringen innebar en kostnad för moderbolaget i form av en nedskrivning på 370 000 000 kronor. Den dåvarande styrelsens beslut att anskaffa Golden Crown LLC och avsaknaden av säkerställd finansiering vid förvärvstillfället har inneburit väsentlig ekonomisk skada för moderbolaget.” Sålunda avstyrkte revisorn att årsstämman skulle bevilja ansvarsfrihet åt de styrelseledamöter som satt vid rodret då Golden Crown-affären gjordes, nämligen: Lars Gullstrand, Fredrik Ramberg, Erik Forssberg, Patrik Sarin, Stuart Bromley och Michael Smith.

”Mineral Invest uppfyller inte de renlighetskrav som Aktiespararna ställer på ett publikt bolag”, konstaterar Åsa Wesshagen, ansvarig för bolagsfrågor hos Aktiespararna som för förbundets räkning bevakade den extra bolagsstämma i september där årsredovisningen lades fram.

Mineral Invest har slutit finansieringsavtal åt höger och vänster med följden att man idag ingår i ett nätverk av parter som alla förlorar på om någon part hamnar på obestånd. Dock är Mineral Invest idag så illa däran att det inte kan stötta någon annan. Mineral Invest måste självt ha konstgjord andning. Det är lätt glömma när diskussionerna går heta om möjligheterna i Etiopien och Kongo, förhoppningar som går om intet om pengar ej kan uppbringas.

En annan kritisk komponent är förstås kompetens. Efter att Erik Forssberg begärt eget utträde i styrelsen den 6 oktober så saknar, krasst nog, Mineral Invest sådan kompetens i mineralogi som krävs.

Författare Åsa Wesshagen

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.