Du är här

2015-05-14

Alldeles för bra för att vara sant

Låt inte låga räntor locka till att ta för höga risker i placeringarna. Contenders obligationer och det havererade rederiet SRAB är exempel som förskräcker.

Medan USA:s centralbank Federal Reserve och Sveriges Riksbank säger att räntan satts ner för att stimulera ekonomin och få ner arbetslösheten påstår olyckskorparna att en låg ränta är nödvändig eftersom de skuldsatta inte har råd att betala normala räntor eller ens att betala tillbaka lånen. De spår att nästa finanskris kommer att bli tio gånger större än 2008 eftersom den jättelika obligationsmarknaden då kommer att haverera.

Vi som länge botaniserat bland högavkastande företagsobligationer, konvertibler och preferensaktier är redan nu benägna att ge olyckskorparna rätt.

Många är drabbade i Contender-härvan. Lars Guldstrand, bland annat vd på Eniro och ordförande i Paynova, befinner sig i stormens öga, men hans namn nämndes aldrig på ett Contender obligationsmöte. Ett möte som utlyses till kvällen den 22 december i fjol blir sällan fullsatt. Men här fick man byta till en större lokal. Där möttes vi av beskedet att mötet hade flyttat till den 29 december. Euroclear hade inte hunnit sammanställa förteckningen, skuldboken, över samtliga obligationsinnehavare.

Närmare 150 personer, nästan alla till synes äldre än 65 år var där. En pension på blott hälften av den tidigare lönen hade lockat oss att teckna Contenders obligationslån HY2, HY3 och HY4 för totalt 300 miljoner kronor. HY står för High Yield, det vill säga hög avkastning. Vi fick goda 12 procent ränta årligen, medan förmedlaren Nordisk Kapitalförvaltning, NFK, fick 3 procent i courtage och 5 procent i provision.

Jag hade förmånen att våren 2011 träffa Stefan Agerbark, chef för NFK. Han betonade att NKF:s produkter var ”säkerställda med råge” med panter som kunde säljas i händelse av betalningsinställelse. Senare under mötet erbjöd han mig teckna obligationer i numera konkursade och brottsmisstänkta Panaxia och Nordisk Bevakningstjänst.

Panten för ­HY2-HY4 utgjordes av 440 000 aktier, á 1 000 kronor styck, i Lars Guldstrands och Peter Lindhs investmentbolag GKL. Guldstrand hade haft ekonomisk framgång i sina vd-jobb och med sina riskkapitalinvesteringar och startat eget. I hans garage trängdes både Ferrari- och Maserati-bilar.

Panten innehöll råvarutillgångar; platina i Alaska, guld i Colorada, Canada, Surinam och Chile och ett stort aktieinnehav i Alluvia Mining, som också var ägare i dessa projekt och sades ha en ny miljövänlig, kostnadseffektiv teknik att anrika guld. Metoden var oprövad i större skala, men Alluvia räknade med att bli noterad på en nordisk börs 2012. Råvarutillgångarna var dock varken bevisade eller sannolika. Om inte utvinningen startat och intäktsflödet kommit igång i slutet av 2012 skulle loppet var kört. Licenser måste underhållas och förnyas. Mineral- och gruvtillgångarna krävde tilläggsköpeskillingar om 56 miljoner dollar för Contenders tillgång Platinum Creek Mine, Alaska. Råvaruboomen upphörde och Guldstrands blivande gruvimperium drabbades av kapitalbrist.

Contenders ränteutbetalningar slutade efter ett år och då erbjöds vi att byta obligationerna mot aktier i riskabla Alluvia.

Finansinspektionen ansåg att NKF sålt alltför riskabla produkter till alltför dåligt informerade kunder och återkallade tillståndet för försäkringsförmedlaren i maj 2012.

Jag hade lagt min HY4 i en kapitalförsäkring hos Nordnet, för att minska kapitalskatten. NKF erbjöd också förvaring hos Victory Life, som nyligen också förlorade tillståndet.

I de noterade bolagen IGE, nuvarande Nickel Mountain, och Mineral Invest hade Guldstrand en roll i bakgrunden. IGE tömdes via en icke auktoriserad utbetalning på 50 miljoner kronor för ett köp av senare konkursade Ghana Gold. Utredning och polisanmälan har följt. På en mycket lång bolagsstämma i Mineral Invest hösten 2014 var Guldstrand en av dem som inte fick ansvarsfrihet.

GKL-aktiernas påstådda pantvärde på 440 miljoner kronor har idag minskat till cirka 290 000 kronor, det vill säga 66 öre per styck, och 0,1 procent av obligationslånet är säkerställt. Fondkommissionären Mangold har stämt GKL och Guldstrand och Lindh för ett obetalt lån på cirka 4 miljoner kronor. De fem ansvariga för utvinningen av platina i Alaska åtalas för miljöbrott och riskerar fängelse.

Fredrik Rodger är vår talesman och vår obligationsagent. Han ledde ovan nämda möte den 29 december. Han var tidigare vd för Contender, och mötets övriga funktionärer hade också sin bakgrund hos Contender. Liksom vid USA:s finanskrasch 2008 får de som konstruerat och delvis orsakat problemen också försöka reda ut dessa. När Contender-utdelningen upphörde skulle Rodger sälja GKL-panterna. Det har misslyckats.

GKL och Contender hade kontor i samma hus vid Engelbrektsplan i Stockholm. Sitter de fortfarande på varandras stolar? Contender är aktieägare i Mineral Invest. Rodger sitter i dess styrelse. Han betonade att hans uppgift i Mineral Invest är att försvara våra intressen. Alla tillgångar skulle samlas under Mineral Invests paraply. Där finns förlustavdrag och 3 438 aktieägare. Återlistning planeras till tredje kvartalet 2015.

Räddaren i nöden är finansiären, det Kuwaitiska it- och telekombolaget Gulf Resources Company, GRC, med den höga kreditvärdigheten AAA. De hade lovat att satsa 28,5 miljoner dollar i Mineral Invest i februari 2015. Och senare sammanlagt uppåt 150 miljoner dollar och därmed bli gruppens störste ägare.

Mina försök att via hemsidan få kontakt med ett till synes avsomnat GRC misslyckades, men Rodger sade i mars 2015 att det blev ett helt annat och för oss mycket bättre upplägg. Under tiden har Euroclear avregistrerat Alluvia-aktien. Och Ekobrottsmyndigheten har genomfört en husrannsakan i GKL:s lokaler. Den 24 mars anhölls Rodger med flera misstänkta för bland annat grovt svindleri.

Per Agerman, journalist på ekonomisajten Realtid, som kartlagt hela denna härva, rapporterade att Victory Life inte hade tillräckligt i kassan för att kunna avveckla sin egen verksamhet och betala ut Contender-spararnas medel. Spararna tvingas nu med Finansinspektionens goda minne betala en ”uttagsavgift” på 7,8 procent av sin behållning hos Victory Life för att få tillbaka vad som är kvar där.

Vi lämnar därmed Contender och går över till rederier. Sektorn har drabbats av stora bakslag på den svenska aktiemarknaden. John Fredriksen blev Norges rikaste man genom att i slutet på nittiotalet bland annat lägga beslag på svenska kronjuveler som rederierna ICB och Frontline.

Men i hamnvillan i Stockholms Frihamn smidde NGM-listade Söderköpings Rederi AB – SRAB – stora planer. En flotta med moderna kemtankfartyg skulle byggas. I samarbete med Stockholm Corporate Finance inbjöds investerarna att köpa högavkastande onoterade preferensaktier i tre stycken kemtankfartyg.

SRAB:s fartyg byggdes på ett turkiskt varv. Victory blev SRAB Kemtank 1, år 2006. Fartyget finansierades av banklån på 118,4 miljoner kronor via Ålandsbanken och Östgöta Enskilda Bank och via försäljning av SRAB Kemtank 1 preferensaktier för 40,5 miljoner.

Årsavkastningen var 9,2 procent. Minimiposten var 10 aktier á 45 000 kronor styck. Preferensaktieägarna hade företräde till utdelning och vid likvidation. De hade också rätten att efter fem år sälja aktien till det noterade SRAB till kursen 107 procent. Detta gav en total avkastning på 10,4 procent per år under fem år. Om SRAB ville återköpa preferensaktierna redan efter 2,5 år blev årsavkastningen i stället 11,8 procent per år. Om fartygens marknadsvärde ökat fick prefenrensaktieägarna tillgodogöra sig 35 procent av värdestegringen. Vilket kunde ge en sammanlagd årlig avkastning långt över 12 procent.

Presentationerna lockade tunga investerare som Bengt Stillström (Traction), Mikael Kamras (före detta Proventus), Johan Rapp (Pomona), Lars Swahn (Svenska Bostadsfonden) och rederinäringens grand old man Clarence Dybeck, som hade förlorat tvekampen om ICB mot ovan nämnda Fredriksen.

Erbjudandet blev övertecknat. Jag fick vänta tills fartyget Glory och preferensaktien SRAB Kemtank 2 sjösattes året efter. Samma villkor, men aktiepriset var 50 000 kronor och lägsta insats 500 000 kronor. Fartygen finansierades med banklån på 119 miljoner och 45 miljoner kronor via preferensaktier.

Slutligen kom Prima och aktien SRAB Kemtank 3. Priset var nu 600 000 kronor för tio preferensaktier. Man ville ta in sammanlagt 54 miljoner från investerare och resten från bankerna. Men aktieförsäljningen gick trögt.

Fartygen erbjöd tillförlitliga och säkra transporter av olje- och kemikalieprodukter i Östersjön och Nordsjön. Vd Rolf Hollmén ansåg i mars 2006 att ”framtiden för branschen ser fortsatt ljus ut”.

År 1999 hade Finanstidningen haft följande rubrik ”SRAB mot börsens botten”. Sen hade marknaden vänt. Men SRAB, med en flotta på sju fartyg, gick med förlust under 2005 och första halvåret 2006. Under 2007, 2008 och 2009 fortsatte förlusterna.

Kemtankfartygen kunde drabbas av oväntade problem. När Victory först fraktade tjockolja och sen skulle frakta kemikalier hade oljan stelnat i rören på däck. Det gick inte att få fartyget ren.

I oktober 2008 gjorde Svithoid, ett litet noterat rederi, konkurs. I mars 2009 meddelades att bankerna gett kemtankbolagen anstånd med amorteringarna. Villkoret var att preferensaktiernas utdelningar måste upphöra.

Efter ett generellt prisfall på fartyg med 20–40 procent sammankallades aktieägarna den 17 september 2009. Bankerna krävde att Kemtank-aktieägarna skulle byta in sina preferensaktier mot vanliga, noterade SRAB-stamaktier. Utdelningen hade definitivt upphört och vi hade hamnat sist i kön vid en konkurs eller likvidation. Slutligen följde en nyemission och rekonstruktion.

I april 2012 meddelade Ålandsbanken att de köpt upp Danske Banks (före detta Östgötabankens) lån. Ålandsbanken sa upp lånen och fartygen såldes. Sen hade banken inga fler krav och SRAB saknade verksamhet.

Den 26 juni 2013 beslutade bolagsstämman om likvidation, som skulle vara avslutad före halvårsskiftet 2014. Man hade tillräckligt med tillgångar för att täcka likvidationskostnaderna, men avslutet försenades till 2015.

De som i likhet med mig sålt vinstaktier för brinnande livet under 2014 för att kvitta mot den jättelika SRAB-förlusten får nu skatta bort vinsterna och har kanske inga kvar 2015 att kvitta mot. Den huvudvärken uteblev för Contender som ligger i en kapitalförsäkring, där förlusterna på 150 000 kronor är oanvändbara.  

Författare Jonas Bernholm

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.