En högtflygande miljardindustri

Långa leveranstider kan snart vara ett minne blott, vare sig det gäller akut leverans av läkemedel, kläder inför kvällens fest, böcker inför morgondagens prov eller hembeställning av pizza. Morgondagens leveransmedel kallas i folkmun för drönare och förhoppningarna om hur dessa högtflygande, obemannade luftfarkoster skall kunna användas i kommersiellt bruk har redan gjort tillverkningen av dem till en miljardindustri.

Unmanned Aerial Vehicles(UAV) eller drönare, som de vanligtvis kallas, är samlingsnamnet för de obemannade luftfarkoster som nu har börjat dra till sig alltmer uppmärksamhet från både näringsliv och media, men självklart även investerare. Dessa luftburna fartyg, som till formen kan liknas vid antingen en helikopter eller ett flygplan, kan vara allt från storleken av en fågel till 50 meter långa, samt ha en totalvikt på några enstaka gram till flera ton. Det är alltså inte utformningen hos dessa farkoster som för dem samman, utan den gemensamma nämnaren är att de alla är obemannade.

För tio till femton år sedan var nog tanken om ett obemannat luftfordon en ganska absurd tanke för många, men faktum är att dessa flygfarkoster har existerat ändå sedan mitten av 1900-talet. Drönarna, som vid dåtiden var en modifierad version av ett Boeing-plan, användes av den amerikanska armén under andra världskriget, men eftersom att de saknade medel för att få planet att lyfta sig själv, var de tvungna att låta en besättning lyfta planet för att sedan hoppa ut med fallskärm. Att operera en drönare under andra världskriget var alltså inget för den ovana flygaren.

Dagens drönare opereras dock under helt andra villkor. Manövreringen sker främst via en kontrollpanel från marken, men det existerar även drönare som, i praktiken, kan styra sig själv via GPS-lokalisering samt rörelse-sensorer. Detta för att kunna känna av topografin, men även objekt i rörelse, till exempel flygplan och fåglar.

Användningsområden
Även om den kommersiella användningen av drönare växer lavinartat, används de fortfarande mest för militärt bruk. Detta är ett ämne som har debatterats vilt i media de senare åren då det har uppmärksammats att ett flertal fall av militära drönarattacker har orsakat civila offer. Bland de länder som hittills har gett upphov till denna kritik hittar vi till exempel Storbritannien, Israel och USA.

Det bör dock uppmärksammas att USA är det land som, i särklass, har fått ta emot den största kritiken. Detta, beroende på landets inblandning i militära drönarattacker mot så kallade ”mål av hög prioritet” i bland annat Jemen, Somalia och Pakistan. Det kanske mest uppmärksammade fallet hittills skedde den 17 december år 2009 då en attack, beordrad från vita huset, slog till mot en by vid namn al-Majalah i södra Yemen. Drönarattacken fick genast motstå hård kritik från både media och rättsorganisationer som till exempel FN, då det i efterhand visade sig att attacken hade skördat hela 46 civila offer.

Vidare har landet fått stå emot fortsatt kritik då meningsmotståndare till användningen av drönare i militärt syfte hävdar att det till synes okonventionella medlet är ineffektivt. Det vill säga, det innebär en alldeles för hög risk för att civila offer ska drabbas. Ett exempel på detta är en studie som genomfördes från 2004 till 2012 av juridikinstitutionerna på Stanford Law School och New York University’s School of Law. Studien, som syftade på att bevisa drönarnas ineffektivitet, visade att drönarattacker utfärdade av USA under den angivna tidsperioden, hade skördat mellan 2 562 och 3 325 liv. Totalt befarade institutionerna att mellan 500 till 800 av dessa var civila.

Det bör dock uppmärksammas att den svenska försvarsmakten, trots sin användning av drönare, endast använder sig av dessa för spaningsuppdrag då det finns ett behov av att kartlägga sin omgivning. I en intervju med sydsvenskan från år 2013, förklarade major Carl Johan Frödin, chef för försvarsmaktens drönarprogram, att; ”Vinsten med UAV:erna är att de kan ersätta spaningspatruller på marken. På så sätt får markförbandet en bättre uppfattning om omvärlden. Samtidigt som vi inte riskerar soldatliv på farlig spaning.”

Det faktum att drönare för sig bra för spaningsuppdrag, är det dock inte bara försvarsmakten som vittnar om. Idag använder sig till exempel både lantmätare och lantbrukare av drönare för att kartlägga skog och större marker. Ett bra exempel på detta skedde i vintras då man, på flera håll i landet, använde sig av drönare för att kartlägga den stormfällda skog som fallit i samband med stormen Ivar.

Användningen av drönare sträcker sig alltså klart mycket längre än för enbart militärt bruk och det är detta som har gett upphov till att flera storföretag nu flockas för att kunna använda sig av de innovationer som gjorts inom området. De obemannade farkosterna lämpar sig ytterligt bra för transport och logistik, något som den amerikanska e-handelsjätten Amazon konstaterade i december förra året då de visade prototyper på sina egna, obemannade leveransflygplan. Tjänsten, vilken de kallar för ”Prime-Air”, innebär att du skall kunna få expressleverans av varor direkt hem till ytterdörren via leverans av drönare. Detta, inom loppet av 30 minuter.

Amazon är heller inte ensamma om att ha ett intresse för de luftburna farkosterna. Så sent som i april i år blev det fastställt att även Google gett sig in i branschen då de förvärvade den amerikanska drönartillverkaren Titan Aerospace. Sedan dess har företaget gått ut med uppgifter om att ett flertal drönarbaserade projekt förväntas komma inom framtiden. Bland annat har företaget hävdat att de hela 50 meter långa, solcellsdrivna farkosterna ska kunna distribuera trådlös nätverksuppkoppling till områden där det inte finns ett utvecklat fiber- eller mobilnät. Utöver detta, samt en kraftig förbättring av Googles egna karttjänster, har företaget även läckt videor på Youtube där de presenterar ett framtida projekt vid namn ”Project Wing”. Project Wing är, i stil med Amazons ”Prime Air”, ett projekt där företaget syftar för att kunna leverera varor via drönare. Detta, i syfte om att kunna förkorta distributionskedjan när det gäller leverans av mat, läkemedel och andra förnödenheter vid till exempel naturkatastrofer och i oåtkomliga områden där otillräcklig infrastruktur kan vara ett eventuellt hinder. Ett bra exempel på det sistnämnda är de glesbefolkade delarna av Australien där man för tillfället håller på att testa tjänsten, något som även skulle kunna bidra till avsevärda förbättringar i de mindre tätbefolkade områdena i Skandinavien.

Trots det faktum att dessa två projekt fortfarande är under utveckling, bör det dock uppmärksammas att den kommersiella användningen av drönare redan har börjat sättas i bruk. Den 26 september i år kom till exempel DHL att bryta ny mark, eller luft, då deras egna UAV, Parcelcopter 2.0, kom att leverera ett paket med medicin till ön Juist utanför Tysklands nordöstra kust. Drönaren färdades cirka 12 kilometer från det tyska fastlandet och invånarna på den lilla ön skall under höstens gång få bli de första kunderna i Europa att ta emot leveranspaket med hjälp av drönare. En annan uppmärksammad tjänst som kommit att sättas i bruk är drönarleveransen av hämtmat. Ett exempel på detta är pizzarestaurangen ”Francesco’s Pizza” som i våras genomförde sin första pizzaleverans med hjälp av en drönare. Leveransen kom vidare att filmas av den indiska pizzarestaurangen och klippet har idag visats över 750 000 gånger på YouTube.

Drönarföretag i Sverige
Även om dagens drönarindustri har kommit att begränsas kraftigt av det regelverk som råder för kommersiell och civil användning, kan det ändå anses att marknaden håller på att luckras upp successivt. Ett tydligt tecken på detta är den enorma tillströmning av nya drönartillverkare på både den svenska, såväl som den internationella marknaden. I Sverige hittar vi idag över ett tiotal väletablerade företag som antingen tillverkar, eller använder sig av drönare i den operativa verksamheten. En tydlig majoritet av dessa går att finna i den gamla flygstaden Linköping där bland annat SAAB har valt att placera sin utveckling av flygfarkosterna. Förra året kom flygjätten att genomföra en större order av deras obemannade helikopter ”SKELDAR” som levererades till den spanska flottan i syfte för kustbevakning. SAAB har tidigare även varit en större leverantör till den svenska försvarsmakten och deras produktportfölj består idag av fyra, större obemannade farkoster som har i syfte att användas i militärt bruk.

Vidare hittar vi även den Linköpingsbaserade drönartillverkaren CybAero som idag tar upp den största marknadsandelen bland de svenska aktörerna. Bolaget, som för tillfället är noterat på First North, grundades 2003 och har idag ett samlat börsvärde på över 500 miljoner kronor. Till skillnad från SAAB, står CybAero inte enbart för militär produktion utan istället hittar vi flera slutkunder inom bland annat flyg- och energibranschen. I somras blev det till exempel känt att bolaget tagit sig i uppgift att, inom de närmsta åtta åren, leverera drygt 300 helikoptersystem till den kinesiska storkoncernen Avic. Nyheten om CybAeros rekordaffär ledde direkt till en kraftig börsuppgång och detta skedde endast ett halvår efter att bolaget fått en annan order av den kinesiska tullen värd cirka 5,5 miljoner Euro.

Utöver tillverkarna hittar vi även ett flertal övriga bolag som istället har valt att använda sig av drönare i den operativa verksamheten. Ett bra exempel på ett liknande bolag är ”Spotscale” som, med hjälp av drönare, erbjuder både 3D-ritningar samt utskrivna modeller över bland annat byggnader och stadskvarter. För att därmed ge oss ett ytterligare exempel på hur drönare kan komma att användas, har vi kontaktat innovatören bakom företaget Spotscale, Ludvig Emgård.

Innan uppstarten av Spotscale, arbetade Ludvig på det Linköpingsbaserade bolaget ”C3 Technologies” som tidigare har kommit att knoppats av från SAAB-koncernen. Företaget sysslade med att ta fram 3D-modeller av städer via antingen flygplanskameror eller bilar.

– Problemet med att använda sig av dessa metoder är den begränsade bildupplösningen, samt den begränsade vinkeln.

För att lösa dessa problem valde han därför att själv starta ett eget bolag där han kunde använda sin erfarenhet av 3D-modeller, men istället skapa dessa med hjälp av en drönare.

Företaget har idag varit aktivt sedan början av 2013 men Ludvig konstaterar att processen tog fart långt innan dess. Som grundare av bolaget är han idag direkt ansvarig över hela verksamheten som består av ett team på åtta personer, främst med teknisk bakgrund. Tillsammans står de nu inför att fortsätta förbättra deras 3D-modeller, föreställande både byggnader, stadsområden och övriga landområden. Detta görs genom att de låter en drönare cirkulera runt ett önskat område, samtidigt som den tar flera tusen bilder av objekten nedanför. Dessa sammanställs sedan till en interaktiv 3D-modell som går att ta fram i datorn, telefonen eller tabloiden. Vill man, finns det även möjlighet till att få en småskalig modell av byggnaden i verkligheten. Syftet med detta är alltså att ta fram interaktiva modeller som kan vara till hjälp vid bland annat byggen, men även för att ge en bättre överblick över byggnaden eller marken man vill återskapa.

– Jag insåg ganska tidigt att drönare var det optimala verktyget för denna sorts uppdrag, då återskapandet av byggnader kräver en nära manövrering med utrustning, säger Ludvig.

Även om det knappt hunnit gå två år sedan företaget officiellt startades, har det redan hunnit slå sig in som ett större namn inom branschen de verkar i. Bland annat har de utfört modeller åt både Linköpings, Göteborgs och Kalmars kommun men de har även ett flertal företagskunder i både fastighetsbranschen och energisektorn.

– Då och då händer det även att privatkunder kontaktar oss, vi har till exempel låtit göra ett flertal modeller åt privata slottsägare utomlands, säger Ludvig.

I dagsläget har de även börjat expandera sin verksamhet genom att undersöka de tekniska möjligheterna tillsammans med filmstudior i USA.

Ur ett långsiktigt perspektiv hoppas Ludvig på att Spotscale ska få vara med och driva utvecklingen av 3D-modeller med hjälp av drönare framåt.

– Vår vision är att fortsätta driva vår spjutspetsteknik inom 3D-återskapning genom att använda oss av ny teknologi, samarbeta med flera företag utomlands och samla ett så innovativt team som möjligt. Vi letar ständigt efter unga, driftiga själar som kan fortsätta att driva vår verksamhet framåt.

Han ser det heller inte som en omöjlighet att ta Spotscale till börsen, förutsatt att verksamheten fortsätter att rulla på. I dagsläget ligger dock fokus på att samla tillväxtkapital från privata investerare utanför börsen.

Gällande den kommersiella användningen av drönare, spår även Ludvig en ljus framtid.  

– Det är ganska givet att drönarna är här för att stanna, i framtiden finns det goda möjligheter för att de kommer transportera allt från både varor till människor.

Vidare berättar han även att EU kommer att komma med nya regler vad gäller kommersiell och civil användning av drönare under nästa år, något som i sin tur skulle kunna verka för att marknaden luckras upp ännu mer. Han är dock tydlig med att betona vikten av säkerheten kring manövreringen av drönare. De drönare som Spotscale själva använder sig av manövreras enbart inom synligt avstånd, men det är viktigt att ta hänsyn till vad som kan hända om de ska färdas över längre sträckor. Därför är det inte omöjligt att det kommer att krävas mer avancerade certifikat för att använda flygfarkosterna autonomt, något som Ludvig själv ser som en fördel.

Sammanfattningsvis talar därmed mycket för att vi kommer få se en fortsatt, kommersiell användning av drönare i takt med att man hittar nya användningsområden. Mycket talar även för att den civila användningen av de flygande farkosterna kommer att öka då flera elektronikbutiker, redan idag, erbjuder billigare varianter i olika utformningar. Vidare kan det även anses att drönarna fyller en viktig funktion vad gällande vårt behov av minskande koldioxidutsläpp inom distributionskedjan, samtidigt som de möjliggör en både snabbare och säkrare leverans av varor.

Vad som dock talar emot vidare innovationsmöjligheter är en fortsatt hård lagstiftning för kommersiellt, såväl som civilt bruk. Bland annat möts förespråkarna för en lättare lagstiftning av hård kritik angående både flygsäkerhet och integritetsfrågor. Trots detta förväntas ändå flygreglerna globalt att lättas fram till det kommande året, något som i sin tur skulle kunna tala för vidare, högtflygande investeringar.